Per Wirtén

Ovärderlig liten bok

2013-05-20T13:08:00.000+01:00

Hösten 2010 dömde tre europeiska regeringschefer ut "mångkulturalismen": Merkel, Cameron och Sarkozy. De förklarade att hela idén var misslyckad — utan att närmare förklara vad de egentligen menade. Många intellektuella följde efter, även i Sverige.

Något år senare summerade den brittiska forskarn Ali Rattansi striderna kring det mångkulturella i en oansenlig liten bok, Multiculturalism — a Very Short Introduction. Den finns i en enormt omfattande pocketserie med liknande titlar från Oxford University Press, som ofta är bra och alltid förankrade i faktisk forskning.

Jag har haft den liggande länge.Men nu har jag läst den. Och det är jag glad för. Rattansis bok är en nyttig tillnyktring. 2010-11 uppstod en konsensus att mångkulturalismen var ett snedsteg med ödesdigra konsekvenser. Men är det så enkelt, är Rattansis fråga. Hans slutsats är att mångkulturalism blev enkel syndabock för betydligt större och mer komplicerade missförhållanden och/eller samhällsförändringar.

Han skissar begreppets politiska och historiska bakgrund. Synar förhållandet mellan debatt och faktiska förhållanden. Kritiserar dålig politik som förts i begreppets namn. Avvisar föreställningar att politik för mångkultur försvarat grupprättigheter eller mäns maktpositioner med kulturargument. Påpekar att rätten att bära slöja är en individuell rättighet. Granskar larmen om etniska enklaver.

Han går helt enkelt igenom den kritik som riktats mot mångkulturalismen, punkt för punkt, och prövar den. Han visar att olika problem ofta hänger samman med outvecklad (och inte alls för mycket) mångkulturalism, bristande antidiskrimineringspolitik och sociala missförhållanden. I första hand relaterar han till brittiska förhållanden, men även franska, tyska och nederländska berörs.

Rattansi konstaterar att de stora utspelen 2010 bidrog till förändrat språkbruk, men sällan omsattes i politik. Det mångkulturella lever vidare. I vissa avseenden verkar Frankrike tvärtom börja acceptera verkligheten och närma sig mångkulturen.

Boken är en ovärderlig summering av läget. Och ett kritiskt försvar av det mångkulturella vägvalet. Rattansi citerar med stor uppskattning den brittiska inrikesministern Roy Jenkins (labour) som 1966 sade så här:

"Integration is perhaps a rather losse word. I do not regard it as meaning the loss, by immigrants, of their own national characteristics and culture. I do not think we need in this country a 'melting pot', which will turn everyone out in a common mould, as one of a series of carbon copies of someone´s misplaced vision of the stereotyped Englishman ... I define integration, therefore not as a flattening process of uniformity, but cultural diversity, coupled with equality of opportunity in an atmosphere of mutual tolerance ... If we are to maintain any sort of world reputation for civilised living and social cohesion, we must get far nearer to its achievement than is the case today."

Det är det som ska försvaras — och utvecklas.

Tvärstaden

2013-05-18T11:31:00.000+01:00

Vi började träffas för något år sedan. Vi var trötta på den konstiga föreställningen där bara "innerstaden" räknas som äkta stad, medan alla de stadsdelar där vi själva bor (tillsammans med 80-85 procent av Storstockholms befolkning) ofta kallas misslyckad stad — förorten. Vi har börjat kalla vårt nätverk Tvärstaden. Och nu har vi också skrivit ett manifest i tio punkter. Det publicerades i går av de båda nyhetstidningarna Norra sidan och Södra sidan — den moderna stadens enda riktiga lokaltidningar.

I nätverket Tvärstaden ingår fler än vi som skrivit manifestet. En del har av olika orsaker inte velat underteckna. Vi vill vara en öppen grupp. Förenade av ambitionen att förändra debatten om stadens framtid så att hela staden får plats. Vi som står bakom själva manifestet är Marita Castro, Johanna Langhorst, Alejandro Leiva Wenger, Lars Raattamaa, Moa Tunström, Martin Wiese och jag.

Läs det här: "Stockholm är större än innerstaden". Sprid det.

Nyhetens följdfråga

2013-05-17T18:38:00.000+01:00

Dagens nyhet har varit om de hundratals flyktingbarn som försvunnit från Sverige. Den bygger på Jens Mikkelsens och Katia Wagners nya bok De förlorade barnen. Själva nyheten är att polisen inte engagerat sig alls för att hitta dem. Ointresset verkar ha varit totalt. Ja, nästan demonstrativt får jag intryck av när jag hör Ekots inslag under dagen.

Vilken konstrast mot hur polisen agerat i Reva-projektet, tänker jag. Migranter utan dokument och flyktingar som gömt sig undan tvångsutvisningar har jagats med uppfinningsrika metoder: stormningar av vigslar, id-kontroller vid tunnelbanespärrar, husrannsakningar.

Men när barn försvunnit har polisen bara nickat, noterat och stoppat in fallen i arkivet.

Reva borde vara den givna följdfrågan när reportrar nu ställer frågor om polisen och de försvunna flyktingbarnen.

Tyska EU-debatter

2013-05-16T14:47:00.000+01:00

På måndag kväll kommer statsvetaren Jan-Werner Müller till ABF-huset i Stockholm. Gå dit. Han har skrivit Contesting Democracy om Europas efterkrigshistoria, med poängen att den välfärdsdemokratiska epoken präglades av att reglera demokratin och begränsa folkstyret. Den är perfekt komplement till Tony Judts Post War och Anne Applebaums nya The Iron Curtain om Europas decennier efter kriget.

Men Müller är också aktiv debattör om EU-frågor. Alltid intressant och skarpsinning (men ibland lite självgod, tycker jag). I en ny artikel, finns på Eurozine, diskuterar han hur EU bör förhålla sig till länder där demokratiska fri- och rättigheter inte längre respekteras; just nu aktuellt i Ungern och Rumänien. "Should Brussels intervene in EU member states?". Han svar är ja. Vi är alla medborgare i unionen. Det finns inte längre någon inrikespolitik som inte angår invånare i andra medlemsländer. Frågan är bara hur. Müller inventerar olika förslag, utan att riktigt fastna för något. Jag tror det är just den frågan han kommer prata om på ABF.

En annan europeisk demokratifråga, hur EU ska kunna demokratiseras, diskuterar Jürgen Habermas i en ny föreläsning. Den är lite essäistisk, kan man väl säga (ovanlig stil i H:s verkförteckning). Men han drar slutsatsen att EMU nu kräver en politisk union och att detta kommer innebära att EU delas i två: de som har euro (kärneuropa) och de som vill stå kvar utanför (ytterländerna). För att komma dit krävs ett nytt fördragskonvent. Hans argument för att få med Tyskland i en sådan fördelningspolitisk utveckling är solidaritetstanken.

Så här slutar han: "This time, the uncontrolled systemic contingencies of a form of capitalism driven by unrestrained financial markets are transformed into tensions between the member states of the European Monetary Union. If one wants to preserve the Monetary Union, it is no longer enough, given the structural imbalances between the national economies, to provide loans to over-indebted states so that each should improve its competitiveness by its own efforts. What is required is solidarity instead, a cooperative effort from a shared political perspective to promote growth and competitiveness in the euro zone as a whole. Such an effort would require Germany and several other countries to accept short- and medium-term negative redistribution effects in its own longer-term self-interest — a classic example of solidarity, at least on the conceptual analysis I have presented."

Ojämlikheten – igen

2013-05-15T10:30:00.000+01:00

I dag presenterar SvD en ny rapport från OECD om fattigdom och ojämlikhet. Den bekräftar den utveckling alla borde känna till. Men den här gången är läget mer alarmerande än jag sett tidigare. Avmoderniseringen av Sverige saknar motstycke bland de länder som jämförs. Mellan 1995 och 2010 har landet fallit från det mest jämlika till medioker mittenplats. Bland andra Ungern, Tjeckien, Tyskland och Frankrike är mer jämlika — och därmed mer moderna. Jag är rätt säker att ytterligare några EU-länder som inte är med i undersökningen också passerat Sverige, som Slovenien och Slovakien.

Vad händer med ett lands självbild efter ett så markant fall? I skolan lärde jag mig att Sverige var bäst i det mesta: tillväxt, jämlikhet, BNP per capita, löneutveckling och trygghetssystem. Nu tillhör landet EU:s mediokra mellanskikt.

Diagrammen från OECD visar att avmoderniseringen accellererat under de borgerliga regeringsåren. Är någon förvånad? Det har ju varit Reinfeldt mål. Hans projekt är att göra Sverige till ett mer mediokert och grått land. Skattenivåerna ska bli genomsnittligt europeiska brukar han säga. Ja, allt ska bli genomsnittligt. Hela hans personlighet utstrålar skräck för det annorlunda och briljanta. Reinfeldt är sinnebilden av den mediokra människan. Att Sverige nu ligger i EU:s mellanskikt upplever han säkert som betryggande.

Är det så konstigt att filmdokumentären och biografin om Olof Palme slog alla rekord?

Steel Hammer

2013-05-14T13:46:00.000+01:00

I går hörde jag Julia Wolfes Steel Hammer i Uppsala, med Bang on A Can All-Stars från New York och Trio Mediaeval från Oslo. Bang on a Can har jag länge haft lite koll på. De finns i samma kretsar som Sonic Youth men lutade mot konstmusiken. För något år sedan gav de ute en suverän cd. Även där fanns musik av Wolfe. Men det här var bättre.

Steel Hammer bygger på legenden om John Henry. Han är en av de många underliga hemlighetsfulla gestalterna i amerikanskt berättande. Han finns i hundratals ballader. Han vandrar i många inspelningar. Hos Wolfe blir han en av många amerikaner som rör sig genom morgondimmorna runt Appalacherna. En bland miljoner. Som en tonsättning av Howard Zinns historia om det amerikanska folket. Skräpig, rostig musik (banjo, piano, cello, slagverk, gitarr) och sångstämmor där Reichs minimalism korsas med madrigalsång fick tiden att sväva: dokumentarism, legend, saga. Häpnadsväckande vackert, och grymt.

Bang on a Can är värt att leta upp.

I dag recenserar jag Sara Danius fina undersökning om 1800-talets franska realism, Den blå tvålen, i Sydsvenskan. Läs här. Hon skriver om fyra romaner. Väldigt inspirerande. Jag skriver att hon fått mig att ändra läsplaner för sommarens semesterresa. I går köpte jag både Stendhals Rött och svart och Balzacs Förlorade illusioner på antikvariat. Jag har läst dom förut. Men i sommar ska de läsas om.

Ändrade vanor

2013-05-02T08:53:00.000+01:00

I morse beslutade jag om ett paradigmskifte. Jag har sedan några år läst Svenska dagbladet först, och sedan ögnat genom DN. Men några veckor efter omgörningen märks Schibstedts påtvingade svältbudget. Från i dag gäller DN igen.

Nya SvD är en konstig morgontidning. De verkar ha beslutat att framhäva sina mest framstående medarbetare ännu mer. Det är deras kommentarer som är tidningen. Ungefär som kolumnistdelen i ett veckomagasin, men varje dag. Jag tror det är ett smart val i hopplöst läge.

SvD har länge lyckats rekrytera bra skribenter, ge dem utrymme och låta dem utvecklas. DN har varit motsatsen. Begåvningar har gömts undan till förmån för ett anonymt fabriksarbete. Så egentligen gillar jag fortfarande SvD mer. Men det som nu landar på köksbordet räcker helt enkelt inte. Det är bara redaktionens intelligens som fått tidningen att överleva ägarnas blodbad. Ja, läs t.ex. Hynek Pallas (landets bästa filmkritiker) när han i dag skriver om olika liberala debattörers försök att blunda bort den strukturella rasdiskrimineringen. Så himla bra.

Storstadsförakt, igen

2013-04-30T08:30:00.000+01:00

DN:s nya litteraturkritiker Jesper Högström beskriver i dag sin vilsenhet i storstaden. Han är på utflykt till osäkra marker. Närmare bestämt den idylliska Långsjön, omgiven av (numera) hypergentrifierade villastadsdelar. Han drabbas av antiurban panik och skriver att sjön ligger "i det stycke materialiserad anonymitet, det bälte av trafikplatser och återvinningsstationer och villaträdgårdar med studsmattor som kallas Huddinge kommun och som ligger i Stockholms utkanter men precis lika gärna hade kunnat ligga på pendlingsavstånd från Örebro, Karlstad, Borås och Sundsvall."

Välkommen till den stora staden Jesper. Får man säga så? Storstockholm är inte bara småstadsidyll, som i gammelstaden innanför tullarna. Den är modern. Men Jesper Högström verkar inte trivas i det moderna. Det framgår att han inte vill ha första majtåg, valborgsfirande, klassutjämning och tonåringar med rätt att slå sig fria från familjen. Att förakta förorterna — och därmed den moderna staden — är naturlig del av konceptet. Det är ju platser där man inte kan tänka fria tankar, som en annan medelålders förortsföraktare brukar uttrycka sig (Ola Andersson, prisvinnande arkitekt).

Han träffar några vid en badstrand och påpekar för säkerhet skull att "vi var vita svenskar". Varför gör han det? De pratar med varandra om "förortsghettona".

Huddinge kan aldrig bli förort "på pendlingsavständ" till de svenska städer han räknar upp. Huddinge är nämligen lika stort som Borås, visserligen klart mindre än Örebro men större än både Karlstad och Sundsvall. Den överväldigande majoriteten av alla Storstockholmare, uppskattningsvis mer än 80 procent, bor i så kallad förort, den typen av stad han kallar "materialiserad anonymitet". Jag tvivlar f.ö. på att den badstrand han besöker ens ligger i Huddinge.

Jag skriver det här för att jag sedan decennier är trött på okunniga brackors konservativa blickar på de delar av staden de föraktar — alltid förorten. Den som vill veta mer om det föraktet kan läsa min bok Där jag kommer från.

En sak till: jag bor i Huddinge och växte upp vid Långsjön. Det är vår stad.

Är Sverigedemokraterna fascister?

2013-04-29T15:10:00.000+01:00

I dag recenserar jag Henrik Arnstads bok Älskade fascism i Sydsvenskan. Med den definition han ger av fascismens ideologi kvalar SD enkelt in i traditionen. Men jag tycker han missar fascismens totalitära ambitioner, det Mussolini 1925 formulerade som "staten, ingenting utanför staten, intet mot staten". SD saknar demokratisk trovärdighet, de har ett förflutet som nynazister men är de totalitära i ordets fascistiska mening? I stället fastnar jag för Arnstads enormt intressanta skildring hur den antidemokratiska konservatismen och fascismen under mellankrigsåren i viktiga frågor var varandras motsatser men ändå, i praktiken, tenderade att stå varandra så nära att gränsen mellan dem blev enormt porös. Är det inte där nånstans, i den gråzonen, de flesta nya nationalistiska och rasistiska partier i Europa befinner sig — även SD? Läs hela recensionen här.

Soros vs Ström Melin

2013-04-23T16:18:00.000+01:00

Jag är förstummad. DN:s kultursida har plötsligt börjat publicera långa debattinlägg om EU. I söndags drog George Soros sina välkända argument för euroobligationer och för att Tyskland, som spjärnar mot sådana, blivit det stora problemet för eurons framtid. Eftersom jag lyckligtvis inte är ekonom kan jag inte bedöma om euroobligationer verkligen skulle bli den mirakelmedicin Soros påstår, men det var längesedan jag ändå vågade dra slutsatsen att de är en bra idé för att komma ur träsket.

Men ledarsidans Annika Ström Melin stretar mot i dag. Lika bra jag fortsätter min polemik mot henne (se mitt förra blogginlägg). Soros idé om euroobligationer leder nämligen nödvändigtvis till central och gemensam finanspolitik, i någon form, och det är Ström Melin mot: "vilket är en politiskt högst vansklig väg". Den slutsatsen kan man enkelt hålla med om. Men finns det något bättre alternativ? Ström Melin tycker man ska fortsätta som förut. Det tror jag är en riktigt dålig idé.

George Soros säger ju precis samma sak som statsvetaren (och EU-skeptikern) Sverker Gustavsson länge sagt: att euron antingen innebär sönderfall eller något slags federalism. Jag anser att dom har rätt.

Det var länge sedan jag började kalla mig federalist. Ibland undrar folk om jag ändå inte dragit några slutsatser av eurokraschen. Jo, det har jag. Som federalist har jag alltid varit för en decentraliserad federation — det ligger liksom i ståndpunktens natur. Men det har jag tvingats omvärdera. En gemensam valuta tror jag helt enkelt kräver mer centralism, i vissa frågor och i synnerhet då finanspolitiska, än vad jag egentligen skulle föredra.

Men ska EU börja röra sig mot ett starkare centrum då krävs ökad demokrati via Europaparlamentet. Det är därför jag också stödjer idén att kommissionen kopplas tydligare till parlamentet, och ordföranden väljs igenom nästa Europaval, plus andra institutionella försök att skapa ett europeiskt demos. Ström Melin verkar inte våga släppa ordningen där EU är ett i huvudsak mellanstatligt samarbete.

Soros pekar på ytterligare ett problem i sin artikel: skillnaderna i konkurrenskraft mellan valutans olika länder. Han menar att det kräver stora strukturreformer i många länder. Det är ju helt rätt. Men det kräver också någon form av effektiv fördelningspolitik, där resurser går från rika till fattiga i form av vettiga investeringar. Det kan aldrig ske utan a) ett starkt politiskt centrum och b) som har sin politiska dynamik utifrån klassiska politiska värderingar och inte nationella intressen samt c) att detta har demokratisk legitimitet, vilket dagens EU inte har mycket av.

Bind honom till medborgarna

2013-04-21T19:53:00.000+01:00

I fredags skrev Annika Ström Melin i DN om den helt nya (sannolika) ordningen vid nästa val till Europaparlamentet. Varje partigrupp kommer då utse egen kandidat till kommissionens ordförande. Indirekt blir det alltså folken som väljer ordförande. Och hen kommer ha uttalad politisk hemvist.

Det där gillar inte Ström Melin. De som följt min blogg och mina artiklar vet att jag länge (i flera år) argumenterat för den här förändringen. Men det är jättebra att hon skriver. Äntligen kan det kanske bli lite diskussion.

Tidigare utsågs ordföranden bakom stängda dörrar av regeringscheferna i Rådet. I praktiken genom hästhandel mellan de stora länderna. Sedan kunde parlamentet godkänna. Formellt blir det fortfarande så. Men i praktiken innebär detta en helt omvänd ordning. Ett stort steg fram för parlamentet.

Ett tungt argument mot den här förändringen är att kommissionen ska vara en neutral och "opolitisk" institution. I sin suveränt bildande bok Europas väg understryker Lars Anell just den funktionen. Men som han sedan medger: i praktiken har kommissionen på senare år, av olika ofrånkomliga orsaker, politiserats. När Barroso valdes var de flesta medlemsregeringar borgerliga och det avspeglar kommissionens sammansättning. 2013 har EU en uppenbar höger-mittenkommission.

Med den nya ordningen minskar smusslet och stärks öppenheten. De olika kandidaterna kommer intervjuas, pressas, tvingas ta ställning i olika avgörande frågor innan valet.

Ström Melin undrar skeptiskt om det verkligen är klokt att försöka ge kommissionens ordförande demokratisk legitimitet. Hon antyder att man då släpper hen fri. Det är ju tvärtom: man binder hen till parlamentet och medborgarna. Det blir enklare att ställa hen till svars i öppna debatter och utfrågningar. Demokratisering innebär inte att makthavare släpps fria, men att kontrollen av dem ökar.

Man stärker också bandet mellan parlamentet och kommissionen. Slutsatsen av eurokrisen är att de mer konstruktiva förslagen hela tiden kommit från deras håll. Och sedan har det strandat i Rådet hos regeringscheferna. Jag tror enda sättet att verkligen reformera EU är en maktförskjutning mot parlamentet — och det här är ett enormt viktigt steg.

Sedan har Ström Melin helt rätt i att hur valet egentligen ska gå till är väldigt oklart. Det kan bli ett magplask — i synnerhet om regeringscheferna plötsligt vägrar acceptera den ordförande medborgarna röstat fram.

Äntligen lite klarsyn

2013-04-18T13:25:00.000+01:00

Under lunchen läste jag Hanna Eklunds perfekt polemiska angrepp mot svensk EU-politik i gårdagens DN Kultur. Den slår både mot regeringens tilltagande isolationism och den svenska vänsterns thatcherism. Hon jämför smart med de gamla maktdelningsdebatterna i USA: ska beslut fattas i medlemsstaterna eller i federationens centrum? Sedan lång tid har vänstern ofta förordat centrala beslut och republikanerna velat återge medlemsstaterna deras förlorade egenmakt. Eklund skriver: "I Europa har den [debatten] precis börjat — och Sverige har tagit ställning. Vi har blivit medlemmar i Europas republikanska parti." Touché! Äntligen lite klarsyn.

Lästips

2013-04-18T08:41:00.000+01:00

I morse läste jag Nalin Pekgul på DN debatt om Omar Mustafa och Muslimska brödraskapet. Det är en artikel som behövdes i den infekterade debatten. "Affären Mustafa" kan inte bara handla om klantiga och intriganta socialdemokrater i Stockholm. Den har även uppenbara politiska dimensioner. Nalin pekar ut en av dem. Jag tycker hon generaliserar otillåtligt om islamismens karaktär (det finns många slags islamismer, eller hur?), men hon säger ändå något väsentligt.

Själv lyckades jag till sist skriva min ledare om hungerstrejkerna på Guantanámo som började för två månader sedan. "Av de 166 fångaran är det nu 52 som hungerstrejkar, och antalet verkar stiga. 15 av dem tvångsmatas. Enligt läkare är situationen direkt livshotande för åtminstone en av dem, Musa'ab Omar al-Madhwani. En brittisk medborgare som också strejkar har berättat för sin advokat att fångar snart kommer börja dö." Det är märkligt att strejkerna inte rapporteras mer i svenska medier.

Och den som vill fördjupa sig i diskussionerna om vägar till medborgarskap för papperslösa bör läsa en lång artikel i senaste American Prospect. Den handlar om de amerikanska diskussionerna och förhoppningarna att under året kunna besluta nya regler. Det verkar bli ett slags regulariseringsprocess. Jag hade hoppats de skulle hitta en smart kontinuerlig lösning hur papperslösa efter en tid kan slussas in mot rättigheter. Men så verkar det inte bli. Det kan kanske bero på att strömmen av papperslösa från Mexiko nästan upphört; fler lämnar nu USA än försöker ta sig in. Slutsatsen man kan dra är att amerikanska republikaner i migrationsfrågan är mer humana än svenska socialdemokrater.

Omar Mustafas öde

2013-04-15T08:16:00.000+01:00

I dagens Expressen finns min kommentar till den rätt trista "affären Omar Mustafa". Läs här. Finns mycket mer att säga som inte fick plats på mina 1800 tecken. Det finns till exempel en hel del att säga om Socialdemokraterna, och mest då de i Stockholm. Där verkar personliga vendettor vara viktigare än att utarbeta förslag till samhällsreformer. Den så kallade sossevänstern imponerar inte. På Dagens arena har Håkan A Bengtsson och Helle Klein skrivit mer om läget.

Ljudrapport

2013-04-13T12:00:00.000+01:00

Ibland är det skönt att belöna sig själv. En helt ny megabox som summerar Phillysoulens hjärta — Leon Huffs och Kenny Gambles skivbolag Philadelphia International Records — blev min belöning efter all uppmärksamhet kring Tingstenboken. Tio cd med den snyggaste soulen från 1970-talet. Jag har redan, eller har hört, det mesta: MFSB, O'Jays, Harold Melvin & the Blue Notes, Billy Paul. Men i boxen finns så mycket mer samlat och även det jag alltid lyssnat på får nytt sammanhang. Jag undrar ofta varför Phillymusiken alltid hamnat i skuggan av Motown, Stax och Atlantic. Svaret är enkelt: discons låga status.

Ja, jag köper fortfarande cd-skivor. Om vinylen var enklare att förvara skulle jag köpa det med (men min samling med ett tusental lp-skivor tar tillräckligt stor plats, och singlar har jag undanstoppade överallt i lådor och kassar). Det är materialiteten jag gillar. När jag använder Spotify saknar jag den. Musikens värde devalveras på nåt sätt, den blir så lättflyktig.

Jag måste berätta att den skiva jag uppskattat mest det senaste året är den gamla gitarristen, kanske 70 år, Michael Chapmans Trainsong: Guitar Compositions 1967-2010. Det är lätt att överdriva när man skriver om musik. Men den dubbel-cd:n hör till det bästa jag någonsin hört. Chapman har helt enkelt plockat fram låtar han skrivit under alla sina år, ofta i självvald marginalisering från de stora scenerna, och gjort nya inspelningar. Ensam man med gitarr. Han behärskar allt: brittisk folkmusik, amerikansk hillbillyblues, arty rock (han har samarbetat med Thurston Moore på senare år) och...ja...allt han vill. Samtidigt ett personligt tilltal som håller samman musiken. Det är som en musikers memoarer. Enastående.

Och självklart lyssnar jag också på Bassekou Kouyatés senaste cd Jama Ko, inspelad i Bamako, Mali, samtidigt med förra årets militärkupp som ledde till islamisternas frammarsch i norr. Krisen är totalt närvarande i nästan varje låt. Kouyaté har ju, som alla borde veta, helt förnyat och elektrifierat det gitarrliknande instrumentet ngoni. På typiskt Malimanér förenar han ett slags grusig råhet och finkalibrerad skönhet.

Och nu vill jag ha Rokia Traorés nya cd. Jag har följt henne sedan debuten för många år sedan. Hon blir bara bättre.

Läs det här

2013-04-11T10:26:00.000+01:00

I dag skriver Åsa Linderborg om Tingsten och dagens liberaler i Aftonbladet. Det ska ni läsa.

Den som vill kan också läsa min ledare i Dagens arena där jag ifrågasätter den liberala kritik som riktas mot antirasismen. Det är väldigt kort och summariskt, eftersom ledarna inte får vara längre. Men jag kommer återkomma längre fram i vår i andra sammanhang, Sydsvenskan har redan bett mig skriva, med artiklar där jag kommer försöka utveckla mina synpunkter.

Egentligen hade jag tänkt skriva ledaren om hungerstrejken på Guantánamo, som inga svenska nyhetsmedier verkar uppmärksamma. Den har nu pågått i två månader. För några dagar sedan skrev James Carroll bra i Boston Globe om America´s Moral Failure. Den är värd att läsa. Han gör också den självklara kopplingen till drönarkrigets utomrättsliga avrättningar.

Stigarna i skogen

2013-04-10T18:09:00.000+01:00

Förra veckan föreläste vid ett litet seminarium på historiska institutionen vid Lunds universitet. Jag var inbjuden av Radikala nätverket. Dom ville att jag skulle prata lite om populismen, då och nu, utifrån min bok Populisterna. Det var lite märkligt att återuppliva en så gammal bok. Och ännu underligare att läsa den igen. Det var som att läsa en bok skriven av någon annan. Spöklikt.

Det var några historiker där som sysslar en del med radikala rörelser på 1800-talet. Det låter tort. Men det är ju faktiskt spännande. Där fanns ju så många idérörelser som aldrig förvandlades till ideologier utan förblev underströmmar, länge osynliga. En historiker påpekade tröskeln på 1890-talet när socialism, liberalism och konservatism framträdde som de ideologier som inramade politiken. De andra bleknade bort. De blev som igenvuxna stigar i skogen. Man kan ana dem, men mer som minnen. Jag tror en hel del av dem är på väg att börja tas i bruk igen. Populismen är ett exempel. Republikanismen, som Anders Ehnmark envist försökt återintroducera, är en annan.

Jag fick frågan om jag har något projekt som författare. Jag har aldrig riktigt tänkt att jag ens har något. Men att utforska de där igenvuxna stigarna är verkligen spännande. Populisterna är ett exempel. Boken om Tingsten är ju ett försök att vandra längs kulturradikalismens stigar. Nästa bok jag börjat fundera på gör liknande spaninger.

Jag tror det handlar om att man måste kunna få vara vänster utan att nödvändigtvis vara socialist eller marxist. Men vad befinner man sig då i för historiska politiska berättelser? Det är nog min fråga.

Många i Radikala nätverket verkade ställa samma fråga. Det blev en rolig eftermiddag.

Recensionsdag

2013-04-09T19:46:00.000+01:00

I dag var dags att läsa recensioner om min nya bok. Det blev en bra dag. Jag räknade in 15 förstadagsrecensioner. Mer än vanligt. Många både väldigt positiva och fint skrivna. Bl a Gabriel Byströms "Farlig fritänkare" i GP (inte utlagd digitalt). "Tomrummet efter Tingsten" i Arbetarbladet av Rasmus Landström med slutraderna:

"För Tingstens typ finns nämligen inte kvar längre. Den borgerliga radikalen, eller icke-socialisten som hatar klassklyftor. I dag är borgerligheten skrämmande konform - frågan är om det ens finns några intellektuella kvar där? Visst, man kan engagera sig i några symbolfrågor och ropa ”orättvisa!”, men i de tyngre frågorna råder en total undfallenhet i de borgerliga leden. Ta frågan om vinster i välfärden till exempel. I dag finns det inte en enda borgare som ställer sig på barrikaderna och tar strid mot att surt förvärvade skattepengar hamnar i skatteparadis. Frågan borde ju vara klockren för en person av Tingstens typ: för jämlikhet, men utan socialism. För en anständig välfärd. Men det råder tystnad. En tystnad som visar att Tingsten lämnat ett gapande tomrum efter sig i samhällsdebatten."

Och naturligtvis Per T Ohlssons "Tingstenålder" i Expressen och Mats Svegfors "Ett svar utan fråga" i Sydsvenskan. Extra roligt eftersom båda är borgerliga intellektuella jag ofta läst och uppskattat.

I Dagens nyheter efterlyste Jesper Högström den ironiska Tingsten. Jag ger honom delvis rätt. Tingsten hade humor. Han drev ibland sina sarkasmer och sitt förakt så långt att de blev avsiktligt ironiska. Jag tror att han privat var självironiskt svartsynt så att andra skrattade. Men Högström har helt missuppfattat Tingsten om han tror att han hade en ironisk livshållning. Han var motsatsen: en anti-ironiker. De stora frågorna var på liv och död. Hans allvar är i efterhand inte bara uppfordrande utan ibland kvävande och skrämmande. Hans ord från 1948: "Vi är ensamma och ansvaret är vårt" lämnar inte mycket över till ironins frirum. Sett genom hans raster framstår den ironiska hållning, som var stark i 1990-talets och det tidiga 00-talets kulturdebatt, som fyndigt formulerade verklighetsflykter.

Dagens stora sågning kom från Mikael Timm på SR:s Kulturnytt. Den mest illvilliga mosning jag fått sedan Sigrid Combüchen manglade Populisterna för 13 år sedan. Det räcker inte att läsa hans text. Man måste lyssna. Rösten. Tonträffen. Motviljan. Det är fint att höra. Det ingår i yrkets villkor.

Vittnesmål

2013-03-29T14:10:00.000+01:00

Under Revadebatten har vittnesmål om vardagsrasism trängt in i svensk debatt. I dag läste jag senaste Ottar. Där finns en artikel om rasistiska föreställningar om östasiater, framför allt om kvinnor. Astrid Trotzig är författare och adopterad. Hon berättar hur både hon och hennes pappa kan mötas av fördomsfulla, nedsättande och helt förfärliga kommentarer när de är ute tillsammans. Asiatiska kvinnor sexualiseras i vita svenskars blickar.

Det kan få konsekvenser av ren rädsla: "Om Astrid Trotzig själv åker Finlandsfärja brukar hon låsa in sig på hytten. Hon upplever att stämningen runt omkring henne blir obehaglig när det finns mycket alkohol med i bilden."

Alla dessa berättelser och vittnesmål är otroligt viktiga för att (och varning för här kommer ett gammalt vänsterord) medvetandegöra människor. De flesta vet redan, men när det plötsligt får personlig röst som vittnesmål händer ändå något väsentligt: vi reagerar, tänker mer specifikt, tvingas ta ställning.

Jag läser återigen det underligaste avsnittet i Jasenko Selimovic brev till Jonas Hassen Khemiri i DN, och jag tänker att det handlar om Astrid Trotzigs rädsla på Ålandsbåten: "Det finns miljontals möjliga svar. Vi vet inte vilket som är det sanna. Men du väljer att tolka det som rasism. På samma sätt som [Maria] Sveland väljer att tolka att [Janne] Josefssons syfte är att "få utlopp för sina aggressioner". Kanske. Men vi vet inte. Vi väljer och ofta väljer vi det som bekräftar den sanning vi vill se. På samma sätt som Avpixlat, som skapar den sanning de vill se."

Varför skrev han sista meningen i det stycket, och vad betyder den, egentligen? Innebär den att han jämställer alla dessa berättelser, med det anonyma hatet på Avpixlat? Jag har svårt att förstå den på annat sätt. I sådant fall är den en örfil.

House of Cards?

2013-03-28T21:13:00.000+01:00

I går såg jag klart första säsongen på House of Cards, Netflix teveserie från Washingtons politiska maktelit. Den har höjts av svenska tevekritiker och kulturskribenter. Jag fattar inte. Visst, det är snyggt filmhantverk, Kevin Spacey är outstanding i huvudrollen och dialogen smart. Men handlingen är tunn och trovärigheten ... ja, vad ska man säga om den?

Det som stör mig är att alla politiker framställs som konsekvent onda. Inte lite chict ondskefulla, men avgrundsdjupt. Kevin Spacey är demokraternas inpiskare i Representanthuset. Han har inga politiska ideal, bara kalkylerad karriärhunger. Han vandrar över döda. Så där är det ju inte. Inte ens i Washington. Det amerikanska problemet är väl just nu det motsatta: för mycket doktrinära och starkt övertyga högerpolitiker som vägrar ta hänsyn till "det vanliga" pragmatiska maktspelet och bara driver idépolitik.

House of Cards energi kommer från rent hat mot politiken. Serien bekräftar egentligen den bild av Washington som tepartyrörelsen lever på i USA och Sverigedemokraterna i Skåne. Den fullföljer högeroffensiven från 24 och Homeland. Ibland blir det bra teve, men alltid motbjudande politik.

Inte det gamla vanliga

2013-03-27T12:51:00.000+01:00

Vad är det som händer på Cypern? I Sverige har kommentarerna mest handlat om att garantera bankspararnas pengar. I NY Times är bevakningen mer distanserad — och intressant. Paul Krugman har skrivit ett par skarpa kolumner. Det som nu händer verkar vara en politisk förändring hur euroländerna hanterar krisen — till det bättre.

Så här summerar NY Times reportrar Steven Erlanger och James Kanter förändringen: "That means making the banks, and their investors and depositors, suffer, rather than simply dumping the problem on taxpayers of each nation — and other nations." Finlands utrikesminister Alexander Stubbs (höger) säger: "The message is that the private investor must take a hit. It´s a new principle and a good one."

Det sägs en hel del annat uppseendeväckande intressant om Cypern i artikeln. Att beskatta även småspararna var, enligt reportrarna, inte euroländernas och IMF:s idé, den kom från Cyperns president (för att enklare få ryska miljardärer att acceptera skatt på deras bankpengar, dvs besparingar över 100 000 euro).

Paul Krugman drar också starka, och faktiskt optimistiska, slutsatser av exemplet Cypern — ett land han inte "gråter över", eftersom det medvetet profiterat på spekulanters och gangsters behov att i stor skala tvätta pengar. En affärsidé som nu är över. EU kommer inte längre acceptera några casinobanker.

I sin senaste kolumn antar han att en del av krispaketet blir "drakonisk kontroll" på kapitalrörelser till och från landet: "That´s quite a remarkable development. It will mark the end of an era for Cyprus, which has in effect spent the past decade advertising itself as a place where wealthy individuals who want to avoid taxes and scrutiny can safely park their money, no question asked. But it may also mark at least the beginning of the end for something much bigger: the era when unrestricted movement of capital was taken as a desirable norm around the world."

Han slutar med en lätt drill: "Global capitalism is, arguably, on track to become substantially less global. And that's OK. Right now, he bad old days when it wasn't that easy to move lots of money across borders are looking pretty good."

Hm, kanske finns anledning att inte bara vara dyster.

Irak, Tingsten och interventioner

2013-03-23T13:18:00.000+01:00

I dag skriver Per Svensson om kriget i Irak i Sydsvenskan. Han stödde kriget, åtminstone när det började. I artikeln brottas han med idén om militära interventioner mot tyranner, ungefär som jag gjorde i Dagens arena i veckan. Vi drar helt olika slutsatser i Irakfrågan. Men delar utgångspunkten att det är en evigt svår, och plågsam, fråga. När är bomber rätt och när är de fel?

Men jag tycker han gör ett grundläggande fel. Kriget i Irak var aldrig någon humanitär intervention för att försvara människors rättigheter. Det var ett krig som helt motiverades med Saddam Husseins påstådda tillgång till massförstörelsevapen. De sågs inte ens som i första hand hot mot irakierna, utan mot Israel och Europa. Det var "vi" som skulle skydda "oss" mot Saddam Husseins vapen. Man kan återvända till Per Ahlmarks ettriga kampanj i DN för kriget. Han brydde sig inte heller om mänskliga rättigheter. Det var bara vapnen, vapnen, vapnen. Ett berg av lögner.

Att beskriva kriget i Irak som en humanitär intervention kan få allvarliga konsekvenser. Och jag tror Per hamnar i dem när i sin artikel spekulerar i att katastrofen Irak omöjliggjort framtida humanitära invasioner.

Men på senare år har europeiska länder varit inblandade i två framgångsrika interventioner: Libyen och Mali. Däremot tror jag kriget i Irak fick alla interventionister att nyktra till: det finns gränser för vad ett ingripande kan klara. Det är därför Europa, USA och många andra länder ligger lågt i Syrienfrågan. Bomber skulle sannolikt bara göra situationen ännu värre.

En helt annan sak: I dag kan ni läsa utdrag ur min kommande tingstenbok i Expressen. Herbert Tingsten insåg också att man ibland måste uthärda passivitet. han tog ställning mot västligt ingripande när polska arbetare gjorde uppror 1956 och även när ungrarna gjorde revolution senare samma år. Han skrev flera ledare där han tog skarpt avstånd från idén om preventiva krig. USA motiverade kriget i Irak som ett preventivt krig, inte som ett humanitärt. Tingstens argument håller än.

Saknade perspektiv

2013-03-21T10:42:00.000+01:00

Vem läser inte om krisen på Cypern? Bankerna är stängda och de med mer än en miljon på kontot kommer (förmodligen) beskattas. Kritiken dånar i rättens kratrar. I synnerhet från bankerna. Men jag förstår inte varför Anders E Borg och Fredrik Reinfeldt kommer undan alla kritiska frågor. Borg intervjuas hovsamt där han får kommentera skeendet som om han vore expert vid sidan av. Reinfeldt och Borg står i just det här fallet utanför beslutets inre krets eftersom Sverige inte tillhör valutasamarbetet. Men de stod knappast helt utanför beslutet om villkoren för Cyperns nödlån. Varför ställs de aldrig till svars? Så har det varit under hela krisen. Den svenska regeringen tillhör EU:s mest övertygade svångremsfalang. Men de glider hela tiden undan. Får sällan giftiga frågar. Som om de stod utanför.

När jag hör att superrika ryssar nu tappat förtroendet för Cyperns banker minns jag en klassisk inspelning med Blå Tåget, "Kan sparsamhet rädda proletariatet?", som bygger på en gammal socialistisk pamflett från 1880-talet. Har yttersta vänstern tappat bettet? Så här slutar sången: "För när maten blir allt dyrare och jobben blir allt färre och i tidningarna står recept på soppa på en spik / då är det dags att konfiskera sparkapitalet. Så att rikedomen upphör för den som är rik." Ja, gör det. Tvinga dom att betala Cyperns skulder.

Läs det här

2013-03-20T16:29:00.000+01:00

Expressen kultur har publicerat två intressanta artiklar som funderar kritiskt kring den enorma uppmärksamheten Jonas Hassen Khemiris brev till Beatrice Ask. Först Lawen Mohtadi "Blåögd storm" och i dag också Alejandro Leiva Wenger "Vad betyder bra?". De ställer frågan var gränsen för en "accepterad" antirasism går i den offentliga debatten. Viktiga saker att fundera över. Gör det.

Dags för exit Billström?

2013-03-18T13:57:00.000+01:00

Hur många statsråd överlever den intervju Niklas Orrenius gjort med Tobias Billström i dagens DN? Först argumenterar han med patos mot sin egen politik, utan att riktigt veta. Sedan svamlar han om "blonda och blåögda", men det är inte ordvalet utan innebörden som är skandalös. I bakgrunden finns hans underliga uttalande om att minska "volymerna" av asylsökande. Enda sättet att göra det är väl att åka till Damaskus och övertala al-Asad att packa resväskan och avgå.

Jag fylls inte av skadeglädje, men av en känsla av lätt sorg. När Tobias Billström anlände 2006 var han något helt nytt. Han följde efter förnedringens år när Barbro Holmberg var statsråd (minns de apatiska barnen, Påskuppropet och striden för amnesti).

Jag träffade Billström lite då och då under hans första mandatperiod. Jag skrev om migrationsfrågor, arbetade på Arena och ordnade några seminarier där han var med. In kom ett statsråd som klart och entydigt deklarerade att "Fästning Europa" var en dålig idé från början och därför borde rivas. Han drömde om att de rangliga flyktingbåtarna på Medelhavet skulle ersättas av riktiga båtar där människor kunde åka mellan länderna utan egentliga inskränkningar. Han plockade ledigt upp begreppet "cirkulär migration" som då var populärt bland människorättsaktivister och forskare som en möjlig väg bort från murarnas inlåsningseffekter. Med Miljöpartiet kom han överens om att för första gången sedan 1970-talet öppna Svertige för invandring. Han pekade ut en helt annan väg än andra regeringar i Europa vid den tiden. När åhörare och panelister ställde kritiska frågor och pressade honom stod han upp för sina slutsatser och diskuterade passionerat. Ingen fråga verkade för korkad för ett allvarligt svar.

Vid några av de här seminarierna, där både jag och Billström var med, deltog utländska migrationsforskare, med skarp kritik mot EU:s politik. Det var inte ovanligt att de efteråt, förbluffade och entusiastiska, förklarade att Billström var helt annorlunda än hans kollegor i EU: mer intelligent, framsynt, kunnig och kritisk till den dominerande politiken.

Det har aldrig förvånat mig att det var med just Billström — inte Reinfeldt eller Borg — som MP kunde förhandla fram en överenskommelse. Han var helt i deras stil.

Men han hade två blinda punkter. Han förstod aldrig asylfrågornas mänskliga dimension. Och han var stenhård mot papperslösa — men med ett klassiskt socialdemokratiskt argument: han kunde aldrig acceptera ett "skuggsamhälle" utanför välfärdssystemet.

Jag uppfattade honom som smart, kunnig (och sympatisk) men hyperrationell. Han var verkligen en fånge i Max Webers berömda rationalismens järnbur. Systemet och lagen kom alltid först. Människor skulle anpassa sig, bara de förstod reglerna. På sätt och vis följde han den sociala ingenjörskonstens grundböcker, men med nyliberalt innehåll.

Nu verkar han ragla omkring som en boxare som fått för många slag mot skallen.

Jag märker att jag skriver det här i imperfekt, som om han redan avgått. Och egentligen önskar jag att han drar sig tillbaka nu. För sin egen skull. Innan det blir ännu mer pinsamt och sorgligt och politiskt reaktionärt. Att ha överlevt så länge som migrationsminister är unikt.