Arena

Per Wirtén

Per Wirtén är författare och frilansskribent som skriver för bland andra Dagens arena samt kultursidorna på Expressen och Sydsvenskan. Han var chefredaktör för Arena fram till 1 januari 2010 och var också en av tidningens grundare. 2010 kom hans bok "Där jag kommer från — kriget mot förorten", en fotvandring genom förorternas idéhistoria och det förakt som riktas mot dem. Pers senaste bok är biografin "Herbert Tingstens sista dagar" från 2013.


Skicka e-brev till Per Wirtén
Blogg
Arkiv 2014
› Visa senaste 10
augusti (1 st)
juli (12 st)
juni (9 st)
maj (12 st)
april (9 st)
mars (20 st)
februari (13 st)
januari (12 st)
Arkiv 2013
december (9 st)
november (7 st)
oktober (16 st)
september (13 st)
augusti (8 st)
juli (12 st)
juni (12 st)
maj (11 st)
april (11 st)
mars (17 st)
februari (13 st)
januari (12 st)
Arkiv 2012
december (5 st)
november (17 st)
oktober (15 st)
september (13 st)
april (1 st)
mars (14 st)
februari (13 st)
januari (13 st)
Arkiv 2011
december (11 st)
november (18 st)
oktober (14 st)
september (12 st)
augusti (15 st)
juli (18 st)
juni (11 st)
maj (8 st)
april (16 st)
mars (17 st)
februari (18 st)
januari (8 st)
Arkiv 2010
december (8 st)
november (15 st)
oktober (8 st)
september (10 st)
augusti (10 st)
juni (4 st)
maj (7 st)
april (11 st)
mars (18 st)
februari (22 st)
januari (24 st)
Arkiv 2009
december (3 st)

Dyster sommarmorgon

BLOGGTEXT | Publicerad under det senaste dygnet 09:58

I Turkiet föreslås att kvinnor inte ska få skratta på offentlig plats. I Frankrike är de förbjudna att bära heltäckande slöja på offentlig plats. I Riksdagen föreslår SD att svenska konstnärer som gör "fel" saker ska fängslas. I Ungern har premiärministern stolt förklarat att han ogillar demokratin. I Ukraina accepterar övergångsregeringen en nazistisk frikår som del i försvaret. Det är den nationella konservatismens anda. Alla samlas de sedan i Kreml hos sin egen sugardaddy. (Ja, med undantag för de ukrainska frikårerna, men dom beundrar säkert Putin, dom också, men i hemlighet).

Jag avskyr

BLOGGTEXT | Publicerad under det senaste dygnet 17:48

I går fick jag ett upprop med protest mot Israels terrorangrepp mot Gaza i min mailbox. Jag skrev under direkt. En del kommer säkert kalla uppropet "ensidigt". Det har jag inget problem med. När man försvarar människors rättigheter måste man ofta vara ensidig. Israel bär ett otvetydigt historiskt ansvar för situationen. De dödar sedan flera år palestinier rutinmässigt och utan eftertanke, de föraktar internationell rätt, de utvecklar en ny sofistikerad form av apartheid och de visade under Osloprocessen att de inte vill ha någon rättvis fred — bara fred på helt egna villkor (att Arafat sade nej vid Camp David var rätt, det enda felet var att han borde gjort det mycket tidigare). Israel har för länge sedan valt fel väg. Jag känner samma uppgivenhet som Göran Rosenberg uttryckte nyligen i Expressen. Vad mer finns att säga? Vi har ju skrivit allt detta så många gånger, i så många år.

Men det viktigt att med skärpa börja fördöma Hamas också. Jag avskyr Hamas. De tillhör den islamistiska reaktionen och den globala högern. De är fiender till människors frigörelse. Det säger jag eftersom min solidaritet alltid varit med vanliga strävsamma palestinier, ända sedan jag för snart fyrtio år sedan gick med i Palestinagrupperna.

Hamas är en olycka för palestinierna. De har bara gjort allt värre.Deras cynism och makthungerhar bidragit till dödandet. Jag sörjer att den arabiska våren aldrig fick kraft på Gazaremsan.

Och i Hamas fotspår följer rasismen. Den märks även i kommentarsfält och andra platser i Sverige. Det är motbjudande. Jag avskyr Hamas. Jag avskyr Israels rasistiska politiker. Och jag avskyr antisemiter.

Avprivatisera

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-07-26 13:03

Jag lyssnar just nu På Christian Falks Sommarprogram. Det känns sorgligt. Jag träffade honom inte efter att Imperiet upphörde. Men på den tiden skrev jag ju om musik och vi träffades därför i olika sammanhang. Mitt sista reportage i Schlager, där jag arbetade 1983-85, var att följa med Imperiet till New York. Christian kunde på den tiden vara rätt kaxig, men i New York såg jag en annan sida: att han var snäll, varm och enormt lätt att gilla.

Egentligen öppnade jag bloggverktyget för att skriva nåt annat, nämligen om senaste Bang (2/14) som jag först nu hunnit läsa. Bang har på senare tid blivit ännu mer oundgänglig än tidigare. Jäklar, vad bra den är. Ibland tycker jag kanske den drar lite för mycket åt allmän vänstertidskrift och inte "tillräckligt" feministisk — men det är helt ok.

I senaste numret fastnar jag starkast för läkaren Roya Hakimnias artikel om sjukvården, privatiseringarna och marknadstänket. Hon skrev ett tag ledare på Dagens arena, men yrkeslivet tog för mycket tid. Synd. Jag gillar artiklar där ämnet kan kännas sönderskrivet, men där skribenten lyckas få nytt liv, ny energi och ny vilja i det. Det är fallet med Hakimnias. Så här: "Åter till bruksvärde och bytesvärde. För patienten är det bara av intresse att bli frisk, alltså bruksvärdet. För kapitalet är intresset bytesvärdet, det som kan göras om till profit. Det går inte att förena både patienternas och företagens intressen, värdena är motstridiga. Därför har reformerna allvarliga brister."

Hakimnia efterlyser diskussion om återta sjukvård till medborgerlig egendom. Hon skriver att Skottland gjort det — dödligheten gick ner med 12,5 procent. I både Finland, Tyskland och Frankrike  har olika verksamheter som privatiserats återtagits i offentlig regi, ett resultat är lägre offentliga kostnader!

V är väldigt raka i frågan: inga vinster i välfärden. MP har egentligen aldrig verit särskilt intresserade. Den stora gåtan är S. Om de anser att skola och vård ska fortsätta drivas privat och med marknadens logik måste de säga det och ge intellektuell/politiskt hållbara argument. Nu bara de mumlar allmänna luddigheter. Jag håller med Hakimnia: vi behöver en debatt hur man rent praktiskt och på vilka områden ska återta verksamhet i medborgarnas ägo. Avprivatisera är ett användbart begrepp.  

Christian Falk är inte den enda fina musikern som avlidit i år. För någon månad sedan hörde jag att den turkiska klarinettisten Selim Sesler dött i väntan på hjärttransplantation. Han kallades Turkiets Coltrane. Spelade romsk cafémusik: bluesig, het, berusad. 

Sommarläsning

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-07-24 13:57

Petter Larsson fortsätter skriva bra om migration och rasism på Aftonbladet kultur. I dag om mytspridningen kring den fria rörligheten i EU. Läs här. Och på dagens kultursida i Expressen skriver jag en mer blygsam eftertanke om debatten kring litteraturkritiken som rullat omkring under sommaren.

Kommentera
Beskrivning
Rubrik
Alias
Kommentar
Din e-postadress
Skriv ordet i bilden
Du är som användare själv ansvarig för innehållet i dina kommentarer.

Råttornas återkomst

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-07-23 15:39

SvD har i dag en liten notering om att en stad i Kina isolerats pga böldpest. Oklart om det är sant eller en sommarskröna. För några veckor sedan läste jag Albert Camus roman Pesten, som ju handlar om hur böldpesten slår till i algeriska Oran ett år på 1940-talet. Jag läste den första gången för många år sedan, men upptäckte nu att den var mycket bättre än jag mindes den.

Man kan läsa in väldigt många betydelser i romanens farsot. Den är skriven 1947. Naturligtvis representerar den Sovjetkommunismen, men även andra totalitära system som fascism och nazism. Livet i det isolerade Oran kanske också var ett försök att berätta om det i Paris under krigsåren. Anarkisten grubblar över förhållandet mellan individ, samhälle och stat. I pestens stad utplånas individerna. 

(Man kan notera att Camus beskriver Oran som en rent fransk stad. Inte en enda arab figurerar i romanen!).

Camus slutord är en varning som ringer obehagligt aktuella i dag. Det är läkaren Rieux som tänker när han ser invånarna fira efter att pesten äntligen lämnat staden och hur han vet något de verkar glömma:

"att pestens bacill aldrig vare sig dör eller försvinner, att den under decennier kan slumra i möbler och källare, koffertar, näsdukar och pappersluntor och att den dag måhända skulle komma, då pesten, människorna till olycka och varnagel, ånyo skulle väcka sina råttor och sända dem ut att dö i en lycklig stad."

Kineser i Kairo

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-07-22 13:12   1 kommentar

För någon månad sedan kom Middle East Report med ett temanummer om Kina i Mellanöstern. Det lät spännande men visade sig vara ovanligt slätstruket för att vara MER. Men där fanns en fin liten artikel om hur kinesiska migranter skapar oro i Kairo. Reaktionerna från många egypter är som en spegel av rasismen migranter möter i Europa. De anses konkurrera ut egyptiska gatuförsäljare genom att sälja billigare. Men starkast sökljus riktas mot unga kinesiska kvinnor, som gifter sig med egyptiska män. Äktenskapsmarknaden anses vara invaderad av kinesiskor, som även där fungerar som ett slags låglönekonkurrenter. Att gifta sig med en kinesisk kvinna är rent faktiskt billigare. Kombinationen av rasism och kvinnoförakt påminner om det som odlas av Sverigedemokraternas stormtrupper i Sverige. "Media portraits of Chinese brides are a prime example. The potential bride is frequently described as if she were exactly like the cheap Chinese goods that flood the market."

Varför fastnade jag för just den här artikeln? Dels besrättade den något jag visste noll om. Jag upptäckte något nytt. Dels för att den visar hur migration är ett globalt fenomen. Vi betraktar Egypten, och hela Nordafrika, som uteslutande utvandrarländer — många framkallar bilder av hur de sköljer in över Europa i stora okontrollerbara vågor. I själva verket är de också invandrarländer, precis som Sverige. I Kairo lever kinesiska "enklaver". Kairos invånare tvingas brottas med ungefär samma frågor som migrationen väcker i Botkyrka. Migration och det kosmopolitiska är, som Zygmunt Bauman skrivit, mänsklighetens öde. Den globala migrationen berör alla, och den är inte en övergående fas som en del drömmer om. De som vill trolla bort migration och migranter kan bara göra det med brutalt naket våld. Det är det öde SD pekar ut.

Bra med fel

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-07-22 08:18

Underbart. Jag hade fel i går. "Separatisterna" har överlämnat svarta lådan till malaysiska myndigheter. Där ser man faran med att blogga när man just tömt en alkoholstark belgisk öl!

Svart låda

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-07-21 18:35

Kommer utredarna någonsin få tag på de svarta lådorna från Malaysia Airlines störtade plan? Jag ser för mig hur de försvinner bort i ett enormt stort lager i någon avlägsen rysk stad, precis som den heliga arken försvann i slutscenen av "Jakten på den försvunna skatten".

För övrigt börjar kriget i östra Ukraina påminna läskigt mycket om det i Bosnien. Nu med Putin och Moskva i samma roll som Milosevic och Belgrad hade då. Jag hör i radion hur det talas om förhandlingar och kompromisser. Jag vet inte. Men jag börjar undra om man verkligen ska kompromissa med sådana som "separatisterna" i Ukraina. 

Enkelmarxisterna har fel

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-07-19 15:33

I Aftonbladet riktar Petter Larsson nödvändig kritik mot den förenklade föreställningen att den europeiska högerextremismen och nationella konservatismen svingat sig fram pga ekonomisk kris, arbetslöshet, avindustrialisering och inget annat. Larsson har både forskning och enkel iaktagelseförmåga på sin sida. Åsa Linderborg och Håkan Blomqvist kör den enkla och lättjefulla vägen, den som bekräftar trogna doktriner. Här finner du hans senaste artikel. Den är värd att läsa, även om man tycker att det han skriver är rätt självklart

Den nationellt konservativa vågen är mer sammansatt än den schablonmarxistiska förklaringen. Den enkla iaktagelsen, som även Larsson gör, är att några av de länder som haft svårast med rasisterna egentligen inte hade någon kris alls när partierna växte sig starka på 1990- och 00-talen. Nederländerna, Danmark, Österrike och Schweiz hade lägre arbetslöshet än andra, har väl fungerande välfärdssystem och drabbades knappast av dramatiska jämlikhetsförluster. De var i stället kontinentens mest välmående länder.

Allt handlar inte om klass. Så enkelt är det. Eller svårt, egentligen.

Svenska fackföreningar är fria

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-07-15 10:01

Hur kan man ifrågasätta att LO-förbund stoppar förtroendevalda som är med i SD? I dag skriver Susanna Birgersson på DN ledare, i en allmänt underlig artikel, att det är diskriminering. På radio hör jag en person som tycker det är ett demokratiproblem. Det verkar som att de tror att facket är en statlig välfärdsmyndighet — ungefär som LO nog såg sig själva på 1970-talet. Men fackförbunden är idéburna föreningar. De som inte delar de grundläggande värderingarna får gå någon annanstans. Det är helt självklart att SD-medlemmar inte hör hemma i styrelserna. Lika självklart som att en ateist inte väljs in i en lokal frikyrkoförsamlings styrelse. Är inte det grundläggande samhällskunskap?

Böcker
Herbert Tingstens sista dagar
Herbert Tingstens sista dagar — Berättelsen om ett liv. (Bonniers 2013).
Där jag kommer från – Kriget mot förorten
Där jag kommer från – Kriget mot förorten
Kosmopolitik nu! – Demokratin måste korsa gränsen
Kosmopolitik nu! (Tankekraft förlag, 2009)
The Crazy Swede, en sann historia
The Crazy Swede, en sann historia (Norstedts, 2007)
Karl Lärka, fotograf
Kråk Ulof i Bäck å ana rikti fok Fotografier av Karl Lärka 1916-1934 (Modernista, 2004)
Europas ansikte
Europas ansikte Rasdiskriminering eller mångkultur (Norstedts, 2002)
Fattigdom
Tidigare ansåg de flesta av oss att fattigdomen var förlagd till den tredje världen. Fattigdom kopplades till bilder på svältande afrikaner, utblottade indier och misären i de ändlösa kåkstäderna runt den fattiga världens storstäder. I dag är bilden mer komplicerad.
Populisterna
Populisterna En berättelse om folkets århundrade (Norstedts, 2000)
Ingen
bild
Etnisk boendesegregering
Etnisk boendesegregering – ett reportage (Boinstitutet, 1998)
Hellre fattig än arbetslös?
Hellre fattig än arbetslös? (Norstedts, 1997)
Berättelserna
Berättelserna. Mellanöstern efter kolonialismen. (Norstedts, 1996)
Ingen
bild
Resa på helig mark
Resa på helig mark Tillsammans med Göran Gunner (Verbum, 1990)