Arena

Per Wirtén

Per Wirtén är författare och frilansskribent som skriver för bland andra Dagens arena samt kultursidorna på Expressen och Sydsvenskan. Han var chefredaktör för Arena fram till 1 januari 2010 och var också en av tidningens grundare. 2009 kom ett urval av hans artiklar i boken "Kosmopolitik nu!". I augusti 2010 ger Bonniers ut Per Wirténs nya bok "Där jag kommer från" om förorten och den fjärde stadsrevolutionen.


Skicka e-brev till Per Wirtén
Blogg
Arkiv 2014
› Visa senaste 10
april (8 st)
mars (20 st)
februari (13 st)
januari (12 st)
Arkiv 2013
december (9 st)
november (7 st)
oktober (16 st)
september (13 st)
augusti (8 st)
juli (12 st)
juni (12 st)
maj (11 st)
april (11 st)
mars (17 st)
februari (13 st)
januari (12 st)
Arkiv 2012
december (5 st)
november (17 st)
oktober (15 st)
september (13 st)
april (1 st)
mars (14 st)
februari (13 st)
januari (13 st)
Arkiv 2011
december (11 st)
november (18 st)
oktober (14 st)
september (12 st)
augusti (15 st)
juli (18 st)
juni (11 st)
maj (8 st)
april (16 st)
mars (17 st)
februari (18 st)
januari (8 st)
Arkiv 2010
december (8 st)
november (15 st)
oktober (8 st)
september (10 st)
augusti (10 st)
juni (4 st)
maj (7 st)
april (11 st)
mars (18 st)
februari (22 st)
januari (24 st)
Arkiv 2009
december (3 st)

Schori i Afghanistan, betong i Arbetaren

BLOGGTEXT | Publicerad 2010-05-07 09:56   21 kommentarer

För två minuter sedan skickade jag måndagens ledare till Nisha på Dagens arena. Det gäller Afghanistan (igen) och nu utifrån Pierre Schoris nya bok Vägen ut ur Afghanistan (Leopard). Den kort, kärnfull och absolut läsning för den intresserade.

Man kan se hur en ny uppfattning nu klarnar om Afghanistan. Om att konflikten bara kan lösas med förhandling, politik och kompromiss. Schori vill att Sverige omedelbart tar hem sina trupper. Den (f.d.?) brittiska utrikesministern David Miliband vill att alla stannar. Men båda är ändå påfallande ense om vägen mot en lösning. Jag har bloggat tidigare om Milibands artikel i NY Review of Books.

Den pakistanska journalisten Ahmed Rashids förslag, som han presenterade tidigare i år (jag har bloggat även om det), har säreget inflytande. Schori refererar honom rakt av och Milibands artikel är uppenbart påverkad av hans artikel. Bra, förstås.  Känns hundra mil i intelligens från både Carl Bildt, Urban Ahlin och de på andra sidan som utan minsta eftertanke kräver omedelbart tillbakadragande av allt och alla.

Jag läser långsamt Lars Jakobsons feta roman Vännerna. Jag är svårt beroende av hans ojämna böcker. Har läst alla. Ingen kan framkalla sådan schizofreni mellan fiktion och samhället utanför boken. Man vet aldrig vad som är sanning och lögn, dokumentärt och påhittat. Vännerna är mer infernalisk än nånsin. 

Vårdentreprenörer låter åldringar svälta i övergivna i heta lägenheter. Polisen jagar papperslösa migranter i en förort dominerad av en jättebyggnad i form av Per-Albin Hanssons huvud. Därinne ryms ett multinationellt bolag startat av folkhemsnostalgisk företagare typ Ingvar Kamprad. Kontrollsamhället är helt genomfört. Staten i upplösning. Vad är en människa? Finns individen?

Så här:

"I en ideologilös värld handlar det inte längre om vad man ska uppnå, utan om skräcken för att mista. Inte främlingsrädsla, främlingen kommer över tid att bli igenkänd och identifierad. Rädslan är för det främmande som begrepp, det som hela tiden lurar under horisonten. Bortom kontroll. Därför skall alla med. Alla skall bli till vi. Ingen och ingenting skall lämnas utanför. I utanför dväljs monstren och alla monster skall förstöras."

Lars Jakobson är en postmodern Peter Weiss.  

I dag skriver Sverker Lenas om hur Arbetaren nu sänks av sina ägare. I helgen kommer ett samlat angrepp mot utvecklingen från en rad tidigare redaktörer, reportrar och medarbetare att publiceras. Jag är en av dom. Att Arbetaren försvinner som fri och oberoende röst är ett förfärligt bakslag för svensk vänsteroffentlighet. Jag har läst den i 33 år. Först sporadiskt. Men sedan nånstans runt 1987 varje nummer varje vecka. Den har räddat mig från fördumning. Det var oförglömligt att få skriva för den och vara inblandad i att utveckla kultursidorna under några roliga år. 

Läs kommentarerUppdatera
Stäng
 

Skrivet av Selänne 2010-05-07 13:49

Farväl?

Tack, för att du är med och lyfter fram kritiken i offentligheten. Kanske det nu blir meningsfullt att stå kvar som medlem och prenumerant.

För de som vill ha en försmak om vad frågan gäller kan leta upp det senaste numret av Syndikalisten. Denna medlemstidning kan vara svår att få tag på, men den finns på några bibliotek - om man inte känner någon som fortfarande är medlem.

Anmäl

Skrivet av Fabian 2010-05-07 18:54

Fattigt

Vilken tragisk och smutsig människa du är Per Wirtén. Att du varit en usel journalist har vi ju vetat i alla tider. Men att du dessutom var en så fattig person var det få som trodde.

Du borde skämmas

Anmäl

Skrivet av Per W 2010-05-07 19:51

Svar

Hej Fabian, kul att du orkar engagera dig i mitt arbete. Fortsätt med det. Jag lovar att fortsätta provocera dig.

Anmäl

Skrivet av Fabian 2010-05-08 07:06

Per W

Du provocerar mig inte, till det är du inte tillräckligt skicklig skribent. Men det är du uppenbarligen för pantad för att förstå,. Det som stör mig är att SAC:s medlemmar har fått betala lön till parasiter som du. Du är ett mentalt fattigt borgarkräk som i har smutsat ner tidningen Arbetaren anseende genom att ha jobbat där. Jag hoppas att SAC:s medlemmar lär sig av det här och ser till att styra upp ordentligt hur redaktionen tillsätts till nästa kongress så att det inte kan komma en ny samling bortskämda och talanglösa medelklass ungar och kuppa till sig pengar från vanliga hederliga arbetare.

Anmäl

Skrivet av L 2010-05-08 10:23

Var?

Var har Sverker Lenas skrivit och var kommer ert inlägg om Arbetaren?

Anmäl

Skrivet av Per W 2010-05-08 11:22

svar till L

Sverker skrev i DN i gåt, finns nog inte på nätet bara på papper. Vår artikel är i Aftonbladet kultur. I dag eller i morgon.

Anmäl

Skrivet av Rasmus 2010-05-08 14:37

Vägarna skiljs - är det konstigt?

I dagens Aftonbladet klargör varför Wirtén m.fl. varför de inte längre vill skriva i tidningen. De undertecknade pekar på Arbetarens historia och betydelse, men nämner bara allt möjligt annat än tidningens betydelse för arbetsplatskamp och annan klasskamp. De undertecknade ignorerar helt den kritik och de önskemål som aktiva medlemmar och kongressombud framfört i åratal: att tidningen ska bli bättre på att belysa just arbetarkamp, vilket inte utesluter andra ämnen och perspektiv.

De undertecknade vill tydligen en sak med tidningen, SAC:s medlemmar en annan. Inte konstigt att vägarna skiljs åt. Konstigt däremot att göra ett upprop i Aftonbladet. Är det anstötligt att en medlemsstyrd fackförening också har en medlemsstyrd tidning som ska främja det fackliga arbetet? Anmärkningsvärt att tidningens innehåll påstås ha förfallit på en massa sätt, utan att de undertecknade refererar till en enda artikel i ett enda nummer.

Som medlem är jag ännu inte insatt i arbetsförhållandena inne på redaktionen. Märkligt nog anser sig alla undertecknade ha järnkoll på läget, varav de allra flesta aldrig arbetat tillsammans med den nya redaktören.

Anmäl

Skrivet av Ascaso 2010-05-08 16:39

Social arrogans 2.0

Signaturerna Fabian och Rasmus fortsätter att visa prov på social arrogans.

Fabian skrev: Jag hoppas att SAC:s medlemmar lär sig av det här och ser till att styra upp ordentligt hur redaktionen tillsätts till nästa kongress så att det inte kan komma en ny samling bortskämda och talanglösa medelklass ungar och kuppa till sig pengar från vanliga hederliga arbetare.

Kommentar: Den nya ledningsgruppen på redaktionen kanske inte är talanglös eller bortskämd men klasstillhörigheten är subjektivt tillkämpad. I några fall har de en borgerlig uppväxt.

Rasmus skrev: Som medlem är jag ännu inte insatt i arbetsförhållandena inne på redaktionen.

Kommentar: Det står andra fritt att skaffa information från de som anser sig direkt drabbade. Men pröva att lyssna för en gångs skull innan du tar ställning. Överraska med annat än lomhörda, enkelriktade föreläsningar!

Rykten gör gällande att chefredaktören delegerat uppdraget att replikera i Aftonbladet. Om det är sant, är det att svika medlemmarnas förtroende som funktionär vald på kongress.

Anmäl

Skrivet av Albert 2010-05-08 19:59

Nåja, brösta er inte så ni spricker...

Ascaso (och för all del även Per Witrén): Själv måste jag påstå att jag har hyfsad insyn i hur det ser ut på redaktionen och kan bara lugnt konstatera att det finns mer än en sanning om hur det gått till när den av medlemmarna valde chefredaktören tillträtt. Och man kan lugnt påstå att av de få av de undertecknande som faktiskt jobbat under den nya chefredaktören är än färre utan skuld.

Vad gäller tidningens "nya" inriktning, dvs att ha ökat den fackliga bevakningen från sisådär 5% till kanske 15-20%, så kan jag för mina gudar inte begripa vad problemet är. Det ENDA skälet till att Arbetaren finns kvar idag är att SACs medlemmar gång på gång löst ut tidningen när man i åratal gått back. Och eftersom de tidigare redaktörerna målade in tidningen i ett hörn med presstödet så kommer det fortsätta vara så. Det betyder att om inte SACs medlemmar gillar tidningen så kommer man lägga ner den. Så enkelt är det. Att den tidigare redaktionen då helt ignorerat SACs medlemmar som målgrupp visar bara på att man faktiskt såg sina egna intressen som viktigare än tidningens fortlevnad. Framförallt när andelen prenumeranter som också är medlemmar är så låg som den varit under de senaste åren. Matematiken är således enkel, värnar man om tidningen så gör man en tidning som SACs medlemmar tycker är värd att köpa eftersom sannolikheten att man annars lägger ner tidningen är hög. En ambition att göra en tidning för dem som betalar den är knappast något som funnits innan nya chefred tillträdde, trots de fagra ord som yttrades i samband med kongressen -06.

Anmäl

Skrivet av Hannah 2010-05-08 21:15

fikonspråk

Vad är social arrogans?

Anmäl

Skrivet av Rasmus 2010-05-09 00:10

Ankdammar är trista

Ascaso skrev: Men pröva att lyssna för en gångs skull innan du tar ställning.

Men jag har ju inte tagit ställning beträffande personalpolitiken på Arbetaren enär jag icke är insatt. Däremot lyssnar jag. Men jag undrar lite vad det är värt när det gäller Ascasos inlägg.

Ascaso skrev: Rykten gör gällande att [...]

Varför sprider du rykten? Vem har glädje av det?

När det gäller kritiken av Arbetarens innehåll i Aftonbladet så är den någorlunda konkret blott på en punkt, påståendet att den feministiska profilen har fått ett "tvärt slut". Det är bara och bläddra i vårens nummer för att se att det är osant. Vilket lågvattenmärke från Göran Greider, Tina Rosenberg, Per Wirten m.fl. intellektuella.

Anmäl

Skrivet av Hannah 2010-05-09 07:53

jaha

Är det "social arrogans"? Att först ta reda på fakta innan man tvärsäkert uttalar sig om något?

Anmäl
Skriv ordet i bilden och klicka på knappen 'Skicka' för att anmäla inlägget nedan.

Skrivet av Ascaso 2010-05-09 14:51

Förtydligande om social arrogans

Hannah skrev: Är det "social arrogans"? Att först ta reda på fakta innan man tvärsäkert uttalar sig om något?

Kommentar: Om ryktena är sanna får väl visa sig. Vid tre tillfällen har chefredaktören skickat fram andra:

1. - I förhandlingen med driftsektionen var han frånvarande.

2. - Svaret i Syndikalisten 3/2009 levererade två ur bolagsstyrelsen och två AU-ledamöter. (AU-ledamöterna agerade utan AU-beslut i ryggen.)

3. - Redaktionschefen tog på sig ansvaret att bemöta Nina Lekander i Expressen.

Detta är fakta hittills. Mer lär komma.

Anmäl

Skrivet av Hannah 2010-05-09 19:04

men?

Vad var nu "social arrogans"? Jag läser de där tre konstiga punkterna du svarar med om och om igen? Jag förstår inte.

Anmäl

Skrivet av Ascaso 2010-05-09 19:46

Förtydligande 2.0

Hannah skrev: Vad var nu "social arrogans"? Jag läser de där tre konstiga punkterna du svarar med om och om igen? Jag förstår inte.

Kommentar: En chef som gömmer sig för medarbetarna bakom nya naiva mellanchefer brukar få problem. Det konstiga i punkterna är att detta är ledarstilen på redaktionen.

Börjar det bli dags att kalla organisationskonsulten som spolade banan för några år sedan? Bolagsgrabbarna hyvlade ju bort både tryckeri och ekonomifunktion med hjälp av konsult. Jag tycker grabbarna behöver kalla in pappa som har fina meriter:



http://www.fernandezlong.com/

Anmäl

Skrivet av Hannah 2010-05-09 21:15

ge dig nu...

Men vad är den här sociala arrogansen som rasmus och fabian visar prov på.

vad har den där gubben med det att göra? Kan du inte svara så säga det då, att det lät bra att bara hitta på ett begrepp.

Anmäl

Skrivet av Ascaso 2010-05-10 17:30

Förtydligande 3.0

Hannah skrev: Men vad är den här sociala arrogansen som rasmus och fabian visar prov på.

Kommentar: Rasmus har bestämda åsikter utan att vara "insatt i arbetsförhållandena inne på redaktionen". Jag har pratat med flera inblandade. Fabian beskyller Per Wirtén för att vara "för pantad för att förstå" och en parasit, inte att förglömma:

"Du är ett mentalt fattigt borgarkräk som i har smutsat ner tidningen Arbetaren anseende genom att ha jobbat där."

Så låter borgarbarn när de läxar upp tjänstefolket. Eller behöver vi rota mer i deras ständiga spyor?

Hannah skrev: vad har den där gubben med det att göra? Kan du inte svara så säga det då, att det lät bra att bara hitta på ett begrepp.

Kommentar: Länken är till pappsens konsultverksamhet. Taskigt men sant. Inte ens äpplen faller långt från päronträdet. Ibland är dom ruttna också.

Anmäl

Skrivet av Falköga 2010-05-10 18:31

Seså

Sluta skriva fyllekommentarer nu Kristian, och jobba istället på med den där avhandlingen som aldrig blir färdig.

Anmäl

Skrivet av Kristian Falk 2010-05-11 00:43

Källkritik, del 1

Källkritik, del 1

Apostroferad igen. Det är nästan lite rörande med det här intresset för min person. Den klena analytiska nivån har debattörer i Syndikalisten grundlagt med skenbart mer sofistikerade härskartekniska grepp. Men jag har sagt det förut och upprepar med emfas att jag är inte du med anonyma mobbare.

Spåren leder liksom tidigare till västkusten där några tror sig veta att jag är allvarligt sjuk, med problem att följa en röd tråd och som rättshaveristisk amatörforskare inte begriper komplexa sammanhang. Vi bjuds nu på en förklaring till dessa förmenta problem, med det föga pricksäkra omdömet att mitt alkoholintag skulle befinna sig på en problemskapande nivå.

De som deltog vid Solna LS möte om Joe Hill och amerikansk arbetarrörelse en fredagskväll i somras vet vad jag anser om denna monomana mobbningskultur. Varken fruktbar eller pricksäker. Hur mycket jag än bokstavligt talat haltade mig dit var andra funktioner hyfsat intakta, vilket för övrigt också FK och AF har problem att begripa i åtgärdslandets kafkavärld.

Är man intresserad av vad jag trots allt förmår prestera på forskningsfronten blir det en rejäl chans när jubileumsboken kommer ut. För såvitt jag vet har mina olika texter överlevt den ideologiska övervakningen från diverse politruker som tror sig veta något. Men det jag hittills sett av dem när det gäller försök att historisera den reellt existerande syndikalismen blir mest en fantombild.

Det kan ju låta stöddigt att som far min beteckna diverse mytbildning som utskitet äppelmos, en relativt lättfattlig metafor för åsikter som vilar på ett minimum av insikter. Obekväma fakta faller liksom ur synfältet när man gluttar slarvigt i backspegeln. Och då hittar man inte så lätt till utgångspunkten.

Självfallet får jag vara beredd att på kommentarer (exempelvis på den numera alltför passiva historielistan på SAC:s server) om hur jag skildrar den stormötesbaserade aktiviteten i Härjedalen och Hälsingland under skogsstrejken 1975. För att nu nämna en kunskapslucka som jag gett mig i kast med att presentera diverse ledtrådar till. Samma gäller texten om registrets utveckling som strategisk modell, apropå samtida propaganda om att syndikalismen bara är en metod. Men det finns fler texter om man nu är sugen att bedriva anakronistisk läsning.

Så långt denna egentligen oönskade introduktion till varför jag kliver in i debatten på Per Wirténs blogg. Jag har varit sugen skall medges efter att vara hyfsat informerad om samtiden efter att ha reaktiverats på LS-nivå hösten 2005, när det började gå över styr på allvar med en organisationskonsult som dirigent. Däremot befann jag mig mer i utkanten när de informella strukturerna under 2003 och 2004 drabbade Enköpings LS.

Jag tillåter mig således att göra några kommentarer till olika aspekter av sakfrågan, genom att knyta an till en del ovan och annat som bör komma fram i dagsljuset. Men det sker i en separat kommentar under morgondagen om dagsformen så tillåter. Jag lovar att flaskorna kommer fram först till helgen, som är skönt lång även om trädgården lär kräva vissa insatser. Nu skall det sussas lite extra gott.

Ascaso hälsar tillsammans med Durruti som är lite blygare av sig! Dom har i viss mån hjälpt till med att få snurr på de källkritiska aspekterna, liksom Nisse Makhno, Elsa Goldman och Fia Montseny. Mer om resultatet inom kort.

P.S. till Per: Du kanske inte minns vår polemik i början på 1990-talet, men vid tillfälle skulle det vara kul att diskutera diverse kopplingar till den aktuella situationen. Min kritik av postmodernism(er) har förhoppningsvis blivit mer sofistikerad jämfört med den gången i Arbetarens spalter. Det är inte fråga om en rak linje till exempelvis Foucault och Negri/Hardt, men det är relativt fruktbart att betrakta Georges Sorel som en förelöpare till postmodernism. Delvis via Gramsci, med inte oävna insatser på vägen av Rudolf Rocker, Helmut Rüdiger och Murray Bookchin – för att nu droppa några kanske extra provocerande namn som banat väg för folkrörelsestukets förfall inom SAC. Du får gärna höra av dig på min mejladress om du känner för en förhoppningsvis mer nertaggad kontakt! D.S.

Anmäl

Skrivet av Hannah 2010-05-11 23:49

oj

Jag vet inte, men om du alltid skriver så där styltigt så förstår jag nästan om du bara blir publicerad i era interna skrifter.

Däremot blir jag inte riktigt klok på det där med social arrogans - trots nu tre tappra försök från dig att förklara (tack för att du tog dig tid). Hur jag än vrider och vänder på det så ser det helt enkelt ut som att det handlar om att tycka fel (eller rätt) och då är det ju bättre att bara säga det, apropå styltighet då.

Men, nu när jag ändå verkar ha en SAC-medlem på tråden, är det egentligen inte bara ett störtlöjligt och formalistiskt att komma dragande med beslut från någon liten kongress?

Anmäl

Skrivet av Kristian Falk 2010-05-12 23:41

Skolgårdsmobbning i postmodern tappning

Nu får jag försöka formulera mig lite kortare än annars, men det där med "styltighet" går liksom inte att undvika. Signaturen Hannah låter ju som vår lärarinna på 1960-talet, som i övergången från folkskola till grundskola lärde oss veta hut - men så var hon också aktiv i högerpartiet. De gedigna kamrater jag lärt känna inom organisationen har aldrig betett sig på det sättet, andra (ofta i lånade proletära fjädrar) däremot har excellerat med grepp ur den härskartekniska repertoaren i exempelvis Syndikalistens spalter. Alltför många kamrater har liknande erfarenheter av att behöva stå till svars för fan vet vad alla gånger, parat med goddag-yxskaft på raka frågor - eller med tystnad och ignorans.

Därför ett litet påpekande om hur signaturen Hannah kanske skjuter vid målet. För att nu bli riktigt mild i sammanhanget. Det senaste året har jag troligen blivit mer publicerad i Arbetaren, med en Radar-essä i nr 42/2009 respektive en så kallad analys i nr 50/2009.

Så visst kan jag säga något mer explicit om social arrogans som "begrepp", som signaturen Hannah begärt av signaturen Ascaso. Men jag når inte riktigt upp till den nivån, vad man nu än tycker om satir. Men visst fan är den signaturen roligare än den lika fiktiva familjen Ahlmark på Arbetarens ledarsida?

Jag har tyvärr inte blivit klar med de källkritiska utfästelserna, då jag var tvungen att ta mig till LS-lokalen för att låna hem diverse protokoll. Tills vidare kan jag markera att det finns inget "störtlöjligt" med kongressbeslut. Jag återkommer till detta på Rikard Warlenius blogg, där många serverar åsikter utan att ha konsulterat beslutsprotokollet från senaste kongressen.

Tyvärr med långtgående slutsatser som fortsätter att osynliggöra den reellt existerande syndikalismen. Pinsamt att det accelererar i samband med 100-årsjubileet. Det är nästan så man tror att historisk kunskap är tung att bära. Den fantombild som prånglas ut har ofta samma karaktär som konsultinsatser på en arbetsplats, där cheferna bestämt att man skall genomföra en omstrukturering. I första skedet sparkar man in öppna dörrar, i nästa åker barnet ut med badvattnet och i slutstadiet uppfinner man hjulet på nytt - utan att blinka ens lite ödmjukt.

Och med detta sagt några avslutande men samtidigt inledande synpunkter på ledarskapskulturen på Arbetaren och Zenit, sådan den exempelvis går att utläsa i respektive redaktionsruta. Där framgår att könsbalansen är borta, plus att den relativt platta organisationen ersatts med en tydlig hierarkisk struktur. Eller är det bara fina titlar som införts för att förgylla respektive CV? Det jag sett hittills tyder på att Arbetaren respektive Zenit begåvats med varsin redaktionschef i bestämda syften, som inte alltid går att utläsa i protokoll och andra underlag. Men det som står i diverse handlingar är tillräckligt talande för att se hur diverse retorik om medlemsviljan i singular blir en dimridå.

Det är ju inte någon glasklar majoritet som bär upp den påbjudna demokratiska centralismen. Talet om syndikalismen som bara "en metod" borde få vem som helst att undra vilken kompassriktningen egentligen är. Till och med genuina anarkister börjar tvivla på en sådan utrerad och obsolet ståndpunkt, då det luktar av bodelning med ansvar för ideologi/politik på extern basis respektive tradeunionism till oss övriga som vill något mer än rollspel i en förment kaderorganisation.

Anmäl
Kommentera
Beskrivning
Rubrik
Alias
Kommentar
Din e-postadress
Skriv ordet i bilden
Du är som användare själv ansvarig för innehållet i dina kommentarer.
Böcker
Herbert Tingstens sista dagar
Herbert Tingstens sista dagar — Berättelsen om ett liv. (Bonniers 2013).
Där jag kommer från – Kriget mot förorten
Där jag kommer från – Kriget mot förorten
Kosmopolitik nu! – Demokratin måste korsa gränsen
Kosmopolitik nu! (Tankekraft förlag, 2009)
The Crazy Swede, en sann historia
The Crazy Swede, en sann historia (Norstedts, 2007)
Karl Lärka, fotograf
Kråk Ulof i Bäck å ana rikti fok Fotografier av Karl Lärka 1916-1934 (Modernista, 2004)
Europas ansikte
Europas ansikte Rasdiskriminering eller mångkultur (Norstedts, 2002)
Fattigdom
Tidigare ansåg de flesta av oss att fattigdomen var förlagd till den tredje världen. Fattigdom kopplades till bilder på svältande afrikaner, utblottade indier och misären i de ändlösa kåkstäderna runt den fattiga världens storstäder. I dag är bilden mer komplicerad.
Populisterna
Populisterna En berättelse om folkets århundrade (Norstedts, 2000)
Ingen
bild
Etnisk boendesegregering
Etnisk boendesegregering – ett reportage (Boinstitutet, 1998)
Hellre fattig än arbetslös?
Hellre fattig än arbetslös? (Norstedts, 1997)
Berättelserna
Berättelserna. Mellanöstern efter kolonialismen. (Norstedts, 1996)
Ingen
bild
Resa på helig mark
Resa på helig mark Tillsammans med Göran Gunner (Verbum, 1990)