Per Wirtén

Rikedom som samhällsproblem

2012-02-05T11:50:00.000+01:00

Det är intressant hur många känslosvallningar bussturen till Solsidan för att spana in överklassen satt i gång. I dag leder det Peter Wolodarski till ett (som vanligt i hans fall) vältempererat försvar av stora förmögenheter. Varje påpekande att de superrika är ett växande samhällsproblem framkallar reaktioner i Sverige. I resten av världen är rikedom nu ett självklart problemämne. Inte bara inom vänstern utan även bland ekonomer på IMF (det finns länkar i tidigare blogginlägg jag gjort) och föreläsare på World Economic Forum. I morse hade Godmorgon världen, i sin andra timme, ett bra sådant inslag med olika röster om kapitalismens kris - kallat Kapitalism 4.0.

Jag måste erkänna att jag lite glömt platsen där protesterna först tog fart. Nämligen Wisconsin, USA. Minns ni? När guvernören Scott Walker inskränkte de offentliganställdas fackliga rättigheter utbröt enorma demonstrationer. Han lyckades vinna sakfrågan. Men nu har oppositionen lyckats samla in en miljon namn - i en delstat som är två stora städer och resten gles glesbygd -som kräver omval av guvernören, en s k recall. Enligt delstatens regler räcker 500 000 namn. Så i höst blir det nyval.

Upproret i Wisconsin var gnistan som tände 99%-rörelsen, som i sin tur tvingade in en rad samhällsfrågor i debatten. Utrymmet för vad som ansågs ok att säga, utan att anses som extremist, vidgades. Ojämlikhet är inte bara en fråga om individer utan om grupp, klass och struktur.

Att fackliga och andra aktivister i Wisconsin lyckats samla in en miljon röster säger något om stämningen i landet. Men recall-processer är principiellt tveksamma. Liknande regler för folkomröstningar i t ex Kalifornien var från början redskap för att skydda vanligt folk från plutokratisk maktkoncentration. Men har de senaste åren vänts till motsatsen. Rika företagsintressen kan med anställda snabbt samla in tillräckligt med namnunderskrifter för att få folkomröstningar om gynnsamma ändringar i regelsystem. I dag växer därför kraven att, med omsorg om demokratin och medborgares rättigheter, inskränka möjligheten till folkomröstningar.

De superrika vrider demokratin snett. Det extremt ojämlika skapar korruption. det handlar inte om elaka individer som spelar fult (dit Wolodarski vill ha debatten) men om kollektiva som handlar utifrån gemensamma och rationella gruppintressen. Det är en bland många orsaker till att de rika måste beskattas hårdare. Om bussresor kan utlösa sådana diskussioner även i den svenska ostkupan - och öppna den mot omvärldens diskussioner - är de bra.

Kontroll på rovdrift

2012-01-31T14:18:00.000+01:00

I dag har Ella Niia, ordförande i Hotell- och restaurangfacket en urbra kritik på SvD Brännpunkt av reglerna för s k arbetskraftsinvandring. Att MP tillsammans med regeringen öppnade fönstret för invandring var naturligtvis bra. När resten av Europa gjorde allt för att stoppa den gick Sverige i motsatt riktning. Och i Niias artikel finns inte ens antydningar om att vrida tillbaka klockan. Men alla som läst dagstidningar eller lyssnat till reportage i SR:s Konflikt vet att reglerna var naiva. Människor har utsatts för rovdrift. Arbetsgivare är inte välgörare, bland dem finns massor av hänsynslösa profitjägare.

Niia sågar nu också de justeringar som beslutats. Hon sätter punkten på den avgörande frågan. Det räcker inte med hårdare tillståndsprövning. Man måste också ha kontroll. Därför föreslår hon att "Migrationsverket måste ha ett tydligt uppdrag att inte bara fatta beslut utan också att följa upp de beslut de fattar, ute i verkligheten."

Men borde inte fackförbunden dras in i kontrollarbetet - och få resurser att göra det? Det är ju där kunskapen finns.

Slutsats i euro 3

2012-01-30T17:02:00.000+01:00

Jag har hittat en liten fin artikel om eurokrisen, sedd från oväntat håll, nämligen den brittiska valutaunionen. Pundet är också en union som håller samman de fyra länder som kallas Storbritannien. Wales är UK:s fattigaste del med en BNP per person lägre än Greklands. London är EU:s klart rikaste region. Skillnaderna är enorm.

Men pundet fungerar. Den monetära unionen har kombinerats med en fiskal och politisk + en fördelningspolitik där det varje år går mellan 15 och 20 miljader pund från det rika England till det fattiga Wales.

Ska euron överleva krävs liknande fördelningspolitiska mekanismer även i EU. De som inte förstår det är eurons dödgrävare. Främst i ledet står Merkel, Reinfeldt och hela det svenska borgerliga opinionsbildaretablissemanget. Sorry, men er antipolitik riskerar sänka hela EU.

International Herald Tribune verkar inte lagt ut artikeln digitalt. Men man kan hitta den här.

Grand final

2012-01-29T18:23:00.000+01:00

Jag har stått i bibliotekskö hela vintern för att läsa Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen. Förra veckan blev det min tur. Vilken tur att jag inte gav upp. Men den är svår. Man kan inte sluta läsa. Det blev sena kvällar och varje morgon var jag lika trött. Ekman skriver med intelligens och lätthet som ingen annan svensk författare. De maskerade memoarerna dansar fram. Samtidigt är jag säker på att en del avsnitt gjort ont att skriva. Poängen är att hon klyver sig själv: ett arbetarklassjag som producerar och ett borgerligt jag som representerar. Det yttre och det inre. Kanske dags att läsa hennes äldre böcker också, de från 1960-talet.

I går surfade jag omkring på Spotify och gjorde tre fynd. Två brittiska sångare: Naomi Bedford (första egna cd:n tror jag) och Leon Rosselson (gammal politisk sångaktivist). Och så den unga Laurel Halo från Brooklyn - henne ska jag definitivt fortsätta hålla koll på: ljusskimrande flytande electronica. De senaste veckorna har jag nog oftast skrivit in Michael Chapmans namn på Spotify: rasande bra, gammal, med akustisk gitarr mellan tradition och råslipad framkant.

Sedan försökte jag ge Anna Ternheim en chans till. Men det går inte. Sverige håller på att drunkna i Filippa K-estetik.

Slutsats i euro 2

2012-01-27T15:05:00.000+01:00

Jag har läst Björn Elmbrants nya bok Europas stålbad de senaste veckorna. Det är den svindlande berättelsen om eurokrisen. Svindlande är ordet. I synnerhet avsnittet om Irland.

Elmbrants böcker under 1990- och 2000-talet är en enastående prestation. Han har skrivits nutidshistoria om den nyliberala epoken — det galna kvartsseklet.

Den här gången har vi olika slutsatser. Europas stålbad slutar med en dyster dödsdom över hela europrojektet. Elmbrant drar samma slutsatser som Milton Friedman och Jonas Sjöstedt. Jag delar inte den slutsatsen. Min tilltro till de politiska systemen att klara krisen är större.

Det finns ju möjliga vägar framåt. Elmbrant gör i näst sista kapitlet en uppmunrande genomgång av dem — innan han sågar allt med motiveringen att politikerna inte har tillräcklig handlingskraft.

Här är några av de förslag som finns och diskuteras, inte bara bland hopplösa idealister som jag utan även mellan regeringscheferna och i kommissionen: Tryck mer pengar och släpp rädslan för inflation (sker inte det redan?). Euroobligationer. Skuldavskrivning för Grekland (pågår men borde vara större, förstås). Skärpta regler för bankerna och kanske helt skilja mellan traditionell bank och finansiell casinoverksamhet. En europeisk tobinskatt på finansiella transaktioner där pengar går till att stabilisera läget. Men också till en "marshallhjälp" åt södra Europa för att jämna ut de ohållbara skillnaderna i eurozonen. Några av de här förslagen innebär en så kallad fiskal union, som förmodligen är helt nödvändig för att hålla samman den monetära.

Alla de här förslagen, och säkert ännu flera ligger fortfarande på förhandlingsborden eller är under fortsatt utredning. Jag känner enorm skepsis mot de styrandeeliterna i Europa. Men jag tror inte de är handlingsförlamade.

I ett intressant avsnitt skriver Elmbrant om Angela Merkel. Han beskriver henne som synnerligen pragmatisk, inte doktrinär och fastlåst. Hon ändrar sig efter läget. Den negativa tolkningen är att hon är opålitlig. Den positiva att hon är öppet prövande och flexibel. EU är i ett läge utan historisk motsvarighet. Ingen vet med säkerhet vad som är rätt. Elmbrants porträtt av Merkel tror jag är träffsäkert. Det gav mig ny optimism. Och det talar faktiskt mot hans pessimistiska slutsatser.

I Guardian såg jag nyligen att människans hjärna är programmerad till optimism och hoppfullhet. Det är motvikt till den för människan unika kunskapen om den egna dödligheten. Kan det vara möjligt att jag blir lurad av min egen hjärna i eurofrågan?

Slutsats i euro 1

2012-01-25T15:42:00.000+01:00

Vad kan man egentligen dra för slutsatser av den stormiga eurokrisen? Jag är ingen ekonom. Min kunskap är sannerligen begränsad. Men nåt måste man ju ändå försöka förstå.

1. Ihållande underskott i statsbudgetar, som sträcker sig över konjunkturcyklarna, fungerar inte i en öppen ekonomi med fria kapitalrörelser, fri handel och öppna gränser. Sverige tvingades dra den slutsatsen under 1990-talskrisen och när Göran Persson tog över finansdepartementet. Många europeiska länder har ungefär som Frankrike haft minus varje år sedan typ 1974. Det finns säkert en massa ekonomer som nu slår mig på fingrarna, men min slutsats av alla dessa kriser är att det som funkade i mer skyddade nationella ekonomier inte längre håller. Därför finns det en stor poäng med den europakt som nu förhandlas fram.

2. Inget land kan ta sig ur en lågkonjunktur eller kris med ensidig besparingspolitik. Egentligen självklart. Men inte för konservativa politiker som Reinfeldt - Borg. Däremot ser jag i tidningarna att Merkel nu äntligen verkat insett detta. Som det ser ut en del europeiska länder nu gäller dett på ett smart sätt kombinera 1 och 2.

3. Statsvetaren Sverker Gustavsson sade redan för flera år sedan att euron innebär antingen sönderfall eller en gemensam fiskal politik. Jag har alltid trott han hade rätt och har citerat honom många gånger. Euron kommer tvinga fram någon form av gemensam ekonomisk politik i euroområdet. Hur den kommer se ut vet ingen. Men den kommer leda till mer överstatlighet. Vilket i sin tur leder till den klassiska demokratifrågan: var ska besluten fattas? För en demokrat är svaret självklart att makt nu måste flyttas från regeringschefernas toppmöten till det folkvalda Europaparlamentet.

Kommer det gå åt helvete? Kanske. Men jag håller mig till envis kritik och uthållig optimism.

Exit Juholt

2012-01-22T13:09:00.000+01:00

I dag skriver jag om Juholts avgång på Expressens kultursida. Ni kan läsa här.

Guldålder

2012-01-19T15:25:00.000+01:00

I dag recenserar flera tidningar Magnus Lintons nya reportagebok De hatade, den första i tre böcker från Atlas om läget i Europa. Med sina tre avsnitt om Ungern, Nederländerna och Utöya ringar han in den rasistiska högern. På de tre platserna har de nationella pekat ut tre olika fiender: romerna i Ungern (cancern som växer inifrån), muslimerna i Nederländerna (viruset som kommer utifrån) samt kulturmarxisterna, EU-vännerna och mångkulturalisterna i massaken på Utöya (de som förråder den vita nationella kroppen). Det är naturligtvis en suverän bok, helt i Lintons vanliga klass.

Vi befinner oss i en guldålder för debattböcker. De diskussioner och viktiga inlägg eller utspel som tidigare återfanns på kultursidorna har utvandrat till böckerna. Listan med de man helt enkelt måste läsa är lång. Så har det nog inte varit sedan pocketexplosionen för 40-45 år sedan.

Några exempel: Jag har just lämnat min recension till Sydsvenskan om David Jonstads Kollaps. En bok jag verkligen inte vill ha oläst, trots mängder av invändningar. Förra året kom viktiga böcker av till exempel Isobel Hadley Kamptz och Lisa Bjurwald. Jag läste pocketutgåvan av Kristina Matssons Landet utanför om glesbygden. Och vem missade Magnus Bärtås och Fredrik Ekmans bok om Nordkorea? Så där kan man fortsätta. Mattias Gardell, Andreas Malm, Bengt Göransson, Kajsa Ekis Ekman och så vidare.

Ingen av författarna tjänar egentligen några pengar på sina böcker. De skrivs för att de måste.

Att dagstidningarnas ägare utarmat kultursidorna på resurser (och därmed även status) har inte fått samhällsdebatten att tystna. Rösterna har bara flyttat sig. Påståendet att debatten kortats ner och omlokaliserats till den digitala offentligheten är bara en halvsanning. Den har i huvudsak blivit längre och flyttat in i böckerna.

Dags att byta jobb

2012-01-17T16:03:00.000+01:00

Har Socialdemokraterna kvar någon självbevarelsedrift? Håkan Juholt har haft lång julsemester. När han kom tillbaka började han i bekant stil: säga skarpa saker som han omedelbart tvingades justera eller släta över. Hur långt tålamod har SAP:s kommunalråd ute i landet? Är det inte dags att säga ifrån?

När han blev vald till partiledare tänkte jag som de flesta: det här kommer bli skakigt i början. Han var oerfaren, oprövad och hade aldrig haft ledarpositionen i något sammanhang. Men alla kan växa med uppgiften. Vem minns inte Göran Perssons första tid som statsminister? Jag ger honom tolv månader, innan dess ska jag inte säga något generellt om honom, tänkte jag. Han var en stark talare med goda intentioner, bra början tänkte jag.

Sedan kom Juholtaffären. Jag blev lika arg som alla andra, sade det och skrev det. Hans omdöme var slirigt som snömodd i februari. Men jag bestämde mig att hålla fast vid de där tolv månaderna. Inga generella omdömen. Men sedan har det bara fortsatt. Han har tomrum och håligheter där avgörande samhällsfrågor ligger övergivna. Han är okunnig. Han pratar ditt och datt utan trovärdighet. Han slirar med sanningen, med trasslet runt SAP:s oppositionsbudget som mest besvärande exempel.

Socialdemokraterna har under vintern förlorat sin roll som ledande oppositionsparti. När Studio ett eller P1 Morgon ordnar debatt mellan statsråd och opposition är det allt mer sällan en socialdemokrat finns i studion. Bara två socialdemokrater hörs regelbundet: Ylva Johansson och Morgan Johansson - den senare därför att han i likhet med SD vädrar åsikter om att nya medborgarskap ska kunna dras in. Oppositionen företräds numera mest av V eller MP. Och ärligt talat: vem bryr sig längre om vad Socialdemokraterna tycker om viktiga aktuella stridsfrågor?

Oppositionen har inte länge en trovärdig statsministerkandidat. Och inte heller en trovärdig kandidat som finansminister. Jag tycker inte heller de är trovärdiga. Jag skulle inte rösta på dem. Det finns andra röd-gröna partier.

Hur länge ska det här tillåtas fortsätta? Jag tror inte längre på de där tolv månaderna. Håkan Juholt och Tommy Waidelich måste tvingas avgå. Hur det ska gå till vet jag inte. Men jag tror att starka kommunalråd utanför de tre stora städerna kan göra det.

Jag vet att Socialdemokraternas problem är politiskt och mycket djupare än partiledaren. Men Juholt och Waidelich gör inget bättre. Allt blir ju bara värre. Tiden går.

Svensson i Malmö

2012-01-15T10:52:00.000+01:00

I dag skriver Per Svensson fantastiskt bra om Malmö och kriminaliteten i Sydsvenskan. Läs det. Han påpekar att Malmö som stad blivit förklaring till våldet, medan liknande våldsdåd i andra städer få specifika förklaringar: krogtäthet, kriminella kretsar eller annat. Men i våldet i Malmö förklaras med "Malmö".

Så här skriver han: "Varför denna särställning? Jag tror att det beror på att "Malmö" används som ett kodord för "invandrare". Det är därför Sverigedemokrater och deras likasinnade med sådan vällust frossar i skräckrapporter från "gangsterstaden". Ju värre desto bättre."

Föreställningar att våldet ökar har blivit ett närmast religiöst mantra. För många har det blivit ett existentiellt tillstånd, en orubblig utgångspunkt. Det är Sverigedemokraternas hemmaplan. Men verkligheten är inte så enkel. Även i Malmö verkar våldsbrotten under 2000-talet ha minskat. Per Svensson påpekar också att känslan av trygghet i Malmö är väldigt olika från stadsdel till stadsdel. "Trygghetssegregering. Det är ett bra ord. Vad det säger är att de människor som i den SD-färgade retoriken pekas ut som det stora kriminella hotet mot Sverige, de människor som bor i invandrardominerade problemområden, i själva verket är brottslighetens primära offer."

Omskärelse

2012-01-12T18:15:00.000+01:00

Det var förfärligt att höra Bengt Westerberg argumentera i Studio ett för förbud mot manlig omskärelse. Förfärligt. Det är samma ohöljda ovanifrånperspektiv som när franska liberaler och socialister argumenterar för slöjförbud.

Jag antar att han i konsekvensens namn även vill förbjuda barndop. Men i en tid av kulturell lomhördhet inför religion tror väl de flesta att dop är en sekulär ceremoni i kyrklig miljö utan djupare konsekvenser för den döpta. Men den enda egentliga skillnaden är ju att dopet inte lämnar spår på kroppen. Det är annars samma rit som placerar ett barn i en historisk gemenskap av troende, församlingen, och lägger det i guds famn.

Mina förföräldrar tillhörde väckelserörelsen. I den stred många för rätten att slippa barndop. De ansåg att den vuxna skulle besluta om sitt dop och sin frälsning. Men det fanns en skillnad. Frikyrkornas folk ville inte förbjuda barndop. De ville inte inskränka någons rättighet. De ville vidga den, så att de också kunde göra som de ansåg vara rätt.

Hur skulle jag göra om jag var av judisk familj och fick söner? Jag vet inte. Men efter att ha följt debatten skulle jag nog bestämt valt omskärelse, som påminnelse om en historia av förföljelse och inbördes solidaritet mina barn erfarenhetsmässigt aldrig skulle kunna fly från - omskurna eller inte. Om omskärelse av pojkar förbjöds skulle jag utan minsta tvivel, som ren protest, åka utomlands för att göra det. Och jag skulle ta med Voltaires Om toleransen i väskan, där han försvarar en religiös minoritets rätt att få leva i fred i majoritetssamhället.

Jag hade haft helt annan respekt för protesterna om de letts av judiska och muslimska män som plågas av att vara omskurna. Då hade det varit en helt annan sak. Men nu är det en klick rädda ideologer som vill likrikta människor efter sekulär modell.

Nyligen läste jag att WHO propagerar att fler ska bli omskurna, oavsett religion eller inte religion, eftersom det drastiskt minskar risken att smittas av HIV. Det sammanföll med att uppropet mot manlig omskärelse publicerades i den svenska provinsen.

Europakten

2012-01-12T08:36:00.000+01:00

I dag var Göran Persson på P1 Morgon och bekräftade det han sagt tidigare i veckan: att Sverige bör vara med i den europakt som just nu håller på att utarbetas. Äntligen en Socialdemokrat som tar tydlig ställning, vågar sätta ner foten och bilda opinion. Det kändes som en lättnad att höra honom. Vänsterns inställning till Europafrågan får inte monopoliseras av V och Sjöstedt.

Har han rätt? Jag börjar tro det. Jag ångrar några alldeles för kategoriska formuleringar i en av mina ledare på Dagens arena strax före jul.

Ingen vet ännu hur den där uppgörelsen exakt kommer se ut. Men mitt ja förutsätter att regeln om budgetbalans gäller över konjunkturcykeln och medger undantag vid svåra kriser och katastrofer. Samt att den inte ska behöva skrivas in i Grundlagen, av den enkla anledningen att sådana regler inte bör finnas i grundlagar. Jag är rätt säker att båda förutsättningarna kommer uppfyllas.

För första gången tycker jag också det nu blivit politiskt viktigt att Sverige går med i eurosamarbetet. Inte så opportunt tillfälle att skriva det. Jag vet. Men europakten kan sätta i gång en helt ny dynamik i Europa där de som inte har euro långsamt försvinner bort ur själva unionen när den fördjupas med allt tätare ekonomiskt och förhoppningsvis fördelningspolitiskt samarbete. (Jag skrev om det på bloggen för någon dag sedan).

Det som bestäms nu kan tyckas vara "svaga" beslut. Men jag tror motsatsen. Pakten kan bli en vattendelare.

I dag kommenterar jag röran i det republikanska partiet och primärvalen på Dagens arena.

Avrättningarna fortsätter

2012-01-11T12:56:00.000+01:00

I dag har ytterligare en iransk forskare som jobbar för landets kärnenergiprogram mördats av en bomb. Jag tror det är den femte bomben mot dem. Ingen vet vem som ligger bakom terrorvågen. Men den följer ett katastrofalt mönster av mord som konfliktmetod. Israel var först ut med utomrättsliga avrättningar under den andra intifadan. Under Obamas presidenttid har USA satt dem i system i Pakistan. Även en amerikansk medborgare, aktiv i al-Qaida, har avrättats.

Jag minns USA:s första avrättning i Jemen, det kan ha varit 2002, och vågen av protester den väckte. Anna Lindh var utrikesminister och rasande arg. I dag är det bara människorättsorganisationer och Pakistans regering som protesterar.

Utomrättsliga avrättningar är inte bara ett brott mot folkrätten. Det är en lek med elden. Om någon radikal islamistgrupp från Pakistan, iransk säkerhetstjänst eller kanske al-Qaida lyckas mörda en högt uppsatt general eller politiker i hans hem i USA - låt oss säga av en självmordsbombare - kan Vita huset inte säga så mycket, varken rättsligt eller moraliskt. De har ju redan gjort samma sak själva. Gång på gång.

Eurozine

2012-01-09T13:14:00.000+01:00

I mellandagarna publicerade Eurozine en artikel jag skrivit om EU och eurokrisen. Den är delvis en upprepning av artikeln i Expressen 2/12, men omarbetad och ordentligt utökad. Där skriver jag bland annat så här om det senaste stora toppmötet 9 december:

"Statsvetare och ekonomer har länge påpekat att euron kommer leda till sönderfall eller federalism, eftersom en monetär union är omöjlig utan en fiskal. En försiktig tolkning av höstens alla europeiska toppmöten, och i synnerhet det senaste, är att eurons djupa kris i bästa fall innebär att den till sist blir den integrationskraft många förutspått. Via euron backar Europa då, till ett ohyggligt högt socialt pris, in i en starkare politisk union. Denna uppdelning i ett slags A-, B- och C-lag, som nu antyds, kan vara första steget i en långsamt verkande logik där de länder som står utanför eurosamarbetet också pressas allt längre ut i periferin och slutligen bort från själva EU. Med en starkare politisk union, med gemensam kontroll- och stabiliseringspolitik där euron är sammanhållande kitt, tvingas medlemsländerna så småningom till ett val: inget EU-medlemskap utan euro. De beslut som nu fattats är då inte steg mot sönderfall och uppsplittring, utan inledningen till en betydligt mer komplicerad fördjupningsprocess. Men det får inte ske utan att frågorna om folkstyre, medborgarskap och demokrati tvingas in dess absoluta mitt. Vilken karaktär ska den, på många vis underliga, europeiska överstaten ha? Frågan väntar våra svar — våra ställningstaganden."

Ni har väl koll på Eurozine? Där samlas jag vet inte hur många europeiska kulturtidskrifter. Från Sverige är det Arena, Fronesis, Glänta och Ord&bild. Artiklar översätts till olika språk. Nya orginaltexter beställs. Man hittar alltid intressanta saker. Bästa sättet är att signa upp sig för deras newsletter.

Äntligen jul

2011-12-23T15:03:00.000+01:00

Årets julgran är den finaste vi haft på många år. Ska se "It's a Wonderful Life" - den ultimata julfilmen - och naturligtvis "Nightmare Before Christmas" och om "Ensam hemma" visas i någon kanal i helgen kommer jag inte missa den heller. Årets julskiva är Michel Legrands där Rufus Wainwright, Carla Bruni och Iggy Pop m fl sjunger julsånger med underbara stråkarrangemang. Förra årets med Pink Martini är också fin. Eftersom mitt läsprojekt är Sean Wilentz 800-sidiga (glad om jag hinner halva) "American Democracy" om USA under 1800-talet och kampen för demokrati så tänker jag komplettera med en enkel gammal Maigret (har en del olästa med snygga omslag i bokhyllan). That's it. Nu stänger jag ytterdörren och bloggen. God jul!

Casino Carema

2011-12-22T15:25:00.000+01:00

Carema tvingar personalen spela spel för att klara övergången från omvårdnad till vårdvinst. Det låter som ett vinnande koncept. Varför inte konsekvensprofilera hela verksamheten efter spelhusprincipen: Casino Carema.

Vilka möjligheter öppnas inte? Åldringarna börjar dagen med att spela "Svarte Petter". Den som förlorar får ingen lunch. Bra kombination av upplevelseindustri och besparing. Man kan fortsätta dagen med ett långt Fia med knuff där platschefen utvecklat ett sofistikerat system av indragna nyttigheter för varje utknuffning. Vad kan man inte göra med kvällens momopolspel? Tanken svindlar. Klädpoker om blöjlagret? Rysk roulette bland personalen?

De kan travestera det klassiska meningsutbytet mellan Einstein och Bohr. "Direktören för det hela spelar inte tärning med de gamla." "Jo, hela Carema är ett enda Casino."

Reinfeldt – Reagan

2011-12-20T10:01:00.000+01:00

Det har kommit två nya rapporter om svensk ojämlikhet. SNS Inkomstfördelningen i Sverige har fått mest uppmärksamhet (men inte på borgerliga ledarsidor, naturligtvis). Att näringslivets tankesmedja SNS oroar sig över växande klassgap är redan i sig självt en intressant signal. De ligger därmed i takt med IMF:s nya intresse, som jag skrivit om tidigare i höst på bloggen.

Nu är den lilla rapporten ganska oläslig. Att ojämlikheten ökat sedan 1980 är en väl känd sanning. Men det verkar som att SNS måste bevisa den supervetenskapligt för att deras läsare verkligen ska tro på verkligheten.

Men där finns två intressanta uppgifter.

Sverige är i dag lika ojämlikt som USA var 1980, det vll säga när Ronald Reagan blev president. Den upptäckten fick mig att studsa till. Plötsligt blev det så konkret. Om utvecklingen fortsätter kan därmed Sverige om 30 år vara lika ojämlikt som USA är i dag.

Rapporten grubblar också över orsakerna till växande skillnader. Det är en stor internationell debatt som pågått i säkert 20 år, mest i USA. Inga säkra svar verkar finnas. Ett gemensamt drag i de flesta länder verkar vara att orsaken inte finns bland låginkomsttagarna, utan i första hand att de rika blivit enormt mycket rikare.

SNS visar nu att det är kapitalinkomsterna, inte lönerna, som vidgat gapet. Där slutar de. Men man kan ju tänka vidare på egen hand. Det leder åtminstone mig till frågan hur produktivitetsökningarnas vinster fördelas. Tidigare tillföll en stor andel löntagarna (i form av ökad lön och mer ledighet). Men den stora förändringen de senaste decennierna är att deras andel krympt och företagen kapat åt sig en allt större andel som vinst — och i förlängningen aktieutdelningar, dvs kapitalinkomster åt de rika. En inte särskilt långsökt förklaring till ojämlikhetsökningen är helt enkelt kampen om värdet av den ständigt högre produktiviteten — Karl Marx och klasskampen med andra ord. Och den slutsatsen kommer egentligen från SNS, inte från mig, men de vill inte skriva ut slutsatsen av sina resultat.

Att intresset, och oron, över ojämlikheten ökat är enkel. Fler och fler forskare, inte minst på IMF, varnar för att gör hela systemet instabilt. Kraschen 2008 förklaras nu ofta av just ojämlikhet och att amerikanska löntagare förlorat mark under många år.

En mer läsvärd rapport har kommit från Institutet från framtidsstudier. En antologi med titeln Utanförskap. Där finns samma uppgifter om växande skillnader och kapitalinkomsterna som drivande orsak. Men den har en helt annan analyserande ansats. Den går därför att läsa. Med kapitel om skola, ungdomar i lång arbetslöshet, kriminalitet och boendesegregering. Anna Gavanas skriver återigen om sina superintressanta studier om de som arbetar i gråzonen mellan reguljära och irreguljära förhållanden. Många resultat är inte snälla mot Reinfeldts regering. Det så kallade utanförskapet har helt enkelt ökat. Regeringens politik har den här hösten slagit tillbaka med en skarp örfil. Så här om socialbidrag: "Risken att bli kvar i långvarigt bidragstagande från ett år till ett annat är avsevärt högre på 2000-talet än på 1990-talet, den är till och med högre än under de värsta krisåren."

SNS-rapporten kan laddas ner som pdf, men inte den från Institutet för framtidsstudier (den som letar bland deras mindre nerladdningsbara publikationer hittar en del som i omskriven form finns i antologin).

Tillbaka till DSK

2011-12-19T16:32:00.000+01:00

Dominique Strauss-Kahn verkar länge ha samlat ihop till polisingripandet 14 maj på flygplatsen utanför New York, då han fördes till arresten misstänkt för sexuellt övergrepp. Det verkar inte ha varit första gången han använde egen makt för att få sex. I nya New York Review of Books skriver Edward Jay Epstein en annan berättelse om vad som kan ha hänt på rum 2806. Var det en set up? Någon som såg hans sexmagalomani och satte in stöten just där för att fälla honom? Den som längtar efter konspirationsteorier där trådarna leder till Nicolas Sarkozy bör läsa. Om det finns någon sanning i artikeln, och jag antar att samma uppgifter redan cirkulerar i franska medier, är nog inte sista kapitlet skrivet i affären DSK.

Wrestlarna

2011-12-18T16:05:00.000+01:00

För någon vecka sedan lämnade jag in mina "årets tre bästa" till Expressen kultur. Det blev tre böcker. Christa Wolfs "Änglarnas stad", Klas Åmarks feta bok om Sverige i skuggan av nazismen "Att bo granne med ondskan" och Lisa Bjurwalds viktiga reportage om Europas rasistiska höger "Europas skam".

Ungefär samtidigt läste jag en annan roman som borde fått ta plats, den också. Nämligen Viktor Johanssons "Wrestlarna".

Litterära och filmade berättelser om unga människor i språnget mellan tonåring och vuxenvärld har blivit många det senaste decenniet. Det känns som vår tids mest slitna. Men Viktor Johansson ger berättelsen från denna övergångsålder nytt liv. Språket blir lika fragmentariskt och ofokuserat — sönderbrutet, upphackat och splittrat — som läget verkar vara för de pojkar och flickor han följer under deras sista sommarlov efter att gymnasiet tagit slut. Alla är nära gränsen till psykisk kollaps. Några överlever inte. En del gör saker som ger dem ärr för livet. Andra hittar tillbaka till bättre spår i slutet. En del scener är så starka, så berörande, att jag kände hur hela mitt inre blev förlamat. Läs avsnitten om videobloggarna, två tjejer som pendlar mellan blommig lek, narcissism och total förnedring med gränser som är hårfina men gör ont. Jag förstår inte riktigt hur han gör. Men det bär rakt genom hela romanen. Intensiteten sviktar inte. Man kan tänka James Blakes musik. Och det finns släktskap med Sara Stridsbergs romaner. Viktor Johanssons namn står nu på listan över författare jag tänker följa.

Vem är terrorist?

2011-12-15T15:17:00.000+01:00

I dag hör jag på radion om hur dåligt underbyggt tillslaget mot några familjer i Göeborg var förra året. Männen i familjerna är muslimer och misstänktes att förbereda terrorbrott. Men uppgifterna polisen gick på var så tunna att de låg på skvallernivå.

I går rapporterade SR om den man som under förra året sköt för att skada eller döda människor med mörk hudfärg i Malmö. Han hade kontakt med rasistiska kretsar och kallade "invandrare" för apor på jobbet. SR visade att han hade kontakt med den psykiatriska vården. Hårddraget kan man säga att han fick samtalsterapi i pauserna mellan mordförsöken. Jag kan inte påminna mig att någon i de långa inslagen på P1 Morgon i går kallade honom terrorist — däremot psykiskt sjuk.

Nyligen var det ett år sedan självmordsbombaren smällde av i Stockholm. I samband med att utredningsmaterial offentliggjordes för några veckor sedan höll Säpo stor presskonferens. Frågan de tvingades besvara var enkel: Varför misslyckades de avslöja bombmannens terrorplaner?

Det leder till några andra frågor:

Hur talar vi egentligen om terrorism?

Varför är det läkare men inte Säpo som svarar på frågor om Malmöterroristen?

Varför lyssnar man på lösa rykten om det gäller manliga moskébesökare i Göteborg, men inte en uppenbart störd vit rasist i Malmö?

Varför säger så många reflexmässigt att terrorismen kom till Stockholm med Taimour Abdulwahab, som om Lasermannen aldrig funnits?

Och slutligen: har terrorismhotet integrerats som viktig del i den institutionella eller strukturella rasism som präglar länder, nyhetsförmedling och myndigheter i Europa? Sara Ahmed verkar ha helt rätt när hon i boken Vithetens hegemoni skriver: "Det är tydligt att ordet terrorist klibbar fast vid vissa kroppar". Men inte vid andra. Begreppet terrorist har rasifierats, som forkare brukar säga. Och det verkar gått så djupt att de flesta hamnat i total minnesförlust: nej, Sverige har aldrig haft terrorism — nej, terrorister kan inte ha vit hudfärg, då är de bara psykiskt sjuka och inget annat.

Döden i Medelhavet

2011-12-12T21:56:00.000+01:00

Fram till 1 december har 1971 migranter drunknat i Medelhavet på sin väg från Nordafrika till Europa. Uppgiften kommer från Europarådets särskilda utredare som längre fram släpper en rapport om "Döden i Medelhavet".

Jag har försökt följa siffrorna över de drunknade som upptäckts de senaste åren. Men 1971 är en siffra som fick mig att tappa andan. Den har aldrig varit så hög. Det är nästan sex döda per dygn. För sju - åtta år sedan brukade man räkna med mellan en och två personer per dygn.

Hur länge kan detta få fortsätta? Hur ska man förstå tystnaden kring alla dessa döda människor? I europeisk politik är deras kroppar en icke-fråga.Tystnaden innebär acceptans. Tror vi att deras död är nödvändigt pris för fortsatt välfärd?

RUT

2011-12-11T14:45:00.000+01:00

2010 kom rapporten "Who Cleanes the Welfare State" dör Anna Gavanas intervjuade städare och på så vis kunde undersöka RUT-reformens konsekvenser. Den var synnerligen läsvärd, bl a genom att den problematiserade påståendet att RUT innebar en rörelse från svarta till vita jobb. I stället visade hon hur reformen bidrog till att dela upp och segmentera marknaden. Och att det i en gråzon finns en ständig rörelse mellan vitt och svart. Formella och informella aktörer verkar leva i ett slags symbios. Det är också möjligt att de med svarta jobb, t ex papperslösa, fick sämre villkor av reformen. Jag skrev om rapporten när den kom.

Nu kommer en uppföljare. Den här gången har Gavanas och Alexander Darin Mattsson skickat ut enkät och även intervjuat företagare i städbranschen.Den är inte lika brännande som den tidigare rapporten, men bekräftar slutsatserna.

De refererar också en rapport från Skatteverket som visar att bara sex procent av RUTköparna övergått från att betala svart till att betala vitt. Den stora majoriteten är i stället sådana som aldrig tidigare köpt sådana tjänster.

Gavanas undersökningar är viktiga. De ger konkret kunskap i en fråga där många tycker utan att egentligen veta. Den nya rapporten ställer indirekt en fråga till de (oss) som vill avskaffa RUT. "Nu har hushållstjänster nått en mycket bredare acceptans och popularitet bland potentiella köpare". Men samtidigt visar Skatteverket att majoriteten inte skulle fortsätta om subventionen försvann eftersom det då blir för dyrt. Innebär det att ett avskaffande innebär en snabbt växande svart marknad, större än någonsin, med klart sämre villkor för de som gör jobbet? RUT har skapat nya realiteter. Vanan att ha städhjälp har brett ut sig. Men ingen vill betala marknadspriset. Vad händer då om RUT plötsligt avskaffas? Vem vinner och vem förlorar?

Gavanas rapporter har publicerats av Institutet för framtidsstudier.

Tobinskratt

2011-12-07T18:50:00.000+01:00

Dags för nytt EU-toppmöte. Ännu en gång ligger Tobinskatten på listan. Jag vet att jag skrivit förut om hur den här skatten på finansiella transaktioner hamnat på EU:s dagordning. Men jag tycker det är så himla roligt

Attac måste ha rullat igång år 2000. Arenagruppen gav ut den första pamfletten på svenska om Attacrörelsen och den sålde obegripligt mycket. Huvudkravet var Tobinskatt för att bromsa de finansiella transaktionerna och få in pengar till fördelningspolitiska globalpolitiska projekt. Hela etablissemanget smålog lite överlägset. De tyckte förslaget var så löjligt att det inte ens behövde bemötas.

Nu verkar Reinfeldt och Cameron vara kvar som ensamma motståndare bland EU:s regeringschefer. Så här sade Angela Merkel inför den tyska förbundsriksdagen: "Vi är helt överens att en skatt på finansiella transaktioner är rätt signal att vi förstått att de finansiella marknaderna bör ge sitt bidrag till en ekonomisk återhämtning." Italiens nya statsminister, Mario Monti, står inte bara bakom det på EU-nivå. I hans krispaket ingår en sådan skatt redan på italiensk hemmaplan. Kommissionens ordförande Barroso har ett färdigt förslag som han presenterat för Europeiska rådet. Skatten blir mycket liten bara en promille (om jag inte läst fel), men kommer ändå generera en hel massa nyttiga pengar, närmare bestämt 57 miljarder euro per år.

Är inte det härligt? Först skrattade de ut den globala rättviserörelsen. Nu diskuterar de samma skatt själva. 2008 har förflyttat gränserna för det politiskt görbara.

Juholt in - invandrarna ut

2011-12-04T14:36:00.000+01:00

Strax efter "Juholtaffären" ingick jag två vad med olika bekanta. I båda fallen satsade jag på att Juholt skulle leda S i nästa valrörelse. De andra trodde han skulle tvingas avgå inom de närmaste månaderna. För någon vecka sedan såg det mörkt ut för mitt vad. Men nu verkar Björn Rosengren ha räddat Juholt - och mig.

Men det finns så många frågeteckan kvar.

I senaste Arena skriver Devrim Mavi en kritisk, och obehagligt träffsäker, artikel om hur Juholt förändrar S: "Juholt in - invandrarna ut". Den placerar honom i en oroande rörelse inom europeisk socialdemokrati där man glider i frågor om invandring, diskriminering, mångkultur och rättigheter — glider mot instängda perspektiv och de nationella värderingar som anfaller från höger. Det paradoxala är att det ofta är en självutnämnda "vänster" inom partierna som pressar på. När jag var i Nederländerna för ett drygt år sedan fick jag mail från en "vänsterteoretiker" med direkt koppling till Arbetarpartiet (och mycket respekterad på den europeiska konferensscenen) om att vänsterns problem var att det fanns för många kvinnor och invandrare i olika vänsterpartier.

Mavi upptäcker att S inte längre har en integrationspolitisk talesman, sedan Luciano Astudillo åkte ur Riksdagen. Hon noterar att det i Juholts närmaste politikerkrets inte finns någon "med 'annorlunda namn', ingen som har lärt sig svenska i efterhand och därför bryter, ingen som är icke-vit." De som fanns förut har kickats eller "försvunnit". Hon poängterar naturligtvis den hårresande "testballongen" om villkorat medborgarskap — ett brott mot rättstatens grund. Och hon upptäcker att Juholt inte i något av sina större tal tog avstånd från SD innan det var absolut nödvändigt, dvs efter Utøya.

S har blivit ett parti med vit hudfärg. Vad innebär det?

Devrim Mavis artikel är politiskt oändligt mycket viktigare än allt trams från middagar, sms och annat skitsnack från missnöjda sossar. Hon skriver om politikens kärnfrågor och riktar skarp relevant kritik mot den kursändring Juholt verkar peka ut. Det blir ännu mer remarkabelt om man tänker på Mona Sahlins engagerade och kunniga arbete mot SD och rasism. Ja, om man tänker på Socialdemokraternas långa tradition att tänka inkludering och antidiskriminering. Därför blir jag förbluffad över att inga nyhetsmedier plockar upp hennes kritik. Hon har inte bara skrivit en debattartikel. Hon har upptäckt saker andra inte sett — eller velat se. Hennes artikel innehåller nyheter. Läs den!

Europaläsning

2011-12-02T15:10:00.000+01:00

I dagens Expressen skriver jag återigen om den europeiska demokratikrisen och de intellektuellas ansvar (dvs deras svek). Den här gången var det den ny utgåvan av W G Sebalds romaner som satte igång mig. Och jag är inte bara pessimistisk.

Och så några tips på bra artiklar:

I senaste American Prospect har den grekiska journalisten Yannis Palaiologos en synnerligen klargörande artikel — tycker i varje fall jag som inte vet mycket om grekisk politik. Han lyckas ge en rimlig förklaring till varför både grekerna och EU:s olika kontrollanter blev så förbannade på den förra regeringen. Han ger också den politiska bakgrunden till den moderna grekiska klientismen, som urholkat inte bara det politiska systemet utan också själva staten. Behöver jag avslöja att han är pessimistisk?

För någon dag sedan skrev Mikael Feldbaum intressant ledare på Dagens arena om hur Internationella valutafonden förändrats på senare år. Nu har de hamnat i konflikt med Merkel, Borg och Europeiska centralbanken genom sin kritik av ensidig åtstramningspolitik. Man måste investera sig ur krisen, säger de. Och senaste numret av deras tidskrift Finance & Development har tema om jämlikhet med flera bra artiklar. jag printade och läste dem i går, på tåget mot Vara (där jag pratade mångkultur och kosmopolitik på en konferens). Den grå dagen blev lite mindre dyster av artiklarna. Det är naturligtvis torra empiriska texter. Men jag gillar sånt, då och då. Det sköljer bort skitsnacket, som kommer från både vänster och höger.

Där finns bland annat en artikel, "Equality and Efficiancy", om att motsättningen mellan jämlikhet och tillväxt, som dominerat debatten i många år, med stor säkerhet inte håller. Ny forskning visar tvärtom samband mellan uthållig tillväxt och fördelningspolitik. Ökad jämlikhet kan helt enkelt märkbart förlänga vågorna med god tillväxt. Trickle-downteorin, att vanliga löntagare så småningom gynnas av att de rikare berikas stämmer ju bevisligen inte. I stället verkar det vara så att en politik som gynnar låginkomsttagare innebär att alla andra också får det bättre.

Sedan skriver Branko Milanovic om global ojämlikhet. Han är alltid intressant och en av få som sysslar med jämlikhet som globalpolitisk fråga. Insikten att ojämlikhet skadar tillväxten har att göra med att "humankapitalet" har växande ekonomisk betydelse, skriver han. Ojämlikheten i länder har länge ökat, bland de stora länderna är Brasilien att remarkabelt undantag. Men mäter man globalt har krisen 2008 faktiskt inneburit krympande skillnader.

Och missa inte "Unequal = Indebted" om hur ökad ojämlikhet i ett land tenderar att öka den individuella skuldsättningen; man lånar för att upprätthålla livsstilen. Det är förmodligen en sällan diskuterad men viktig orsak till hela den finansiella kraschen i USA.

Det här är artiklar man brukar hitta hos progressiva tankesmedjor. Men nu kommer de från IMF. Helgen är räddad. Eller hur?