Per Wirtén

Sommarlov!

2010-06-10T08:36:00.000+01:00

Vallmon blommar utanför fönstret. Jag känner mig trött. Helt tömd. Har inte skött bloggen de senaste veckorna. Motståndet har känts tungt. Orden tagit slut.

I går skrev jag reportage från Amsterdam om nederländska valen i Expressen. Sedan tidigare finns också den längre rapporten Det populistiska laboratoriet.

Vänsterekonomen Will Hutton skrev träffsäkert i Observer nyligen om EU-motståndarna. Med anledning av Grekland och eurokrisen. En hård och rättvis passning till Flamman, Vänsterpartiet och andra i Sverige:

"The Eurosceptics will have got what they wanted - a Europe of independent nationstates looking after their own interests. But there is a dark side of Europe. What will be ushered in won´t be a joyful common market bound together by wealth-generating trade. What will emerge will be a Europe closer to the 1930s. Fearful, stagnant and prey to vicious racist and national ideologies."

Skrämsel? Javisst. Men jag är inte fast övertygad om Europatankens idé för att jag svärmar för kontinenten. Men för att den skrämmer mig. Såna som Geert Wilders och Franjo Tudjman har djup förankring.

Nu stänger jag min blogg för sommaren. Återkommer i augusti. Min energi är totalt slut. Måste få ny.

I somma ska jag läsa: Carina Rydberg (så mycket jag hinner), Tony Judts gamla tegelsten om Europas efterkrigshistoria och som alla somrar: Virginia Woolf. Men först Sofi Oksanen.

Och sen ska jag se fjärde säsongen av The Wire en gång till. Vi åker till Portugal i juli. Garanterad värme.

Har jag sagt att Bengt Göranssons Tankar om politik är ett politiskt testamente underbart att läsa? Den kommer finnas i min bokhylla många år. En liten klassiker, tror jag.

Nu ska jag läsa färdigt korret på min bok om förorterna. Sedan är det studentmottagning hos en bekant. Äntligen sommar.

Sverigedemokraterna i riksdagen?

2010-06-03T13:05:00.000+01:00

I dagens DN skriver Carsten Jensen om Sverigedemokraterna. Det är en viktig artikel och jag är övertygad att han har rätt. "Ska Sverigedemokraterna hälsas välkomna i riksdagen? Det tror jag att de ska. Det kommer kanske se ut som en förlust av politisk oskuld för många uppriktigt demokratiskt tänkande människor i Sverige. Men det är i sådant fall en nödvändig förlust: Nosferatu dör först när han träffas av solens strålar, och i en demokrati är det debatten, kanaliseringen av konflikter och åsiktsbrytningar, inte tabuering, bojkott och tystnad som är solskenet." Läs. Den borde väcka debatt.

Jag har länge sagt att Sverigedemokraterna i riksdagen är trist, men ingen katastrof. Det viktiga är ju hur de andra partierna reagerar. Det är där katastrofen lurar. Om de gör som i Danmark och Nederländerna - anammar den rasistiska diskursen och börjar förvandla den till politik, med syfte att konkurrera ut det nya partiet - inträffar den verkliga katastrofen. I stället måste de stå upp för sina antirasistiska och demokratiska värderingar, inte vackla, inte låta Sverigedemokraterna bestämma debattens villkor utan helt enkelt ta strid för en annan politik: öppna gränser, mer invandring, korrekt asylpolitik och fortsätta den nödvändiga diskussionen om det mångkulturellas politiska principer.

Carsten Jensens text påminner om de analyser och tankar jag mötte i Nederländerna för två veckor sedan. Det var en ganska omtumlande resa. Jag kan inte riktigt släppa intrycken. Nästa vecka går landet till val och islamofobiska Geert Wilders Frihetsparti kan bli ett av de största partierna, kanske hamna i regering. Min rapport Det populistiska laboratoriet finns här.

Bojkott av Israel

2010-06-02T11:48:00.000+01:00

Här finns min ledare i dag på Dagens arena om att det nu inte längre räcker med att ta avstånd från Israels politik, utan nu också göra något, bland annat börja prata bojkotter.

Intressant att höra hur P1 Morgon nu börjar byta fokus, från Israels övergrepp till att ifrågasätta Ship to Bosnia. Kommer att komma mer sånt. Israels propagandamaskineri var långsamt den här gången, men nu rullar det igång.

Mavi Marmara

2010-06-01T10:11:00.000+01:00

Läs intervjun i israeliska Haaretz med Judith Butler från i februari om den akademiska och kulturella bojkottrörelsen av Israel - den så kallade BDS-rörelsen: Boycott, diversion and sanction. Det är en lång intervju, intressant på många vis, men diskussionen om bojkottens svåra principer ligger i intervjuns del 2. Jag läste tidigare i våras och beslöt att ansluta mig själv till dem. Det innebär för min del inga diskussioner, seminarier eller mediaframträdanden tillsammans med företrädare för Israels regering, representanter eller grupper finansierade av israeliska staten.

Nu är det dags att svenska kulturföreningar, universitet, kulturföretag och andra börjar föra samma diskussioner. Man kan börja med Butlers resonemang. Det är upp till oss - inte staten eller regeringen. När dokumentärfestivalen Tempo har sitt nästa styrelsemöte kommer jag ta upp frågan och föreslå att festivalen ansluter sig till BDS-rörelsen. Jag tycker ni som läser min blogg ska göra samma sak i alla de sammanhang där ni verkar.

Här kommer min kommentar i dagens Expressen:

Filmbilderna från skeppet Mavi Marmara är dramatiska. Människor har flytvästar. Man hör skottlossning. Tre svartklädda kommandosoldater sveper fram och tillbaka med sina vapen. Efter nio minuter tar sekvensen på YouTube slut.

Bröllopstrasslet

2010-05-28T10:51:00.000+01:00

Om kungen ska leda Victoria och överlämna henne till Daniel har blivit största diskussionen. Det är ett friskhetstecken. Vad man pratar om är ju symbolisk genusordning. De flesta verkar invända - till och med kyrkan även om dom lindar in det som "försvara svensk tradition".

Att fadern överlämnar sin dotter - och därmed garanterar hennes oskuld - till en yngre man måste förstås som att man bekräftar gammal hederskultur. Eller har jag fel? En ordning som för det mesta tillskrivits "invandrarna" anammas nu helhjärtat av svenska kungahuset.

Rumänien vinner Eurovisionsfestivalen i morgon. Solklart.

I Sydsvenskan skriver Per Svensson smart om överlämningsfrågan: "Kungligheterna har alltid levt i en klankultur, snarlikt den man fortfarande kan iaktta på vissa håll i Mellanöstern. Kvinnliga familjemedlemmar har tjänst som panter i affärsuppgörelser mellan klanhövdingar. Patriarker har överlåtit sina döttrar till andra patriarker i utbyte mot politiska eller ekonomiska gentjänster."

Jag tror att valet är kungens. Det är ett sätt att degradera Victoria. Kungen har aldrig gillat kvinnlig tronföljd. I rojalismens värld innebär ju det att blodet förtunnas.

I dagens Sydsvenska går det också att läsa min recension av Chimamanda Ngozi Adichies underbara debutroman Lila Hibiskus. Äntligen på svenska.

Grekland all over Europe

2010-05-24T20:01:00.000+01:00

Jag har varit i Amsterdam några dagar. Därför inget bloggande på en hel vecka. Ska skriva artikel för Expressen och rapport till Arenagruppen inför valet i Nederländerna 9 juni. Finns risk att Geert Wilders islamofobiska Frihetsparti blir regeringsparti. Frågan jag ställt till alla jag intervjuat är: Hur kunde det bli så här? Svaren gjorde mig förvånad. Återkommer.

I skuggan av Grekland har gamla osanningar om marknader och samhällsliv gjort comeback. Återigen framställs staten som problemet - inte de frisläppta finansmarknaderna. I Amsterdam verkar alla övertygade att det kommer påverka valet. Högern vinner på sammanbrottet i Aten.

I Guardian läste jag förra veckan: "There is some irony in financial markets now terrorising governments over budget deficits that have been allowed to deteriorate in order to save the financial markets."

Jag är fastkedjad vid tangentbordet för att skriva rapporten om Holland. Men blev tvungen att bryta för att läsa klart Chimamanda Ngozi Adichies debutroman Lila hibiskus som äntligen översatts. Vilken underbar bok! Det var hon som slog igenom med En halv gul sol om kriget i Biafra. Remember? Hon är både författare och berättare. Jag ska lämna recension till Sydsvenskan på onsdag.

Nu ska jag kolla nykokt rabarberkräm. Stjälkarna är feta i år. Tog in blommorna nu i kväll. Hellre mer stjälkar - och kräm - än stora blommor.

Afrikanska filosofer

2010-05-12T20:28:00.000+01:00

Jag har ett tålamodsprövande förhållande med tidskriften Transition. Jag har nog prenumererat i femton år nu. Den anländer oregelbundet. Ibland kommer förnyelsekraven - "betala så missar du inte nästa nummer" - oftare än tidningen. Jag betalar alltid.

Första numret kom 1961. Då i Uganda. Jag har sett de första numrena på ett bibliotek i USA. De var skrivna på maskin och dragna i manuell kopieringsapparat. Häftade för hand. Sedan många år är den amerikansk - men fortfarande om svart politik och svart kultur. När postkolonial teori stod på topp var den enastående. Sedan tappade den sin sving.

Men nya numret är tillbaka i gammal fin form. En rad underbara texter, konstprojekt och bilder om ljus i afrikanska storstäder. Ytterligare några fina personliga essäer i klassisk litterär Transitionstil. Och så pågår ett samtal om mänskliga rättigheter mellan afrikanska filosofer. Nu Ajume Wingo som försöker visa att i Afrika funkar inte den sedvanliga uppfattningen om individuella friheter, utan en mer kommunitaristisk som har gruppen som förutsättning - inte av kulturella orsaker, inget sånt junk, men på grund av människors utsatta och otrygga livssituation. "I am because we are, and since we are, therefore, I am." Hans poäng är inte att en uppfattning om MR är rätt, men att det finns många olika och att i en sammanbunden värld måste de samtala med varandra.

Transition lägger bara ut enstaka texter på sin web. Men kolla den ändå. Transition är ett litet udda underverk; en skör tråd över kontinenter.

I går hörde jag den franska vetenskapsteoretikern Bruno Latour. Låter det torrt? Inte alls. "Vi står nu i situationen när vi måste välja mellan politiken och naturen." Han väljer politiken och förklarar provokativt att naturen måste dö om demokratin ska överleva. Hela kosmos är nu indragen i en politik mycket större än bara " det mänskliga". Varje art, vare levande varelse har fått sin egen lobbyorganisation. Ren orörd natur har upphört existera. Det var skön pep-talk att höra honom.

Och i dag har Sydsvenskan min recension av den rödgröna antologin Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras. Läs här. Författarna hade behövt tillägna sig lite Bruno Latour. Alldeles för många börjar grunda sina vänsteråsikter på Gud eller "naturen".

Spencer Tracy

2010-05-09T11:12:00.000+01:00

Jag klär inte i hatt. Det gjorde däremot Spencer Tracy. Jag blir avundsjuk när jag ser honom. De satt som på ingen annan. Ofta med snygg nedåtböj fram på brättet. I alla filmer bär han alltid hatt. Just nu ser vi några av de nio han gjorde med Katherine Hepburn. Filmhistoriens fräckaste par. Adam´s Rib är en av de bästa filmer som gjorts. På den tiden skrev Hollywood dialog. Och så är det hattarna.

För någon vecka sedan träffade jag Per T Ohlson. Vi satt ute. Sen försommarkväll. Han drack latte, jag en Murphy´s. Det var några timmar kvar innan jag skulle hem. Efter ett år med Reinfeldt sade Per T i Arena att alliansregeringen var "dödsdömd". Nu drog han slutsatsen att det som kan rädda kvar den är att krisen i Grekland förvärras. Han har rätt. Om det blir sammanbrott i augusti - alla krisers stora månad - vinner Reinfeldt valet.

Det är nåt underligt i situationen att kris för kapitalismen gynnar moderaterna.

I Pierre Schoris bok Vägen ut ur Afghanistan finns ett förhållande som sällan nämns: att svensk militär inte längre finns i FN:s blå baskrar. I Afghanistan är det med Natosymbolen. I Kosovo under EU. Nästan alla blå baskrar kommer nu från länder i Syd: Pakistan, Bangladesh, Indien och Nigeria är störst.

"Sverige det land som under Dag Hammarsjöld "uppfann" de blå baskrarna har, med undantag för det svenska bidraget till insatsen i Liberia 2004-2006, sedan mitten av 1990-talet valt att inte bidra till FN-ledda insatser utan nästan uteslutande insatser ledda av Nato och EU."

Schori i Afghanistan, betong i Arbetaren

2010-05-07T09:56:00.000+01:00

För två minuter sedan skickade jag måndagens ledare till Nisha på Dagens arena. Det gäller Afghanistan (igen) och nu utifrån Pierre Schoris nya bok Vägen ut ur Afghanistan (Leopard). Den kort, kärnfull och absolut läsning för den intresserade.

Man kan se hur en ny uppfattning nu klarnar om Afghanistan. Om att konflikten bara kan lösas med förhandling, politik och kompromiss. Schori vill att Sverige omedelbart tar hem sina trupper. Den (f.d.?) brittiska utrikesministern David Miliband vill att alla stannar. Men båda är ändå påfallande ense om vägen mot en lösning. Jag har bloggat tidigare om Milibands artikel i NY Review of Books.

Den pakistanska journalisten Ahmed Rashids förslag, som han presenterade tidigare i år (jag har bloggat även om det), har säreget inflytande. Schori refererar honom rakt av och Milibands artikel är uppenbart påverkad av hans artikel. Bra, förstås. Känns hundra mil i intelligens från både Carl Bildt, Urban Ahlin och de på andra sidan som utan minsta eftertanke kräver omedelbart tillbakadragande av allt och alla.

Jag läser långsamt Lars Jakobsons feta roman Vännerna. Jag är svårt beroende av hans ojämna böcker. Har läst alla. Ingen kan framkalla sådan schizofreni mellan fiktion och samhället utanför boken. Man vet aldrig vad som är sanning och lögn, dokumentärt och påhittat. Vännerna är mer infernalisk än nånsin.

Vårdentreprenörer låter åldringar svälta i övergivna i heta lägenheter. Polisen jagar papperslösa migranter i en förort dominerad av en jättebyggnad i form av Per-Albin Hanssons huvud. Därinne ryms ett multinationellt bolag startat av folkhemsnostalgisk företagare typ Ingvar Kamprad. Kontrollsamhället är helt genomfört. Staten i upplösning. Vad är en människa? Finns individen?

Så här:

"I en ideologilös värld handlar det inte längre om vad man ska uppnå, utan om skräcken för att mista. Inte främlingsrädsla, främlingen kommer över tid att bli igenkänd och identifierad. Rädslan är för det främmande som begrepp, det som hela tiden lurar under horisonten. Bortom kontroll. Därför skall alla med. Alla skall bli till vi. Ingen och ingenting skall lämnas utanför. I utanför dväljs monstren och alla monster skall förstöras."

Lars Jakobson är en postmodern Peter Weiss.

I dag skriver Sverker Lenas om hur Arbetaren nu sänks av sina ägare. I helgen kommer ett samlat angrepp mot utvecklingen från en rad tidigare redaktörer, reportrar och medarbetare att publiceras. Jag är en av dom. Att Arbetaren försvinner som fri och oberoende röst är ett förfärligt bakslag för svensk vänsteroffentlighet. Jag har läst den i 33 år. Först sporadiskt. Men sedan nånstans runt 1987 varje nummer varje vecka. Den har räddat mig från fördumning. Det var oförglömligt att få skriva för den och vara inblandad i att utveckla kultursidorna under några roliga år.

Obamas dubbla bokföring

2010-05-04T21:17:00.000+01:00

Jag stekte fiskburgare - gott om man blandar i hackad röd chilifrukt och en hel del torkade smulade limeblad - när Thomas Hammarbergs lugna stämma dök upp i Studio ett. Om Obamas problem med internationell rätt. Det var befriande att höra hur Hammarberg kallade de "prickbombningar" mot enskilda militanter Obama introducerat på allvar för "utomrättsliga avrättningar". Det är ju precis vad det handlar om.

Jag minns fortfarande den internationella indignationen som svepte fram efter Bushadministrationens första utomrättsliga avrättning i Jemen, bör ha varit 2002. I ett samtal i Arena kunde Anna Lindh knappt hålla orden på diplomatisk nivå när jag frågade henne. När Israel började med liknande avrättningar på Västbanken kom också protester.

När jag skrev ledare på Dagens arena efter två år med Obama och nämnde den dramatiska ökningen av utomrättsliga avrättningar fick jag mail från en socialdemokratisk tjänsteman som undrade vad jag egentligen menade. Avrättningarna, som är ett klart brott mot internationell rätt, har blivit normaliserat. Ingen protesterar. Ingen rapporterar. Ingen ens tänker på dem.

Varför är inte Thomas Hammarberg given utrikesminister i en rödgrön regering?

I Foreign Affairs listade Kenneth Roth, executive director för Human Rights Watch, nyligen Obamas problem med MR-frågor. Det är en ganska diger lista. Retoriken har förändrats till det bättre. Men politiken lever fortfarande kvar i skuggan från Bush.

Roth noterar syrligt att bara två länder fortsätter undvika att skriva under FN:s konvention för barns rättigheter: USA och Somalia. Samt att USA är ett av sex länder - bland dem Iran, Sudan och Somalia - som fortfarande inte vill ansluta sig till konventionen för kvinnors rättigheter.

"The challenge remains to translate poetic speeches into prosaic policy." Men mest av allt visar detta hur ohyggligt svårt det är att rulla tillbaka dålig politik när den hunnit bita sig fast i institutioner.

I mars hade NY Times en intressant artikel på samma tema av Charlie Savage.

Jag har börjat titta på teveserien Damages igen. Med Glenn Close som hal stjärnadvokat, alltid på den lilla människans sida mot de starka företagen - eller kanske inte. Har köpt en box med andra säsongen. Det är verkligen vansinnigt spännande. Och Glenn Close är perfekt.

Bottenläge

2010-05-03T17:35:00.000+01:00

Roland Poirier Martinsson slårt hårt i botten i dag. I SvD undrar han varför V inte behandlas med samma misstänksamhet som Sverigedemokraterna. Hans slutsats är att V är det verkliga hotet mot svensk demokrati: "Spöket som går genom Sverige". Socialdemokratin förvandlas långsamt av Vänsterpartiets dolda agendor, befarar han. Högern börjar bli nervös. Då skriver de skamlösa krönikor som filosofen från Timbro. Två huvudlinjer kan skönjas: föraktet mot Mona Sahlin och kosackhotet från Lars Ohly. Seriöst?

Oenigheten i den rödgröna koalitionen verkar vara Afghanistan. Är det nödvändigt? Borde de inte kunna hitta en kompromiss med Obamas tidsram som vägledare?

Pierre Schoris bok Vägen ut ur Afghanistan har precis kommit ut. Jag ska börja läsa i kväll. Storbritanniens utrikesminister David Miliband skriver läsvärt med snarlik titel How to End the War in Afghanistan i mitt senaste ex av NY Review of Books. Han ger en inblick i hur britter och andra européer tolkar Obamas politik. Konflikten kan bara lösas med politik - inte med vapen. Dialog och en öppen dörr där de talibaner och andra motståndsgrupper som accepterar konstitutionen kan komma in, inlemmas i det politiska systemet och skyddas från övergrepp och åtal. I bästa fall är det så här Obama tänker, men inte kan säga offentligt. I sämsta fall är Milibands artikel (läs den!) en vacker dagdröm om en politik utan reell grund.

Holland verkar inte hitta nån väg ut ur Afghanistan. Tidigare i år sprack regeringen när De Gröna och Socialdemokraterna drog undan stöd för den holländska arméns närvaro. Men förra veckan backade de tillbaka: de kan nog tänka fortsatt militär närvaro, men med andra villkor. Nya valet i Holland är 9 juni. Socialdemokraterna är största parti i senaste opinionsundersökningen. Geert Wilders islamofobiska är fjärde största. Liberala frifräsarna D66 rycker också fram starkt. Socialistpartiet rasar blytungt. Holländsk politik är svår att förstå. Jag ska dit. Bokar biljetter i morgon.

David Miliband: "The lesson I draw from history is that Afghanistan will never achieve a sustainable peace unless many more Afghans are inside the political system, and its neighbors are in agreement with a political settlement."

Barn

2010-04-29T08:31:00.000+01:00

Friskolekoncernen Academia är till salu. Två riskkapitalföretag slåss om aktierna: amerikanska Providence Equity Partners och svenska EQT (som jag antar är akronymer för ett lika fånigt namn som det amerikanska bolaget). EQT säger i DN i dag: "Vi tror att vi med vår erfarenhet att driva och utveckla bolag i Sverige har goda förutsättningar att ytterligare stärka bolagets position på marknaden." Det handlar om svensk skola. Var det här meningen med friskolereformen? V har som enda parti fattat läget. Dags för S och MP att också fundera över nya regler för friskolor. Grundutbildning är för viktig för att hamna i Academias läge. Riskkapitalbolag bryr sig inte om pedagogik - bara avkastning.

I söndags var jag i Umeå på Västerbottens museum och pratade om "Männens globala krig mot kvinnorna" med min artikel i Expressen som grund. Jag gjorde det i anknytning till Maria Ängquist Klyvares utställning China Girl som har sin utgångspunkt i läget för flickor i Kina. Närmare bestämt dödandet av nyfödda flickor eller aborterandet av foster med kvinnligt kön. FN räknar med att det saknas 50 miljoner kvinnor i Kina. Maria Ängquist Klyvare låter bl a hundratals små ansikten i keramik - alla med eget uttryck - bilda stora kvinnoransikten. Det är en både vacker, obehaglig och smart utställning. Den har varit på turné genom Sverige, men vet inte om Umeå är sista tillfället att se den, annars finns bilder på hemsidan.

Befolkningsmyten

2010-04-26T18:06:00.000+01:00

Dagens besked från Socialstyrelsen om praxis vid dödshjälp var en lättnad. Det innebär att människans självbestämmande går först. Jag kan inte förstå annat än att den unga kvinna som utlöst debatten nu kan få den omstridda injektionen så att hon inte behöver lida när hennes respirator stängs av. Och jag kan inte heller förstå annat än att detta innebär att Sverige har den mest liberala praxisen i Europa. Ja, Schweiz med sin sekelgamla lagstiftning om rätten att assistera vid självmord är naturligtvis ännu öppnare.

I min blogg förra veckan skrev jag kort om Socialstyrelsen och migration. Snuddade vid befolkningsutveckling. Av en tillfällighet hittade jag lite fler uppgifter om detta. Jag tror de flesta i min generation fortfarande lever i föreställningen om en hotfull befolkningsexplosion där jorden snart inte kommer räcka till. Vi matades med sådana intensiva skräckscenarior under många år. Det var befogat. 1972 hade världen födelsetal på 6,0. Men nu är de nere på 2,8 och fortsätter sjunka. För att en befolkning inte ska minska krävs födelsetal nära 2,0.

Alla vet att födelsetalen ligger under 2,0 i nästan hela Europa. De flesta klarar läget genom invandring. Men några länder får räkna med klart sjunkande befolkning, särskilt i östra Europa, under kommande årtionden.

Allvarligast är det i folkrika Asien. Sydkorea, Taiwan, Kina, Japan har siffror långt under 2,0. Innan Kina blir rikt har det blivit ett land av åldringar. Japan kommer ha 20 procent färre invånare 2050 än nu, om inget förändras. Samma decennium kommer Indien passera Kina som världens mest befolkningsrika. Världen kommer inte svälla upp av människor, utan magra av.

Migrationsfakta

2010-04-22T15:24:00.000+01:00

I dag finns min recension av Ian Burumas nya bok på Expressen. Det var Buruma som skrev den omtalade Murder in Amsterdam för några år sedan. "Debatten om islam i Europa har skruvats till högsta tonläge. Vad man än skriver är det någon som skickar ursinnig e-post. Ståndpunkterna är trassliga. Samma debattör kan först försvara Lars Vilks rätt att såra en och annan muslim. Och nästa dag protestera för att handskakningsvägraren i Småland sårat en och annan kvinna. Den ena blir en hjälte, den andra en skam. Men säger inte gamla idéer om tolerans och frihet att vi måste leva med båda? Är det så svårt att smälta?"

Jag har precis läst bra avsnitt i Socialstyrelsens Social rapport 2010 om migration. Där noteras några förhållanden som är så självklara att det ännu inte accepterats av debatten. Till exempel att migration är ett naturligt inslag i en sammanvävd värld. Den går inte att trolla bort. Inte ens med ökad global rättvisa och mer jämlika förhållanden, tvärtom kommer det antagligen öka människors lust att vandra över gränser.

• Det är inte människor från riktigt fattiga länder som utvandrar. Det är de som bor i det globala mellanskiktet som flyttar. "En snabb ekonomisk utveckling som bärs upp av olika tillväxtcentrum i Latinamerika, Mellanöstern, Sydasien och Östasien kommer medföra fler migranter."

• Födelsetalen bromsas nu upp eller börjar sjunka i de flesta länder. Det innebär att fler av världens tillväxtregioner kommer börja locka invandrare. Vi går inte mot en värld där människor kan behandlas som överflödiga. Tvärtom: mot en värld där varje människa har stort ekonomiskt värde. Det kommer om bara några decennier vara internationell brist på människor i yrkesverksam ålder. Glöm alla skräckscenarior om en ölverbefolkad värld.

• Det här är också viktigt påpekande: "Det finns ingen anledning att föreställa sig ett radikalt, pessimistiskt scenario med ökad dödlighet, miljökatastrofer, krig och ekonomiskt kaos följt av massiva flyktingströmmar."

• De problematiserar argumentet om drain brain i utvandrarländer, men gör det kanske lite väl enkelt. Och så påpekar de att remitteringarna - de pengar utvandrarna skickar hem - 2007 uppgick till minst 240 miljarder, dvs dubbelt så mycket som det internationella biståndet.

• Och så konstaterar författarna, Charlotta Hedberg och Bo Malmberg, att det allmänt accepterade påståendet att svensk integrationspolitik är misslyckad inte stämmer helt och hållet. Synd bara att dom inte redovisar den europeiska forskning som UNDP gjorde i sin Human Development Report i höstas: att invandring uppenbarligen inte ökar arbetslösheten eller sänker lönerna hos den infödda befolkningen i invandrarländer. Och inte gröper den ut välfärden heller.

Det finns många som drömmer om ett slut på internationell migration och stökiga omflyttningar. De finns både till höger och vänster. Gemensamt är att de alltid tror sig veta bättre än de som faktiskt flyttar. Migrationsmotståndarna har alltid "en plan" så allt ska bli bättre och var och en stanna på vid det äkta hemmet. Problemet är att dom sitter hemma i soffan i rika länder med tryggheten klar. De som flyttar har andra villkor att ta hänsyn till och letar efter öppningar till bättre liv. Dom har inte tid att vänta på den stora "planen". In the long run we´re all dead.

Flygstopp

2010-04-21T12:58:00.000+01:00

På söndag ska jag till Umeå och föreläsa. Flygbiljetterna ligger i en plastmapp i bokhyllan. Får se var askmolnet befinner sig då. Ska till Amsterdam på jobb om några veckor och kollade tågbiljetter i dag. A) Skitdyrt. Möjligen tre gånger dyrare än flyg. Antagligen klart dyrare än att köra bil. B) Svårt att boka utan hjälp från nån resebyrå, trots att jag egentligen bara behöver byta i Köpenhamn. C) Det tar drygt 20 timmar att resa. Varför ska det vara så svårt att fixa snabba, enkla och billiga tågförbindelser över hela EU?

USA:s arméledning har lägligt tagit fram en rapport om framtidens oljeproduktion. Den bekräftar alla farhågor om peak oil, det vill säga att oljeproduktionen nu kommer sjunka. Redan 2012 kommer det märkas underskott och 2015 räknar de med global oljebrist.

Man ska naturligtvis fråga sig varför just armén och inte landets energimyndigheter är så pessimistisk. Men om rapportens dystra slutsatser stämmer är askmolnet bara en lätt början på flygets verkliga kris.

Patti Smith

2010-04-20T14:04:00.000+01:00

Ibland tar skrivandet en evighet. Jag förstår inte varför. Till synes enkla texter kan utvecklas till mardrömmar. I går skrev jag recension till Expressen av Patti Smiths bok Just Kids om åren före genombrottet och vänskapen med Robert Mapplethorpe. En kort text på 2500 tkn. Piece of cake. Men helvete att det blev. Jag tror det tog fem timmars hårt koncentrerat arbete att få ihop det.

Det handlar aldrig om skrivkramp. Jag sätter igång direkt och vet vad jag vill ha sagt. Det är i detaljerna Satan sitter och trycker. Jag tar bort ett ord. Flyttar en mening. Skriver om en annan. Timma efter timma. Alltid hittar jag nåt nytt som är fel. Rytmen haltar. Meningarna är för långa eller för korta. Jag hittar upprepningar. Utslitna ord måste bytas mot andra. Ska jag lägga till ett adjektiv eller stryka ett? Så håller jag på.

Under timmarna med texten reser jag mig aldrig. Ingen flykt. Ingen vila. I går tog jag en promenad för att köpa baguette tioll spenatsoppan jag skulle koka. Det var bra. Då föll de sista formuleringarna på plats. Då kan jag fyllas av total lättnad. Eller också fortsätter texten skava. I morse mailade jag en sista ändring till Expressen. Äntligen klar.

I lördags såg jag äntligen Avatar. En antiimperialistisk saga i 3-D. Lite trist bara att imperiet bara kan besegras på dess egna villkor: nävrättens. Där nånstans finns det amerikanska samhällets begränsning. De kan fortfarande inte tänka att konflikter kan lösas med förhandling och kompromiss. "Va, menar du att dom skulle prata sig ur det där," undrade min 14-åriga dotter som tycker Avatar är ungefär det bästa hon nånsin sett. Ja, det tycker jag faktiskt.

Historikern Tony Judt skrev för några år sedan en fantastisk essä om att skillnaden mellan amerikaners och européers sätt att se på världen och konflikter är erfarenheten av krig på eget territorium: "What Have We Learned if Anything?" Europa drog slutsatser av andra världskriget som står sig. Man valde politiken.

Avatar fick inte Oscar som bästa film. Det fick en annan som också bearbetar Irak och Kriget mot terrorismen. Nämligen Hurt Locker. Men det är en mer konventionell imperiefilm. En John Ford i 2010-talet där ensamma hjältemodiga amerikaner ser barbariet i vitögat.

Tänk om alla amerikaner i stället sett Lost in Translation som vägledande kommentar om USA i världen efter 11 september. Långsökt? Inte alls.

Samtidigt med Just Kids har också en översättning av hennes diktsamling Oskuldens tecken från 2005. Där finns en lång underbar dikt "Iraks fåglar" om krig, sjukdom, död, Virginia Woolf och hennes systerson, Patti Smith och hennes mamma.

Varje förmiddag ligger svarta katter i vår trädgård. I sluttningen med södersol. De sover. Sedan rör de sig som smidiga pantrar mellan påskliljornas knoppar. Jag vill också ligga där i gräset, strax under häcken.

Svenskdemokrati

2010-04-15T10:25:00.000+01:00

I går såg jag utställningen (O)mänskligt på Forum för levande historia och Etnografisk muséet. Bra. Riktigt bra. Där kopplas rasbiologin, rasfilosofin och kolonialismen samman med bland annat tvångssteriliseringar, normtanken och behandlingen av så kallade "sinnesslöa". Klass, kön och ras vävs samman. Rasfilosofin var ingen extrem yttring. Den var grundläggande för den moderna nationalstaten.

På DN Debatt i dag skriver Markus Uvell från Svenskt näringsliv om Sverigedemokraterna. Det hjälper "inte att ifrågasätta SD:s trovärdighet, problemet måste kapas vid roten". Helt rätt. Men han slinter i sökandet efter roten, tycker jag. Den egentliga roten är framgrävd på (O)mänskligt. Det är genom ett slutgiltigt uppbrott från rasfilosofins politik vi kan bemöta SD.

I London läste jag Anna-Lena Lodenius och Mats Wingborgs Slaget om svenskheten. Har bestämt att skippa alla andra böcker om SD som kommit. Det räcker med den här. Lite glanslös, men effektiv. Deras bok bekräftar det jag alltid misstänkt. SD är inte bara ett parti som vilar på rasfilosofins grunder. Det vilar lika tungt på manlighetens. Det är inte bara "svenskheten" och den vita hudfärgens privilegiesystem som ska skyddas, utan med samma kraft även manlighetens.

SD är ett nationalistiskt parti. Den vänster som bemöter dem måste vila på annan grund: kosmopolitikens.

I helgen visar Zita minifestival med dokumentärfilmaren Kim Longinotto. Missa inte. Hon är outstanding. En sån berättare som bara låter kameran gå, inga kommentarer. I synnerhet Håll mig hårt, låt mig gå från en brittisk skola för barn som är aggressiva och hyperaktiva. Den är oförglömlig. Jag tror Kim kommer vara på plats för samtal efter lördagens visning av just den filmen.

Slöjdebatten

2010-04-14T08:18:00.000+01:00

På Arenas hemsida finns nu en kommentar till magasinets enkät bland vänsterintellektuella om niqab och burka (6/09). Den är skriven av filosofen Dan Munter och är viktigt att läsa. Han är mycket kritisk till den laissez-faireattityd som dominerar bland några manliga enkätsvar, typ: låt de kvinnor som vill bära niqab bestämma själva, staten ska inte lägga sig i. Så här skriver han bl a: "Att helt plötsligt, när det kommer till frågan om invandrarkvinnors frigörelse från burka, betona att lagstiftning inte är ett optimalt instrument och att dialog är bättre, väcker också det frågor givet att man annars brukar anse att det är förbaskat bråttom med jämställdhet och att vi inte har tid att vänta på att dessa förändringar ska komma av sig själva. Varför har ingen längre bråttom när den gäller denna grupp kvinnor? Varför får allting helt plötsligt ta så förbaskat god tid?"

Munters bidrag för diskussionen framåt. Han förvånas också över den brist på engagemang som just de svar han kritiserar uttrycker. Jag var chefredaktör för Arena när enkäten gjordes och tänkte samma sak. Skribenter som annars utmärks av skarpsinne var påfallande loja. Från annat vänsterhåll kom kritik att Arena öht ställde frågan om niqab, den är ju så kvantitativt marginell och är inlemmat i olika svenskdemokratiska projekt. Den kritiken är befängd. Heltäckande slöja är en globalpolitisk fråga som nu landat i Sverige. I de allra flesta länder mobiliseras motstånd av feminister och andra demokrater. Att inte delta i den debatten i svensk kontext är oförsvarligt isolationistiskt.

I går kväll var jag på seminarium på Södra teatern om "Exploatering, ojämlikhet och global ekonomi". Ett i en serie om postkolonial feminism. Jag är glad att jag gick dit. Det var befriande bra. Fullsatt. Bra diskussioner. Det är här den intellektuella vänstern lever; i stjärningspunkterna mellan klassperspektiv, feminism, antirasism, globalt/lokalt med intersektionalitet som givet verktyg att tänka samman det som verkar osammanhängande. Vilken kontrast till den torftiga politiska värld som inrymdes i Dan Josefssons och Daniel Suhonens angrepp på Arena i vintras. Nästa i serien är 18 maj. Notera i din almanacka.

Vad tycker jag om niqab? 1. Den är inte bara symbol för könsapartheid. Den är praktiserad apartheid. 2. Den är i första hand ett politiskt konservativt projekt. 3. Men man kan inte förbjuda heltäckande slöja på offentlig plats. Det strider mot människans rättigheter. 4. Däremot kan det inte anses som en mänsklig rättighet att i alla situationer kunna bära heltäckande slöja. Jag kan tänka mig mängder av arbeten där dolt ansikte är hinder för att sköta jobbet: de flesta service- och vårdyrken, eftersom ansiktet är ett kommunikationsverktyg för att förmedla uttryck, känslor, åsiktsnyanser (det är ju därför vissa män vill hindra kvinnor att visa ansiktet och därmed isolera dem från offentligheten, demokratin, politiken). Den som väljer att bära niqab får helt enkelt betala ett pris för sitt extrema val. Det gör andra med starka övertygelser. 5. Staten kan inte förbjuda hemmafruar, även om det också kan betraktas som ett slags instängning av kvinnor, men har ändå markerat med olika insatser och institutioner att yrkesarbete är bättre av en rad orsaker. Staten kan förhålla sig på liknande sätt till heltäckande slöja. Jag tycker alltså inte den behöver vara neutral. 6. Rätten att bära vanlig slöja ska däremot vara självklar. Lika given som rätten att bränna den.

Nu ska jag kolla in ny utställning på Forum för levande historia om svenska rasbiologer och skelettsamlare. Känns som allt det här hänger samman. Vet inte om det ska oroa mig. Konsekvens är tecken på inskränkthet.

Under tiden väntar jag på DO:s ställningstagande om fallet med kvinnan som inte fick bära niqab på Komvuxutbildning i Stockholm. Utslaget skulle kommit i december (det var därför vi gjorde enkäten i Arena). Men sedan har det skjutits upp och skjutits upp. Oavsett DO:s beslut blir det mums för SD. Ju närmare valet det kommer desto bättre för demagogerna. Helt nödvändigt att ha tänkt igenom frågan - marginell eller inte är dess symbolpolitiska värde stort.

Borta

2010-04-06T14:43:00.000+01:00

Nu åker jag till London. En av våra döttrar bor där sedan i höstas. Hon tog sitt samlade startkapital och åkte. Hankar sig fram med ströjobb. Bor i en ombyggd kyrka i Hackney. Modern life. Jag tar inte med datorn. Bloggar inte. Tillbaka på lördag.

Jag tar däremot med nya Arbetaren som har tema om flexibilitet på arbetsmarknaden. Säkert bra läsning. Och jag tänker lyssna på Jimi Tenor, finsk jazz/rock/afro/party/whatevermusiker som gör livsgivande uppspräckt musik, länge sen jag hörde nåt så bra, kolla honom på Spotify.

Djävulsberget

2010-04-06T14:40:00.000+01:00

Teufelsberg är Berlins högsta berg, skapat av rivmassor efter krigets ruiner, ovanpå en av Speers paradhus. På toppen byggde USA en Field Station Berlin. Där satt unga amerikaner och avlyssnade rysk kommunikation. Så här berättar Tom: "En uppgift var att spela in obegripliga meddelanden. Istället för ord hörde man bara konstiga ljud, som inte gick att förstå. Jag spelade in dem och skickade dem vidare."

Meira Ahmemulic har träffat de som lyssnade. Hennes text (och bilder) i nya Ord & Bild är en surrealistisk installation. Enkelt genial.

Efter 1989 såldes berget till lycksökare som ville öppna lyxhotell. De gick i konkurs. Anläggningen förföll. Råttor, grafitti, mögel. 2007 köpte regissören David Lynch berget. Han drömde att bygga universitet för transcendental meditation. Lynch om den tilltänkta föreståndaren: "Han lär sig lyssna till det allra djupaste tillståndet, intill det Absoluta." Efter en bisarr presskonferens föll projektet i glömska.

2009 skar en konstnär sönder den duk som täcker anläggningens högsta torn. När vinden tar tag i tygremsorna framkallas ett ljud, en sång, som hörs flera kilometer. Anläggningen för avlyssning har blivit en ljudskulptur som människor kan lyssna till.

På Ord & Bilds hemsida kan man se ett videoverk av Ahmemulic med Jason Bourne som ett slags referenspunkt. Meira Ahmemulic är konstnär verksam i Göteborg och Berlin. Ord & Bild är en kulturtidskrift man köper (allt är inte gratis).

Aldrig mer VPK

2010-04-05T11:42:00.000+01:00

Östberlin var en skrämmande stad. Jag minns särskilt ett besök 1984. Minnet återvände när jag läste artiklarna om staden och landet DDR i senaste Ord&Bild. Jag var där som journalist och hade hjälp av en östberlinsk kvinna. Hom var nygift med Jeppe i Stockholm. Men myndigheterna släppte inte ut henne. Kanske nästa år, kanske om två år ... kanske aldrig.

En kväll åkte vi genom staden. Hon körde en Trabant. Det var tät dimma. Hon körde fel och blev osäker på var vi befann oss i mörkret och dimman. Gatorna var tomma - det var ju DDR. Vi svängde runt ett hörn. Plötsligt bromsade hom häftigt. Alldeles framför oss reste sig Muren.

Vårt samtal tystnade. Bilen stod stilla. Världen höll andan. Vi hade pratat om hur hon längtade till Stockholm. Nu stod vi inför just den Mur som höll henne fången. Under några korta sekunder, som kändes som minuter, höll världen andan. Tystnad. Dimma. Muren. Sedan vände hon bilen och körde raka vägen, utan minsta misstag, till mitt hotell. Vi sade ingenting.

Efter den resan röstade jag aldrig mer på VPK i något enda riksdagsval.

En helt annan sak: I dag har NY Times intressant artikel om skärmytslingarna mellan Karzai, det afghanska parlamentet och Nato. Och i dag har talibaner attackerat USA:s konsulat i Peshawar, Pakistan. Risken växer att revolutionära islamister framkallar samma hänsynslösa inbördeskrig som plågade Algeriet för 20 år sedan.

Kärleken till alliansen

2010-04-04T15:47:00.000+01:00

I dag skriver SvD om tänkbara statsråd från MP och V. Bra. Men lyckas naturligtvis i ingressen vända det mot Mona Sahlin. Unga begåvade politiker från de andra partierna försvagar Sahlin är tanken. Alla vet att det är tvärtom. MP och V har energi och politiska idéer som socialdemokraterna är i desperat behov av. I själva verket gör de Mona Sahlin starkare.

I torsdags hade DN den hundrade opinionsmätningen om Mona vs Fredrik. Men nu med det pikanta tillskottet Maria. Mönstret börjar bli klart. Vårens mediadrev kommer sika in sig på Mona Sahlin och Maria Wetterstrand. Som medel kommer reportrarna använda opinionsmätningar. Men de kommer ta varje chans. Dramaturgin är redan klar. Mona är svag. Maria vill ha makt. De tänker fantisera fram en catfight som inte finns.

Det är så uppenbart hur välbetalda politiska reportrar i riksmedier - jag tänker i första hand DN och SVT - inte klarar en rödgrön valseger. Deras kärlek till regeringen är för stor. Valrörelsen kommer bli medborgaropinionen (konstant rödgrön i tre år) mot mediaopinionen (konstanmt blågrön sedan minst fem år).

Nya Ord&Bild (1-2/2010) är fint. Många bra texter som cirklar kring 1989 och murens fall. Den tjeckiska sinologen Martin Hala skriver t ex klargörande om utvecklingen i Kina. Oundvikligen ser han Kina genom ett östeuropeiskt och tjeckiskt perspektiv. I Europa föll kommunismen samman. I Kina omvandlade den sig. Han avvisar tanken att Kinas utbildade medelklass kommer bli demokratikraft, sanningen är den motsatta: de har regimen att tacka för sitt växande välstånd och förblir lojala. Förändringen måste komma från annat håll.

När drevet gått mot olika borgerliga statsråd har det grundats på sakfrågor: sjukförsäkringar, a-kassa och annat. Men kampanjerna mot Mona Sahlin bygger bara på luft: på opinionsundersökningar. Ja, socialdemokraterna är bleka. Men problemet är samma som plågat partiet i två decennier: brist på politik, brist på konkreta reformförslag. Vad tycker de om skolpolitiken, om asyl och migration, om bostadsfrågan? Oklarhet över nästan hela linjen.

När jag läste Martin Halas artikel om Kina slogs jag av dåligt samvete. Varför denna tystnad när kinesiska potentater blixtbesökte Stockholm? Inga kritiska frågor till svenska statsråd som fjäskade för diktaturens eminenser. Inga arga artiklar. Tystnad även på Dagens arena.

Snödrivor i radhusens skuggläge. I solen blommar krokus. Humlor och bin kryper omkring i deras blomkupor. Vilka optimister.

Bränna flaggor

2010-03-30T15:49:00.000+01:00

I helgen var det demonstrationer i Malaysia. Man protesterade mot rondellhunden och brände svenska flaggor. Sveriges regering svarade med en officiell protest. En polisanmälan lämnades in.

Man får alltså skända Muhammed i Sverige. Men inte skända den blågula fanan i Malaysia. Klart man så får göra båda saker. Men för regeringen väger nationen tyngre än religionen.

Bränn flaggan. Bränn fler flaggor. Bränn alla flaggor.

I morse hoppade en rödhake mellan fläderns grenar. Den är årets första. Om det blir sol i morgon kanske den sjunger.

Jag skriver kommentar om bomberna i Moskva i dagens Expressen. "Ögonblicket när en människa trycker på utlösaren, tätt intill andra i en tunnelbanevagn, och försvinner i vitt ljus rubbar existentiella grundfundament." Läs här.

Fattigdomen

2010-03-29T20:58:00.000+01:00

Socialstyrelsen rapporterar i dag att fattigdomen halverats och inkomstskillnaderna ökat. Det är deras stora årsrapport om läget i landet. Jag har beställt ett ex. Den är nödvändig att ha i närheten. Läste ingressen på Socialstyrelsens hemsida. Den avslöjar nyhetsjournalistikens slapphet. Både Ekot och Rapports nyheter var en exakt kopia av Socialstyrelsens egen presentation. Kritisk granskning? Eftertanke?

Att fattigdomen halverats är ett kontroversiellt påstående. Socialstyrelsen har mätt efter ett absolut mått, baserat på socialbidragsnormen. Då har den minskat. Men om jag minns rätt från andra undersökningar innebär minskningen bara att den är tillbaka på samma nivå som före 1990-talskrisen. Det tog nästan 20 år för låginkomsttagare att hämta sig. Socialstyrelsens siffror är från 2007. Vad händer efter finanskraschens effekter märks?

Men om man mäter fattigdom i relativa tal, som EU enats om, blir bilden annan. Fattiga är då de med 60 % av ett lands medianinkomst. Då har antalet fattiga ökat i Sverige. Kunde man inte tänkt sig en kort diskussion om detta av nyhetsreportrarna?

I söndags morse var årets första bofink på plats i Fullerstaparken. Lika stark upplevelse varje år. Enstaka starar finns också. Gröngölingarna kör hårt med sina spöklika skratt i granarna mellan villor och hyreshus. Jag är ingen ornitolog. Men att ha koll på fågelsången har blivit viktigt. Det är tidens gång.

I senaste numret av Framtider, Institutet för framtidsstudiers tidskrift, finns en diskussion och fattigdomsbegreppet som är klart läsvärd.Att mäta relativ fattigdom är faktiskt bättre än att använda en fast gränssumma. Fattigdom är alltid i förhållande till andra.

Mer facts. FN:s årliga "State of World Cities Report" har kommit. Innebär att jag nog måste justera upp en del siffror i manus till min kommande bok om förorter. "The endless city" har blivit nytt begrepp för att beskriva framväxande stadsregioner. De sträcker sig tiotals mil i alla riktningar med 100 - 120 miljoner invånare. De innebär nytt sätt för mänskligheten att leva.

827 miljoner lever nu i stadsslum: kåkstäder, favelas. Men tro inga stadskritiska larmrapporter. Den största fattigdomen hör hemma på landsbygden. Att flytta till stad innebär för de flesta ett bättre liv. Antiurban civilisationskritik är mest välfärdsångest i rika länder.

Bjästa

2010-03-26T13:19:00.000+01:00

Kommentarerna till skandalen i Bjästa är bättre än jag befarat. Trodde alla skulle begrava huvudfrågan om manlighet och våld för att i stället diskutera trygga frågor om nätmobbning. Kanske så uppenbart här att ingen kan ducka längre. Nisha Besara bekriver det som hedersvåld. Ann Heberlein skriver också skarpt.

Förra året kom Ola Larsmos roman "Jag vill inte tjäna". Jag läser den på kvällarna. Med sin patenterat långsamma stil berättar han om samma våld för hundra år sedan. i Uppsala. Män som våldtog, köpte sex och märkte kvinnor med kniven. Läkare, professorer, studenter.

Jag märker hur lätt det är att bara moralisera. Bjästa handlar ju om strukturer. Samma som i Larsmos roman. Makt. Våld. Manlighetsideologin. Och mest av allt människors val att tiga. Skulle jag gjort annorlunda än prästen? Än rektorn? Rädslan är stark. Tryggheten lockande.

Som av en händelse läste jag Herbert Tingsten i går (igen): "'Att tiga' är ett drama som inte bara gäller tyrannierna. Det gäller oss alla. Att tiga: det är en tillflykt undan fördömandet av det som sker, en metod att komma ifrån den pinsamma insikten, att göra försoning med ondskan uthärdlig, att undvika ansvar med ett inte alltför stunget samvete. I tyrannierna är tigandet en ohygglig nödvändighet, hos oss är det en skam."

Och som av en annan händelse hittade jag en ny rapport från Amnesty om våldtäkter i de nordiska länderna "Case Closed". De rapporterade våldtäkterna ökar. I Sverige gällde nästan 25 procent av fallen flickor mellan 15 och 17 år. Linnéa i Bjästa var 14. Finland får mest kritik. Sverige också en hel del. En slutsats är "Amnesty International calls on the Nordic governments to establish an independent monitoring mechanism to systematically analyze all rape investigations that are closed before coming to trial, and to report on the reasons." Bra förslag. Gör det.

Nu ska jag åka till Plantagen i Hallunda och köpa blomsterfröer. De behöver drivas upp till sommaren. Varje vår, samma sak, alla fönsterbräden fulla med små gröna skott. Sak se om man kan så fleråriga daggkåpor i år. Jorden har börjat dofta. Den är svart. Två krokusar blommar i backen.

I senaste Arbetaren skriver Anna-Klara Bratt om sjukförsäkringsdebatten med hjälp av Björn Johnsons bok. Jag har rivit ut och sparat.

Och i Flamman börjar äntligen en mer konstruktiv debatt om medelklassen öppnat sig. Dags att sluta demonisera medelklassen. Det är borgerligheten i stenhus och lyxvillor som är problemet - inte mina grannar i radhuslängan.