Syrien

BLOGGTEXT | Publicerad 2012-02-28 14:00

Den gamla vänsterkampen verkar vara på väg tillbaka, nu om Syrien: är det rätt att intervenera eller inte? Ska länder lämnas i fred med att rädda sig från terror och övergrepp på egen hand, i det nationella självbestämmandets namn?

Det är alldeles självklart att omvärlden måste lägga sig i när Assadregimen bombarderar sin egen befolkning. Frågan är ju bara hur – och om det kan ske på andra sätt än klumpiga militära.

Kan man vara annat än pessimist? Jag tror Syrien är förlorat och nu kommer sjunka ner i tio år av libanesiskt kaos — men blodigare, farligare och större. Efteråt kommer vi fråga: Varför gjorde världssamfundet ingenting?

I NY Times presenterade nyligen Anne-Marie Slaughter, vid Princeton och tidigare medarbetare till Obama, ett förslag att omvärlden skulle kunna skapa ett slags "no-kill zones" i Syrien, först längs gränserna mot Turkiet och Libanon, sedan allt mer utbredda. Där skulle utländska styrkor - främst från Arabförbundet och Turkiet - kunna bidra med råd, kunskap, intelligence, karläggning av den syriska arméns rörelser men också olika defenisva vapen till de Syriska fria armén. Syftet ska vara att skydda civilbefolkningen, men också att skapa ett slags skyddade zoner där diktaturen förlorar kontroll.

Jag bli inte entusiastisk. Jag tror att man fortfarande måste försöka hitta andra, mindre vapenpräglade, sätt att stödja oppositionen. Hjälp med sk intelligence, humanitär hjälp, frysning av den syriska elitens miljoner, selektiva bojkotter. Är det inte utländska trupper som Assadregimen just nu drömmer om? Det skulle kunna ge arméns våld ny retorisk trovärdighet.