Olle Stenholm

BLOGGTEXT | Publicerad 2012-02-14 08:31   4 kommentarer

I går fick jag pris. Det kändes inte bara roligt, utan även lite högtidligt eftersom det var ett pris till journalisten Olle Stenholms minne. Jag träffade honom aldrig, men han fanns väldigt nära under många år, ja faktiskt ända från den stund jag började bry mig om omvärlden – genom sin journalistik. Han var ett levande exempel på hur mycket journalister kan betyda, utan att vi egentligen tänker på det.

I dag läste jag tredje delen i SvD:s serie om massvaccineringen och de barn som fick narkolepsi. Det är också journalistik när den är riktigt bra. Genomarbetad men ändå till synes enkel och självklar. Då får den konsekvenser. Ingen kan läsa utan att börja tänka.

Alla turer kring kontrakten med vaccintillverkarna och beslutet att hela befolkningen skulle erbjudas vaccin är dunkla och märkliga. Men jag tycker ändå att beslutet var rätt. Det kommer att svepa in nya globala och dödliga influensavirus. Massvaccineringar kommer upprepas. Filmen Contagion var realistisk. 

Det är livsviktigt att människor vaccinerar sig och att de reaktionära konspirationsteoretiker som framgångsrikt driver generell kritik av all vaccinering inte vinner debatten. Just därför måste staten gör allt den kan för att de barn som drabbades av narkolepsi ändå får bra liv. Göran Hägglunds passivitet är pinsam och 50 000 kr i engångsersättning ett hån. Det minsta är att de drabbade får en statlig inkomstgaranti baserad på en medellön för resten av sina liv. De följde statens uppmaning. Då måste staten ta fullt ansvar.

Det är inte riskfritt att vaccinera sig. Inga vaccin är ofarliga. Inte heller de mot mässlingen och annat. Vid nästa massvaccinering kommer antagligen också en liten liten grupp drabbas av problem. Därför är det viktigt att regeringen nu sätter en standard genom stöd till de som drabbats. Annars kommer bortfallet bli enormt nästa gång larmet går och vaccinationssprutorna ska fram – och då kan konsekvenserna bli ännu värre.

Jo, med priset till Olle Stenholms minne följde också ett ovanligt fint formgivet diplom. Det står nu på bokhyllan i mitt arbetsrum. Där står motiveringen: för att jag gett nya infallsvinklar på några av samtidens stora frågor – främlingsfientligheten i Europa, socialdemokratins kris och den arabiska våren. Nu ska jag inte skriva mer om priset – mitt behov av självhävdelse är mättat – men det var roligt att få.