tag:perwirten.se,2008:blog-64 2011-02-25T13:11:42.000+01:00 Per Wirtén Per Wirtén Arenagruppen 867 2 25 tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6408 2016-05-08T16:46:00.000+01:00 2016-05-08T17:05:21.000+01:00 Kriser <p>Två saker om tokiga skeenden:</p><p>1. Den här gången är jag förbannad på Mona Sahlin. Om det som skrivs i media stämmer har hon svikit. Hon var rätt person för ett viktigt och politiskt känsligt jobb. En annan person kunde ha förvandlat det till McCarthyism &mdash; just den häxjakt starka röster nu efterlyser. Med sitt omdömeslösa trixande svek hon det progressiva Sverige. Stämmer uppgifterna kommer hon bli åtalad den här gången. Den här gången vägrar jag känna empati.  Jag är arg. </p><p>2. Om MP byter språkrör nu, mitt i mandatperioden och på det här viset, är de galnare än jag föreställt mig. Det enda allvarliga misstag de gjort är brunkolsmilitansen i valrörelsen, i sak hade de rätt, men de borde uttryckt sig lite mindre kategoriskt. Jag hör många skadeglada Socialdemokrater kvittra. Men det som sker nu kan slå tillbaka med stor kraft mot SAP. Det är inte svårt att tolka MP:s kris som konsekvens av att socialdemokraterna fortfarande inte klarar att samarbeta med mindre partier. Bilden av pampsosseriet befästs. Och ärligt talat: har Stefan Löfven gjort nånting alls för att hjälpa MP upp ur krisen? Nästa krets ledande miljöpartister kan dra slutsatsen att strategiskt samarbete med SAP är omöjligt och därför återgå till den gamla rollen att ligga mellan blocken. Det vill säga: inga fler röd-gröna regeringar. Ska det bli Stefan Löfvens historiska eftermäle? Det är inte bara MP:s framtid som står på spel.</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6407 2016-05-04T18:42:00.000+01:00 2016-05-04T19:04:24.000+01:00 Självspeleri <p>I <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/kulturpolitiken-skapar-enfald-inte-mangfald/">dagens DN sätter Johan Lundberg</a> ny fart på ett gammalt självspelande piano: kritiken av den så kallade  identitetspolitiken. Det mesta känns igen. Frågan om kollektiva identiteter och politik är laddad av ambivalenser och motsägelser. Dem är kort sagt svår. Men också ofrånkomlig. Identitet och politik har hängt samman sedan arbetar- och kvinnorörelserna trädde fram. Förhållandet är sammantvinnat med den moderna epokens <i>alla</i> befrielse- och rättighetspolitiska projekt. Det var egentligen först med det postmoderna genombrottet som identitetsfrågans inlåsande risker började teoretiseras: Foucault, Butler, Said, Hall och många andra.</p><p>Jag har skrivit &mdash; vridit och vänt &mdash; på frågan i femton år, första gången på allvar i <i>Europas ansikte &mdash; mångkultur eller rasdiskriminering?</i> Jag har bytt ståndpunkt några gånger, men alltid försökt hålla mig inom ett kosmopolitiskt sätt att förstå världen.</p><p>En del av kritiken av den så kallade identitetspolitiken är förenklad. Men den har också poänger. I sin artikel berör Johan Lundberg den viktigaste &mdash; och där är jag överens med honom. Nämligen att staten och myndigheterna ska akta sig noga för identitetspolitiska generaliseringar. I deras system förvandlas den till sortering av människor. De kollektiva identiternas dilemman tillhör i stället den politiska kampen, den som kommer ur nedhållna människors strävan efter erkännande och rättigheter. I det sammanhanget är den både en nödvändig strategi och en förbannelse. Inga vet det bättre än generationer av vänsteraktivister. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6405 2016-05-03T21:24:00.000+01:00 2016-05-03T21:29:56.000+01:00 Fina dagar är händelselösa dagar <p>Jag skriver på min Europabok på förmiddagrna. Går alldeles för långsamt, som vanligt. Läser på eftermiddagarna, just nu en riktigt bra antologi "The Future of The Euro" med texter av alltid intressanta Vivien Schmidt och Kathleen McNamara. Jag är ostörd hela veckan, inga möten, ingenting. Underbart. På kvällen kollar jag Stanley Cup, just nu fin serie mellan Washington och Pittsburgh i kvarten &mdash; har aldrig sett Pittsburgh spela så bra, tror jag. I morgon samma sak. Att varje dag ser likadan ut händer alldeles för sällan. Ge mig händelselösa dagar.</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6402 2016-05-02T18:49:00.000+01:00 2016-05-02T19:32:40.000+01:00 Yasri Khan <p>Så kom då äntligen en ordentlig intervju med  Yasri Khan. I <a href="http://www.dn.se/nyheter/politik/yasri-khan-inte-i-min-vildaste-fantasi-kunde-forestalla-mig-att-bli-utpekad-pa-det-har-sattet/">DN av Annika Ström Mellin</a>. Den förstärker alla dåliga känslor jag fick av handskakningsaffären, alla fördummande förenklingar (Löfven och Fridolin om att i Sverige skakar vi hand ... jaså, gör vi?) och den ofta oreflekterade intolerans som vällde fram. Jag blir rätt berörd av intervjun.Den klargör hur svårt det sekulära svenska samhället har att förstå urkonservativ religiös fromhet. Annika Ström Mellins jämförelse med pingsrörelsen i Gnosjö känns klockren. Jag tänker omedelbart på min farfars syster som var en from, och säkert ganska sträng, missionsförbundare. För henne innebar ett liv i sanning att leva i Jesus efterföljd: att tro och att göra och att i någon mening förbli en främling i världen. Jag är inte överens med den där texttrogna fromheten, inte i någon religion, men jag har mött tillräckligt många i en nu avliden generation för att ha lärt mig känna respekt &mdash; och tolerans. Samtidigt som jag också lärt mig, genom de mötena, att toleransen upphör när den vänds till en boomerang av intolerans mot "de världsliga". Men att hälsa utan att beröra motsatt kön, eller bära slöja? Vem skadas av det?</p><p>Det är väl tveksamt om Khan delar den feminism som präglar MP. Men är han helt fel i mer allmäna jämställdhetspolitiska projekt? Det tror jag inte. Tälten måste få vara stora. </p><p>Det mest upprörande i drevet var Nalin Pekguls påstående att regeringskansliet infiltrerats av islamister. Det är en exakt upprepning av Joseph McCarthys påstående att USA:s utrikesdepartement var infiltrerat av kommunister. Det satte igång en häxjakt. Jag antar att Pekgul har lika dåligt med bevis som McCarthy hade. </p><p>Det finns ett perspektiv som inte alls uppmärksammats. Hur muslimer med en konservativ eller sträng tro förhåller sig till demokratins principer är en ödesfråga. Kanske liten nu, men klart större om 40 år. Vilka konsekvenser får den här typen av drev och utbrott för hur t ex Muslimska brödraskapet uppfattar det öppna samhället? Om den politiska striden för att undanröja hoten från den revolutionära islamismen ska vinnas krävs att alla de med Yasri Khans uppfattningar tar ställning för friheten. Sådana som han &mdash; ledare och förebilder &mdash; är nycklar för att Europa ska bli en bättre kontinent. I Frankrike verkar politiken misslyckats i det avseendet. Där är gränserna obehagligt flytande. </p><p>Det är inte Yasri Khan som är fienden. Han är ju på rätt sida &mdash; även om jag inte är överens med honom. Det är revolutionärerna, och deras aningslösa anhängare, som behöver pekas ut och isoleras. Den stora frågan är ju inte uppförandekoder för hur man hälsar, men hur demokratins försvarslinjer ska se ut: vilka värderingar man kan acceptera och hur man kan komma överens utan att skada andra. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6401 2016-04-29T13:44:00.000+01:00 2016-04-29T13:51:00.000+01:00 Migrationens fördelar <p>Att DN intervjuade tre forslare om global migration och slog upp det stort var ett ställningstagande. Synd bara arr att var anglosaxiska och två av dem amerikaner. Detr hade blivit oerhört mycket mer spännande om de valt tre europeiska forskare från tre olika länder. I huvudsak skulle de säga samma sak som de DN nu valde, men relevansen för svensk politik hade blivit större. Amerikaner utgår ju från en helt annan social verklighet, med andra rättvisevärderingar och en helt oreglerad arbetsmarknad.</p><p>I Sverige har journalistprofessorn Jesper Strömbäck just publicerat en bok som är en spaning in i den här ganska nya migrationsforskningen. Den är enkel och späckad av uppgifter som nog förvånar många. I går hade Sydsvenskan m<a href="http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/bocker/bokrecensioner/invandring-i-nationens-intresse/">in recension</a> av boken. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6398 2016-04-22T09:13:00.000+01:00 2016-04-22T09:56:41.000+01:00 Att hälsa på varandra <p>Hur kommer jag reagera när en judisk eller muslimsk kvinna vill hälsa utan att röra mig, utan i stället genom att lägga högerhanden över sitt hjärta? Jag kommer inte bli upprörd, men säkert komma av mig en aning och antaglig bli lite upplivad. Helst vill jag fråga, inte för att klandra, men för att få veta varför. För de flesta religiösa levnadsregler &mdash; som troende följer för att känna att de lever i sanning &mdash; har jag lärt mig ana orsaker och sammanhang. Men att inte röra när man hälsar på motsatt kön förstår jag inte. Så jag skulle be att få fråga för att lära mig förstå.</p><p>Min respekt för sedvanan kan säkert förklaras av att jag är man. Och regeln har säkert samband med patriarkala maktförhållanden, ungefär som huvudsjalen. Men att inte skaka hand skadar ju ingen. Så varför bli så upprörd? Tiilhör inte tolerans för olika hälsningsregler de mest enkla att leva med i en sammantvinnad värld där olika kulturer och kosmologier måste samsas? Att bli kränkt av oviljan att ta i hand avslöjar en uppblåst självuppfattning.</p><p>Att ha kritiska synpunkter på andras normsystem är en rättighet i den mångkulturella verklighetens ständigt pågående samtal och förhandlingar. Men samexistensens andra sida är att också vara tolerant, att lämna folk i fred &mdash; i synnerhet om deras livsval eller etiska regelsystem inte skadar andra. Det senare förstod redan den ofta missuppfattade Voltaire. </p><p>"Handskakningsaffären" i MP har gjort Sverige mer inskränkt och förkrympt. Att höra Gustav Fridolins tvärsäkra svar i gårdagens radio var deprimerande. Nu ska MP skriva regelbok. Kommer den föreskriva om partimedlemmar ska kindpussa, ge kram eller ta i hand? Ska en miljöpartist få bada topless? Bära slöja? Köra motorcykel med turban? Jag trodde Sverige var ett mer öppet och internationellt sinnat land än skriftliga uppförandekoder för att begränsa "det främmande" (som danska nationalister brukar säga). Jag trodde MP var ett parti som bands samman av åsikter och ståndpunkter. Vad den dissade muslimska miljöpartisten har får åsikter, det mest intressanta, har ju aldrig granskats. </p><p>Jag tror att hela affären grundar sig i ett djupt främlingskap inför religiös övertygelse. Ja, en skräck för religion som blockerar alla möjligheter till den nödvändiga dialogen, som sedan kan utmynna i enig oenighet &mdash; dvs samexistens och tolerans. </p><p>I går kväll pratade jag med en kvinna som har sina barn på den judiska skolan i Stockholm. En av barnens lärare är en ung kvinna som inte vill hälsa med kroppsberöring. Vad säger Gustav Fridolin? Är hon olämplig som lärare? Ska regler för  hälsningsnormer ingå i lärarlegitimationen? Jag misstänker att han tycker det. Så sorgligt. Så inskränkt. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6394 2016-04-17T16:37:00.000+01:00 2016-04-17T17:04:45.000+01:00 Mitt ögonblick med Svartenbrant <p>Lars-Inge Svartenbrant är död. Han tillhörde en tid när bankrånare på något märkligt sätt kunde bli folkkära gangsters. Jag träffade honom under några korta sekunder, som kunde blivit ödesdigra. </p><p>Hösten 1979 arbetade jag på Tegnérgatan, precis när jag slutat hördes massor av polissirener, men visste inte att Svartenbrant och en medbrottsling rånat ett postkontor i närheten och att det blivit skottväxling efteråt. </p><p>På Sveavägen vid Rådmansgatans t-bana låg då en stor s.k. Stereo och Hifi-butik (ja, jag vet, lite nostalgiskt, såna finns inte längre) där jag hade ett enkelt ärende. Jag hängde vid disken nära ingången och väntade på min tur när en uppjagad och helstressad man störtade in, kastade sig över disken, satte på en transistorradio på varuhyllan, på HÖG volym, och rattade in Radio Stockholm. Han stannade precis så länge att han &mdash; och jag som stod alldeles intill &mdash; hann höra att tre polismän skadats allvarligt. Sedan försvann han ut lika snabbt igen. Radion stod fortfarande på. Ingen personal verkade ha märkt vad som skedde, det gick så oerhört snabbt. Jag fattade inte heller, trögtänkt som vanligt.</p><p>På Sveavägen sökte jag ändå upp en grupp poliser och berättade. När jag beskrev mannens utseende fick de något stirrigt över sig och försvann till sin kommunikationsradio i polisbussen. Jag hörde vad de sade. Då fattade även jag. Mannen i butiken hade varit Svartenbrant. Så iskallt. Hade han sitt automatvapen, en AK-4, under den tillknäppta jackan?</p><p>Vad som hänt om några poliser dykt upp i butiken under de där korta sekunderna vågra jag inte tänka på. </p><p>Några minuter senare tog han och kumpanen gisslan vid Adolf Fredriks kyrka och tvingade upp dem i en lägenhet där dramat senare löste sig. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6392 2016-04-16T14:53:00.000+01:00 2016-04-16T18:30:47.000+01:00 Kloten sätter varandra i rörelse <p>I Paris såg jag en märklig konstutställning på Grand Palais. Jag har aldrig sett något liknande. Först var den ytterst förvirrande och sedan när lekens regler börjat klarna blev den en samtidigt lättsmält och koncentrationskrävande upplevelse. Den heter "Carambolages", som ett carambolespel där kulor sätter varandra i rörelse. Den är gjord av  kuratorn Jean-Hubert Martin och lite svår att förklara.</p><p>Det var två rum med en rad skärmar. Varje rum var som ett dj-set. Martin börjar med ett konstverk och det kan vara oljemålning, hantverksföremål, rituell konst eller  vardagsdesign och från var som helt i världen. I det har han fångat upp något, kanske en detalj, som sedan med hjälp av associationsförmåga fått honom att leta fram ett annat verk, som sedan i sin tur ger upphov till ett nytt. verken hakar i varandra i långa kedjor där de mixas samman. Otroligt finurligt, roligt, stimulerande &mdash; och lättsamt som en lek eller ett spel.</p><p>Hela museets moderna hrundtanke &mdash; upplysning, pedagogik, folkbildning, bildning &mdash; kollapsade. I stället uppstod något helt annat. Museet blev en plats för underhållning, tankeflykt och njutning. Så befriande.</p><p>Kuratorn tar över och gör en helt egen konstform av andras konstverk, precis som dj:en gör ett eget konstnärligt/artistiskt kollage av andras musik. Vem som är upphovsman yill de olika objekten och konstverken på "Carambolages" spelar liksom ingen roll och anges bara i förbigående som en rätt ointressant marginalupplysning. </p><p>Jag tror "Carambolages" kommer bli stilbildande. Om fem år kommer Moderna kurera liknande upplevelser. Utställningen pågår till 4 juli. Se den om ni kommer till Paris.</p><p>I dag invigningstalade jag på en helt annan konstutställning, nämligen Johan Petterssons nya, och stora, på Fullersta gård i Huddinge "Fåglarna och förorten". Jag har skrivittexten till katalogen, som inte handlar om Johans konst, men använder dem som språngbräda för en fristående text om just fåglarna och förorten &mdash; kråkslotten, grindarna, den nya staden som inneslöt naturen. Den finns i mitt <a href="http://www.perwirten.se/2016/04/faglarna-och-fororten?blogtexttype=2">textarkiv.</a> </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6391 2016-04-14T09:54:00.000+01:00 2016-04-14T10:07:10.000+01:00 Fantastisk Pascalidou på teve <p>Hemma från Paris och är totalförkyld. Såg första delen av Alexandra Pascalidous tevedokumentärer i går kväll där hon följer romaks tiggare i Borås. Det var fantastiskt. Plötsligt blev de anonyma tiggarna vid torget levande människor. Alexandra är den enda journalist jag känner som kan prata med utsatta människor på det här sättet, som kan få dem att skratta, berätta och gråta på samma gång och hela tiden med bibehållen värdighet. Nyligen kom slutrapporten från regeringens särskilda utredare om romska tiggare, sk utsatta EU-medborgare, där han iskallt föreslog att de bör ha färre sociala rättigheter än papperslösa migranter. Det var en skandalöst usel rapport. I samband med att flyktingmotståndet ökade i vintras och regeringen införde drakoniska åtgärder så verkar attityderna ha vänt även när det gäller tiggarna. Alexandra P:s dokumentär kommer i rätt tid. Med lite tur kan den återigen ändra människors åsikter. För mig är det självklart att ge pengar i koppen, sedan får regeringens statsråd och utredare säga vad de vill. I kväll går avsnitt två av <i>De kallar oss tiggare</i>. Se den. Bli arg. Bli förtvivlad. Protestera mot en politik som tar större hänsyn till system än människor. Och se första avsnittet på SvT Play. Fantastisk teve, helt enkelt.</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6389 2016-04-06T08:54:00.000+01:00 2016-04-06T09:13:08.000+01:00 Till Paname <p>I morgon åker jag till Paris. Resten av familjen landar på lördag. Eva och jag ska fira att vi varit gifta i 30 år. Vi har varit mycket i Paris, men aldrig åkt upp i Eifelltornet &mdash; brukar beskrivas som stadens största turistfälla. Nu har vi bokat tid i champagnebaren längst upp. Sedan middag på fantastiska Les Enfants Rouge, en liten bistro på en oansenlig tvärgata till Rue Bretange i Övre Marais med en japansk chef som lagar traditionell fransk mat med fingertoppskänsla. Inte dyrt. En given favorit. På menyn brukar de ha en förrätt med nåt slags blodpudding (lösare och läckrare än blodkorv) med bernaise och en klick stark chilliröra. Det låter galet, men är klockrent.</p><p>Det sprids rykten i franska medier att Front National är inblandad i Panamaskandalen. Det låter för bra för att vara sant. Först får de pengar från Kreml och sedan skyfflar de vidare dem till Panama. </p><p>Paris brukar kallas Paname, inte så känt i Sverige, men ett gammalt uttryck som fått renässans på senare år. Ingen verkar veta varifrån det kommer. Kanske för att Panamakanalen började byggas av ett franskt konsortium i slutet av 1800-talet, men som tydligen utmynnade i stor svindelskandal som ruinerade massor av parisare. Paname blev beteckning för den korrupta sprättstaden. Nu kan uttrycket kanske övertas av Reykjavik &mdash; eller Le Pen och Front National?</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6388 2016-04-05T19:38:00.000+01:00 2016-04-05T19:51:01.000+01:00 Erpenbeck <p>Mmmmm. Jag har just precis nu läst klart Jenny Erpenbecks senaste roman <i>Natt för gott</i>. Hon skriver långa meningar; vackra som vågorna på Vättern. En kvinna lever genom det farliga 1900-talet, och följaktigen dör hon fem gånger, men hennes död ogörs varje gång av litteraturens förmåga att skapa nya världar. När hon till sist avlider 90 år gammal på ett äldreboende sörjs hon av en son som är i min ålder. Med henne för en europeisk erfarenhet. Bokens sorg, som är djup på slutet, sörjer en hel kontinents grymma liv. Kvinnan har dödats/överlevt judehatet i galizien, svälten i Wien efter första världskriget, Gulag, livet som uppburen författare i DDR och meningsförlusten när landet försvann som mattan under skorna hon stod i. Det är för att detta europeiska liv, alla fasorna, aldrig ska kunna upprepas i nya former som drömmen om det fria förenade Europa är så ofrånkomlig. Erpenbeck är en tysk berättare om det förfärliga Europa. Jag har fortfarande några av hennes äldre romaner olästa. De finns nog på biblioteket. <i>Natt för gott</i> är översatt av Ulrika Wallenström, förstås.</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6386 2016-04-04T13:35:00.000+01:00 2016-04-04T13:52:52.000+01:00 Måndag <p>Jag kände inte Lars Gustafsson men vi har medverkat på samma kultursida (Expressen) under många år, så det är klart att vi träffat varandra. Jag kommer sakna hans röst, hela hans en aning vimsiga stil som om allt var en lek eller ett spel där slumpen i varje fall avgjorde det mesta och naturligtvis hans texter. <i>Tennisspelarna</i> är en oförglömlig roman, liksom alla fyra i sviten <i>Sprickorna i muren. </i>Hans var det lekande allvarets litteratur. Jag minns honom som vänlig, egocentrisk och rolig. </p><p>Upptäckte att teveserien "Treme" om korruptionen och musikscenen i New Orleans oväntat dykt upp med en tredje säsong i SvT. Missa inte den. </p><p>Skriver i dag ledare på <a href="http://www.dagensarena.se/opinion/politisk-overtygelse-ar-islamismens-styrka/">Dagens arena</a> om hur jihadisterna beskrivs och förklaras. Jag tycker man fråntar dem deras politiska  övertygelser och ställningstagande, och i stället förminskar dem till radikaliserade vrak. Det är ingen bra utgångspunkt för den politisika strid vi måste ta för att besegra dem. </p><p>Jag har dåligt samvete för hur kag sköter min blogg just nu. Men det blir lätt lite hackigt och orkeslöst när jag skriver på ny bok och samtidigt måste försörja mig med artiklar hit och dit. Jag orkar inte riktigt till. Men jag hankar mig fram. Det får bli nya tag när boken är klar. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6385 2016-03-31T21:38:00.000+01:00 2016-03-31T21:56:56.000+01:00 Den danska frihetsfientligheten <p>Nu tänker Danmark inskränka yttrande- och åsiktsfriheten för religiösa företrädare. De ska inte längre få framföra åsikter som hotar det danska samhället, tror jag är de ord danska regeringen använt. På SR hörde jag i dag hur statsministern exemplifierade med att ingen förkunnare längre får säga att barn ska få stryk/agas/misshandlas. Det var ett intressant exempel. En av de stora inspiratörerna för den danska nationalismen är prästen och tidigare folketingsledamoten för Danskt folkeparti Søren Krarup. I decennier har han i böcker formulerat sin reaktionära och utpräglat högerkristna samhällskritik. Han är rolig att läsa. I somras skrev jag en lång rapport till Arenagruppen om honom och konservatismens tredje våg. Men saken är att Krarup länge och utan omsvep har argumenterat för att barn bör få stryk/agas/ misshandlas av sina föräldrar. Innebär det att han nu riskerar åtal? Han är präst (pensionerad) och uppenbarligen har han en åsikt som plötsligt anses hota danskheten &mdash; en underhållande situation eftersom han anser sig försvara just denna danskhet. Men nej. Han kommer naturligtvis aldrig dras inför domstolen. Det är ju inte de kristna man vill åt, det är ju muslimerna och kanske snart också judarna. Danmark blir bara värre och värre. Rasismen har blivit norm. Varför organiseras inget ordentligt motstånd? </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6383 2016-03-29T15:44:00.000+01:00 2016-03-29T16:02:30.000+01:00 EU:domstolen — NSA 1-0 <p>Jag brukar inte läsa Foreign Affairs. Den brukar kännas som intetsägande meddelanden från etablissemanget. Men februarinumret hade tema om ojämlikhet, som jag inte kunde låta bli. Det var inget märkvärdigt, mest en signal på att frågan nu diskuteras av andra än vänstern. Svenska liberaler har ännu inte nåtts av signalen. </p><p>Men i samma nummer fanns en mer intressant artikel om nåt jag inte kände till alls. Det har tydligen funnits ett avtal mellan EU och USA om vad amerikanska internetföretag som samlar data om sina användare, typ Google och Amazon, får och inte får göra med all info &mdash; Safe Harbor-avtalet.  Det verkar ha funnits en rad integritetsklausuler som förtagen bröt mot när de delade uppgifter med NSA som avslöjades av Edward Snowdens stora läcka. EU-kommissionen blev förbannad och ... ja, ni minns. Sedan hände inte så mycket.</p><p>Men frågan har också dragits genom rättssystemet och i höstas hamnade den hos EU-domstolen. De ogiltigförklarade hela Safe Harbor. Det innebär att företagen inte får ta hem några uppgifter de samlat i EU om medborgare. De måste ligga kvar på sevrar i EU. I varje fall så länge USA:s säkerhetsapparat kräver att få ut infon från företagen. Inte så dumt. Naturligtvis har USA:s regering gått i taket, Obama har hållit tal om att EU hindrar "frihandeln" i namn av integritetspolitik och Googles och de andras chefer är enormt upprörda. <a href="https://www.foreignaffairs.com/articles/united-states/2015-12-14/transatlantic-data-war">"The Transatlantic Data War"</a> är en torr men ändå spännande artikel om den amerikanska irritationen över EU:s anspråk på självständighet. Det verkar som att affären håller på att spilla in i förhandlingarna om en transatlantisk frihandelszon. Intressant ... eller hur? </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6381 2016-03-23T09:28:00.000+01:00 2016-03-23T09:35:24.000+01:00 Bryssel <p>Jag har skrivit ledare om attacken i Bryssel på Dagens arena. Där skriver jag bland annat:</p><p>"Den revolutionära islamismen är en politisk fiende ingen längre kan underskatta. Den har en lång och rik intellektuell historia. Draperad i religiösa begrepp vilar den på våld, manlighetsdyrkan, dödskult och hat mot mångkultur. Den är den första totalitära rörelsen efter Sovjetkommunismens sammanbrott. Det är dags att sluta sväva omkring med allmänna begrepp som »terrorrörelser« eller »våldsbenägen extremism«. Europa befinner sig i en absolut konflikt med en specifik politisk ideologi, som människor söker sig till av övertygelse. Och den kan bara vinnas med en politisk strategi."</p><p><a href="http://www.dagensarena.se/opinion/en-strid-pa-frihetens-villkor/">Läs hela här. </a></p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6380 2016-03-22T20:01:00.000+01:00 2016-03-22T20:10:40.000+01:00 Uppmuntran <p>En mörk dag för Europa. Och jag är rädd att det kommer fler. Åker till Bryssel och Paris om två veckor, känns just nu en aning skärrat. För att få lite uppmuntran föreslår jag att ni läser en klok artikel av statsvetaren <a href="http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/darfor-finns-ingen-motsattning-mellan-invandring-och-valfardsstat/">Clara Sandelind i dagens DN</a> om att det inte nödvändigtvis finns någon motsättning mellan välfärdsstaten och invandringen. Hon ansluter sig till det jag kallar en kosmopolitisk syn på staten. Känns bra att läsa en dag som den här.</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6379 2016-03-20T10:55:00.000+01:00 2016-03-20T11:50:31.000+01:00 Vägen till Babadag <p>Att läsa polacken Andrzej Stasiuk är en seg njutning. Han tvingar ner mig i ett tillstånd där minutvisaren bromsar in. Där korna står i dyiga diken och stirrar trött med vatten till bukarna. Han ältar. Han tuggar om. Han flyr. Jag läser honom för att lära mig skriva om landkspa och platser. Men jag vill göra det med två meningar, och inte med 36 som han. Hans resereportage från östra Europa <i>På väg till Babadag</i> kommer jag aldrig våga rekommendera till några andra än de som förhäxades av hans europeiska mästerverk <i>Taksim</i> om två dytra polcker på drift i en rostig van mellan marknader för att sälja begagnade kläder. Det här är förstudien, ett slags arbetsbok från alla vägar, slätter, bergspass , barer och småstäder där den utspelas.</p><p>Stasiuk är en afficionado när det gäller Rumänien, i synnerhet Transylvanien. Jag delar fascinationen, men har ännu inte nått hans nivå av ren hypnos. Man får inte veta ett dugg om de landskap han reser genom: Moldavien, Rumänien, Ungern, Slovakien, Albanien. Han skriver om själva resandet. Om att alltid längta till de små orterna som krymper i regnet och solen.. Han är en romantiker &mdash; och <i>Taksim</i> var ju under dammet och ledan en ultraromantisk roman. Resorna är gjorda precis innan EU och Schengen öppnade gränserna, innan det moderna började infiltrera även de mest avlägsna småstäderna i östra Slovakien och de tröstlösa ungerska slätterna. Innan upplösningen. innan de nya bilarna. Innan alla husen renoverades. </p><p>Så här kan det låta från lilla Sulina i det rumänska deltat där Donau rinner ut i Svarta havet (jag vill dit, jag vill dit): "Jag väntade på att fyllas av upplevelsen av slutet. Floden försvann ut i havet en gång för alla och det var slutet för jorden med all dess rastlösa verksamhet. Enda vägen härifrån var den väg man hade kommit. Jag kände att tiden som dittills hållit sig till mänskliga kategorier svämmade över och återgick till sin ursprungliga form, Här i Sulina fanns den närvarande överallt som fukten i luften."  </p><p><i>På vägen till Babadag</i> kom på svenska i vintras (överatt av Tomas Håkansson) men i Polen kom den redan 2004, samma år som den stora EU-utvidgningen. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6376 2016-03-17T15:21:00.000+01:00 2016-03-17T15:30:00.000+01:00 Samsom - Merkelplanen <p>I dag har Dagens arena en något alarmistisk <a href="http://www.dagensarena.se/opinion/eus-lagliga-vagar-innebar-massdeportation/">ledare</a> av mig om planen att "byta" flyktingar med Turkiet. Sent i går hörde jag att EU-kommissionen försäkrar att massdeortationer inte kommer förekomma. Jag tror på kommissionen och parlamentet i den här frågan, där finns åtminstone viss rättsmedvetenhet &mdash; men inte på medlemsländerna. I den ursprungliga idén ligger stora deportationer som en möjlighet. Läs också <a href="http://www.spinelligroup.eu/article/european-council-migration-what-true-european-government-would-do">Spinelligruppens</a> brev till EU:s regeringar och parlament, och skriv samtidigt under deras federalistiska upprop!</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6375 2016-03-16T17:11:00.000+01:00 2016-03-16T17:29:04.000+01:00 Summers sanning <p>Från höger har man alltid sagt att de rika är så få att det inte spelar någon egentlig roll för vanliga löntagare med jämnare inkomster och hårdare beskattning av höginkomsttagare. Det var nog sant för mycket länge sedan. Men inte nu längre. Jag hittade nyligen ett citat från USA:s tidigare finansminister Lawrence Summer (dem). "Om USA hade samma inkomstfördelning som 1979 skulle de en procent rikaste ha en biljon dollar mindre [i årlig inkomst] och de sämst ställda 80 procenten ha lika mycket mer. Det innebär att en familj bland de en procenten skulle få 700 000 dollar [mindre per år] och ungefär 11 000 dollar mer per år för en familj bland de 80 procenten." Det är mycket pengar. Vad skulle hända om man gör motsvarande beräkning i Sverige? Och vad skulle hända om de superrika får hundraprocentiga marginalskatter? Svaret på den senare frågan är enkel: vanligt folk får enklare liv.</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6374 2016-03-15T11:41:00.000+01:00 2016-03-15T12:19:53.000+01:00 Staden mellan rummen <p>Peter Lundevall är stadsplanerare på Stockholms stadsbyggnadskontor. Redan för tio år sedan varnade han i boken <i>Stockholm &mdash; den planerade staden</i> att en hänsynslös förtätningspolitik där grönområden utplånas "kan bli morgondagens motsvarighet till rivningarna på malmarna". Nu är han tillbaka med en bok som mer specifikt diskuterar de dilleman som uppstår när Stockholm växer och förtätas. Målet är ju 130 000 nya bostäder till 2013, en trettioprocentig ökning av det taotala antalet bostäder. Så snabbt har Stockholms kommun aldrig växt. Läggs edan till alla andra kommuner i Storstockholm som också växer. </p><p>Den nya boken heter <i>Staden mellan rummen</i> och är det klart bästa jag läst om den oenighet som finns kring förtätningar, stenstadsideal, förortsbebyggelse, turism, höga hus i gammelstaden, etc. Han är tjänsteman och skriver därför försiktigt, invändningar mot idéerna bakom Promenadstaden formuleras i frågor och historiska tillbakablickar. Läsaren tillåts tänka själv. Men jag märker ett försvar av den öppna och demokratiska staden, de så kallade förorterna, som påminner om min förortsbok <i>Där jag kommer från</i>.</p><p>Om de gröna mellanrummen skriver han mycket fint: "Rummen mellan stadsdelarna är således en del av den komposition som bildar Stockholm. Dess andrum skapar variation, identitet och prioritering. Det är platser för promenader och rekreation." De skapar "en särskild avslappnad stockholmsrytm". Ja, Lundevall har en fin förmåga att finna formuleringar som man vill citera och använda. Han påminner hur man 1941 tänkte parker, grönområden och allmänningar som ett grönt "fognät" i staden.</p><p>Han upprepar sin gamla varning om den förtätning som ligger invävd i en speciell syn på staden, den jag brukar kalla stenstadsdoktrinen &mdash; en enfaldig idé om att "riktig" stad bara kan se ut på ett sätt, som i den fördemokratiska innerstaden präglad av gator i rutnät och slutna kvartersblock. </p><p>Det finns en hel del överraskande upplysningar i boken. Som att Stockholm är betydligt mer befolkningstät än debatten avslöjar. Stockholm är lika tät som London och Amsterdam, klart mer förtätad än Rom. I en lärorik redogörelse för den nu så bespottade planprocessen skriver han att det inte alls är så långsam som sägs. Det tar inte tio år att få klart med nybyggande, men två - tre år. Planering är förutsättning för en fungerande stad. Och han påpekar att Stockholm alltid varit detaljplanerad, ända sedan 1600-talet! Den organiskt fritt växande staden som en del nyurbanister drömmer om finns inte. </p><p>Stockholms politiker har laborerat med olika målsättningar, typ att bli bäst i världen, att bli Capital of Scandinavia och annat. Lundevall har ett enklare och mer vinnande förslag: skönhet. Orsaken till att Stockholm lockar fler och fler turister är att den uppfattas som vacker: en stad som är ett landskap med vatten, öar och grönska (ja, till och med skogar). Staden har utvecklat en särskild Stockholmsmelodi. Det är den som bör utvecklas och bevaras. Skyskrapor och extremt fula påpyggnader på taken i City förfular i stället för att försköna. </p><p>Stockholm har inte bara skönhet, den skapar också unika förutsättningar för ett behagligt liv genom gröna stråk, trafikseparering och förorternas vintergator av torg.</p><p>Jag har bara en invändning mot Lundevalls bok, nämligen att den bara handlar om Stockholm och inte om Storstockholm. Jag förstår varför. Stockholms kommun är hans arbetsområde, Men det bidrar ändå till den insnävade syn på det vidsträckta stadslandskap som heter Storstockholm, och som måste uppfattas som en helhet. Stockholms maktdominans i regionen, och återkommande arrogans mot alla andra kommuner, är ett enormt problem. Jag tror bland annat att den driver den olyckliga fixeringen vid just förtätning. Att Storstockholm förtätas är i allmänhet fortfarande bra. Men Storstockholm måste också börja växa på ytan. Det händer redan. Men vi måste prata om det och börja bygga spårbunden trafik som sträcker sig längre ut. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6373 2016-03-13T19:38:00.000+01:00 2016-03-13T19:43:31.000+01:00 Arendt på svenska <p>Hannah Arendts <i>Totalitarismens ursprung</i> från 1948 finns äntligen på svenska. Jag skriver om den <a href="http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/ett-steg-ner-i-arendts-europeiska-morker/">i dagens Expressen</a>, bl a så här:</p><p> </p><p class="MsoNormal">"Efter Hannah Arendts död 1975 har de mänskliga rättigheterna förvandlats från abstrakta idéer till övernationella lagar med egna domstolar. Efter 1989 följde en rättighetsrevolution. Trots sin syrliga skepsis har hon blivit en av utvecklingens ikoner. Genom asylregler och öppnare medborgarskap sjönk statslöshetens akuta problem undan. </p> <p class="MsoNormal">                Men under senare år har frågan återkommit i ny form. Papperslösa lever under värre förhållanden än de statslösa i Arendts generation gjorde. Vid Sveriges nya gränskontroller och i de växande lägren på gränsen till Makedonien producerar statlig politik nya skaror av (i praktiken) statslösa. På ett ställe skriver Arendt hur européerna på 1930-talet chockades av upptäckten "att flyktingarna inte försvinner" när de får ett nej. De envisas med att finnas kvar; deras kroppar, röster och vittnesmål skapar panik &mdash; då som nu."</p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6369 2016-03-09T12:47:00.000+01:00 2016-03-09T13:00:47.000+01:00 Bernie <p>Bernie Sanders seger i Michigan måste vara en chock för Hillary Clintons kampanj. Sanders är helt enkelt mycket starkare än någon trott. Men räcker det? Det verkar vara ungefär samma mönster i primärval efter primärval. I USA registerar man sig traditionellt som demokrat, republikan eller oberoende. I många delstater kan vem som helst rösta i primärvalen. Clinton verkar vinna överlägset bland registrerade demokrater. Sanders tar hem de oberoende, de unga och vita högutbildade med bra inkomster. Clintons bas är helt annorlunda: låginkomsttagare, partiets kärnväljare och alla minoriteter.Clintons kolaition är förmodligen starkare, men det ser så jämt ut att Sanders faktiskt har en liten chans att vinna. Valen på tisdag nästa vecka kan bli avgörande. </p><p>Jag tycker det ser ut som ungefär samma mönster som när Corbyn vann omröstningen till ny ordförande för Labour. </p><p>Jag vill att Hillary Clinton vinner, men det skulle sitta fint om hon, helt oväntat, frågar Bernie Sanders om han vill ställa upp som vice. Då skulle demokraternas berömda och starka koalition mellan olika väljargrupper garanterat hålla samman &mdash; och då vinner de. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6367 2016-03-02T11:47:00.000+01:00 2016-03-02T12:02:22.000+01:00 Supertisdag <p>I går skrev <a href="http://www.dagensarena.se/opinion/per-wirten-europa-fullt-av-trumpar/">jag krönika</a> på Dagens arena inför Supertisdagen i USA. Den största överraskningen är att Bernie Sanders fortsätter vinna delstater. Jag trodde han bara skulle ta Vermont i går. Han är stark i vita delstater i norr. Att han fortsätter utmana Hillary Clinton är guld. Hon är mitt givna val som president. Men han pressar henne att bli mer radikal i sociala frågor och om Wall Streets makt. Hon har inget att förlora. När Obama omvaldes som president 2012 visade undersökningar att väljarna stod till vänster om honom. Det var första gången på decennier som sympatisörerna var mer radikala än partiledningen.</p><p>Men när det gäller Donald Trump har jag dåliga magkänslor. Han har visat sig, mot alla odds, vara en formidabel kampanjpolitiker. Den 15 mars avgörs Ohio och Florida. Båda är livsviktiga swingstates i presidentvalet. Vinner man båda, vinner man Vita huset. Om Trump är stark där kan han besegra Clinton. Särskilt Ohio blir en rysare. Det är Trumpterritorium och en avgörande delstat. Och i Florida kan pensionärerna med Trump återvända till republikanerna, eftersom han inte vill försämra deras villkor. Donald Trump måste tas på samma allvar som Marine Le Pen. </p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6364 2016-02-24T14:13:00.000+01:00 2016-02-24T14:32:21.000+01:00 Experimentet Corbyn <p>Jag kan inte så mycket om brittisk politik och läget i Labour. Därför läste jag mes växande intresse en artikel i senaste Dissent om fenomenet Jeremy Corbyn, "The Corbyn Experiment". Den är inget ställningstagande för eller mot, men en invändning mot de med säkra slutsatser. Men i första hand häller artikeln en hel del kylande vatten över entusiasterna. Den påstådda mobiliseringen är till exempel en luftballong, och inte ens i närheten av den som bar fram Tony Blair till partiledarposten. Stödet från de fackligt aktiva Labourmedlemmarna verkar också förvånansvärt svalt. Det som framställts som en nationell resning framstår i själva verket som en storm i espressokoppen sista kaffeslatt. James Stafford, historiker som sysslar med arbetsmarknad, använder olika perspektiv för att bättre belysa Corbyns möjligheter att ändå kanske kunna lyckas. "The danger for Labour does not really lie in his being too left wing. Rather, the problem is his inability to offer reassurance to the unaligned, or to respond convincingly to unfolding events". Klart läsvärd. F<a href="https://www.dissentmagazine.org/article/jeremy-corbyn-experiment-british-labour-party">inns här.</a></p> Per Wirtén tag:perwirten.se,2008:blog-64.post-6361 2016-02-23T12:04:00.000+01:00 2016-02-24T13:05:35.000+01:00 Rätten till sin död <p>I dag argumenterar <a href="http://www.aftonbladet.se/kultur/article22310561.ab">Inga-Lisa Sangregorio på Aftonbladet kultur</a> om rätten att själv bestämma över sin död när man är obotligt sjuk i till exempel cancer. Jag delar hennes uppfattning till hundra procent &mdash; och har gjort det länge. Jag kan inte förstå denna frihetsinskränkning. Motståndarnas argument är inte bara föraktfulla och ologiska, som Sangregorio påpekar. Jag anser att de också avslöjar en beröringsskräck med döden. Den egna skräcken och känslan av obehag generaliseras till att gälla alla. Den följer samma mönster som motståndet till att få välja abort. </p><p>Jag har alltid uppskattat Inga-Lisa Sangregorios artiklar och debattinlägg &mdash; även om jag inte alltid hållit med henne och även om hon då och då varit förfärligt arg på mig. Varje gång vi träffats har det varit roligt. Hon har utsrålat en så fantastisk energi och har varit ett exempel på hur viktigt det är att man vågar ta egen ställning. Jag sörjer att hon är sjuk.  Hon tillhör inspirationskällorna.</p><p>Den som har pengar kan i dag resa till Schweiz och avsluta livet under värdiga former på den så kallade "Dödskliniken". De som saknar pengar måste antingen leva i skräck för en plågsam död i sjukbädden eller ta livet av sig under vidriga former som skapar förfärliga minnen hos de efterlevande i familjen. De lagar och regler som finns i flera amerikanska delstater, i Nederländerna och Belgien borde vara självklara även i Sverige. Ja, jag anser att reglerna bör vara ännu friare. Den som har en absolut obotlig sjukdom och är psykiskt frisk ska kunna gå till apoteket och få ett piller som erbjuder en väg ut. Jag tror det är precis som Inga-Lias Sangregorio skriver: få kommer utnyttja möjligheten, men många kommer lugnas av möjligheten att den där dörren finns där som ett alternativ. Jag vill absolut att den ska finnas för mig.</p> Per Wirtén