Arena

Per Wirtén

Per Wirtén är författare och frilansskribent som skriver för bland andra Dagens arena samt kultursidorna på Expressen och Sydsvenskan. Han var chefredaktör för Arena fram till 1 januari 2010 och var också en av tidningens grundare. 2010 kom hans bok "Där jag kommer från — kriget mot förorten", en fotvandring genom förorternas idéhistoria och det förakt som riktas mot dem. Pers senaste bok är biografin "Herbert Tingstens sista dagar" från 2013.


Skicka e-brev till Per Wirtén
Blogg
Arkiv 2014
› Visa senaste 10
juli (8 st)
juni (9 st)
maj (12 st)
april (9 st)
mars (20 st)
februari (13 st)
januari (12 st)
Arkiv 2013
december (9 st)
november (7 st)
oktober (16 st)
september (13 st)
augusti (8 st)
juli (12 st)
juni (12 st)
maj (11 st)
april (11 st)
mars (17 st)
februari (13 st)
januari (12 st)
Arkiv 2012
december (5 st)
november (17 st)
oktober (15 st)
september (13 st)
april (1 st)
mars (14 st)
februari (13 st)
januari (13 st)
Arkiv 2011
december (11 st)
november (18 st)
oktober (14 st)
september (12 st)
augusti (15 st)
juli (18 st)
juni (11 st)
maj (8 st)
april (16 st)
mars (17 st)
februari (18 st)
januari (8 st)
Arkiv 2010
december (8 st)
november (15 st)
oktober (8 st)
september (10 st)
augusti (10 st)
juni (4 st)
maj (7 st)
april (11 st)
mars (18 st)
februari (22 st)
januari (24 st)
Arkiv 2009
december (3 st)

Kineser i Kairo

BLOGGTEXT | Publicerad under det senaste dygnet 13:12

För någon månad sedan kom Middle East Report med ett temanummer om Kina i Mellanöstern. Det lät spännande men visade sig vara ovanligt slätstruket för att vara MER. Men där fanns en fin liten artikel om hur kinesiska migranter skapar oro i Kairo. Reaktionerna från många egypter är som en spegel av rasismen migranter möter i Europa. De anses konkurrera ut egyptiska gatuförsäljare genom att sälja billigare. Men starkast sökljus riktas mot unga kinesiska kvinnor, som gifter sig med egyptiska män. Äktenskapsmarknaden anses vara invaderad av kinesiskor, som även där fungerar som ett slags låglönekonkurrenter. Att gifta sig med en kinesisk kvinna är rent faktiskt billigare. Kombinationen av rasism och kvinnoförakt påminner om det som odlas av Sverigedemokraternas stormtrupper i Sverige. "Media portraits of Chinese brides are a prime example. The potential bride is frequently described as if she were exactly like the cheap Chinese goods that flood the market."

Varför fastnade jag för just den här artikeln? Dels besrättade den något jag visste noll om. Jag upptäckte något nytt. Dels för att den visar hur migration är ett globalt fenomen. Vi betraktar Egypten, och hela Nordafrika, som uteslutande utvandrarländer — många framkallar bilder av hur de sköljer in över Europa i stora okontrollerbara vågor. I själva verket är de också invandrarländer, precis som Sverige. I Kairo lever kinesiska "enklaver". Kairos invånare tvingas brottas med ungefär samma frågor som migrationen väcker i Botkyrka. Migration och det kosmopolitiska är, som Zygmunt Bauman skrivit, mänsklighetens öde. Den globala migrationen berör alla, och den är inte en övergående fas som en del drömmer om. De som vill trolla bort migration och migranter kan bara göra det med brutalt naket våld. Det är det öde SD pekar ut.

Bra med fel

BLOGGTEXT | Publicerad under det senaste dygnet 08:18

Underbart. Jag hade fel i går. "Separatisterna" har överlämnat svarta lådan till malaysiska myndigheter. Där ser man faran med att blogga när man just tömt en alkoholstark belgisk öl!

Svart låda

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-07-21 18:35

Kommer utredarna någonsin få tag på de svarta lådorna från Malaysia Airlines störtade plan? Jag ser för mig hur de försvinner bort i ett enormt stort lager i någon avlägsen rysk stad, precis som den heliga arken försvann i slutscenen av "Jakten på den försvunna skatten".

För övrigt börjar kriget i östra Ukraina påminna läskigt mycket om det i Bosnien. Nu med Putin och Moskva i samma roll som Milosevic och Belgrad hade då. Jag hör i radion hur det talas om förhandlingar och kompromisser. Jag vet inte. Men jag börjar undra om man verkligen ska kompromissa med sådana som "separatisterna" i Ukraina. 

Enkelmarxisterna har fel

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-07-19 15:33

I Aftonbladet riktar Petter Larsson nödvändig kritik mot den förenklade föreställningen att den europeiska högerextremismen och nationella konservatismen svingat sig fram pga ekonomisk kris, arbetslöshet, avindustrialisering och inget annat. Larsson har både forskning och enkel iaktagelseförmåga på sin sida. Åsa Linderborg och Håkan Blomqvist kör den enkla och lättjefulla vägen, den som bekräftar trogna doktriner. Här finner du hans senaste artikel. Den är värd att läsa, även om man tycker att det han skriver är rätt självklart

Den nationellt konservativa vågen är mer sammansatt än den schablonmarxistiska förklaringen. Den enkla iaktagelsen, som även Larsson gör, är att några av de länder som haft svårast med rasisterna egentligen inte hade någon kris alls när partierna växte sig starka på 1990- och 00-talen. Nederländerna, Danmark, Österrike och Schweiz hade lägre arbetslöshet än andra, har väl fungerande välfärdssystem och drabbades knappast av dramatiska jämlikhetsförluster. De var i stället kontinentens mest välmående länder.

Allt handlar inte om klass. Så enkelt är det. Eller svårt, egentligen.

Kommentera
Beskrivning
Rubrik
Alias
Kommentar
Din e-postadress
Skriv ordet i bilden
Du är som användare själv ansvarig för innehållet i dina kommentarer.

Svenska fackföreningar är fria

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-07-15 10:01

Hur kan man ifrågasätta att LO-förbund stoppar förtroendevalda som är med i SD? I dag skriver Susanna Birgersson på DN ledare, i en allmänt underlig artikel, att det är diskriminering. På radio hör jag en person som tycker det är ett demokratiproblem. Det verkar som att de tror att facket är en statlig välfärdsmyndighet — ungefär som LO nog såg sig själva på 1970-talet. Men fackförbunden är idéburna föreningar. De som inte delar de grundläggande värderingarna får gå någon annanstans. Det är helt självklart att SD-medlemmar inte hör hemma i styrelserna. Lika självklart som att en ateist inte väljs in i en lokal frikyrkoförsamlings styrelse. Är inte det grundläggande samhällskunskap?

Synskadad sommar

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-07-14 10:08

Om några dagar har det gått sex veckor sedan min senaste ögonoperation. Efter sex veckor anses en lagad näthinna vara färdigläkt. Min håller fortfarande. Men i mitt fall tvingas jag vänta till början av december för att få veta om den kan läka fast eller inte. Men varje dag är ett framsteg.

Jag läser långsamt, ett par timmar varje dag. Nu Albert Camus romaner och senaste numret av Electronic Beats. Ska börja med Czeslaw Milosz polska dissidentklassiker Själar i fångenskap (skulle vara roligt att läsa de viktiga dissidenterna igen och se hur de fungerar i dag). Jag lyssnar på Brian Eno, Marc Almonds nya popskiva och Angelique Kidjo — fin sommarmusik. Och försöker lyssna genom Tjajkovskijs symfonier och lite annat, men det fastnar inte alls. Sommar i P1 får alltid 90 minuter att rulla förbi.

Låter det som bra sommaravkoppling? Det är en mardröm. Varjr morgon vaknar jag med rädslan att synen i vänsterögat ska ha försämrats och näthinnan i högerögat spruckit igen.

Ska jag skriva en bok om det här? Jag har börjat fundera, på allvar. Den jag skulle jobbat med i sommar och höst är ju definitivt på is. 

Foucaulteffekten i repris

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-07-11 14:36

Jag har läst Michel Foucaults föreläsningsserie vid Collège de France från våren 1976, som finns på svenska som Samhället måste försvaras (Första dlen i en serie om tre böcker på lilla Tankekrafts förlag). Det var uppiggande. Han var så skärpt i sina formuleringar. Man vet aldrig riktigt om man läser ett geni eller en total diletant.

De elva föreläsningarna är en kritik av suveränitetstanken och den liberala kontraktsteorin. Han är lika avvisande mot dem som Hannah Arendt, men utifrån lite andra utgångspunkter. Det är en kritik som är enkel att dela — och rolig att läsa. Men föreläsningarnas syfte är att identifiera hur ett annat synsätt etablerades successivt från 1600-talet och framåt där kriget, striden, kampen mellan två grupper i stället framhävdes. Ett mer historiserande och i någon mening folkligt, synsätt där samhället och inte staten är utgångspunkt. När och varför började man se samhället som två konkurrerande poler — raser, nationer, klasser, kön?

Han identifierar rastanken som grundläggande för den moderna staten. Han avvisar den fortfarande vanliga marxistiska tanken att raser är fantasier som sitter i våra huvuden, medan uteslutande klasskillnader är reella och systemgrundande. Han citerar en belysande mening Marx skrev i ett brev till Engels vid slutet av sitt liv: "Men du vet mycket väl var vi fann vår klasskamp: vi fann den hos de franska historiker som berättade om raskampen". Man kan läsa föreläsningarna som ett slags kritik av marxismen. Ett litet exempel är hur han förkastar begreppet förtryck och marxismens enkla syn på makt och maktutövning. De hölls ju i skuggan av de stora uppgörelserna i fransk vänster efter att Solsjenitsyns Gulagböcker fått genomslag.

Jag läste Foucault i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Det var en politisk befrielse som sade att jag kunde vara vänster utan att vara marxist — den så kallade Foucaulteffekten. Att nu 20 åe senare återvända till honom var avslöjande. Jag insåg hur stort intryck jag tog första gången. Han har i många avseenden grundlagt mitt sätt att se på samhället.

Ukraina — igen

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-07-03 13:59

I dag har Expressen kultur en nödvändig artikel av Anton Sjechovtsov. En kritik av föreställningen att den ukrainska revolutionen styrts av "Väst" och ukrainska fascister. I Sverige har den i huvudsak spridits av Aftonbladets kultursida i ett pinsamt politiskt och intellektuellt nederlag. Jag tror jag har hänvisat till en artikel av Sjechovtsov tidigare, när krisen på Krim var som värst. Läs hans nya artikel.  Det stora hotet mot Ukraina är inte fascisterna — som gjorde dunderfiasko i presidentvalet (okommenterat på Aftonbaldets kultursida förstås) — men de ryska etnoseparatisterna i öster (där man verkligen kan tala om beväpnad fascism).

Så här skriver han i början av sin artikel:

"Den gemensamma (och upprörande) nämnaren för alla de reportage och analyser som framhåller extremhögerns deltagande i den ukrainska revolutionen är att de inte belyser Ukrainas strävan att bli fullvärdig medlem av det demokratiska samfundet. Ukraina är helt frånvarande i analyserna, där ämnen som "västerländsk expansionism", "USA-inblandning", "utvidgning av Nato", "relationer mellan EU och Ryssland", "den ryska inflytelsesfären" och "ryska legitima intressen" diskuteras. I den kontexten berövas ukrainarna sin egen handlingsförmåga; de objektifieras till en subjektlös mobb som påstås gå i västs ledband mot Ryssland.
Dessa publicister och journalister måste behålla fokus på extremhögern för att kunna säkra en retorisk reträtt för den händelse att någon ändå skulle vilja diskutera vad Ukraina själv vill. Argumentationslinjen - anammad framför allt av vänstern i väst - är lika nedlåtande som arrogant och avslöjar intellektuell slapphet."

Kontrollsamhällets bakgårdar

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-06-30 10:45

I senaste Arena (3/2014) skriver sociologen Roland Paulsen om krisen på Arbetsförmedlingen. Där finns inte mycket nytt. Jag har läst det mesta förut. Men han lyckas skriva berörande. Man blir påverkad — både politiskt och emotionellt. Det är en bedrift. Läs den här.

Han möter arbetsförmedlare, Fas 3-inskrivna, Sven Otto Littorin och Angeles Bermudez-Svanberg. Ja, det utvecklas till ett fantastiskt reportage som vilar på hans egna kunskaper som forskare med arbetskritik som specialitet. Jag läser om Liv, en framgåmgsrik egenföretagare som får problem när hennes man blir sjuk och sedan avlider. Hon kastas ner i samhällets nya tukthussystem och slutar i Fas 3. Jag känner igen mig. Kanske för att min egen framtida försörjning just nu känns skör. Jag märker att även Paulsen blir lite omskakad av de öden han möter i Fas 3 — bottennivån i ett system som drivs av ömsesidig skräck.

En arbetsförmedlare som arbetat i 30 år fångar förändringen från trygghetssymbol till skräckmaskin: "Man kan säga att i slutet av åttiotalet var servicebiten mycket större än kontrollbiten. [ .... ] Nu är kontrollbiten mycket större än servicebiten. Så där har skett en förskjutning där man inte bara kontrollerar den sökande utan även oss. Det är en jättestor kontrollapparat."

Arbetsfömedlare förmedlar helt enkelt inte jobb längre. De kontrollerar och disciplinerar de arbetslösa. De har blivit en del av ordningsmakten, inte av välfärdsidén.

Det som upprör mig är a) hur dessa förhållanden inte ifrågasätts i nyhetsmedier, b) att socialdemokraterna har fallit tllbaka till gamla betongsynder: de intresserar sig för systemen och ignorerar de människor som mals sönder och c) hur den borgerliga arbetslinjens moralism utvecklats mot ett nytt slags lösdriverilagstiftning — skräcken för dagdriveriet och oviljan att ge sk arbetsoförmögna ett värdigt liv. Hellre fler förtidspensionärer än det terrorsystem som utvecklats för att göra vissa människors liv maximalt olyckligt.

Ge Roland Paulsen pris för den här artikeln!

Schönberg

BLOGGTEXT | Publicerad 2014-06-28 16:56

Som tonåring deltog jag i en frågetävling om musik och vann Maurizio Pollinis fantastiska inspelningar av Arnold Schönbergs pianomusik (korta stycken, allt ryms på en enkel lp). För en tonåring var det en konstig vinst. Men jag fascinerades ändå av musiken. Jag hade aldrig hört något sådant. Sedan dess har Schönbergs musik varit en del av mitt liv.

Nu har jag tagit fram mina inspelningar, och skaffat en del nya. När man befinner sig i min situation — efter ögonoperationerna — är musiken en daglig räddning. Nu har jag lyssnat genom hans viktiga verk i kronologisk ordning. Ett roligt projekt. 

Naturligtvis är det musiken åren före första världskriget som aldrig upphör fascinera. De tidiga pianoverken, andra stråkkvartetten, Fem orkesterstycken och Pierrot Lunaire (den senare otroligt mycket starkare än jag minns den). Det är musik där en historia tar slut — och ingen ny ännu tagit vid. Tonaliteten löses upp. Musiken börjar flytta eller hoppa i oväntade språng. Alla fogar brister. Det förväntade inträffar aldrig. Ingen konst ligger så nära krigsutbrottet psykos som Schönbergs från de åren. Lyssna på Fem stycken för orkester!

Vassilij Kandinsky satt i publiken under ett av framförandena av pianomusiken. Många buade. Men han kände igen sitt måleri. Han brottades med samma sak: hur ett gammalt måleri löstes upp till abstraktioner, färgytor, snabba linjer utan konventionell fullbordan. Han skrev brev till Schönberg. Och hanfångade konsertens anda i en liten målning.

När Schönberg sedan, under mellankrigsåren, skulle bygga upp ett nytt system, tolvtonsprincipen, blev det inte lika roligt. Torrt. Heroiskt. Snårigt. Dekonstruktion gör roligare konst.

Jag har glömt — eller kanske aldrig riktigt förstått — hur antinazistisk Schönbergs musik var under nästa världskrig, i exil i Los Angeles. Den judiska Kol Nidre, sedan pianokonserten, En överlevande från Warszawa och hans Ode till Napoleon. Flammande musik mot tyranniet, mot förintelsen.

Modernistisk konst och litteratur är för länge sedan mainstream. Vem tycker längre Kandinskys måleri är svårt eller experimentellt. Men den modernistiska musiken anses fortfarande utmanande. I synnerhet Schönberg. Det är underligt. Och fascinerande.

Jag hittade f.ö. en rätt ny lysande fin inspelning av Schönbergs pianomusik av fransmannen Florent Boffard. Man får med en dvd där han föreläser om musiken vid ett piano. Nördigt men inte ointressant.

När Schönbergs musik tystnar kollar jag Full patte på SvT Play. Det roligaste jag sett sedan Nile City.

Böcker
Herbert Tingstens sista dagar
Herbert Tingstens sista dagar — Berättelsen om ett liv. (Bonniers 2013).
Där jag kommer från – Kriget mot förorten
Där jag kommer från – Kriget mot förorten
Kosmopolitik nu! – Demokratin måste korsa gränsen
Kosmopolitik nu! (Tankekraft förlag, 2009)
The Crazy Swede, en sann historia
The Crazy Swede, en sann historia (Norstedts, 2007)
Karl Lärka, fotograf
Kråk Ulof i Bäck å ana rikti fok Fotografier av Karl Lärka 1916-1934 (Modernista, 2004)
Europas ansikte
Europas ansikte Rasdiskriminering eller mångkultur (Norstedts, 2002)
Fattigdom
Tidigare ansåg de flesta av oss att fattigdomen var förlagd till den tredje världen. Fattigdom kopplades till bilder på svältande afrikaner, utblottade indier och misären i de ändlösa kåkstäderna runt den fattiga världens storstäder. I dag är bilden mer komplicerad.
Populisterna
Populisterna En berättelse om folkets århundrade (Norstedts, 2000)
Ingen
bild
Etnisk boendesegregering
Etnisk boendesegregering – ett reportage (Boinstitutet, 1998)
Hellre fattig än arbetslös?
Hellre fattig än arbetslös? (Norstedts, 1997)
Berättelserna
Berättelserna. Mellanöstern efter kolonialismen. (Norstedts, 1996)
Ingen
bild
Resa på helig mark
Resa på helig mark Tillsammans med Göran Gunner (Verbum, 1990)