Per Wirtén

Paus

2012-04-17T21:59:00.000+01:00

Det har varit trögt att blogga de senaste veckorna. Men blogga gör jag för det är kul - inget annat. Så nu blir det uppehåll ett tag. Jag behöver koncentrera mig på att få klart min bok om Herbert Tingsten. Manus ska lämnas till Bonniers 1 september. Det är möjligt att jag får tillbaka blogglusten senare i vår, annars stänger jag nog ner till 1 september. Men självklart fortsätter jag lägga ut alla mina artiklar i "textarkivet". Sorry för avbrottet, men jag ogillar bloggare som bara skriver enstaka poster med oregelbundna mellanrum, bättre att pausa.

"Loner, loser, killer"

2012-03-28T14:42:00.000+01:00

Jag har alltid gillat att läsa den franska islamologen Olivier Roy. Han har envist sedan slutet av 1990-talet gått mot strömmen och sagt att de revolutionära islamisterna sett sin zenit, att de ligger i sina dödsryckningar. Inget har rubbat honom. Den globala terrorn i början av 2000-talet var bara tecken på isolering och att hela deras projekt havererat. Han kan vara väldigt avigt fransk, men alltid nyttig. Nu hittade jag en bra liten kommentar från honom om terrordådet i Toulouse med rubriken "Loner, loser, killer".

Roy noterar hur Breivik beskrivs som en ensam galning, medan Mohammed Merah framställs som representant för "den muslimska vreden". Men, påpekar Roy, den stora berättelsen om franska muslimer är ju sedan något decennium den stora vandringen in i medelklassen. De flesta är inte alls särskilt arga längre. Mest arga är de kanske på att beskrivas som arga.

"The changing patterns are evident among the among the growing Muslim middle classes: people who leave the ghettos, enroll their children in Catholic schools (there are only a few Muslim schools in France) and are filling the ranks of doctors, local journalists, teachers and municipal councilors.

The discrepancy between the media narratives — Al Qaeda is the vanguard of the disenfranchised Muslims living in France — and the social reality — Muslim terrorists are as isolated and mentally imbalanced as non-Muslim terrorists — fuels distrust and tensions among the majority of French Muslims. They keep a low profile, not only because they don’t want to attract attention, but also because they want to live their faith quite privately."

Reepalu, igen

2012-03-24T11:39:00.000+01:00

Under Mona Sahlins tid som partiledare höll Reepalu tyst med sina utspel om flyktingar och människosmugglare. Han slutade flörta med SD:s väljare. Jag minns att jag en gång sade det till Sahlin. Hon spände blicken i mig och sade med sådan sammanbiten skärpa att jag hoppade till: "Ja, jag är glad att du noterat det". Jag undrar vad hon gjorde för att få honom tyst. Hade hon någon hållhake, eller lyckades hon skrämma honom?

Så fort Sahlin slutade började Reepalu igen. Nu senast det märkliga påståendet att judiska församlingen i Malmö infiltrerats av SD - som han senare naturligtvis tagit tillbaka, det är ju en del av mönstret, av misstänkliggörandets retoriska koreografi. Vad har Reepalu för problem med judar? Så fort han ska säga nåt låter det konstigt, skorrar falskt eller blir helt galet.

Och nej. Det är inga ondsinta reportrar som bygger drev mot Reepalu. Han skapar alla de här situationerna själv. Vem kan längre tro att de är misstag?

Reepalu har blivit en belastning för Socialdemokraterna. Det är dags för honom att gå i pension, köpa ett metspö och retirera till en stillsam kajkant.

Han blev en terrorist

2012-03-21T09:18:00.000+01:00

Nu på morgonen kommer nya uppgifter från Frankrike. Terroristen i Toulouse verkar leva indragen i den revolutionära islamismens ljus. Nu kan alla med en suck av lättnad beskriva gärningsmannen som politisk terrorist, inte bara en ensam psykiskt sjuk galning.

Jag såg att Israels utrikesminister efter dådet ville avvakta om det var ett "hatbrott eller ett terrordåd". Så tänkte många. Jag antar att hatbrott gällde en vit rasist. terrordåd om det var en islamist eller en mörkhyad med annat uppsåt. Det är märkligt hur terroristbegreppet begränsats och etnifierats.

Vissa politiska våldsdåd kallas terror - andra för utslag av sjukdom. Och i samband med varje dåd utbryter en verbal politisk strid om på vilket sätt det ska definieras - från Lasermannen, via Utøya till Toulouse.

Om de nya uppgifterna stämmer innebär det att Sarkozy får medvind. Att spela på rasistiska strängar, som han och i synnehet hans inrikesminister gjort de senaste veckorna är ett högt spel. Nu visar det sig att de satsade rätt. Om gärningsmannen varit vit högerextremist hade effekten blivit motsatt. Hollande som helt undvikit "rasismkortet" hamnar nu i bakvattnet. Det är så cyniskt. Det är så sorgligt. Vi moraliserar över spekulativa reaktionärer i republikanernas primärval i USA. Men hur ser det egentligen ut i Europa?

1978 revisited

2012-03-20T18:07:00.000+01:00

Då var det IRA i Belfast, RAF i Tyskland, ETA i Baskien och Röda brigaderna i Italien. Jag minns sent 1970-tal som politiskt mörker och sotiga storstäder. I London misshandlade fascister sydasiater i East end. Det var en tid av klaustrofobi och förföljelsemani. Gruvarbetarstrejk och politiskt våld. I helgen hittade jag mina gamla lp-skivor med Magazine - punkårens mest orättvist bortglömda band. "Shot by both side" var låten som mer än andra fångade sitt ögonblick.

Efter finanskraschen har jag tänkt mycket på de åren. Jag tycker stämningarna börjar återvända. Instängdheten, bristen på riktning, känslan att vara på kokpunkten. Förfallet. Och våldet är tillbaka. Först från revolutionära islamister och nu den yttersta högern. Politiskt våld från sjuka människor med totalitära drömmar. På Magazines bästa lp sjöng Howard Devoto på sista spåret: "I´m angry, and ill and ugly as hell, my irritability keep me alive and kicking." [ ... ] "This is a song from under the floorboards, this is a song from where the wall is cracked."

Nu kommer uppgifter att Ilmar Reepalu har skrivit brev tillsammans bl a med en lokal SD-politiker. De kopplar samman de senaste morden i Malmö med vanliga invandrade familjer som kommit till staden för att bo där. Om de flyttat någon annanstans - till exempel Värmland eller Härjedalen hade Malmö fortfarande varit lugnare. Samtidigt sitter en vit Malmöbo häktad för att ha skjutit mot invånare med mörk hudfärg. han är misstänkt för femton mordförsök och tre mord. Det första 2003.

"Flodtid" heter Katarina Frostenssons senaste diktsamling. Hon skriver i skuggen av 2008. Floden stiger mörk och svart mot kajerna. Eller den drar med sig kroppsdelar och trädgrenar mot sin mynning. Jag klipper fraser från en dikt om maten på 7 Eleven. De rör vår tid. Hur kommer man ur det - Vad vill du inte röra det är detsamma som att slippa höra - Bara att svälja ner det hela - Försök förstå att det finns ingenstans att gå - Var är hela världen - Vart tog ni vägen - Säg att detta vänder om / ja, för isär det genast.

Det känns som 1978 igen. Shot by both sides.

Opolitisk terrorism?

2012-03-19T17:58:00.000+01:00

Den rasistiska terrorismen har blivit Europas största säkerhetspolitiska problem. Våldet mot romer i Ungern. Peter Mangs som sköt människor i Malmö - nästan alla med så kallad invandrarbakgrund. Utöya i Norge. Den nazistiska terrorgruppen som nyligen avslöjats i Tyskland. Och nu det ohyggliga terrordådet i Sydfrankrike, där en man verkar jaga fransmän med arabisk och judisk tillhörighet - om uppgifterna stämmer innebär det att islamofobi och antisemitism i hans fall smält samman.

Det händer samtidigt som president Sarkozy skruvat upp sitt tonläge om främlingsfientlighet och fransk nationalism i valrörelsen. Han har tillägnat sig den nationella och rasistiska högerns båda paradfrågor: för många invandrare och för mycket EU - det måste finnas en gräns.

I morgon kommer den franska debatten helt säkert påminna om den svenska i höstas, med konservativa debattörer som försöker sudda ut sambanden mellan polemiska högerglidningar i etablerade sammanhang och ensamma extremisters våld.

Men de små kretsarna av hatstinna extremister beredda att på egen hand börja reducera antalet oönskade människor är inte så isolerade. De nationella partiernas parlamentariker - i Sverige SD:s - fungerar som hatets förbindelsmän in i staten. Och de etablerade politiker som leker med opinionselden i eget intresse är de som står för de nödvändiga ideologiska eftergifterna. Kedjan löper från ytterkanterna ända in till centrum - i Frankrike till presidentpalatset. Det är i det sammanhanget man kan förstå försöken att framställa terrorismen som opolitisk.

Hopplöst

2012-03-19T09:42:00.000+01:00

Hopplös vår. Jag är förkyld - igen. Känner mig som vintergruset på trottoarerna. Den här veckan är helt ren i almanackan. Jag tänkte ägna all tid åt att arbeta med bokmanuset. Men nu går allt långsammare än halvfart. Jag har inte tid med det!

Tvärstaden presenterar sig

2012-03-16T10:50:00.000+01:00

Jag har skrivit om den lilla informella "samtalsgruppen" Tvärstaden som bildats under vintern. Vi är en krets vänner och bekanta som i all enkelhet börjat äta middagar och prata storstadspolitik. I dag publiceras några av oss en första artikel på debattsidan i Dagens nyheters Stockholmsbilaga, om Husby och trafiksepareringen. Det är några i Tvärstadsgruppen som skrivit. Konstellationen kommer presentera sig fler gånger, på andra sätt och med andra namn längre fram under året. I den ingår arkitekter, stadsforskare, journalister och andra.

99 procent

2012-03-14T16:47:00.000+01:00

Occupy Wall Street började använda begreppet "De 99 procenten". Det väckte debatt, även i Sverige. Högerliberala opinionsbildare protesterade. Man kan inte säga att samhället delats upp i en gynnad superrik minoritet på en procent och en stor mer eller mindre missgynnad majoritet på 99 procent.

Emmanuel Saez är ekonom vid University of California och den som gett 99 procent-begreppet substans. För två veckor sedan publicerade han ett nytt paper: "Striking it Richer - The Evolution of Top Income in the United States".

Han visar flera intressanta saker på några korta sidor.

När amerikansk ekonomi började återhämta sig 2010 var det den rikaste en procenten som gynnades mest. De lyckades lägga beslag på 93 procent av den samlade inkomstökningen. Allt talar för en liknande utveckling 2011. De superrika har alltså återhämtat sig mycket snabbt efter kraschen. För vanliga löntagare har det gått oändligt mycket långsammare - ja, de har inte återhämtat sig alls.

Saez har också undersökt inkomstfördelningen över en längre tid, ända tillbaka till 1917. Materialet är svajigt. Men han drar ändå slutsatsen att det inte handlar om att en stor övre medelklass gynnats swedan 1980 - utan att man faktiskt kan tala om de superrika en procenten. Hans kurvor är ganska avslöjande. Den övre medelklassens andel av landets totala inkomster har visserligen ökat sedan 1945, men modest. De kan inte ens jämföras med de rikaste en procenten.

Hans undersökning visar också att det inte var New deal-politiken som berövade de superrika deras position. Det var kriget. Efter 1945 fanns en politik och samhällssyn som gjorde att de inte lyckades återhämta sina positioner. Därmed lades grunden för de långa "lyckliga åren" med hög tillväxt, stor medelklass, standardökningar och frånvaro av krascher.

Det finns ett stort problem att de rika 1 procenten fortfarande har så extremt höga inkomster: Det förebådar nya krascher. Kurvorna seråterigen ut exakt som när kraschen slog till 1929 och sedan 2008. Det är bara att vänta på nästa.

Rika människors abnormt höga inkomster är ett samhällsproblem. De hotar både trygghet och frihet för de 99 procenten. Vi som säger det har fakta på vår sida - det är inte längre bara löst tyckande.

Vad kan man göra?

2012-03-13T13:27:00.000+01:00

Varje dag kommer nya rapporter om hur Asadregimen dödar landets medborgare. Ryssland och Kina blockerar omvärldens förmåga att ingripa. Det har utlöst en ny debatt om vad FN:s plikt att skydda civilbefolkningar egentligen innebär - och om det ens är en bra princip.

I ett tidigare blogginlägg har jag nämnt Anne-Marie Slaughters förslag om begränsad intervention. Nu skriver Alex de Waal från World Peace Foundation en kritik av hela den freds- och demokratiidealism han menar FN:s nya princip vilar på, och ivrigt försvarats av bl a Samantha Power som skrivit A Problem from Hell - helt säkert en av 2000-talets mest inflytelserika (och bästa) globalpolitiska böcker. De Waal kan låta cynisk och iskall, och jag är verkligen ingen principiell motståndare till interventioner, men hans försvar av traditionell diplomatisk medling har poänger. Han formulerar ett reellt dilemma med det nya paradigmet - interventioner och/eller åtal vid Internationella brottsmålsdomstolen: "For perpetrators, the prospect of foreign intervention and prosecution rules out the possibility for compromise."

Gareth Evans, känd försvarare av "Right to Protect" svarade sedan de Waals angrepp mot principen.

Jag ser ett annat problem, som jag tjatat om många gånger. Principen att ingripa för att skydda civila har kidnappats av det militärpolitiska etablissemanget. Interventioner diskuteras numera bara i rent militära termer. I Sverige har JAS blivit symbol för fredsskapande arbete - det är motbjudande och absurt. Var tog den konkreta och innovativa diskussionen om icke-militära interventioner eller sådana som inte är fastlåsta av militarismens handlingsramar egentligen vägen? I Syrien är bombningar helt uteslutna - de skulle bara förvärra - och då står vi handlingsförlamade. Militarismen har som vanligt fördummat oss.

Jag måste försöka ta reda på vad Mary Kaldor och andra kloka egentligen tänker nu.

En av de viktigaste texterna om plikten att ingripa skrev filosofen Michael Walzer 2002. Den finns i boken Thinking Politically. Han påpekade att alla dessa diskusioner är oundvikliga, eftersom vi i den globala epoken alltid vet. Grymheter i stor skala kan inte längre döljas. Det folkliga trycket som snabbt uppstår - vi måste göra något - är en reflex av en global solidaritetstanke som inte längre är begränsad till små grupper av aktivister. Den uppstår vid varje matbord, framför varje datorskärm eller teve. Kunskapen skapar känslan av medansvar. Följdfrågan är alltid densamma: hur kan vi ingripa för att stoppa dödandet?

Ekelund vs Linton

2012-03-12T13:02:00.000+01:00

Det är beklämmande att läsa Fredrik Ekelunds artiklar om mångkultur, invandring och SD. Först i Sydsvenskan för något år sedan och nu i DN. Jag tyckte Magnus Lintons angrepp var klockrent. I dag försvarar sig Ekelund.

En utgångspunkt han har är att Socialdemokraterna och vänstern förlorat striden mot SD. Har dom? Jag tycker precis tvärtom. Den har varit framgångsrik. SD är fortfarande ett svagt och litet parti. Det sitter visserligen i Riksdagen, men saknar ändå stark röst i opinionsbildningen. SD är ett tyst parti. De är helt isolerade. Även de borgerliga partierna vägrar samarbeta.

Undersökningar visar att medborgarnas attityder till flyktingar och invandring blivit mer positiva. I nya Expo finns siffror om att de mest radikala rasistgruppena tappar mark. Sverige har för första gången sedan 1970-talet öppnat dörren för invandring. Kontrasten till många andra länder är enorm: Danmark, Nederländerna, Frankrike, Italien, Österrike, Ungern - i de länderna kan man verkligen säga att socialdemokratin och vänstern förlorat. Men i Sverige? Knappast. Här är läget trots allt ljusare. Den antirasistiska kampen har inte varit förgäves och verkar ha nått djupt.

Ekelund använder "upplysningen" som en fetisch, som tröst i ensamheten - som metafysik, skulle den verkliga upplysningsförsvararen Herbert Tingsten fnyst. På samma vis använder han "relativism" och "postmodernism" som hot. Inget av detta goda respektive onda förklaras närmare eller diskuteras av honom. Foucault gjorde misstaget att uttrycka sig hoppfullt, en kort tid, om Khomeini. Ekelunds självutnämnda upplysningsförsvarare på balkongen i Malmö försvarade, under många år, Lenin och Stalin. De där förenklingarna håller inte.

Jag har många gånger försökt förklara att jag är både värde- och kunskapsrelativist. Men jag inbillar mig att mina artiklar om mänskliga rättigheter och demokrati ändå - eller kanske just därför? - är ganska fläckfria. (Kulturrelativist hade jag varit för 100 år sedan när radikala antropologer formulerade den som antirasism, men i dag har globaliseringen gjort den helt irrelevant).

Det är denna brist på empiri, på förankring i debatten och samhällslivet, som gör Ekelund så obehaglig - som gör honom till nyttig idiot i SD:s kulturkamp. Är Magnus Linton opålitlig om mänskliga rättigheter för att han bejakar olika postmoderna idéströmningar och använder det utmärkta begreppet relationism om villkoren i en komplicerad öppen värld? Visa då det. Ta fram citaten.

Ekelund påstår att den så kallat kulturrelativistiska vänstern accepterar hederskultur och manschauvinistisk islamism. I sin tidigare artikeln pekade han ut Mona Sahlin för att hon haft huvudduk under ett moskébesök. Men var det inte Sahlin som först såg till att kampen mot hederskulturerna fick stöd och pengar? Har någon svensk politiker tagit så tydlig ställning mot rasismen? Är någon så hatad av SD? Bland många unga kvinnor i t ex Rinkeby och Tensta är hon fortfarande symbol för den starka rättighetsgrundade politiken. Var finns "den kulturrelativistiska vänster" som accepterar mäns våld mot kvinnor? Kan jag få citaten och artiklarna? Peka ut personerna. Javisst, Jan Guillou förnekade länge att det existerade hederskulturer - men han tillhör ju knappast "de postmoderna", utan hör väl mest hemma på Ekelunds balkong.

Arena var länge en symbol för den "pomo-vänster" som ger Ekelund ångest. Men var är artiklarna, som publicerades under mina år som chefred, där vi lade oss platt för den radikala totalitära islamismen, bortförklarade hederskulturer, var undanglidande om mänskliga rättigheter eller flörtade med nationell rasism? Den enda vänstertidning som verkligen svek var Ordfront magasin (allt annat än postmodern) när den svajade svårt om folkmordspolitiken i Bosnien.

Fredrik Ekelund påminner om Per Bauhn och Dilsa Demirbag Sten i deras bok Till frihetens försvar. Frihetens fiender finns överallt. Men när de ska leta hittar de inga alls - eftersom de letar på fel ställe.

Alla dagar litar jag mer på Magnus Linton i alla slags demokratifrågor, än på den konservativa vänster Ekelund tillhör. Den slutsatsen är baserad på erfarenhet.

Bra nyheter

2012-03-11T11:37:00.000+01:00

1. Europadomstolen har kommit fram till att de italienska direktavvisningarna av båtflyktingar till Libyen var olgaliga - de bröt mot den Europeiska stadgan för mäsnkliga rättigheter. Det fallet domstolen behandlade var från 2009. Italien hade plockat upp flyktingar i Medelhavet och omedelbart kört dem till Libyen, utan att utreda om de hade rätt till asyl. Det är en viktig principiell seger. Ett litet steg framåt. jag har inte sett att domslutet rapporterats i svenska medier. Länk till Guardian.

2. Förra veckan publicerade Världsbanken en rapport som visar att fattigdomen i världen fortsätter minska trots finanskrisen efter 2008. Mellan 2005 och 2008 sjönk ju andelen fattiga markant - alldeles i slutet på den kanske längsta och mäktigaste globala högkonjunkturen i modern historia. Men mot all förmodan fortsatte den minska även 2008 - 2010. Det verkar som att FN:s Millenniemål om halverad fattigdom kommer uppnås redan före 2015. Det kan tolkas som att USA och Europa betyder allt mindre för resten av världen. Afrika, Asien och Sydamerika klarar sig bra utan oss. Våra kriser drabbar inte längre automatiskt även dem. Det euroamerikanska greppet över världen verkar vara på väg mot sitt slut. Länk till NY Times.

3. I Panelen i dag (Godmorgon världen, P1) pratade vi Saudiaffären. Anna Dahlberg påpekade att ingen ens försökt att försvara affären - ja, möjligen Carl Bildt samma morgon som nyheten kom ut. Det är en intressant iaktagelse. För 20 år sedan hade politiker från både S och M helt säkert hummat fram olika ansträngda försvar. Nu har de varit tysta. Försvar verkar inte ansetts möjligt. Innebär det att moral och rättighetsperspektiv fått ökad betydelse i politiken? Kanske är tystnaden tecken på en djupare förändring. Optimistiskt? Ja, men inte grundlöst.

Tvärstaden

2012-03-09T13:34:00.000+01:00

Sär här har veckan sett ut: Jag har skrivit bokmanus på morgnarna, läst efter lunch och sett dokumentärfilm på Tempofestivalen på kvällarna. Nick Broomfields film om Sarah Palin överträffade mina (ganska låga) förväntningar. Hundra gånger mer seriöst än Michael Moores andfådda filmer - Broomfield brukar ju nämnas som Moores föregångare. Filmen undersöker i första hand Palins tid som borgmästare och guvernör i Alaska. Det som skrämde var inte hennes politik, men hennes personlighet. Det går inte att fnissa bort Palin. Hon är värd större allvar. Hon påminner lite om Joe McCarthy. Hennes tidigare kampanjgeneral och medarbetare under åren som guvernör kallar henne helt enkelt sociopat.

I dag fick bokmanuset vila. Jag skrev i stället utkast till en programförklaring i tio punkter. Vi är en liten grupp som träffats under vintern för att prata stadspolitik och vad man kan göra åt det utbredda politiska förortsföraktet. Vi kallar oss Tvärstaden. Det ligger en första debattartikel och väntar på publicering. Programförklaringen ska vi fortsätta diskutera på söndag. Sedan får vi se om någon vill publicera våra tio punkter för en ny storstadspolitik.

Nästa vecka ska jag prata om min förortsbok för personalen på Stockholms kommuns planavdelning. Jag har varit där förut och pratat med en mindre grupp. De ville att alla skulle lyssna.

Det känns som att de senaste två decenniernas galna fixering vid "innerstaden" och den fördemokratiska stenstaden eller kvartersstaden äntligen håller på att ge vika.

Saudiaffären rullar vidare. V har rätt. Det är dags att kräva Tolgfors avgång. Han ljög att han inte kände till FOI:s bulvanföretag. Och han slirade mycket med sanningen i sin märkliga debattartikel i SvD.

Tempo

2012-03-06T21:48:00.000+01:00

I kväll började Tempofestivalen i Stockholm. Sex dagar med dokumentärfilm och radiodokumentärer. Öppningsfilm var Love Always, Carolyn om Carolyn Cassady som bor ensam i ett litet hus i England. Hon var gift med Neal Cassady och ett slags påtvingad älskarinna till hans vän Jack Kerouac. Genom hennes minnen avslöjas verkligheten bakom de manliga mytmaskinerier som framkallade och ånnu upprätthåller beatnikpoeterna. Den är mödosamt filmad av två svenska filmare, Maria Ramström och Malin Korkeasalo. Huvudpersonen är ingen enkel kvinna ... men filmen blev fin.

Eftersom jag var på film har jag inte följt hur affären Saudiarabien utvecklats under kvällen. Men är det inte dags att ställa frågor till Leni Björklund? Hon var försvarsminister (S) när ursprungsavtalet skrevs 2005. Det var omstritt redan då. Många protesterade. Men jag vill veta vad som sades. Var tanken redan då att hjälpa till med en vapenfabrik?

Saudiarabien

2012-03-06T08:32:00.000+01:00

Om Ekots uppgifter stämmer att FOI, med regeringens kunskap, deltagit i att bygga stor vapenfabrik i Saudiarabien är det den största politiska skandalen på många år. Saudiarabien är inte bara en diktatur bland andra. Det är en apartheidstat där den heltäckande slöjan markerar en institutionaliserad uteslutning från medborgarskapet.

Att Sverige utvecklar vapenfabrik i Saudiarabien är som att ha gjort samma sak i Sydafrika under apartheidåren. Moderaterna upprepar sin historia. De vägrade delta i protesterna mot Sydafrika. Nu samarbetar de med Saudiarabien.

Perpetual Minors är en rapport från Human Rights Watch om kvinnors rättslöshet i landet. Den är från 2008, men gäller i stort sett fortfarande. Det är ett system Sveriges regering samarbetar med.

Kyrkans tidning och SD

2012-02-29T17:46:00.000+01:00

Jag har tidigare nämnt "kulturkriget" i Svenska kyrkan och i synnerhet i Kyrkans tidning (17/2). Det är en direkt parallell till de debattstrider som pågår på olika kultursidor, senast efter Fredrik Ekelunds artikel i DN.

Striderna har nu accellererat genom att Kyrkans tidnngs underliga chefredaktör Anders Ahlberg sagt upp samarbetet med tidningens kolumnist Helle Klein. För någon vecka sedan censurerade han ett avsnitt i hennes kolumn där hon berättade att en präst och aktiv röst i debatterna efter Utøya, Helena Edlund, samarbetat med Sverigedemokraterna under Almedalsveckan + skrivit under upprop av Kent Ekeroth - glödande islamofob och riksdagsledamot för SD. Sånt får man inte skriva i Kyrkans tidning. Läs Kleins egen kommentar på Seglora smedja.

I dag recenserar jag BBC-journalisten Paul Masons bok Why It's Kicking Off Everywhere i Expressen. Mason binder samman alla de uppror, protester och demonstrationer som svepte in 2011 i tårgas och sovsäckar och visar hur de hänger samman. 2011 blev ett nytt 1848.

Syrien

2012-02-28T14:00:00.000+01:00

Den gamla vänsterkampen verkar vara på väg tillbaka, nu om Syrien: är det rätt att intervenera eller inte? Ska länder lämnas i fred med att rädda sig från terror och övergrepp på egen hand, i det nationella självbestämmandets namn?

Det är alldeles självklart att omvärlden måste lägga sig i när Assadregimen bombarderar sin egen befolkning. Frågan är ju bara hur - och om det kan ske på andra sätt än klumpiga militära.

Kan man vara annat än pessimist? Jag tror Syrien är förlorat och nu kommer sjunka ner i tio år av libanesiskt kaos — men blodigare, farligare och större. Efteråt kommer vi fråga: Varför gjorde världssamfundet ingenting?

I NY Times presenterade nyligen Anne-Marie Slaughter, vid Princeton och tidigare medarbetare till Obama, ett förslag att omvärlden skulle kunna skapa ett slags "no-kill zones" i Syrien, först längs gränserna mot Turkiet och Libanon, sedan allt mer utbredda. Där skulle utländska styrkor - främst från Arabförbundet och Turkiet - kunna bidra med råd, kunskap, intelligence, karläggning av den syriska arméns rörelser men också olika defenisva vapen till de Syriska fria armén. Syftet ska vara att skydda civilbefolkningen, men också att skapa ett slags skyddade zoner där diktaturen förlorar kontroll.

Jag bli inte entusiastisk. Jag tror att man fortfarande måste försöka hitta andra, mindre vapenpräglade, sätt att stödja oppositionen. Hjälp med sk intelligence, humanitär hjälp, frysning av den syriska elitens miljoner, selektiva bojkotter. Är det inte utländska trupper som Assadregimen just nu drömmer om? Det skulle kunna ge arméns våld ny retorisk trovärdighet.

Det dåliga samvetet

2012-02-27T21:14:00.000+01:00

Här kommer en lista med dåliga samveten över saker jag borde läsa in mig på, engagera mig i och skriva om - men aldrig hinner.

1. Inget stör mig så mycket som att jag vet så lite om Kina, kommunistpartiet, statskapitalismen och bristen på demokrati i landet. Det är en skyldighet att ha koll. Men jag vet nästan ingenting.

2. Romerna i Europa. Ja, jag ska printa ut Europarådets nya rapport. Och jag ska försöka hinna läsa. Men jag har fortfarande inte hunnit huvudrapporten från den svenska delegationen för romska frågor. Men jag har inte sorterat bort den. Den ligger kvar på läsbordet vid soffan. Ständigt dåligt samvete.

3. Alla olästa nummer av Fronesis. Det fanns en tid när jag hann med dem. Nu har den bara försvunnit, trots att varhe nytt nummer ser lika spännande ut.

4. För tre år sedan föresatte jag mig att försöka hålla koll på årsrapporter från olika freds- och konfliktforskningsinstitut. Mest för att se om antalet krig och döda i krig och terrordåd fortsätter minska. Det blev inget gjort. Men då och då tänker jag att nu, i morgon, nästa vecka ...

5. Att undersöka hur trygghetssystemen för arbetslösa förvandlades till ett präglat av repressiva hot och skräck för lösdriveri - från politik för full sysselsättning och rätt till arbete, till en om arbetslinjen. Det är en berättelse som fortfarande väntar på sin berättare. Tänk om jag hade tid.

Posthumanism

2012-02-26T19:04:00.000+01:00

Det går segt med bloggandet nu. Jag förstår inte varför. Det kommer veckor när det flyter av sig själv. Sedan kommer perioder när skrivtröskeln är så hög att jag snubblar vid varje försök. Ändå har de senaste dagarna varit fulla av sura saker att kommentera, som Frederik Ekelunds förskräckliga artikel i DN (21/12) om Maria Sveland, Magnus Linton och alla former av verklighetsanknuten vänster - men andra kommer bemöta den, så jag kan lugnt låta den ligga i fred.

I helgen har jag gjort två roliga saker. Först såg jag The Descendents med George Clooney som jurist, och förälder, på Hawaii. Fin film. Sällan Hollywood klarar att göra lågmält allvar om döende människor. Brukar mest vara franska regissörer som klarar sånt. Inte ett öga var torrt i salongen.

Sedan läste jag äntligen senaste Arena (1/12). Där finns ett tema om människan och naturen med bl a en nödvändig text av Jonathan Metzger (på KTH) om posthumanism - eller "mer än-humanismen" som han säger.

Min sista insats som chefred på Arena, innan jag slutade för två år sedan, var ett temablock om just posthumanism. Det är en av de mest utmanande och fascinerande tanketrådar som utvecklats på senare år. Vid första kontakten kan det låta flummigt, men är fastare förankrat i vetenskaplig empiri än den gamla reflexliknande upplysningshumanismen. Metzger fortsätter nu försöket att introducera detta i en offentlighet utanför universiteten. Jag tror Arena fortfarande är ensamt i Sverige att försöka. Inget annat kan ge mig samma sug att gå till biblioteket, låna en massa böcker av Bruno Latour, Michel Serres, Donna Haraway och andra, än just posthumanismen. Om jag bara hade tid. Men en dag händer det, tröstar jag mig med ... kanske när mitt pågående bokprojekt är lämnat till förlaget i augusti.

Posthumanismen handlar om en helt ny syn på relationen människa-natur. Latour brukar provokativt skriva om naturens död. Andra (bl a jag) brukar lika provokativt förutspå den mänskliga individens död. Människan är varken herre över naturen eller en parasit på en i grunden harmonisk och naturlig natur. Ja, det utmynnar i just sån där postmodern relativism och relationism som brukar få traditionell vänster att antingen bli nervös eller kortsluta sig själv.

En upptäckt som utlöser frågor är bl a att det mänskliga genomet bara återfinns i tio procent av de celler som utgör en mänsklig kropp. Resten är andra varelser: bakterier, svampar, etc. Individen är alltså helt och hållet i minoritet i sin egen kropp. En forskare skriver: "Människans natur är en mellanartlig relation".

Metzger påpekar att "mer än-humanismen" får politiska konsekvenser för en verklighetsorienterad vänster. T ex: "Nödvändigheten att lyfta fram ömsesidiga beroenden och sluta nära fantasier om unitärt självständiga och oberoende subjekt, vare sig dessa föreställs som en rationell individ, en "kultur", en nation eller en art - för att i stället lyfta fram processer av tillsammans-blivande."

Djurrätten är en självklar del av hela det posthumanistiska komplexet. I samma Arena skriver Henrik Johansson en tänkvärd artikel om litteraturen och djurrätten, bl a om J M Coetzees roman Elizabeth Costello.

Ingen av artiklarna finns utlagda digitalt. Köp tidningen! Metzgers artikel är en intellektuell kickspark.

Färgfobier

2012-02-20T18:12:00.000+01:00

I helgen läste jag en liten märklig bok, bara 100 sidor, Chromofobia av David Batchelor. Jag var samtalsledare på ett seminarium under Arkitekturmässan i höstas där Batchelor föreläste. Det var en av de mest tankeväckande jag hört på ... länge. När jag kom hem beställde jag boken direkt. Sedan blev den liggande en tid. Men nu fick jag tid. Batchelor undervisar men är också konstnär, och gör helt underbara verk: starka färger, ofta "skräp" från bakgårdarna, typ plasthinkar och förpackningar, upplysta inifrån. Kolla.

I Chromophobia försöker han, framgångsrikt, visa hur färg genom västerlandets historia haft lägre status än vitt/svart/grått. "This loathing of colour, this fear of curruption through colour, needs a name: chromophobia." Färg har ofta tillskrivits "de andra": de fattiga, populasen, orientalerna, de koloniserade. Vithet är laddad med politik. Lyssna på det här från författaren Henri Michaux: "White without compromise, through exclusion, through total eradication of non-white. Insane, enraged white, screaming with whiteness."

Man kan naturligtvis inte dra enkla mekaniska slutsatser. Men efter föreläsningen kunde jag inte låta bli att fråga om den nyliberala epokens upptagenhet av vitt, svart och grått - tänk Fillippa K, vita café- och butiksinredningar, vita hem. Det hade han inga egentliga kommentarer till. Men med lite närhistorisk arkeologi upptäcker man hur starka färger dominerade de mer radikala 1960- och 70-talen. Nu säger trendspanare i min bekantskapskrets att det färgstarka är på väg tillbaka. Samtidigt som den nyliberala epoken kraschat. Batchelor noterade också hur starka färger återkommit i arkitekturen. Mitt i London ligger ett huskomplex med samma starka färger som Flemingsberg. I Högdalen finns ett nytt hus som lyser i olika färger när mörkret fallit - fantastiskt!

Men Batchelors bok är lite djupare än så. Färg bryter mot vår språk- och matematikbaserade kultur. Färg befinner sig bortom språket. Förmågan att beskriva färger är ytterst begränsad. Eftersom färg är odelbar och saknar yttre form går den inte att riktigt beskriva. Wittgenstein ställde frågan "How do I know this colour is red?" Han svarade: "Because I have learned English." Förekomsten av färg relativiserar alla påståenden.

Söndagsläsning

2012-02-19T12:02:00.000+01:00

I dag skriver Peter Wolodarski jättebra om Moderaterna och hotet mot demokratin i Europa. Han avslutar: "När det gäller antidemokratiska tendenser i Europa ser man fortfarande med ett enda öga - det högra. Och det är just nu stängt."

Det var bland annat den typen av ställningstagande inom borgerligheten jag efterlyste i går i Expressen.

I senaste New York Review of Books har Elizabeth Drew skrivit en klar och infotät artikel om presidentvalet i USA, konsekvenserna av HD:s domslut att öppna alla slussar för pengar i poltiken och även hur republikanerna på delstatsnivå målmedvetet minskar möjligheterna för vissa grupper att använda sin rösträtt. Klart läsvärt.

För övrigt: Socialdemokraterna har bestämt att inte ha någon åsikt om privata företag, vinster och offentlig verksamhet. Kommunerna ska själva få bestämma - och ha rätt att prioritera icke vinstdrivande företag vid upphandling. Det räcker inte. Varför ska det vara så svårt? Är det för att ledande socialdemokrater har för många bekanta och fd partianställda som nu är lobbyister för dessa "välfärdsföretag"?

Kulturkriget i kyrkan

2012-02-17T17:22:00.000+01:00

Den nationella högern i Europa utmärks av att den i land efter land provocerar fram ett kulturkrig med identitetspolitik som vapen. Det har varit Dansk folkepartis projekt, liksom de nederländska islamofobernas. Samma sak i Sverige. Men här är Sverigedemokraterna ännu för ointelligenta för att klara uppgiften. I stället sköts uppdraget av andra kretsar, som i allmänhet distanserar sig från SD och representerar en konservativ revival och i vissa fall även kommer från liberalt håll.

Om ni är intresserade av de här, utomordentligt viktiga striderna och debatterna, måste ni läsa de här två länkarna. Båda till den kristna progressiva tankesmedjan Seglora smedja, som startats av bl a Helle Klein.

Den första är en kort text där Klein avslöjar hur hon i veckan censurerats av Kyrkans tidning. I hennes krönika klipptes de avsnitt bort där hon beskrev hur en präst deltar i sverigedemokratiska sammanhang. Finns här.

Händelsen är bara senaste kapitlet i en lång strid som blossat upp i svenska kyrkan. Den är ett exempel på ett identitetspolitiskt kulturkrig. Där finns trådar till både Axess, Humanisterna/Christer Sturmark och även Sverigedemokraterna. Kärnan är skräcken för "muslimen". Här hittar du Seglora smedjas bakgrundsberättelse.

Utbrytningen

2012-02-17T09:59:00.000+01:00

Jeanne Cordeliers självbiografiska Utbrytningen kom första gången på svenska 1981. Jag minns den. Många läste och pratade om den. En skildring av livet som prositituerad i Paris var sällsynt, i synnerhet en som var så språkligt överväldigande. Sedan träffade hon en svensk, flyttade till Stockholm och flera av hennes romaner översattes. Jag läste några, och gillade dem. Sedan försvann hon från min radarskärm.

Nu har Utbrytningen oväntat kommit ut igen, i ny översättning."Att prostituera sig är som att leva i en evig vinter. I början känns det omöjligt och sen, ju längre tiden går, börjar man till slut tänka att ordet sol bara är ett ord som männen har hittat på."

Den är lång och ordrik, den påminner om beatgenerationens språkflöden, en Jack skriven av en kvinna i sämre läge, men från samma tid. Ibland blir man lite trött. Men om man kämpar vidare blir belöningen stor - efterklangen är nämligen stark.

Cordelier träffar en perfekt ton. Det är en helvetesskildring, men inte utan märkligt ljusa stråk och absolut omöjlig att använda på enkelt sätt i politisk debatt. Det finns ingen egentlig "handling", men en ström av minnen, känslor och situationer som till sist, mycket skickligt, glider över i hallucinationer. Smärtan spränger realismen. Verkligheten flyter ut och blir oklar.

Hennes förlag - Elisabeth Grates - kommer ge ut en nyskriven fortsättning senare i år. Den tänker jag inte missa. (Om ni inte redan fattat är Grates bokförlag en säker kvalitetsgaranti, mest fransk litteratur, och nästan alltid överraskande bra, alla har samma formgivning och är enkla att hitta).

Olle Stenholm

2012-02-14T08:31:00.000+01:00

I går fick jag pris. Det kändes inte bara roligt, utan även lite högtidligt eftersom det var ett pris till journalisten Olle Stenholms minne. Jag träffade honom aldrig, men han fanns väldigt nära under många år, ja faktiskt ända från den stund jag började bry mig om omvärlden - genom sin journalistik. Han var ett levande exempel på hur mycket journalister kan betyda, utan att vi egentligen tänker på det.

I dag läste jag tredje delen i SvD:s serie om massvaccineringen och de barn som fick narkolepsi. Det är också journalistik när den är riktigt bra. Genomarbetad men ändå till synes enkel och självklar. Då får den konsekvenser. Ingen kan läsa utan att börja tänka.

Alla turer kring kontrakten med vaccintillverkarna och beslutet att hela befolkningen skulle erbjudas vaccin är dunkla och märkliga. Men jag tycker ändå att beslutet var rätt. Det kommer att svepa in nya globala och dödliga influensavirus. Massvaccineringar kommer upprepas. Filmen Contagion var realistisk.

Det är livsviktigt att människor vaccinerar sig och att de reaktionära konspirationsteoretiker som framgångsrikt driver generell kritik av all vaccinering inte vinner debatten. Just därför måste staten gör allt den kan för att de barn som drabbades av narkolepsi ändå får bra liv. Göran Hägglunds passivitet är pinsam och 50 000 kr i engångsersättning ett hån. Det minsta är att de drabbade får en statlig inkomstgaranti baserad på en medellön för resten av sina liv. De följde statens uppmaning. Då måste staten ta fullt ansvar.

Det är inte riskfritt att vaccinera sig. Inga vaccin är ofarliga. Inte heller de mot mässlingen och annat. Vid nästa massvaccinering kommer antagligen också en liten liten grupp drabbas av problem. Därför är det viktigt att regeringen nu sätter en standard genom stöd till de som drabbats. Annars kommer bortfallet bli enormt nästa gång larmet går och vaccinationssprutorna ska fram - och då kan konsekvenserna bli ännu värre.

Jo, med priset till Olle Stenholms minne följde också ett ovanligt fint formgivet diplom. Det står nu på bokhyllan i mitt arbetsrum. Där står motiveringen: för att jag gett nya infallsvinklar på några av samtidens stora frågor - främlingsfientligheten i Europa, socialdemokratins kris och den arabiska våren. Nu ska jag inte skriva mer om priset - mitt behov av självhävdelse är mättat - men det var roligt att få.

Arga vita kvinnor

2012-02-13T11:49:00.000+01:00

Jag har länge tyckt att bilden av Tepartyrörelsen i USA är förenklad. Det är en mycket mer intressant rörelse än man först kan tro. Och jag är rädd att den också kommer bli mer långlivad och få mer omvälvande betydelser än 99%-rörelserna, typ Occupy Wall street.

I senaste Dissent har historikern Ruth Rosen en artikel som diskuterar kvinnorna i Tepartyrörelsen. Rosen är specialist på kvinnorörelser inom högern. Hon beskriver en ofta bortglömd aspekt, nämligen att tepartyrörelsen i hög grad bärs upp av kvinnor och att den delvis fungerat som en ickefeministisk konservativ kvinnorörelse. Många ledarfigurer är kvinnor. Delvis för att män förstått att de är bra på att presentera en hårt reaktionär rörelse som mer sympatisk - men också för att kvinnor erövrat dessa positioner av egen kraft. "Many women in the Tea Party has long harbored resentment against their marginalization in the Republican party. Or they view the movement as a way to gain entry into political life. Sometimes their goal is to protect their families from perceived dangers, but often it is a way to become a leader, to be heard, and, through a new kind of conservative or evangelical feminism, to become active in the public arena or even to begin a new career. As one member put it, "In the Tea Party, women have finally found their voice."

Amerikansk politik är extremt mansdominerad och maskuliniserad. Att kvinnor nu använder tepartyrörelsen som hävstång ska inte underskattas. Det kommer förändra amerikansk höger - och därmed all politik. De senaste åren är det inom högern nya kvinnliga förebilder inom politiken trätt fram: Sarah Palin, Michele Bachman och andra.

Ruth Rosen beskriver hur kvinnliga konservativa nätverk arbetar, t ex Smart Girl Politics. Det är en exakt upprepning av hur "the modern women´s movement in the 1960´s within the New Left and antiwar movements" arbetade. Den enda skillnaden är internet och de politiska övertygelserna.

Rosen visar också på de föraktfulla reaktioner mot dessa nya unga kvinnliga politikerna som kommer från män som vant sig vid manligt maktmonopol.

Hon påpekar också att det även tidigare funnits starka konservativa kvinnorörelser i USA. Tepartykvinnornas betydelse är svår att förutsäga. Dom kan "repeat the changes that occured when feminists challenged the Democratic Party in the 1970s. Perhaps they will build a large base in the Teaparty and elect their own leaders. It is also conceivable, as in the past, that they may disappear into their homes and their churches and become a footnote in the history of American politics. Given the current economy, however, that is unlikely."

För att läsa Ruth Rosens artikel måste man vara prenumerant på Dissent.