Sociologen Sharon Zukin har skrivit Naken stad, som är en berättelse om gentrifieringsprocesser och upprustningar i New York. En enormt intressant och rolig bok. Jag läste den i somras efter ett kort besök i NY. Plötsligt fick jag veta hur några av de platser jag gillar blivit som de är: Williamsburg, East side, Harlem, Union square. Om striderna mellan medborgarna, staden, spekulanterna, storbolagen och småföretagen – och hur de utmynnar i den postmoderna gammelstaden. Hon skriver detaljerad och levande stadshistoria. Den som ska till NY måste helt enkelt ta med Zukins bok på planet.

I dag skriver Mark Isitt en obegåvad sågning i DN. Han kommer bli konservatismens nya mediafavorit. I våras skrev han gammaldags föraktfullt i GP, som en Stanley i Afrika, om Göteborgs fattiga stadsdelar. Men hans tid i kulturdebattens sol kommer bli kort. Han saknar skills.

Zukins projekt att försök att återupprätta begreppet autenticitet, den äkta staden, är naturligtvis dödfött, även om hon försöker omtolka det till ett om både social rättvisa och historia. Längtan efter äkthet är grunden till modern ondska. Det kan hon aldrig fly. Men hennes kritiskt respektfyllda brottning med stadsteoretikern Jane Jacobs är fin. Hennes kritik träffar rätt. Men man kritiserar inte en ikon ostraffat – då får man spö av Isitt. Jacobs ställning bland kosnervativa stadsromantiker är lika fördummande som Lenins var inom vänstern för 30 år sedan.

Absolut intressantast i Zukins bok är hennes diskussioner – nyanserade, mångtydiga, konkret politiska – om hur politik, civilsamhälle och storkapital samverkar (och bråkar) kring att nyskapa offentliga platser i New York. Många av de platser och torg som vi uppfattar som offentliga och öppna symboler för demokratin administreras och upprätthålls av privata intressen. Det är en förändring som är påtaglig även i Sverige. 

I den digitala världen rasar striderna om det offentliga, det gemensamma och den kulturella allmänningen. I diskussionen om staden är den föråldrad och torftig. 

I S:t Eriks årsbok, som kommer i höst, skriver jag om förorten och det offentliga: "Offentlighet skapas genom att platser tas i anspråk, genom att medborgare erövrar dem. Det är hög tid att någon politisk rörelse driver frågan om gallerian och inomhustorget till högre rättslig instans – har vi samma rättigheter innanför som utanför svängdörrarna [dvs på det öppna torget i Skärholmen respektive i stadsdelens stora galleria, båda är allmän plats]? Vad är det egentligen för skillnad mellan privat och offentligt ägd allmän plats, mellan torg med respektive utan tak?"

Det är om dessa viktiga frågor – alltid frågor om makt – som Zukin spanar i sin bok om New York. Den är förvisso störande kvartersstadsromantisk, men ändå rolig att läsa.