tag:perwirten.se,2008:blog-64 2011-02-25T13:11:42.000+01:00 Per Wirtén Per Wirtén Arenagruppen 880 2 25 tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6437 2016-06-24T15:14:00.000+01:00 2016-06-24T15:49:15.000+01:00 Bye Bye UK <p>Brexit? Jag tänker (och känner) samma sak som jag gjorde för <a href="http://www.expressen.se/kultur/dags-att-slappa-taget--brexit-ar-inte-slutet/">några dagar sedan</a> när jag skrev i Expressen:  "Varför plågas av panik för en Brexit? En känsla av lättnad är mer motiverad för Europatankens anhängare. Är det inte bäst för alla inblandade att Storbritannien tar konsekvenserna av sin egen motvilja mot unionen och lämnar den? De slipper sin beröringsångest med kontinenten. Och EU slipper schackrandet med London." </p><p>De gick med när samarbetet i stort sett bara var en frihandelszon med större ambitioner (EEC), men när ambitionerna började materialiseras och EEC blev EU blev de mer motsträviga. Inga brittiska regeringar har gillat EU:s färdriktning mot mer politik. Ja till Brexit är konsekvensen av ständig opposition sedan ungefär 1988 när Thatcher jöll sitt berömda tal i Brügge.</p><p>Jag har nästan skrivit färdigt stommen i min bok om EU och drömmen om Europas förenta stater. Brexit innebär inga stora förändringar. Jag gissar att de största konsekvenserna inte blir för EU, men för Storbritannien. Katolikerna i Nordirland kommer kräva anslutning till Irland (och EU), skottarna har redan börjat mullra om nya försök att lämna UK för att fortsätta vara med i EU. London kommer långsamtåtergå till att vara den rätt sömniga, insulära och grå storstad som den var fram till 1990-talets början. Men om det är så de vill ha det, så är det helt ok för mig. (Jag undrar om hatet mot London är större än det mot Bryssel?)</p><p>I svensk debatt kommer man nu säga att EU misslyckats. Verkligen? Jag är oerhört kritisk mot hur EU fungerar. Men Brexit är inte EU:s fel. Det brittiska resultatet och EU representerar två sätt att uppfatta Europas framtid som inte är förenliga. Det är ingens "fel". Två idépolitiska värderingsbaserade komplex har kraschat. Invandring och fri rörlighet för människor (i synnerhet för fattiga och låginkomsttagare) blev en naturlig brännpunkt. Varken EU eller de brittiska nationalisterna kan kompromissa om den.</p><p>Kommer det bli fler folkomröstningar? Kanske. Man Brexit kommer bli en enormt stark varning till alla konservativa regeringschefer att inte leka med frågan.  Camerons öde kan bli deras.</p><p>I dag skriver jag om <a href="http://www.expressen.se/kultur/expressenchefen-bo-stromstedt-ar-dod/">Bo Strömstedt i Expressen.</a> Jag hoppas det blev fint, för det ville jag. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6431 2016-06-21T19:47:00.000+01:00 2016-06-21T19:52:52.000+01:00 Ascherson om Brexit <p>Den brittiska folkomröstningen närmar sig. I helgen skrev <a href="http://www.nytimes.com/2016/06/19/opinion/sunday/from-great-britain-to-little-england.html?_r=0">Neal Ascherson läsvärt om läget i NY Times</a>: "Cynics predict that Britain will spend five years trying to get out, and the next five trying to get back in." Kan bli så. Men då hoppas jag EU har ryggrad att säga nej till fortsatt brittisk utpressning och ger beskedet: nu är ni med fullt ut eller inte alls, inga fortsatta undantag, take it or stay out.</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6430 2016-06-21T00:10:00.000+01:00 2016-06-21T00:24:20.000+01:00 Min nya filmstjärna <p>Greta Gerwig är min nya skådespelare nummer ett. Jag vill se allt hon gör. Allt. För någon dag sedan såg vi nya "Maggies Plan" här i Philadelphia. Den är som de tidigare hon spelat huvudrollen i. Hoin kan nog bara spela ett slags roll, misstänker jag &mdash; sig själv. Och det är det som är poängen. Hon är som en kvinnlig Woody Allen för 2010-talet, och då tänker jag på de klassiska filmerna där han själv spelade huvudrollen som självupptagen neurotiker  i olika relationer i romantiserad storstad. Gerwig spelar samma typ. Underbart. "Maggies Plan" är regisserad av Rebecca Miller, som jag inte har nån koll på. Inte lika fingerfärdig och kvick som Noah Baumbachs filmer där Gerwig spelat huvudrollen, typ "Frances-Ha", men ändå gedigen i den där vardagligt sprirituella stilen som jag älskar: Francois Truffaut, Woody Allen och ja ni vet. Greta Gerwig känns som en riktigt människa på vita duken. Med andra ord: en återkomst för det jag kallar filmstjärna.</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6428 2016-06-19T18:20:00.000+01:00 2016-06-19T18:26:05.000+01:00 Brexit <p> <p class="MsoNormal">I dag skrivar jag i Expressen om den omotiverade paniken över Brexit: "Varför plågas av panik för en Brexit? En känsla av lättnad är mer motiverad för Europatankens anhängare. Är det inte bäst för alla inblandade att Storbritannien tar konsekvenserna av sin egen motvilja mot unionen och lämnar den? De slipper sin beröringsångest med kontinenten. Och EU slipper schackrandet med London." Läs hela artikeln <a href="http://www.expressen.se/kultur/dags-att-slappa-taget--brexit-ar-inte-slutet/">här.</a><p class="MsoNormal">  </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6427 2016-06-17T17:03:00.000+01:00 2016-06-17T17:34:13.000+01:00 Sommar med Baldwin <p>Ingen annan författare än Ja,es Baldwin får mig att längta efter sprit. Inte lätta snapsar eller dry martinis. Utan tung sprit som bourbon och mörk rom. Det finns alltid en flaska i närheten i hans romaner. Andra meningen i <i>Giovanni&#39;s Room</i>: "I have a drink in my hand, there is a bottle at my elbow". Men Baldwins gestalter är sällan alkoholiserade och han klarar inte att skildra fylla på samma sätt som kollegan William Styron kunde. Men det är nåt annat med slkoholen hos Baldwin. Det är som om hans romaner ofta beskriver samma nedåtfallande tyngd som spriten: en mörk och depressiv huvudvärk.</p><p>Jag läste hela Baldwins författarskap för snart 20 år sedan. Det var fantastiskt. Jag har alltid uppfattat honom som en underskattad romanförfattare och en överskattad essäist. Då tyckte jag minst om hans mest kända berättelse, <i>Another Country</i> från 1960. Det är svårt att förstå. De senaste dagarna här i Philly har jag läst om den. Tyngden och intensiteten i den är ju oemotståndligt drabbande. Han skriver grällt, med starka uttryck, på spänd nervlina &mdash; och är en mästare på just det. Så fort prosan slappnar av till mer normala tillstånd tappar den styrka. Hans språk är förtvivlams språk.</p><p>Ofta reduceras <i>Another Country</i> till en bok om USA och rasfrågan. Det är en otillåtlig förenkling. Det är i själva verket en mycket mer komplicerad berättelse om den omöjliga kärleken. Med Vivaldos ord en natt hos en annan man: "Eric. How&#39;s one going to get through it all? How can you live if you can&#39;t love? And how can you live if you <i>do</i>?" Han avromantiserar den sedvanliga berättelsen om unga med konstnärambitioner i Greenwich Village vid den tiden. Kvar är desperationen. De springer hela tiden någon meter framför en storm som kommer bakifrån och river upp all fast mark. Deras framtidsutsikter är dystra.</p><p>Det som står i vägen för kärleken är inte bara rasismen, det är också könsuppdelningen och den skarpa åtskillnaden mellan hetero och homo. I Baldwins roman upphävs gränserna. Erotiken och sexet vill befria sig från dem, men klarar det inte. Normerna, de andras blickar, de egna rädslorna står hela tiden i vägen. Inget är enkelt. De vill älska oberoende av hudfäreg, och ändå dras till varandra just på grund av hudfärgernas löften om makt, dominans och karriär.</p><p><i>Another Country</i> var en modig roman. Nu kan man säga att den blivit mer mainstream, men ställer fortfarande besvärliga existentiella frågor. Jag tror aldrig den översattes till svenska. Det förvånar mig inte. 1960 var Sverige inte moget för den typen av osäkrat bisexuellt begär som präglar den. Alla har sex med alla &mdash; men långt från den senare berömda "svenska syndens" helvita heterosexuella kroppar.</p><p>Den är värd en renässans. Nu har jag börjat med <i>Giovanni&#39;s Room</i> och sedan väntar en intervjubok med författaren. Det verkar bli en sommar med Baldwin. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6425 2016-06-12T23:41:00.000+01:00 2016-06-13T00:01:54.000+01:00 Orlando <p>Revolutionära islamister kommer fortsätta döda människor i Europa och Nordamerika. Att tro något annat avslöjar en brist på förståelse för situationens allvar. De har sedan lång tid hotat samhällsordningen i Mellanöstern och Nordafrika. Men brutaliteten och omfattningen av våldsdåden gör att de nu indirekt också hotar de demokratiska och fria samhällena i Europa och USA, genom att framkalla reaktioner från staten som inskränker fri- och rättigheter för att skydda människors liv. De närmaste åren kommer vi ställas inför frågor och dilemman som blir svåra. Hur skyddar man oskyldiga mot deras totalitärt motiverade våld?</p><p>Deras hat riktas mot minoriteter, hbtq-gemenskaper, kvinnor, migranter och alla uttryck för kosmopolitiska värderingar. Omar Mateen tillhör samma slags globala fascism som Anders Behring Breivik och Peter Mangs. Stödet för alla dessa emancipatoriska rörelser och värderingar får inte svikta. </p><p>För att de revolutionära islamisterna ska kunna besegras är det helt nödvändigt att alla andra konservativa muslimska rörelser, som t ex Muslimska Brödraskapet, väljer demokratins sida. Det är alla demokraters ansvar att bidra till det valet. Annars är striden förlorad, inte för Europa, men för folken i Mallnöstern och Nordafrika. </p><p>Precis när jag avslutar den här texten slår klockan sex här i Philadelphia. Det är nu en tyst minut för offren i Orlando.  </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6424 2016-06-12T17:20:00.000+01:00 2016-06-12T17:41:03.000+01:00 Den franska vänsterns självmord? <p>Jag läser att soporna samlas på gatorna i Paris. Även den beundransvärt minutiösa parisiska renhållningen har rubbats av strejkvågen. Tåg och flyg verkar gå hackigt på grund av andra strejker. De protesterar mot regeringens förslag till arbetsrättsliga förändringar. Det är möjligt att de  åtminstonei vissa avseenden har rätt i sak, men jag börjar tro att det som nu händer är den franska vänstervänsterns sista strid. Sedan tar den slut.</p><p>Sopor, översvämningar, strejker, hög arbetslöshet, låg tillväxt. Läget påminner om det när Margaret Thatcher och den hårda högern tog över Storbritannien, och vann stöd bland medborgarna. En känsla av apokalyps. Vad är det som kommer efter det här? Marine Le Pen? Jag tror CGT och det obetydliga kommunistpartiet begär ett ödesdigert misstag med att ta striden så långt som de gör nu.</p><p>Jag såg protesterna i Paris i våras. Bland annat en av de "stora" protestdemonstrationerna spm drog genom stan en lördag. Jag blev inte imponerad. Demonstranterna var många. Men inte i närheten av hur de har varit vid tidigare liknande protester. Det fanns nämligen inte minsta känsla av folklig mobilisering. Det var bara aktiva i CGT och andra rörelser från den radikala vänstern som deltog. Och det var gelst bland de som stod längs gatorna för att titta på. Det jag såg var en sammanbitet sammansvetsad men isolerad planet. </p><p>Att ekonomiminister Macron, sompersonifierar reformerna, har högre popularitet än president Hollande säger också en del om var opinionen i just den här frågan befinner sig. Vänsterfacken har nog mer av folket emot sig än med sig.</p><p>Men det avgörande misstaget är nog ett annat. Frankrike och i synnerhet Paris befinner sig i en känsla av hot efter terrordåden. Det finns ett uppenbart behov av samling för att komma ver chocken, läka såren och skapa bättre skydd mot nya mord. Att i just det läget skapa en så tillspetsad strid är dömt på förhand. Utan starkt folkligt stöd kommer yttersta vänstern uppfattas som ett slags "förrädare" som sätter sina egna fackliga intressen före allmänhetens. Det spelar mindre roll om det är sant eller inte. Effekten blir densamma. Vänstern öppnar nu porten för Marine Le Pens entré. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6423 2016-06-10T19:32:00.000+01:00 2016-06-10T19:51:41.000+01:00 Trumps chans <p>I dag har opinionsmätarnörden <a href="http://www.nytimes.com/2016/06/10/upshot/there-are-more-white-voters-than-people-think-thats-good-news-for-trump.html?ref=politics&_r=0">Nate Cohn en oroande artikel</a> i NY Times. Den visar det jag fruktat, att den politiska demografin erbjuder Donald Trump en möjlig, om än smal, väg till Vita huset. Cohn anser sig kunna visa att gruppen vita lågutbildade äldre väljare är fler än man allmänt trott &mdash; Obamas seger 2012 kan helt enkelt förklaras av att fler bland dem (i mellanvästern) röstade på honom än man antagit. Och det här är Trumps grupp &mdash; ja, hans chans att bli president. Cohn menar att man överskattat "the latino votes" betydelse 2012.</p><p>I amerikansk politik talar man om demografi och grupper på ett helt annat sätt än i den svenska. Det kan kännas främmande. Men är en viktig nyckel till att förstå hur amerikansk politik fungerar, hur kandidater positionerar sig och väljer kampanjstrategier. Den andra nyckeln är att ett presidentval utspelas i olika delstater. Vissa är redan avgjorda och lämnas helt åt sitt öde. I New York kommer ingen presidentvalrörelse ens förekomma. Inte i Alabama heller. Det gäller ju att vinna de där läget är jömnt ålus att det parti som är på offensiven försöker dra in nya stater i den zonen. I höst tror jag till exempel att demokraterna kommer förvåna genom att lägga pengar och tid på Texas, en tidigare garanterad republikansk stat, men den stora latinobefolkningen kan med sin avsky för Trump ändra läget i just Texas. Alltså demografi + geografi.</p><p>Om sina upptäckter skriver Cohn, som är en stor men ofta omstridd auktoritet, att: "This is good news for Trump. There&#39;s more eoom for him to make gains among white working class voter than many assumed &mdash; enough to win without making gains among non-white college educated white voters." Men än så länge ligger han i underläge eftersom han faktiskt tappar i de grupper som han skulle behöva hålla kvar jämfört med Romney 2012 men alltså inte behöver öka. Krångligt? Solklart. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6421 2016-06-08T03:36:00.000+01:00 2016-06-08T03:51:11.000+01:00 Hillary Clinton for President!! <p>MSNBC har just pekat ut Hillary Clinton som vinnare i New Jersey, med 25% räknade röster har hon 60%. Det innebär att hon definitivt är klar som presidenthamdidat. En historisk kväll. Om en stund ska hon tala i Brooklyn.</p><p>Sedan jag kom hit har spekulationerna om vem on väljer som vicekandidat varit många. De flesta jag hört pekar mot kandidater till vänster om henne, typ Sherrod Brown från Ohio. Då upprepar hom Obamas mönster från 2008. Det säger något viktigt om amerikansk politik. 1. Den har rört sig vänsterut. 2012 var första presidentvalet när demokraternas väljare stod till vänster om sin presidentkandidat på säkert decennier. 2. Tidigare valde man en medkandidat för att locka mittenväljare, så kallade swingvoters, men sådana finns inte längre i amerikansk politik eftersom den blivit så oerhört polariserad. Under höstens kampanjer är nyckeln imnte längre att vinna de i mitten (eftersom de är så få) men att mobilisera sina kärnväljare så att de går och röster i stället för att ligga kvar på soffan. Det är en väldig förändring somsvept fram under de senaste femton åren. När Bill Clinton var president var mönstren annorlunda.</p><p>I dag när jag pratade med mannen bakom fiskdisken &mdash; länge, han var så där typiskt amerikanskt pratglad &mdash; kom en trettioårig överviktig man fram, pekade på mig och sa åt mig att jag borde köpa en pistol "You&#39;re in Ameriva now".</p><p>Och tidigare i veckan har jag sett klipp där Donald Trump &mdash; som haft enorma problem med sitt parti i dag &mdash; sagt om Hillary Clinton att "She should be in jail". </p><p>Crazy country. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6420 2016-06-03T17:16:00.000+01:00 2016-06-03T17:30:57.000+01:00 I Philly <p>Jag har tagit min dator och mina anteckningar och åkt till Philadelphia. Ska vara här två månader och fortsätta skriva boken. Rätt stad för en bok om Europas förenta stater. Min fru är här på jobb så jag har helt enkelt följt med. Vi hyr ett enkelt townhouse i Phillys Southside. Det är härligt att vara tillbaka i USA. Jag avskyr politiken, men älskar landet och de som bor här.</p><p>I går var första dan här. Jag gick till kvarterets livsmedelshall. Underbart. Jag vet inte vad det är men amerikanska mataffärer ger mig rysningar &mdash; och då tänker jag inte på snobbiga Whole Foods utan de vanliga där folk hasar omkring i shorts och tofflor. Grönsakerna, frukte, köttet och allt annat. De gränslösa hyllorna med frukostflingor och inlagd gurka och olika soppa. Jag skulle bara handla lite enkel lunchmat. Det blev mycket mer. Jag kunde inte hejda mig. Mat är så förknippat med minnen, och efter att ha bott här både långa och korta perioder är de starka. </p>Nu väntar jag på att FedEx ska komma med mitt bagage som SAS lyckades slarva bort på flyget. Under tiden läser jag en gammal favoritförfattare, James Baldwin. Och i morgon fortsätter Stanle Cup-finalen mellan Pittsburgh och San José. Piyysburgh spelar bättre än nånsin. Dom kommer vinna.  Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6418 2016-05-30T14:12:00.000+01:00 2016-05-30T14:31:50.000+01:00 Klingspor for ever <p>Agneta Klingspor är en helt unik röst i svensk litteratur. Hon borde få ett STORT erkännande. Sälja MÅNGA böcker. Men samtidigt &mdash; skulle inte det kännas en aning fel? Rättvist men konstigt. Hennes texter mår liksom bäst av att komma från det lite dunkla hörnet i skuggiga rummet, från under köksbordet en måndagkväll, som en grannes irriterande monolog i trapphuset. Jag blir alltid glad av att läsa henne, hon har en språklig spets, som om allt är skrivet längst ute i en triangels vassa hörn.</p><p>Hennes senaste är <i>Går det åt helvete ska jag ändå dö</i> där hon fortsätter sin självundersökning i gränslandet mellan dagboksanteckningar och roman. Hon är svensk autofiktions strävaste. I love it. När hon nu skriver om åldrandet, om kroppen som blir ostadig, en aning opålitlig och stel på morgonen är det med samma kombo av aptit (det njutningsfulla) och hunger (det ångestladdade) som utmärkt hela hemmes litterära projekt &mdash; för i hennes fall kan man verkligen tala om ett projekt; det lite kantstötta men bejakande livet som litteratur. </p><p>Den börjar så här: "Det är mörkt som på ett utedass en kall septemberkväll. Kylan sprider sig till höfterna, kryper in mot benet, drar ihop ryggslutet till en punkt och i den punkten sitter jag och skriver."</p><p>Och sedan slutar boken med att hon tänker hur det snöar vitt och kallt och hur "hon står ensam på terassen, helt ensam i det vita och lägger tungan mot järnstaketet och fastnar, det är så de ska finna henne utan ord med tungan mot järnet."</p><p>Klingspor skriver om sig själv, inte för att finna det allmänmänskliga (det utslätade) utan för att finna motsatsen: det abolut unika, som bara finns i en enda människa och gör hen till ett helt eget kosmos. Det är humanism. Nu hotar hon med att det här är hennes sista bok. Jag vägrar tro henne.</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6417 2016-05-29T13:03:00.000+01:00 2016-05-29T13:14:16.000+01:00 Demokraternas vänster <p>I senaste American Prospect finns två läsvärda artiklar om framtiden för demokraterna i amerikansk politik. Den outtröttliga Harold Meyerson skriver om <a href="http://prospect.org/article/long-march-bernie&rsquo;s-army">"Bernie&#39;s Army" </a>och vad som kommer hända med den efter valet, och efter att Hillary Clinton sannolikt nominerats till presidentkandidat. Han ställer två frågor. 1. Varifrån kom alla radikala amrikaner? 2. Kommer valkampanjen nu kunna omvandlas till en rörelse? Alla tidigare motsvarigheter har ju dött direkt efter valdagen: Jesse Jacksons, Howard Deans och Barack Obamas. Det finns orsaker att tro det går bättre den här gången. Den andra artikeln handlar om <a href="http://prospect.org/article/other-woman-elizabeth-warren-and-2016-election">"The Other Woman"</a>, vid sidan av Hillary Clinton, alltså Elizabeth Warren och vilken roll hon kan komma att få, i synnerhet om Clinton blir vald till president, vilket trots allt ändå är ganska sannolikt. (Även om jag har väldigt dålig magkänsla inför en strid mellan Trump och Clinton. Han är en fantastisk kampanjpolitiker. Hon är en usel.) Läs båda artiklarna om vänstern i Demokratiska partiet och bli lite klokare.</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6415 2016-05-27T08:58:00.000+01:00 2016-05-27T09:22:12.000+01:00 På teatern <p>I dag skriver DN om Stadsteaterns sjunkande biljettförsäljning och dåliga ekonomi. Det förvånar mig inte. Under de sista två åren har jag känt mig allt mindre lockad av deras reoertoar. En väldig massa uppsättningar har utmynnat i allmän lågbudgetkänsla. När senast såg jag t ex en riktigt bra Mørk Eidem? </p><p>Men för några veckor sedan såg jag premiären på <i>Du ska veta mitt värde</i>, pjäsen om den hysteriskt nyliberala ikonen och författaren Ayn Rand. Den är skriven av Joakim Sten och regisserad av Carolina Frände med en magnifik Ann Petrén som Rand. Sten är en dramatiker man ska följa. Det här var hans första pjäs för en lite större ensemble. Det var Sten som dramatiserade min Tingstenbok, och det finns tydliga beröringspunkter i stil med den här Randpjäsen. Han har ett spännande sätt att skriva politisk teater. Mer dokumentär än propagandistisk. Hans texter är kyligt precisa och ställer stora krav på publiken &mdash; med diskussioner utan närmare förklaringar om sakpolitik som för öänge sedan glömts bort &mdash; men det funkar. Politisk teater har ofta gjorts med nedlåtande förakt för publiken, antingen trist bekräftande eller ännu tristare uppfostrande. Sten har en helt annan metod. Och det är befriande. Nu funkar inte den eftersträvade magupplevelsen i pjäsens slutmonolog som den borde. Det blir en rätt intellektuell föreställning. Men följ Joakim Sten! Jag vet vad han har på g. Och det låter spännande.</p><p>Och i går var jag på Dramaten och såg <i>I lodjurets timma</i>. Fanstastiskt. Djupt berörande. Och väldigt intressant uppsättning. Jag har aldrig tidigare sett den, men förstod i går hur central den här i P-O Enquists författarskap. Katten, det gamla huset, himlaharpan, inlåsningen, religionsfrågan. Uppsättningen är avskalad. Den är egentligen bara text. Och vilken text! Som en radiopjäs där skådespelarna läser sina repliker och monologer. Spelet är minimalt och återhållet. Scenografin bara några lysrör. I början kargt, men i slutet med väldig effekt. Enkelhetens rikedom. Regissören heter Johannes Holmén Dahl.  </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6408 2016-05-08T16:46:00.000+01:00 2016-05-08T17:05:21.000+01:00 Kriser <p>Två saker om tokiga skeenden:</p><p>1. Den här gången är jag förbannad på Mona Sahlin. Om det som skrivs i media stämmer har hon svikit. Hon var rätt person för ett viktigt och politiskt känsligt jobb. En annan person kunde ha förvandlat det till McCarthyism &mdash; just den häxjakt starka röster nu efterlyser. Med sitt omdömeslösa trixande svek hon det progressiva Sverige. Stämmer uppgifterna kommer hon bli åtalad den här gången. Den här gången vägrar jag känna empati.  Jag är arg. </p><p>2. Om MP byter språkrör nu, mitt i mandatperioden och på det här viset, är de galnare än jag föreställt mig. Det enda allvarliga misstag de gjort är brunkolsmilitansen i valrörelsen, i sak hade de rätt, men de borde uttryckt sig lite mindre kategoriskt. Jag hör många skadeglada Socialdemokrater kvittra. Men det som sker nu kan slå tillbaka med stor kraft mot SAP. Det är inte svårt att tolka MP:s kris som konsekvens av att socialdemokraterna fortfarande inte klarar att samarbeta med mindre partier. Bilden av pampsosseriet befästs. Och ärligt talat: har Stefan Löfven gjort nånting alls för att hjälpa MP upp ur krisen? Nästa krets ledande miljöpartister kan dra slutsatsen att strategiskt samarbete med SAP är omöjligt och därför återgå till den gamla rollen att ligga mellan blocken. Det vill säga: inga fler röd-gröna regeringar. Ska det bli Stefan Löfvens historiska eftermäle? Det är inte bara MP:s framtid som står på spel.</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6407 2016-05-04T18:42:00.000+01:00 2016-05-04T19:04:24.000+01:00 Självspeleri <p>I <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/kulturpolitiken-skapar-enfald-inte-mangfald/">dagens DN sätter Johan Lundberg</a> ny fart på ett gammalt självspelande piano: kritiken av den så kallade  identitetspolitiken. Det mesta känns igen. Frågan om kollektiva identiteter och politik är laddad av ambivalenser och motsägelser. Dem är kort sagt svår. Men också ofrånkomlig. Identitet och politik har hängt samman sedan arbetar- och kvinnorörelserna trädde fram. Förhållandet är sammantvinnat med den moderna epokens <i>alla</i> befrielse- och rättighetspolitiska projekt. Det var egentligen först med det postmoderna genombrottet som identitetsfrågans inlåsande risker började teoretiseras: Foucault, Butler, Said, Hall och många andra.</p><p>Jag har skrivit &mdash; vridit och vänt &mdash; på frågan i femton år, första gången på allvar i <i>Europas ansikte &mdash; mångkultur eller rasdiskriminering?</i> Jag har bytt ståndpunkt några gånger, men alltid försökt hålla mig inom ett kosmopolitiskt sätt att förstå världen.</p><p>En del av kritiken av den så kallade identitetspolitiken är förenklad. Men den har också poänger. I sin artikel berör Johan Lundberg den viktigaste &mdash; och där är jag överens med honom. Nämligen att staten och myndigheterna ska akta sig noga för identitetspolitiska generaliseringar. I deras system förvandlas den till sortering av människor. De kollektiva identiternas dilemman tillhör i stället den politiska kampen, den som kommer ur nedhållna människors strävan efter erkännande och rättigheter. I det sammanhanget är den både en nödvändig strategi och en förbannelse. Inga vet det bättre än generationer av vänsteraktivister. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6405 2016-05-03T21:24:00.000+01:00 2016-05-03T21:29:56.000+01:00 Fina dagar är händelselösa dagar <p>Jag skriver på min Europabok på förmiddagrna. Går alldeles för långsamt, som vanligt. Läser på eftermiddagarna, just nu en riktigt bra antologi "The Future of The Euro" med texter av alltid intressanta Vivien Schmidt och Kathleen McNamara. Jag är ostörd hela veckan, inga möten, ingenting. Underbart. På kvällen kollar jag Stanley Cup, just nu fin serie mellan Washington och Pittsburgh i kvarten &mdash; har aldrig sett Pittsburgh spela så bra, tror jag. I morgon samma sak. Att varje dag ser likadan ut händer alldeles för sällan. Ge mig händelselösa dagar.</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6402 2016-05-02T18:49:00.000+01:00 2016-05-02T19:32:40.000+01:00 Yasri Khan <p>Så kom då äntligen en ordentlig intervju med  Yasri Khan. I <a href="http://www.dn.se/nyheter/politik/yasri-khan-inte-i-min-vildaste-fantasi-kunde-forestalla-mig-att-bli-utpekad-pa-det-har-sattet/">DN av Annika Ström Mellin</a>. Den förstärker alla dåliga känslor jag fick av handskakningsaffären, alla fördummande förenklingar (Löfven och Fridolin om att i Sverige skakar vi hand ... jaså, gör vi?) och den ofta oreflekterade intolerans som vällde fram. Jag blir rätt berörd av intervjun.Den klargör hur svårt det sekulära svenska samhället har att förstå urkonservativ religiös fromhet. Annika Ström Mellins jämförelse med pingsrörelsen i Gnosjö känns klockren. Jag tänker omedelbart på min farfars syster som var en from, och säkert ganska sträng, missionsförbundare. För henne innebar ett liv i sanning att leva i Jesus efterföljd: att tro och att göra och att i någon mening förbli en främling i världen. Jag är inte överens med den där texttrogna fromheten, inte i någon religion, men jag har mött tillräckligt många i en nu avliden generation för att ha lärt mig känna respekt &mdash; och tolerans. Samtidigt som jag också lärt mig, genom de mötena, att toleransen upphör när den vänds till en boomerang av intolerans mot "de världsliga". Men att hälsa utan att beröra motsatt kön, eller bära slöja? Vem skadas av det?</p><p>Det är väl tveksamt om Khan delar den feminism som präglar MP. Men är han helt fel i mer allmäna jämställdhetspolitiska projekt? Det tror jag inte. Tälten måste få vara stora. </p><p>Det mest upprörande i drevet var Nalin Pekguls påstående att regeringskansliet infiltrerats av islamister. Det är en exakt upprepning av Joseph McCarthys påstående att USA:s utrikesdepartement var infiltrerat av kommunister. Det satte igång en häxjakt. Jag antar att Pekgul har lika dåligt med bevis som McCarthy hade. </p><p>Det finns ett perspektiv som inte alls uppmärksammats. Hur muslimer med en konservativ eller sträng tro förhåller sig till demokratins principer är en ödesfråga. Kanske liten nu, men klart större om 40 år. Vilka konsekvenser får den här typen av drev och utbrott för hur t ex Muslimska brödraskapet uppfattar det öppna samhället? Om den politiska striden för att undanröja hoten från den revolutionära islamismen ska vinnas krävs att alla de med Yasri Khans uppfattningar tar ställning för friheten. Sådana som han &mdash; ledare och förebilder &mdash; är nycklar för att Europa ska bli en bättre kontinent. I Frankrike verkar politiken misslyckats i det avseendet. Där är gränserna obehagligt flytande. </p><p>Det är inte Yasri Khan som är fienden. Han är ju på rätt sida &mdash; även om jag inte är överens med honom. Det är revolutionärerna, och deras aningslösa anhängare, som behöver pekas ut och isoleras. Den stora frågan är ju inte uppförandekoder för hur man hälsar, men hur demokratins försvarslinjer ska se ut: vilka värderingar man kan acceptera och hur man kan komma överens utan att skada andra. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6401 2016-04-29T13:44:00.000+01:00 2016-04-29T13:51:00.000+01:00 Migrationens fördelar <p>Att DN intervjuade tre forslare om global migration och slog upp det stort var ett ställningstagande. Synd bara arr att var anglosaxiska och två av dem amerikaner. Detr hade blivit oerhört mycket mer spännande om de valt tre europeiska forskare från tre olika länder. I huvudsak skulle de säga samma sak som de DN nu valde, men relevansen för svensk politik hade blivit större. Amerikaner utgår ju från en helt annan social verklighet, med andra rättvisevärderingar och en helt oreglerad arbetsmarknad.</p><p>I Sverige har journalistprofessorn Jesper Strömbäck just publicerat en bok som är en spaning in i den här ganska nya migrationsforskningen. Den är enkel och späckad av uppgifter som nog förvånar många. I går hade Sydsvenskan m<a href="http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/bocker/bokrecensioner/invandring-i-nationens-intresse/">in recension</a> av boken. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6398 2016-04-22T09:13:00.000+01:00 2016-04-22T09:56:41.000+01:00 Att hälsa på varandra <p>Hur kommer jag reagera när en judisk eller muslimsk kvinna vill hälsa utan att röra mig, utan i stället genom att lägga högerhanden över sitt hjärta? Jag kommer inte bli upprörd, men säkert komma av mig en aning och antaglig bli lite upplivad. Helst vill jag fråga, inte för att klandra, men för att få veta varför. För de flesta religiösa levnadsregler &mdash; som troende följer för att känna att de lever i sanning &mdash; har jag lärt mig ana orsaker och sammanhang. Men att inte röra när man hälsar på motsatt kön förstår jag inte. Så jag skulle be att få fråga för att lära mig förstå.</p><p>Min respekt för sedvanan kan säkert förklaras av att jag är man. Och regeln har säkert samband med patriarkala maktförhållanden, ungefär som huvudsjalen. Men att inte skaka hand skadar ju ingen. Så varför bli så upprörd? Tiilhör inte tolerans för olika hälsningsregler de mest enkla att leva med i en sammantvinnad värld där olika kulturer och kosmologier måste samsas? Att bli kränkt av oviljan att ta i hand avslöjar en uppblåst självuppfattning.</p><p>Att ha kritiska synpunkter på andras normsystem är en rättighet i den mångkulturella verklighetens ständigt pågående samtal och förhandlingar. Men samexistensens andra sida är att också vara tolerant, att lämna folk i fred &mdash; i synnerhet om deras livsval eller etiska regelsystem inte skadar andra. Det senare förstod redan den ofta missuppfattade Voltaire. </p><p>"Handskakningsaffären" i MP har gjort Sverige mer inskränkt och förkrympt. Att höra Gustav Fridolins tvärsäkra svar i gårdagens radio var deprimerande. Nu ska MP skriva regelbok. Kommer den föreskriva om partimedlemmar ska kindpussa, ge kram eller ta i hand? Ska en miljöpartist få bada topless? Bära slöja? Köra motorcykel med turban? Jag trodde Sverige var ett mer öppet och internationellt sinnat land än skriftliga uppförandekoder för att begränsa "det främmande" (som danska nationalister brukar säga). Jag trodde MP var ett parti som bands samman av åsikter och ståndpunkter. Vad den dissade muslimska miljöpartisten har får åsikter, det mest intressanta, har ju aldrig granskats. </p><p>Jag tror att hela affären grundar sig i ett djupt främlingskap inför religiös övertygelse. Ja, en skräck för religion som blockerar alla möjligheter till den nödvändiga dialogen, som sedan kan utmynna i enig oenighet &mdash; dvs samexistens och tolerans. </p><p>I går kväll pratade jag med en kvinna som har sina barn på den judiska skolan i Stockholm. En av barnens lärare är en ung kvinna som inte vill hälsa med kroppsberöring. Vad säger Gustav Fridolin? Är hon olämplig som lärare? Ska regler för  hälsningsnormer ingå i lärarlegitimationen? Jag misstänker att han tycker det. Så sorgligt. Så inskränkt. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6394 2016-04-17T16:37:00.000+01:00 2016-04-17T17:04:45.000+01:00 Mitt ögonblick med Svartenbrant <p>Lars-Inge Svartenbrant är död. Han tillhörde en tid när bankrånare på något märkligt sätt kunde bli folkkära gangsters. Jag träffade honom under några korta sekunder, som kunde blivit ödesdigra. </p><p>Hösten 1979 arbetade jag på Tegnérgatan, precis när jag slutat hördes massor av polissirener, men visste inte att Svartenbrant och en medbrottsling rånat ett postkontor i närheten och att det blivit skottväxling efteråt. </p><p>På Sveavägen vid Rådmansgatans t-bana låg då en stor s.k. Stereo och Hifi-butik (ja, jag vet, lite nostalgiskt, såna finns inte längre) där jag hade ett enkelt ärende. Jag hängde vid disken nära ingången och väntade på min tur när en uppjagad och helstressad man störtade in, kastade sig över disken, satte på en transistorradio på varuhyllan, på HÖG volym, och rattade in Radio Stockholm. Han stannade precis så länge att han &mdash; och jag som stod alldeles intill &mdash; hann höra att tre polismän skadats allvarligt. Sedan försvann han ut lika snabbt igen. Radion stod fortfarande på. Ingen personal verkade ha märkt vad som skedde, det gick så oerhört snabbt. Jag fattade inte heller, trögtänkt som vanligt.</p><p>På Sveavägen sökte jag ändå upp en grupp poliser och berättade. När jag beskrev mannens utseende fick de något stirrigt över sig och försvann till sin kommunikationsradio i polisbussen. Jag hörde vad de sade. Då fattade även jag. Mannen i butiken hade varit Svartenbrant. Så iskallt. Hade han sitt automatvapen, en AK-4, under den tillknäppta jackan?</p><p>Vad som hänt om några poliser dykt upp i butiken under de där korta sekunderna vågra jag inte tänka på. </p><p>Några minuter senare tog han och kumpanen gisslan vid Adolf Fredriks kyrka och tvingade upp dem i en lägenhet där dramat senare löste sig. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6392 2016-04-16T14:53:00.000+01:00 2016-04-16T18:30:47.000+01:00 Kloten sätter varandra i rörelse <p>I Paris såg jag en märklig konstutställning på Grand Palais. Jag har aldrig sett något liknande. Först var den ytterst förvirrande och sedan när lekens regler börjat klarna blev den en samtidigt lättsmält och koncentrationskrävande upplevelse. Den heter "Carambolages", som ett carambolespel där kulor sätter varandra i rörelse. Den är gjord av  kuratorn Jean-Hubert Martin och lite svår att förklara.</p><p>Det var två rum med en rad skärmar. Varje rum var som ett dj-set. Martin börjar med ett konstverk och det kan vara oljemålning, hantverksföremål, rituell konst eller  vardagsdesign och från var som helt i världen. I det har han fångat upp något, kanske en detalj, som sedan med hjälp av associationsförmåga fått honom att leta fram ett annat verk, som sedan i sin tur ger upphov till ett nytt. verken hakar i varandra i långa kedjor där de mixas samman. Otroligt finurligt, roligt, stimulerande &mdash; och lättsamt som en lek eller ett spel.</p><p>Hela museets moderna hrundtanke &mdash; upplysning, pedagogik, folkbildning, bildning &mdash; kollapsade. I stället uppstod något helt annat. Museet blev en plats för underhållning, tankeflykt och njutning. Så befriande.</p><p>Kuratorn tar över och gör en helt egen konstform av andras konstverk, precis som dj:en gör ett eget konstnärligt/artistiskt kollage av andras musik. Vem som är upphovsman yill de olika objekten och konstverken på "Carambolages" spelar liksom ingen roll och anges bara i förbigående som en rätt ointressant marginalupplysning. </p><p>Jag tror "Carambolages" kommer bli stilbildande. Om fem år kommer Moderna kurera liknande upplevelser. Utställningen pågår till 4 juli. Se den om ni kommer till Paris.</p><p>I dag invigningstalade jag på en helt annan konstutställning, nämligen Johan Petterssons nya, och stora, på Fullersta gård i Huddinge "Fåglarna och förorten". Jag har skrivittexten till katalogen, som inte handlar om Johans konst, men använder dem som språngbräda för en fristående text om just fåglarna och förorten &mdash; kråkslotten, grindarna, den nya staden som inneslöt naturen. Den finns i mitt <a href="http://www.perwirten.se/2016/04/faglarna-och-fororten?blogtexttype=2">textarkiv.</a> </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6391 2016-04-14T09:54:00.000+01:00 2016-04-14T10:07:10.000+01:00 Fantastisk Pascalidou på teve <p>Hemma från Paris och är totalförkyld. Såg första delen av Alexandra Pascalidous tevedokumentärer i går kväll där hon följer romaks tiggare i Borås. Det var fantastiskt. Plötsligt blev de anonyma tiggarna vid torget levande människor. Alexandra är den enda journalist jag känner som kan prata med utsatta människor på det här sättet, som kan få dem att skratta, berätta och gråta på samma gång och hela tiden med bibehållen värdighet. Nyligen kom slutrapporten från regeringens särskilda utredare om romska tiggare, sk utsatta EU-medborgare, där han iskallt föreslog att de bör ha färre sociala rättigheter än papperslösa migranter. Det var en skandalöst usel rapport. I samband med att flyktingmotståndet ökade i vintras och regeringen införde drakoniska åtgärder så verkar attityderna ha vänt även när det gäller tiggarna. Alexandra P:s dokumentär kommer i rätt tid. Med lite tur kan den återigen ändra människors åsikter. För mig är det självklart att ge pengar i koppen, sedan får regeringens statsråd och utredare säga vad de vill. I kväll går avsnitt två av <i>De kallar oss tiggare</i>. Se den. Bli arg. Bli förtvivlad. Protestera mot en politik som tar större hänsyn till system än människor. Och se första avsnittet på SvT Play. Fantastisk teve, helt enkelt.</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6389 2016-04-06T08:54:00.000+01:00 2016-04-06T09:13:08.000+01:00 Till Paname <p>I morgon åker jag till Paris. Resten av familjen landar på lördag. Eva och jag ska fira att vi varit gifta i 30 år. Vi har varit mycket i Paris, men aldrig åkt upp i Eifelltornet &mdash; brukar beskrivas som stadens största turistfälla. Nu har vi bokat tid i champagnebaren längst upp. Sedan middag på fantastiska Les Enfants Rouge, en liten bistro på en oansenlig tvärgata till Rue Bretange i Övre Marais med en japansk chef som lagar traditionell fransk mat med fingertoppskänsla. Inte dyrt. En given favorit. På menyn brukar de ha en förrätt med nåt slags blodpudding (lösare och läckrare än blodkorv) med bernaise och en klick stark chilliröra. Det låter galet, men är klockrent.</p><p>Det sprids rykten i franska medier att Front National är inblandad i Panamaskandalen. Det låter för bra för att vara sant. Först får de pengar från Kreml och sedan skyfflar de vidare dem till Panama. </p><p>Paris brukar kallas Paname, inte så känt i Sverige, men ett gammalt uttryck som fått renässans på senare år. Ingen verkar veta varifrån det kommer. Kanske för att Panamakanalen började byggas av ett franskt konsortium i slutet av 1800-talet, men som tydligen utmynnade i stor svindelskandal som ruinerade massor av parisare. Paname blev beteckning för den korrupta sprättstaden. Nu kan uttrycket kanske övertas av Reykjavik &mdash; eller Le Pen och Front National?</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6388 2016-04-05T19:38:00.000+01:00 2016-04-05T19:51:01.000+01:00 Erpenbeck <p>Mmmmm. Jag har just precis nu läst klart Jenny Erpenbecks senaste roman <i>Natt för gott</i>. Hon skriver långa meningar; vackra som vågorna på Vättern. En kvinna lever genom det farliga 1900-talet, och följaktigen dör hon fem gånger, men hennes död ogörs varje gång av litteraturens förmåga att skapa nya världar. När hon till sist avlider 90 år gammal på ett äldreboende sörjs hon av en son som är i min ålder. Med henne för en europeisk erfarenhet. Bokens sorg, som är djup på slutet, sörjer en hel kontinents grymma liv. Kvinnan har dödats/överlevt judehatet i galizien, svälten i Wien efter första världskriget, Gulag, livet som uppburen författare i DDR och meningsförlusten när landet försvann som mattan under skorna hon stod i. Det är för att detta europeiska liv, alla fasorna, aldrig ska kunna upprepas i nya former som drömmen om det fria förenade Europa är så ofrånkomlig. Erpenbeck är en tysk berättare om det förfärliga Europa. Jag har fortfarande några av hennes äldre romaner olästa. De finns nog på biblioteket. <i>Natt för gott</i> är översatt av Ulrika Wallenström, förstås.</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6386 2016-04-04T13:35:00.000+01:00 2016-04-04T13:52:52.000+01:00 Måndag <p>Jag kände inte Lars Gustafsson men vi har medverkat på samma kultursida (Expressen) under många år, så det är klart att vi träffat varandra. Jag kommer sakna hans röst, hela hans en aning vimsiga stil som om allt var en lek eller ett spel där slumpen i varje fall avgjorde det mesta och naturligtvis hans texter. <i>Tennisspelarna</i> är en oförglömlig roman, liksom alla fyra i sviten <i>Sprickorna i muren. </i>Hans var det lekande allvarets litteratur. Jag minns honom som vänlig, egocentrisk och rolig. </p><p>Upptäckte att teveserien "Treme" om korruptionen och musikscenen i New Orleans oväntat dykt upp med en tredje säsong i SvT. Missa inte den. </p><p>Skriver i dag ledare på <a href="http://www.dagensarena.se/opinion/politisk-overtygelse-ar-islamismens-styrka/">Dagens arena</a> om hur jihadisterna beskrivs och förklaras. Jag tycker man fråntar dem deras politiska  övertygelser och ställningstagande, och i stället förminskar dem till radikaliserade vrak. Det är ingen bra utgångspunkt för den politisika strid vi måste ta för att besegra dem. </p><p>Jag har dåligt samvete för hur kag sköter min blogg just nu. Men det blir lätt lite hackigt och orkeslöst när jag skriver på ny bok och samtidigt måste försörja mig med artiklar hit och dit. Jag orkar inte riktigt till. Men jag hankar mig fram. Det får bli nya tag när boken är klar. </p> Per Wirtén