Rikedom som samhällsproblem

BLOGGTEXT | Publicerad 2012-02-05 11:50

Det är intressant hur många känslosvallningar bussturen till Solsidan för att spana in överklassen satt i gång. I dag leder det Peter Wolodarski till ett (som vanligt i hans fall) vältempererat försvar av stora förmögenheter. Varje påpekande att de superrika är ett växande samhällsproblem framkallar reaktioner i Sverige. I resten av världen är rikedom nu ett självklart problemämne. Inte bara inom vänstern utan även bland ekonomer på IMF (det finns länkar i tidigare blogginlägg jag gjort) och föreläsare på World Economic Forum. I morse hade Godmorgon världen, i sin andra timme, ett bra sådant inslag med olika röster om kapitalismens kris – kallat Kapitalism 4.0.

Jag måste erkänna att jag lite glömt platsen där protesterna först tog fart. Nämligen Wisconsin, USA. Minns ni? När guvernören Scott Walker inskränkte de offentliganställdas fackliga rättigheter utbröt enorma demonstrationer. Han lyckades vinna sakfrågan. Men nu har oppositionen lyckats samla in en miljon namn – i en delstat som är två stora städer och resten gles glesbygd –som kräver omval av guvernören, en s k recall. Enligt delstatens regler räcker 500 000 namn. Så i höst blir det nyval. 

Upproret i Wisconsin var gnistan som tände 99%-rörelsen, som i sin tur tvingade in en rad samhällsfrågor i debatten. Utrymmet för vad som ansågs ok att säga, utan att anses som extremist, vidgades. Ojämlikhet är inte bara en fråga om individer utan om grupp, klass och struktur. 

Att fackliga och andra aktivister i Wisconsin lyckats samla in en miljon röster säger något om stämningen i landet. Men recall-processer är principiellt tveksamma. Liknande regler för folkomröstningar i t ex Kalifornien var från början redskap för att skydda vanligt folk från plutokratisk maktkoncentration. Men har de senaste åren vänts till motsatsen. Rika företagsintressen kan med anställda snabbt samla in tillräckligt med namnunderskrifter för att få folkomröstningar om gynnsamma ändringar i regelsystem. I dag växer därför kraven  att, med omsorg om demokratin och medborgares rättigheter, inskränka möjligheten till folkomröstningar.

De superrika vrider demokratin snett. Det extremt ojämlika skapar korruption. det handlar inte om elaka individer som spelar fult (dit Wolodarski vill ha debatten) men om kollektiva som handlar utifrån gemensamma och rationella gruppintressen. Det är en bland många orsaker till att de rika måste beskattas hårdare. Om bussresor kan utlösa sådana diskussioner även i den svenska ostkupan – och öppna den mot omvärldens diskussioner – är de bra.