Kriget gick mot sitt slut och Gunnar Myrdal skrev boken Varning för efterkrigsoptimism. Av en slump ligger den vid min soffa sedan några dagar. Omslaget är fint. Bokens budskap var en alarmistisk varning att efter kriget skulle följa extrem lågkonjunktur och att en bitter nationalism skulle svepa över Europa. Han fick sällsynt fel.

Men i ett avslutande kapitel hittar jag en intressant programförklaring från en då radikal keynesiansk Socialdemokrat. Den fångade mitt intresse. Jag kan inte låta bli att undra var Myrdals typ av vänster tog vägen. 

Så här skrev han:

"Vi [Sverige] eftersträvar en rättsreglerad och demokratisk, överstatlig ordning i världen. Vi vill ha trygghet för krig. Vi vill ha fri handel, ohämmade kapitalrörelser, stabila valutaförhållanden och en rationell arbetsfördelning mellan staterna.

I en sådan internationell ordning vore vi för vår del beredda att ta väsentliga inskränkningar i vår nationella suveränitet."

I dag skulle de orden brännmärkas som nyliberala – "ohämmade kapitalrörelser" – av de flesta som kallar sig keynesianer.