Bort med Mubarak

BLOGGTEXT | Publicerad 2011-01-30 13:10   2 kommentarer

För varje timma Mubarak klamrar sig fast vid makten växer risken att Egypten faller ner i sönderfall, våld och kaos. Det är en skam för svensk utrikespolitik att Carl Bildt inte kräver att Mubarak tar nästa flyg till landsflykt.

I Bildts utspel och andra kommentarer – även från svenska journalister – hörs en längtan efter starka manliga ledare. Det är som att ingen tror att araber kan leva med självstyre, utan starka samlande patriarker och fria från säkerhetspoliser. Varför denna rädsla? Hänger den samman med föreställningen att islam och demokrati är oförenliga?

Bilderna från Kairo är känslomässigt överväldigande. Jag har hört hur Cecilia Uddén kämpat med känslorna när hon rapporterat. Jag förstår henne. Har man följt politiken i Mellanöstern länge är det här revolutioner man drömt om, längtat efter och hoppats på – men nästan gett upp hoppet om. Jag gick med i Palestinagrupperna när jag var 17 år. Även om jag under senare år inte följt politiken särskilt nära, situationen blev helt enkelt för deprimerande,så finns mina känslor kvar där.

Om revolutionerna i Egypten och Tunisien får ett lyckligt slut, och kanske sprids, kommer konsekvenserna bli stora.Inte bara i Mellanöstern. Även i Europa: En grundpelare för den rasistiska islamofobin håller just nu på att smulas sönder på gatorna i Kairo och Alexandria. Mycket står på spel. Carl Bildts brist på stöd för omvälvningen blir i det ljuset skandalös.

Kairo. Kairo

BLOGGTEXT | Publicerad 2011-01-28 17:31

Jag följer demonstrationerna i Egypten på Guardians livebevakning med ständiga uppdateringar, bilder och nyheter. Det som händer är otroligt. I Onsdags skrev jag på Dagens arena, inför demonstrationerna, att arabvärldens mäktigaste regim är den svagaste. Men jag hade aldrig trott det här.

Just nu ryktas att det styrande partiets högkvarter brinner. Mubaraka skulle hållit tal för snart en timma sedan. Men ännu är det tyst. USA:s utrikesdepartement har twittrat (!) mer tydligt stöd till demonstranterna än Carl Bildts patetiska önskan om stabilitet tidigare i dag – i praktiken stöd till den korrupta styrande eliten och avståndstagande från den revolution som medborgarna nu försöker.

Vad som helst kan hända i kväll.

Gnistorna sprider sig. I dag läser jag hur det folkvalda parlamentet i Kabul opponerar sig mot president Karzais vilja att göra som han vill.

Ännu inga reaktioner om Ingvar Kamprad efter Uppdrag granskning avklädningsshow. De flesta verkar sluta upp bakom ikonen. Det är den borgerliga förnöjsanhetens helvete som lagt sin exklusivt formgivna filt över landet.

Nu tillbaka till Guardian live från Kairo. Stora polisstationen i Kairo brinner också nu.

Kejsare utan kläder

BLOGGTEXT | Publicerad 2011-01-27 17:48

Jag har väntat hela dagen på att journalister ska följa upp Uppdrag gransknings inslag i går om Ingvar Kamprad. Men det är tyst. Kamprad verkar vara som Sverigedemokraterna: en gås. Alla upplysningar om hur det verkligen förhåller sig rinner av.

Det handlar naturligtvis om pengarna. Inte att han tillhör världens mest förmögna. Inte att han skatteplanerat minutiöst. Men själva hyckleriet. Han har alltid sagt en sak – men varit en helt annan. 1990 i teve: "Jag äger en mycket liten förmögenhet.". Uppdragning granskning blev en rysare på jakt efter pengarnas väg, via brevlådeföretag, tomma spökkontor och sedan en pansarvagnstät juristfirma i skatteparadiset Lichtenstein. För varje minut föll myten om Ikea och Ingvar Kamprad som det schyssta folkhemssvenska företaget som barren på gamla vissna julgranar.

När SVT  till sist lyckades hitta honom för att få kommentarer ropar han i vinternattens mörker: "Du är sjuk i huvudet" och "Du är jävligt snurrig att ställa sådana frågor". 

Där borde en myt vara slut. Den beundrade kejsaren stod naken. DN hade en syrlig liten kommentar på ledarplats. Och Expressen tar ställning för den nakna kejsaren: det är synd om honom. Bara för att SvT mycket vänligt gör samma sak Expressen brukar göra brutal: ber om en kommentar.

Vad är det för fel med svenskarna och deras hjältar?

I Egypten verkar en annan kejsare också vara på fall. I morgon är det fredag. Människor är lediga efter lunch. Mohammad al-Baradei kommer delta. Det blir en spännande dag.

Långdistans

BLOGGTEXT | Publicerad 2011-01-26 09:15

I dag har jag första föreläsningen i år om min senaste bok, Där jag kommer från. Almanackan är full av bokningar resten av våren. I dag är det möte på en "borgerlig salong" i Stockholm. Ja, det finns tydligen fortfarande sådana. Kulturellt intresserade samlas för att samtala och dricka kaffe.

Jag saknar tevereklamen med Duracellkaninen som jag inte sett på länge. Den gör mig alltid glad. Fungerar som ett slags peppning och möjligen även självbekräftelse. Det är ju så jag känner mig. Seminarier, blogginlägg, recensioner, artiklar. Det finns inget slut. De med bäst batteri överlever. Jag är en Duracellkanin.

Jag får energi av frihetsvågen i Nordafrika. Följde demonstrationerna i Egypten och Libanon på Guardians livebevakning i går. Jag blir rörd. Människor är så modiga. Jag har skrivit ledare på Dagens arena i dag.

I helgen såg jag A Winter's Bone och blev lite konfunderad. Det är sannerligen ett starkt porträtt av ung kvinna i samhällets utkant (amerikansk outsiderliv i the Ozarks vilda skogar i Missouri). Men den efterlämnade en känsla av dysterhet. Hennes styrka ledde ju inte till befrielse från familjernas kriminella hierarkier. Filmens berättelse var ju i stället en om socialisering in i outsiderlivets stenhårda ordning. Hon prövades och accepterades. När den stenhårda slutscenen slocknade ville jag bara ropa "NEEEJ".

Ture

BLOGGTEXT | Publicerad 2011-01-20 15:39   1 kommentar

Rabén & Sjögren har bestämt att inte ge ut ny upplaga av Ture Sventon i Paris. De ville stryka det rasistiska begreppet "neger". Boken är skriven 1953. Men Författarförbundet som förvaltar författaren Åke Holmbergs rättigheter sade nej till ändringen; texten ska stå. Jag tycker Författarförbundet gjorde rätt.

I USA finns en gammal strid av liknande slag. Där gäller den språket i Mark Twains Huckleberry Finn. Förra året kom en rentvättad utgåva. Den väckte kritik, inte minst från andra författare. Serieboken Tintin i Kongo med sin uppenbara rasism är en ett annat omtvistat exempel.

Jag förstår de som vill sanera gamla böcker. Men de missar att böcker är dokument över sin tid, ett slags historiska vittnen. Att lägga dem till rätta, efter senare generationers ljus, är att förfalska historien. Om man tar bort rasism ur europeiska böcker döljer man i praktiken kontinentens historiska arv. Och man fråntar författaren hans/hennes ansvar för orden.

Om man inte står ut med gammal rasism, antisemitism, nationalism eller kvinnoförakt får man väl sluta ge ut nya upplagor. Vi som ändå gillar arkeologiska utgrävningar i litteraturens mörker hittar dom ändå – i bibliotekens magasin. 

Om kulturministerns uppmaning i SR till kulturskribenter att skriva säljande för rika borgare kan man läsa Karin Olssons bloggkommentar.

Dominoeffekt?

BLOGGTEXT | Publicerad 2011-01-19 18:02

Alla vet att den tunisiska revolutionen utlöstes av att en ung man hällde bensin över sig och tände eld. Fler nordafrikaner har följt hans exempel.

I Algeriet har fyra personer under senaste veckan gjort samma sak. En av dem försökte offra sitt liv utanför säkerhetstjänstens byggnad i den lilla staden Mostaganem.

I måndags satte en 50-årig man eld på sig alldeles utanför parlamentet i Kairo.

Samma dag tände Yacoub Ould Dahoud eld på sig själv och sin bil framför Mauretaniens parlament.

De tre länderna har en sak gemensamt med Tunisien: De styrs av auktoritära och korrupta regimer där demokratiska friheter är inskränkta och parlamentsvalen är skämt. Diktaturerna har verkat orubbliga. det finns en chans att folkmassorna i Tunis får dominobrickorna på fall. Här min ledare i Dagens arena från i går.

Federalism!

BLOGGTEXT | Publicerad 2011-01-18 20:41   2 kommentarer

På ett seminarium inför euroomröstningen sa statsvetaren (och EUroskeptikern) Sverker Gustafsson att gemensam valuta utan finanspolitisk union leder till antingen sönderfall eller federalism. Jag har citerat honom många gånger.

I en lång och skarpslipad artikel om eurokrisen i International Herald Tribune 14/1 (nej, den verkar inte finnas digitalt) når Paul Krugman ungefär samma slutsats. Nu måste Europa bestämma sig. Krugman pekar ut fyra möjliga vägar. 

1. "Toughing it out". De drabbade länderna – Grekland, Spanien, Irland och kanske fler – tvingas genom samma stålbad som Lettland och Litauen genomgått. Hård "inre devalvering" genom lönesänkningar och budgetslakt. 

2. "Debt restructuring". Enligt Krugman förväntar sig inte marknaden att Grekland och Irland kommer kunna betala tillbaka alla sina skulder. En del av skulderna måste helt enkelt avskrivas. Det minskar inte behovet av "inre devalvering" men underlättar genom att minska pressen utifrån, från långivare och andra. Krugman ser det som nödvändigt för Grekland och Irland, kanske även Spanien och i mest skrämmande fall även Italien och Belgien.

3. "Full Argentina". 2002 kollapsade argentinsk ekonomi och hela samhället. De  ställde in betalningar av utlandsskulder och släppte valutan fri som sjönk som en sten (i praktiken samma brutala lönesänkningschock som balternas "inre devalvering"). I praktiken har Island gjort samma manöver – och klarat sig bättre än Lettland och Litauen. Men kan ett euroland lämna den gemensamma valutan? Ja, i teorin. Men, lägger Krugman till, knappast i praktiken. Kollapsen skulle bli för brutal för landet som vågar.Samidigt kan en "inre devalvering" till sist bli så plågsam att total kollaps ändå blir lockande val.

4. "Revived Europeanism".  Den enda progressiva och humana vägen ur situationen är att ta ett stort steg mot en ordentlig federation. Förslag i den riktningen ligger på förhandlingsborden nu. Parlamentet vill ha beskattningsrätt och en expansiv budget. Det finns förslag på euro-obligationer. Men Tyskland och andra bromsar. De vill inte ha den "fördelningspolitiska union" som Krugman anser är nödvändig – det vill säga en där resurser förs från rika till fattiga regioner för att öka stabilitet i systemen. Så fungerar USA. Därför kan dollarn vara stark trots enorma skillnader i hur krisen slår mot olika delstater.

Just nu har EU valt väg 1, den baltiska med hårda "inre devalveringar". Men kommer den fungera?

"The odds are that the current tough-it-out strategy won´t work even in the narrow sense of avoiding default and devaluation – and the fact that it won´t work will become obvious sooner rather than later. At that point, Europe´s stronger nations will have to make a choice."

Jag är rädd att konservativa krafter i det längsta vill undvika en mer gemensam ekonomisk politik med fördelningspolitiska förtecken. Sönderfallet närmar sig. På Dagens arena har jag länge efterlyst en europeisk new deal för att komma ur eurokrisen. Det sorgliga är att Socialdemokraterna även i denna fråga förlorat sin kompassriktning och sina radikala ekonomisk-politiska reflexer. De tillhör unionens konservativa läger. V och MP finns inte ens på den europolitiska banan.

De flesta verkar anse att bara man sitter lugn i båten och blundar, kanske blaskar lite med årorna, så går mardrömmen över. Jag tror annorlunda.

Vem vill bli soldat?

BLOGGTEXT | Publicerad 2011-01-17 20:12

Nyheten att försvaret inte klarar att rekrytera soldater är fin. Uppenbarligen är det alldeles för få som vill dö för sitt land. Det är bästa möjliga betyg för Sverige. Ett bevis att skolan sköter sitt uppdrag, att fostra demokratiska människor.

Jag har börjat läsa Jean Giono från Provence. Hans genombrott Kullen har kommit på svenska nu. På franska kom den 1929. Korta härliga meningar. Snabba metaforer som får hela texten att dra efter andan. Det påminner om Anders Ehnmarks sätt att skriva. Jag älskar varje rad. Måste till biblioteket och se vad mer som finns översatt.

Det gäller att se upp så inte arbetsförmedlingen börjar tvinga arbetslösa ungdomar ta jobb som militärer. Att dö i uniform måste vara frivilligt.