Arena

Per Wirtén

Per Wirtén är författare och frilansskribent som skriver för bland andra Dagens arena samt kultursidorna på Expressen och Sydsvenskan. Han var chefredaktör för Arena fram till 1 januari 2010 och var också en av tidningens grundare. 2010 kom hans bok "Där jag kommer från — kriget mot förorten", en fotvandring genom förorternas idéhistoria och det förakt som riktas mot dem. Pers senaste bok är biografin "Herbert Tingstens sista dagar" från 2013.


Skicka e-brev till Per Wirtén
Blogg
Arkiv 2014
› Visa senaste 10
augusti (10 st)
juli (12 st)
juni (9 st)
maj (12 st)
april (9 st)
mars (20 st)
februari (13 st)
januari (12 st)
Arkiv 2013
december (9 st)
november (7 st)
oktober (16 st)
september (13 st)
augusti (8 st)
juli (12 st)
juni (12 st)
maj (11 st)
april (11 st)
mars (17 st)
februari (13 st)
januari (12 st)
Arkiv 2012
december (5 st)
november (17 st)
oktober (15 st)
september (13 st)
april (1 st)
mars (14 st)
februari (13 st)
januari (13 st)
Arkiv 2011
december (11 st)
november (18 st)
oktober (14 st)
september (12 st)
augusti (15 st)
juli (18 st)
juni (11 st)
maj (8 st)
april (16 st)
mars (17 st)
februari (18 st)
januari (8 st)
Arkiv 2010
december (8 st)
november (15 st)
oktober (8 st)
september (10 st)
augusti (10 st)
juni (4 st)
maj (7 st)
april (11 st)
mars (18 st)
februari (22 st)
januari (24 st)
Arkiv 2009
december (3 st)

Reinfeldt och flyktingarna

BLOGGTEXT | Publicerad under det senaste dygnet 15:55

I dag ringde en journalist från norska Aftenposten och undrade om Reinfeldts sommartal. Hon undrade hur en konservativ statsminister i Sverige med så starka ord kunde försvara att landet tar emot fler flyktingar. I Norge är sådana ord otänkbara. Den norska regeringen vägrar öppna gränsen för 124 sjuka flyktingar från Syrien. En kollega fick ett liknande samtal från en nederländska journalist.

Men i Sverige har kommentariatet bekräftat Sverigedemokraternas tolkning av talet. Reinfeldt anses ha bekräftat SD:s världsbild: "massinvandringen" hotar välfärden. Svårt att förstå. Frågan är om det inte är kommentariatet mer än Reinfeldts tal som öppnar för SD i valrörelsen. Jag skriver om det i dagens Expressen.

Ansvaret är vårt

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-08-17 13:18   1 kommentar

I går var det premiär på Ansvaret är vårt/Tingsten på Stadsteatern. Det blev precis så bra som jag hela tiden vetat — och det lät på publiken som att det var lätt succé. Robert Fux är helt lysande som Tingsten, ensam på scen i nästan två timmar. Carolina Frändes regi och idéer kring uppsättningen fungerade perfekt, allt klickade samman. Och naturligtvis är Joakim Stens text suveränt lyckad. En höstmorgon 1958 glider liksom över i vår tid. Tingstens ord och tonfall hämtas upp och får liv. Mitt bidrag är att ha skrivit Tingstenboken som Sten utgått från. Sista meningen i boken är "Han är tillbaka". I går kväll kändes det verkligen så. De avslutande minuterna ekar ut över Sverige och Europa hösten 2014.

Jag har blivit enormt glad av att äldre personer, som arbetade med Tingsten eller kände honom, säger att jag lyckats fånga hela den komplicerade och sönderslitna mannen. En av dem, Olof Ruin, så premiären i går.

Men det känns ännu större när en yngre trio — Frände, Sten och Fux — upptäcker hur Tingsten talar in i vår tid, är angelägen. är viktig och sedan gör en sådan här föreställning. Då känns det som att jag faktiskt uträttat något. Recensionerna kan inte bli annat än lysande, som Expressens i dag.

Nästa vecka kommer antologin Rasismen i Sverige med Devrim Mavi och Lawen Mohtadi som redaktörer. Jag har bidragit med en nyskriven text om varför Sverige, trots fyra år med SD i Riksdagen, inte blev ett Danmark. I dag publicerar SvD kultur en ordentligt nerkortad version av boktexten. Läs artikeln här.

Drömmen om internet

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-08-13 14:26

I dag har Expressen kultur en artikel jag skrivit om belgaren Paul Otlet som för hundra år sedan skapade ett slags snigelpostbaserat Google och sedan ritade upp den tekniska grunden för Internet. Han har varit glömd i decennier. Men nu börjar han upptäckas igen. En rätt fascinerande historia. Dagens nätsvärmare talar om "hypertext". Han om "hyperdokumentation".

Det postkoloniala Öst

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-08-13 12:14

Jag har slutat prenumerera på SvD. Nyhetssidorna blev så lidande av de senaste nerskärningarna att jag gav upp. Man kan inte betala 4000 kr om året bara för bra kultursidor. Och jag märker hur tidningens närvaro glider bort när jag inte får den på papper. Jag glömmer kolla svd.se.

Men jag saknar verkligen Hynek Pallas texter och filmrecensioner. Och nu hittade jag en angelägen artikel han skrivit tidigare i veckan om hur även de gamla Sovjetrepublikerna och lydstaterna i östra Europa bör förstås som postkoloniala tillstånd. Jag tror han har en stor poäng. Han citerar Sofi Oksanen. Hon gör sedan ockupationen av Krim en viktig insats. Jag blir också mer och mer intresserad att återvända till de gamla dissidenternas böcker. I somras läste jag Czeszlaw Milosz klassiker Själar i fångenskap. Det finns en erfarenhet i de länderna som är underskattat. Läs Pallas artikel. 

Mörk sommar

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-08-12 14:50

Vilken sommar. Krig i östra Ukraina, Gaza, Libyen, Irak och Syrien. Den svenska valrörelsen känns plötsligtinte särskilt angelägen. Tankarna finns på andra håll. I dag publicerade Dagens arena min ledare om ISIS. Jag brukar inte lägga ut publicerade texter på bloggen (men i mitt artikelarkiv). Men den här gången känns det viktigt. Härär den:

 Omvärlden har länge bagatelliserat Isis. Det ändrades inte ens när Mosul föll. De flesta trodde att de var en dödlig dagslända. Det skulle gå för dem ungefär som för al-Qaida i Irak för tio år sedan; när befolkningen tröttnade på terrorn slängdes de ut. De verkar ha haft helt fel.

Isis är ingen fattig gerillafraktion som fladdrar omkring över öknar och slätter. De har fasta inkomster från oljeproduktion och skatter. De har erövrat moderna vapen från de syriska och irakiska arméerna. De har militär stabilitet med officerare från det irakiska baathpartiet. Och förmodligen har de förhandlat fram stöd från lokala makteliter. Risken är stor att de har kommit för att stanna. Den islamiska staten, IS, representerar något fundamentalt nytt.

Dagens Arena har länge varnat för att Mellanöstern rör sig in i ett gränslöst regionalt storkrig. ISIS slåss nu i tre länder — Libanon, Syrien, Irak — och står nära den jordanska gränsen. Det verkar inte finnas några egentliga politiska och militära motkrafter.

I stället råder sönderfall eller så behärskas huvudstäderna av andra tyranner, som Bashar al-Assad i Damaskus. Bara kurderna klarar att göra visst motstånd mot de framrullande islamska svartskjortorna. Läget är kort sagt katastrofalt.

ISIS och andra revolutionära islamister har blivit det hänsynslösa avantgardet i motståndet mot globalisering, demokrati, mångfald och kosmopolitik. De bedriver assimileringspolitik med halshuggning. Deras tänkande närmar sig Pol Pots, men med andra politiska förtecken.

I likhet med svenska rasister kopplar de samman skräcken för mångkulturella samhällen med kvinnohat. Från de städer ISIS har erövrat i sommar har det kommit rapporter om hur grupper av kvinnor förts bort. Om de stämmer, vad har då hänt med dem? Våldtäkter, tvångsäktenskap, slaveri?

Många lägger skulden på USA:s ockupation av Irak. Porträttet av ISIS ledare Abu Bakr al-Baghdadi, i gårdagens New York Times, bekräftar uppfattningen. Men det är en otillräcklig förklaring. Den revolutionära islamismens grogrund är mer mångfacetterad än så.

Sedan några dagar har amerikanskt flyg genomfört begränsade bombningar. Det har hejdat frammarschen mot kurdiska Erbil och tillfälligt skyddat de isolerade yazidiska flyktingarna på berget Sinjar. Men amerikanska bomber kan, precis som Barack Obama säger, inte lösa problemet. De ger bara tillfällig lättnad.

Det är svårt att känna minsta hopp när den arabiska våren nu förvandlats till en natt utan skönjbart slut. Under en lika svår tid för Europa, i Paris 1940, skrev författaren Albert Camus i en artikel att man just då måste göra det möjligt att återigen föreställa sig både rättvisa och lycka. ”Det är naturligtvis ett övermänskligt uppdrag. Men uppdrag kallas övermänskliga när det tar lång tid för människor att avsluta dem, det är allt.”

Kommentera
Beskrivning
Rubrik
Alias
Kommentar
Din e-postadress
Skriv ordet i bilden
Du är som användare själv ansvarig för innehållet i dina kommentarer.

Kolla in DakhaBrakha

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-08-11 20:30

Situationen i Donetsk verkar förfärlig. Sjukhuset har träffats av artillerield flera gånger de senaste dygnen. Förhoppningsvis lämnar "separatisterna" staden snabbt och försvinner över gränsen till Ryssland. Men vägen dit kommer fyllas av dödade och skadade civila. Man behöver inte vara geni för att förstå hur den ukrainska politiken drivs mot en etnonationalism som inte fanns under revolutionen. Regeringen har nu upprättat en lista över ryska artister som inte är völkomna att uppträda i landet. Det lär vara ungefär samma personer som tidigare skrev på upprop till stöd för Rysslands ockupation av Krim.

Samtidigt lyssnar jag på den ukrainska musikgruppen DakhaBrakha. Det är den mest särpräglade musik jag hört i år. De tillhör kretsen runt teatermannen Vlad Troitsky i Kiev, som drömmer om att staden nu ska bli en kreativ bro mellan Väst och Öst. (Dream on, säger jag. Ja, gör det!). DakhaBrakha verkar ha börjat göra musik till föreställningar på Dakhteatern. Nu gör de egen musik; men med teatrala inslag, ser jag att en medlem säger i en intervju.

Det går inte att enkelt beskriva deras musik. Den bottnar i ett slags korsning mellan ukrainsk folkmusik, konst-avanti-poetisk rocktradition och soul (sången!). Sångerna är långsamma. De flyter ut lika segt som utspilld målarfärg. De kräver tid och tålamod. Light som kom tidigare i år är ett mysko mästerverk — mörkt, storslaget, vackert.

Khmeleva Project, där de samarbetat med vitryska Port Mone, är ännu lite mer svårtillgänglig, mer folkmusikbaserad, mer monoton och seeeeg — men enastående. Sångerna cirklar som tunga rovfåglar över ändlösa granskogar. 

DakhaBrakhas musik finns på Spotify. Jag har försökt hitta cd-skivorna — det här är musik jag vill ha i materiell form — men ännu inte lyckats. Kiev verkar ligga på månens baksida. Om någon vet hur man kan få tag i dom vill jag veta — hör av er!

Pendelspråk

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-08-09 16:01

Min första ledare på Dagens arena efter sommaruppehållet, och sedan ännu längre tillbaka, finns i dag: "Mänsklighetens öde är kosmopolitiskt".  Jag skriver om flerspråkiga städer utifrån en fin artikel i den amerikanska litterära tidskriften n+1. Läs den här.

Labyrint till SD?

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-08-08 08:49

Kommer Jacques Mattar i Labyrint rösta på SD i höstens val? Där ligger ju den svenska rasismens magnetiska nordpol; alla dras dit.  Att påstå att ISIS skapats av "zionisterna" (läs: judarna) som också kontrollerar medierna är en klassisk rasistisk stereotyp om den judiska världskonspirationen. Fascister har alltid använt den. Mattar har nu plockat bort påståendet från Instagram, men vägrar svara på frågor från journalister. För två år sedan rasade debatten om hur Lilla hjärtat oavsiktligt upprepade en rasistisk stereotyp. Den stereotyp Mattar manglat ut är så välbekant att den kräver hans kommentar: Var den verkligen ett oavsiktligt misstag? På vilken sida står han? Rasisternas?

Theodor Kallifatides

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-08-04 12:45

Jag har länge tänkt ta itu med herr Kallifatides. Han bor ju i Huddinge och inte långt från vårt radhus. I veckan började jag med hans senaste roman, Brev till min dotter. Varför har jag inte läst honom tidigare? Vilken roman! Hans språk är helt avklarnat, som när alla grumlingar sjunkit till botten. Sånt händer inte av sig självt, bara genom år av skrivande. Jag blev helt uppslukad.

Den romerska poeten Ovidius har landsförvisat, till en avlägsen stad vid Svarta havet, av kejsar Augustus. Nu minns han sitt gamla liv och brottas med det nya i exil. Det är, som Eyvind Johnson brukar skriva om sina, en historisk roman om det närvarande. Efter hand förvandlas Ovidius nya hem till Sverige. Ibland en aning ansträngt, när kräftskivor och midsommarfirande ska beskrivas, men för det mesta helt naturligt. Kallifatides är inte bara en enastående stilist. Han är samtidigt klok. Ovidius slav, som så småningom blir fri, är svart. På så vis uppstår en diskussion om både exil, främlingskap och rasism. 

Kallifatides skriver att alla öden redan är berättade. Inget liv, ingen olycka, är unik. Det egna livet är redan levt av någon annan, någon gång i det förflutna. Alla tragedier är berättade i minnen och litteraturen. Berättelserna binder samman oss. Han formulerar det mycket fint. Jag försökte hitta det igen i boken, för att citera, men lyckades inte. Det var några rader som slog rakt in i mitt eget liv. Eller mer korrekt: öppnade mitt fönster mot en känsla av a-ha!

Nu har jag börjat läsa hans sjävbiografiska Det gångna är inte en dröm.

Dyster sommarmorgon

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-08-01 09:58

I Turkiet föreslås att kvinnor inte ska få skratta på offentlig plats. I Frankrike är de förbjudna att bära heltäckande slöja på offentlig plats. I Riksdagen föreslår SD att svenska konstnärer som gör "fel" saker ska fängslas. I Ungern har premiärministern stolt förklarat att han ogillar demokratin. I Ukraina accepterar övergångsregeringen en nazistisk frikår som del i försvaret. Det är den nationella konservatismens anda. Alla samlas de sedan i Kreml hos sin egen sugardaddy. (Ja, med undantag för de ukrainska frikårerna, men dom beundrar säkert Putin, dom också, men i hemlighet).

Böcker
Herbert Tingstens sista dagar
Herbert Tingstens sista dagar — Berättelsen om ett liv. (Bonniers 2013).
Där jag kommer från – Kriget mot förorten
Där jag kommer från – Kriget mot förorten
Kosmopolitik nu! – Demokratin måste korsa gränsen
Kosmopolitik nu! (Tankekraft förlag, 2009)
The Crazy Swede, en sann historia
The Crazy Swede, en sann historia (Norstedts, 2007)
Karl Lärka, fotograf
Kråk Ulof i Bäck å ana rikti fok Fotografier av Karl Lärka 1916-1934 (Modernista, 2004)
Europas ansikte
Europas ansikte Rasdiskriminering eller mångkultur (Norstedts, 2002)
Fattigdom
Tidigare ansåg de flesta av oss att fattigdomen var förlagd till den tredje världen. Fattigdom kopplades till bilder på svältande afrikaner, utblottade indier och misären i de ändlösa kåkstäderna runt den fattiga världens storstäder. I dag är bilden mer komplicerad.
Populisterna
Populisterna En berättelse om folkets århundrade (Norstedts, 2000)
Ingen
bild
Etnisk boendesegregering
Etnisk boendesegregering – ett reportage (Boinstitutet, 1998)
Hellre fattig än arbetslös?
Hellre fattig än arbetslös? (Norstedts, 1997)
Berättelserna
Berättelserna. Mellanöstern efter kolonialismen. (Norstedts, 1996)
Ingen
bild
Resa på helig mark
Resa på helig mark Tillsammans med Göran Gunner (Verbum, 1990)