Arena

Per Wirtén

Per Wirtén är författare och frilansskribent som skriver för bland andra Dagens arena samt kultursidorna på Expressen och Sydsvenskan. Han var chefredaktör för Arena fram till 1 januari 2010 och var också en av tidningens grundare. 2010 kom hans bok "Där jag kommer från — kriget mot förorten", en fotvandring genom förorternas idéhistoria och det förakt som riktas mot dem. Pers senaste bok är biografin "Herbert Tingstens sista dagar" från 2013.


Skicka e-brev till Per Wirtén
Blogg
Arkiv 2016
› Visa senaste 10
april (8 st)
mars (11 st)
februari (11 st)
januari (11 st)
Arkiv 2015
december (8 st)
november (13 st)
oktober (4 st)
september (13 st)
augusti (9 st)
juli (7 st)
juni (10 st)
maj (9 st)
april (7 st)
mars (13 st)
februari (12 st)
januari (10 st)
Arkiv 2014
december (13 st)
november (15 st)
oktober (16 st)
september (17 st)
augusti (16 st)
juli (12 st)
juni (9 st)
maj (12 st)
april (9 st)
mars (20 st)
februari (13 st)
januari (12 st)
Arkiv 2013
december (9 st)
november (7 st)
oktober (16 st)
september (13 st)
augusti (8 st)
juli (12 st)
juni (12 st)
maj (11 st)
april (11 st)
mars (17 st)
februari (13 st)
januari (12 st)
Arkiv 2012
december (5 st)
november (17 st)
oktober (15 st)
september (13 st)
april (1 st)
mars (14 st)
februari (13 st)
januari (13 st)
Arkiv 2011
december (11 st)
november (18 st)
oktober (14 st)
september (12 st)
augusti (15 st)
juli (18 st)
juni (11 st)
maj (8 st)
april (16 st)
mars (17 st)
februari (18 st)
januari (8 st)
Arkiv 2010
december (8 st)
november (15 st)
oktober (8 st)
september (10 st)
augusti (10 st)
juni (4 st)
maj (7 st)
april (11 st)
mars (18 st)
februari (22 st)
januari (24 st)
Arkiv 2009
december (3 st)

Migrationens fördelar

BLOGGTEXT | Publicerad 2016-04-29 13:44   2 kommentarer

Att DN intervjuade tre forslare om global migration och slog upp det stort var ett ställningstagande. Synd bara arr att var anglosaxiska och två av dem amerikaner. Detr hade blivit oerhört mycket mer spännande om de valt tre europeiska forskare från tre olika länder. I huvudsak skulle de säga samma sak som de DN nu valde, men relevansen för svensk politik hade blivit större. Amerikaner utgår ju från en helt annan social verklighet, med andra rättvisevärderingar och en helt oreglerad arbetsmarknad.

I Sverige har journalistprofessorn Jesper Strömbäck just publicerat en bok som är en spaning in i den här ganska nya migrationsforskningen. Den är enkel och späckad av uppgifter som nog förvånar många. I går hade Sydsvenskan min recension av boken.

Att hälsa på varandra

BLOGGTEXT | Publicerad 2016-04-22 09:13

Hur kommer jag reagera när en judisk eller muslimsk kvinna vill hälsa utan att röra mig, utan i stället genom att lägga högerhanden över sitt hjärta? Jag kommer inte bli upprörd, men säkert komma av mig en aning och antaglig bli lite upplivad. Helst vill jag fråga, inte för att klandra, men för att få veta varför. För de flesta religiösa levnadsregler — som troende följer för att känna att de lever i sanning — har jag lärt mig ana orsaker och sammanhang. Men att inte röra när man hälsar på motsatt kön förstår jag inte. Så jag skulle be att få fråga för att lära mig förstå.

Min respekt för sedvanan kan säkert förklaras av att jag är man. Och regeln har säkert samband med patriarkala maktförhållanden, ungefär som huvudsjalen. Men att inte skaka hand skadar ju ingen. Så varför bli så upprörd? Tiilhör inte tolerans för olika hälsningsregler de mest enkla att leva med i en sammantvinnad värld där olika kulturer och kosmologier måste samsas? Att bli kränkt av oviljan att ta i hand avslöjar en uppblåst självuppfattning.

Att ha kritiska synpunkter på andras normsystem är en rättighet i den mångkulturella verklighetens ständigt pågående samtal och förhandlingar. Men samexistensens andra sida är att också vara tolerant, att lämna folk i fred — i synnerhet om deras livsval eller etiska regelsystem inte skadar andra. Det senare förstod redan den ofta missuppfattade Voltaire. 

"Handskakningsaffären" i MP har gjort Sverige mer inskränkt och förkrympt. Att höra Gustav Fridolins tvärsäkra svar i gårdagens radio var deprimerande. Nu ska MP skriva regelbok. Kommer den föreskriva om partimedlemmar ska kindpussa, ge kram eller ta i hand? Ska en miljöpartist få bada topless? Bära slöja? Köra motorcykel med turban? Jag trodde Sverige var ett mer öppet och internationellt sinnat land än skriftliga uppförandekoder för att begränsa "det främmande" (som danska nationalister brukar säga). Jag trodde MP var ett parti som bands samman av åsikter och ståndpunkter. Vad den dissade muslimska miljöpartisten har får åsikter, det mest intressanta, har ju aldrig granskats.

Jag tror att hela affären grundar sig i ett djupt främlingskap inför religiös övertygelse. Ja, en skräck för religion som blockerar alla möjligheter till den nödvändiga dialogen, som sedan kan utmynna i enig oenighet — dvs samexistens och tolerans.

I går kväll pratade jag med en kvinna som har sina barn på den judiska skolan i Stockholm. En av barnens lärare är en ung kvinna som inte vill hälsa med kroppsberöring. Vad säger Gustav Fridolin? Är hon olämplig som lärare? Ska regler för  hälsningsnormer ingå i lärarlegitimationen? Jag misstänker att han tycker det. Så sorgligt. Så inskränkt.

Mitt ögonblick med Svartenbrant

BLOGGTEXT | Publicerad 2016-04-17 16:37

Lars-Inge Svartenbrant är död. Han tillhörde en tid när bankrånare på något märkligt sätt kunde bli folkkära gangsters. Jag träffade honom under några korta sekunder, som kunde blivit ödesdigra.

Hösten 1979 arbetade jag på Tegnérgatan, precis när jag slutat hördes massor av polissirener, men visste inte att Svartenbrant och en medbrottsling rånat ett postkontor i närheten och att det blivit skottväxling efteråt.

På Sveavägen vid Rådmansgatans t-bana låg då en stor s.k. Stereo och Hifi-butik (ja, jag vet, lite nostalgiskt, såna finns inte längre) där jag hade ett enkelt ärende. Jag hängde vid disken nära ingången och väntade på min tur när en uppjagad och helstressad man störtade in, kastade sig över disken, satte på en transistorradio på varuhyllan, på HÖG volym, och rattade in Radio Stockholm. Han stannade precis så länge att han — och jag som stod alldeles intill — hann höra att tre polismän skadats allvarligt. Sedan försvann han ut lika snabbt igen. Radion stod fortfarande på. Ingen personal verkade ha märkt vad som skedde, det gick så oerhört snabbt. Jag fattade inte heller, trögtänkt som vanligt.

På Sveavägen sökte jag ändå upp en grupp poliser och berättade. När jag beskrev mannens utseende fick de något stirrigt över sig och försvann till sin kommunikationsradio i polisbussen. Jag hörde vad de sade. Då fattade även jag. Mannen i butiken hade varit Svartenbrant. Så iskallt. Hade han sitt automatvapen, en AK-4, under den tillknäppta jackan?

Vad som hänt om några poliser dykt upp i butiken under de där korta sekunderna vågra jag inte tänka på.

Några minuter senare tog han och kumpanen gisslan vid Adolf Fredriks kyrka och tvingade upp dem i en lägenhet där dramat senare löste sig.

Kloten sätter varandra i rörelse

BLOGGTEXT | Publicerad 2016-04-16 14:53

I Paris såg jag en märklig konstutställning på Grand Palais. Jag har aldrig sett något liknande. Först var den ytterst förvirrande och sedan när lekens regler börjat klarna blev den en samtidigt lättsmält och koncentrationskrävande upplevelse. Den heter "Carambolages", som ett carambolespel där kulor sätter varandra i rörelse. Den är gjord av  kuratorn Jean-Hubert Martin och lite svår att förklara.

Det var två rum med en rad skärmar. Varje rum var som ett dj-set. Martin börjar med ett konstverk och det kan vara oljemålning, hantverksföremål, rituell konst eller  vardagsdesign och från var som helt i världen. I det har han fångat upp något, kanske en detalj, som sedan med hjälp av associationsförmåga fått honom att leta fram ett annat verk, som sedan i sin tur ger upphov till ett nytt. verken hakar i varandra i långa kedjor där de mixas samman. Otroligt finurligt, roligt, stimulerande — och lättsamt som en lek eller ett spel.

Hela museets moderna hrundtanke — upplysning, pedagogik, folkbildning, bildning — kollapsade. I stället uppstod något helt annat. Museet blev en plats för underhållning, tankeflykt och njutning. Så befriande.

Kuratorn tar över och gör en helt egen konstform av andras konstverk, precis som dj:en gör ett eget konstnärligt/artistiskt kollage av andras musik. Vem som är upphovsman yill de olika objekten och konstverken på "Carambolages" spelar liksom ingen roll och anges bara i förbigående som en rätt ointressant marginalupplysning.

Jag tror "Carambolages" kommer bli stilbildande. Om fem år kommer Moderna kurera liknande upplevelser. Utställningen pågår till 4 juli. Se den om ni kommer till Paris.

I dag invigningstalade jag på en helt annan konstutställning, nämligen Johan Petterssons nya, och stora, på Fullersta gård i Huddinge "Fåglarna och förorten". Jag har skrivittexten till katalogen, som inte handlar om Johans konst, men använder dem som språngbräda för en fristående text om just fåglarna och förorten — kråkslotten, grindarna, den nya staden som inneslöt naturen. Den finns i mitt textarkiv.

Fantastisk Pascalidou på teve

BLOGGTEXT | Publicerad 2016-04-14 09:54

Hemma från Paris och är totalförkyld. Såg första delen av Alexandra Pascalidous tevedokumentärer i går kväll där hon följer romaks tiggare i Borås. Det var fantastiskt. Plötsligt blev de anonyma tiggarna vid torget levande människor. Alexandra är den enda journalist jag känner som kan prata med utsatta människor på det här sättet, som kan få dem att skratta, berätta och gråta på samma gång och hela tiden med bibehållen värdighet. Nyligen kom slutrapporten från regeringens särskilda utredare om romska tiggare, sk utsatta EU-medborgare, där han iskallt föreslog att de bör ha färre sociala rättigheter än papperslösa migranter. Det var en skandalöst usel rapport. I samband med att flyktingmotståndet ökade i vintras och regeringen införde drakoniska åtgärder så verkar attityderna ha vänt även när det gäller tiggarna. Alexandra P:s dokumentär kommer i rätt tid. Med lite tur kan den återigen ändra människors åsikter. För mig är det självklart att ge pengar i koppen, sedan får regeringens statsråd och utredare säga vad de vill. I kväll går avsnitt två av De kallar oss tiggare. Se den. Bli arg. Bli förtvivlad. Protestera mot en politik som tar större hänsyn till system än människor. Och se första avsnittet på SvT Play. Fantastisk teve, helt enkelt.

Kommentera
Beskrivning
Rubrik
Alias
Kommentar
Din e-postadress
Skriv ordet i bilden
Du är som användare själv ansvarig för innehållet i dina kommentarer.

Till Paname

BLOGGTEXT | Publicerad 2016-04-06 08:54

I morgon åker jag till Paris. Resten av familjen landar på lördag. Eva och jag ska fira att vi varit gifta i 30 år. Vi har varit mycket i Paris, men aldrig åkt upp i Eifelltornet — brukar beskrivas som stadens största turistfälla. Nu har vi bokat tid i champagnebaren längst upp. Sedan middag på fantastiska Les Enfants Rouge, en liten bistro på en oansenlig tvärgata till Rue Bretange i Övre Marais med en japansk chef som lagar traditionell fransk mat med fingertoppskänsla. Inte dyrt. En given favorit. På menyn brukar de ha en förrätt med nåt slags blodpudding (lösare och läckrare än blodkorv) med bernaise och en klick stark chilliröra. Det låter galet, men är klockrent.

Det sprids rykten i franska medier att Front National är inblandad i Panamaskandalen. Det låter för bra för att vara sant. Först får de pengar från Kreml och sedan skyfflar de vidare dem till Panama. 

Paris brukar kallas Paname, inte så känt i Sverige, men ett gammalt uttryck som fått renässans på senare år. Ingen verkar veta varifrån det kommer. Kanske för att Panamakanalen började byggas av ett franskt konsortium i slutet av 1800-talet, men som tydligen utmynnade i stor svindelskandal som ruinerade massor av parisare. Paname blev beteckning för den korrupta sprättstaden. Nu kan uttrycket kanske övertas av Reykjavik — eller Le Pen och Front National?

Erpenbeck

BLOGGTEXT | Publicerad 2016-04-05 19:38

Mmmmm. Jag har just precis nu läst klart Jenny Erpenbecks senaste roman Natt för gott. Hon skriver långa meningar; vackra som vågorna på Vättern. En kvinna lever genom det farliga 1900-talet, och följaktigen dör hon fem gånger, men hennes död ogörs varje gång av litteraturens förmåga att skapa nya världar. När hon till sist avlider 90 år gammal på ett äldreboende sörjs hon av en son som är i min ålder. Med henne för en europeisk erfarenhet. Bokens sorg, som är djup på slutet, sörjer en hel kontinents grymma liv. Kvinnan har dödats/överlevt judehatet i galizien, svälten i Wien efter första världskriget, Gulag, livet som uppburen författare i DDR och meningsförlusten när landet försvann som mattan under skorna hon stod i. Det är för att detta europeiska liv, alla fasorna, aldrig ska kunna upprepas i nya former som drömmen om det fria förenade Europa är så ofrånkomlig. Erpenbeck är en tysk berättare om det förfärliga Europa. Jag har fortfarande några av hennes äldre romaner olästa. De finns nog på biblioteket. Natt för gott är översatt av Ulrika Wallenström, förstås.

Måndag

BLOGGTEXT | Publicerad 2016-04-04 13:35

Jag kände inte Lars Gustafsson men vi har medverkat på samma kultursida (Expressen) under många år, så det är klart att vi träffat varandra. Jag kommer sakna hans röst, hela hans en aning vimsiga stil som om allt var en lek eller ett spel där slumpen i varje fall avgjorde det mesta och naturligtvis hans texter. Tennisspelarna är en oförglömlig roman, liksom alla fyra i sviten Sprickorna i muren. Hans var det lekande allvarets litteratur. Jag minns honom som vänlig, egocentrisk och rolig.

Upptäckte att teveserien "Treme" om korruptionen och musikscenen i New Orleans oväntat dykt upp med en tredje säsong i SvT. Missa inte den.

Skriver i dag ledare på Dagens arena om hur jihadisterna beskrivs och förklaras. Jag tycker man fråntar dem deras politiska  övertygelser och ställningstagande, och i stället förminskar dem till radikaliserade vrak. Det är ingen bra utgångspunkt för den politisika strid vi måste ta för att besegra dem.

Jag har dåligt samvete för hur kag sköter min blogg just nu. Men det blir lätt lite hackigt och orkeslöst när jag skriver på ny bok och samtidigt måste försörja mig med artiklar hit och dit. Jag orkar inte riktigt till. Men jag hankar mig fram. Det får bli nya tag när boken är klar.

Den danska frihetsfientligheten

BLOGGTEXT | Publicerad 2016-03-31 21:38   1 kommentar

Nu tänker Danmark inskränka yttrande- och åsiktsfriheten för religiösa företrädare. De ska inte längre få framföra åsikter som hotar det danska samhället, tror jag är de ord danska regeringen använt. På SR hörde jag i dag hur statsministern exemplifierade med att ingen förkunnare längre får säga att barn ska få stryk/agas/misshandlas. Det var ett intressant exempel. En av de stora inspiratörerna för den danska nationalismen är prästen och tidigare folketingsledamoten för Danskt folkeparti Søren Krarup. I decennier har han i böcker formulerat sin reaktionära och utpräglat högerkristna samhällskritik. Han är rolig att läsa. I somras skrev jag en lång rapport till Arenagruppen om honom och konservatismens tredje våg. Men saken är att Krarup länge och utan omsvep har argumenterat för att barn bör få stryk/agas/ misshandlas av sina föräldrar. Innebär det att han nu riskerar åtal? Han är präst (pensionerad) och uppenbarligen har han en åsikt som plötsligt anses hota danskheten — en underhållande situation eftersom han anser sig försvara just denna danskhet. Men nej. Han kommer naturligtvis aldrig dras inför domstolen. Det är ju inte de kristna man vill åt, det är ju muslimerna och kanske snart också judarna. Danmark blir bara värre och värre. Rasismen har blivit norm. Varför organiseras inget ordentligt motstånd?

EU:domstolen — NSA 1-0

BLOGGTEXT | Publicerad 2016-03-29 15:44

Jag brukar inte läsa Foreign Affairs. Den brukar kännas som intetsägande meddelanden från etablissemanget. Men februarinumret hade tema om ojämlikhet, som jag inte kunde låta bli. Det var inget märkvärdigt, mest en signal på att frågan nu diskuteras av andra än vänstern. Svenska liberaler har ännu inte nåtts av signalen.

Men i samma nummer fanns en mer intressant artikel om nåt jag inte kände till alls. Det har tydligen funnits ett avtal mellan EU och USA om vad amerikanska internetföretag som samlar data om sina användare, typ Google och Amazon, får och inte får göra med all info — Safe Harbor-avtalet.  Det verkar ha funnits en rad integritetsklausuler som förtagen bröt mot när de delade uppgifter med NSA som avslöjades av Edward Snowdens stora läcka. EU-kommissionen blev förbannad och ... ja, ni minns. Sedan hände inte så mycket.

Men frågan har också dragits genom rättssystemet och i höstas hamnade den hos EU-domstolen. De ogiltigförklarade hela Safe Harbor. Det innebär att företagen inte får ta hem några uppgifter de samlat i EU om medborgare. De måste ligga kvar på sevrar i EU. I varje fall så länge USA:s säkerhetsapparat kräver att få ut infon från företagen. Inte så dumt. Naturligtvis har USA:s regering gått i taket, Obama har hållit tal om att EU hindrar "frihandeln" i namn av integritetspolitik och Googles och de andras chefer är enormt upprörda. "The Transatlantic Data War" är en torr men ändå spännande artikel om den amerikanska irritationen över EU:s anspråk på självständighet. Det verkar som att affären håller på att spilla in i förhandlingarna om en transatlantisk frihandelszon. Intressant ... eller hur?

Böcker
Herbert Tingstens sista dagar
Herbert Tingstens sista dagar — Berättelsen om ett liv. (Bonniers 2013).
Där jag kommer från – Kriget mot förorten
Där jag kommer från – Kriget mot förorten
Kosmopolitik nu! – Demokratin måste korsa gränsen
Kosmopolitik nu! (Tankekraft förlag, 2009)
The Crazy Swede, en sann historia
The Crazy Swede, en sann historia (Norstedts, 2007)
Karl Lärka, fotograf
Kråk Ulof i Bäck å ana rikti fok Fotografier av Karl Lärka 1916-1934 (Modernista, 2004)
Europas ansikte
Europas ansikte Rasdiskriminering eller mångkultur (Norstedts, 2002)
Fattigdom
Tidigare ansåg de flesta av oss att fattigdomen var förlagd till den tredje världen. Fattigdom kopplades till bilder på svältande afrikaner, utblottade indier och misären i de ändlösa kåkstäderna runt den fattiga världens storstäder. I dag är bilden mer komplicerad.
Populisterna
Populisterna En berättelse om folkets århundrade (Norstedts, 2000)
Ingen
bild
Etnisk boendesegregering
Etnisk boendesegregering – ett reportage (Boinstitutet, 1998)
Hellre fattig än arbetslös?
Hellre fattig än arbetslös? (Norstedts, 1997)
Berättelserna
Berättelserna. Mellanöstern efter kolonialismen. (Norstedts, 1996)
Ingen
bild
Resa på helig mark
Resa på helig mark Tillsammans med Göran Gunner (Verbum, 1990)