Slöjdebatten

BLOGGTEXT | Publicerad 2010-04-14 08:18

På Arenas hemsida finns nu en kommentar till magasinets enkät bland vänsterintellektuella om niqab och burka (6/09). Den är skriven av filosofen Dan Munter och är viktigt att läsa. Han är mycket kritisk till den laissez-faireattityd som dominerar bland några manliga enkätsvar, typ: låt de kvinnor som vill bära niqab bestämma själva, staten ska inte lägga sig i. Så här skriver han bl a: "Att helt plötsligt, när det kommer till frågan om invandrarkvinnors frigörelse från burka, betona att lagstiftning inte är ett optimalt instrument och att dialog är bättre, väcker också det frågor givet att man annars brukar anse att det är förbaskat bråttom med jämställdhet och att vi inte har tid att vänta på att dessa förändringar ska komma av sig själva. Varför har ingen längre bråttom när den gäller denna grupp kvinnor? Varför får allting helt plötsligt ta så förbaskat god tid?" 

Munters bidrag för diskussionen framåt. Han förvånas också över den brist på engagemang som just de svar han kritiserar uttrycker. Jag var chefredaktör för Arena när enkäten gjordes och tänkte samma sak. Skribenter som annars utmärks av skarpsinne var påfallande loja. Från annat vänsterhåll kom kritik att Arena öht ställde frågan om niqab, den är ju så kvantitativt marginell och är inlemmat i olika svenskdemokratiska projekt. Den kritiken är befängd. Heltäckande slöja är en globalpolitisk fråga som nu landat i Sverige. I de allra flesta länder mobiliseras motstånd av feminister och andra demokrater. Att inte delta i den debatten i svensk kontext är oförsvarligt isolationistiskt. 

I går kväll var jag på seminarium på Södra teatern om "Exploatering, ojämlikhet och global ekonomi". Ett i en serie om postkolonial feminism. Jag är glad att jag gick dit. Det var befriande bra. Fullsatt. Bra diskussioner. Det är här den intellektuella vänstern lever; i stjärningspunkterna mellan klassperspektiv, feminism, antirasism, globalt/lokalt med intersektionalitet som givet verktyg att tänka samman det som verkar osammanhängande. Vilken kontrast till den torftiga politiska värld som inrymdes i Dan Josefssons och Daniel Suhonens angrepp på Arena i vintras. Nästa i serien är 18 maj. Notera i din almanacka.

Vad tycker jag om niqab? 1. Den är inte bara symbol för könsapartheid. Den är praktiserad apartheid. 2. Den är i första hand ett politiskt konservativt projekt. 3. Men man kan inte förbjuda heltäckande slöja på offentlig plats. Det strider mot människans rättigheter. 4. Däremot kan det inte anses som en mänsklig rättighet att i alla situationer kunna bära heltäckande slöja. Jag kan tänka mig mängder av arbeten där dolt ansikte är hinder för att sköta jobbet: de flesta service- och vårdyrken, eftersom ansiktet är ett kommunikationsverktyg för att förmedla uttryck, känslor, åsiktsnyanser (det är ju därför vissa män vill hindra kvinnor att visa ansiktet och därmed isolera dem från offentligheten, demokratin, politiken). Den som väljer att bära niqab får helt enkelt betala ett pris för sitt extrema val. Det gör andra med starka övertygelser. 5. Staten kan inte förbjuda hemmafruar, även om det också kan betraktas som ett slags instängning av kvinnor, men har ändå markerat med olika insatser och institutioner att yrkesarbete är bättre av en rad orsaker. Staten kan förhålla sig på liknande sätt till heltäckande slöja. Jag tycker alltså inte den behöver vara neutral. 6. Rätten att bära vanlig slöja ska däremot vara självklar. Lika given som rätten att bränna den.

Nu ska jag kolla in ny utställning på Forum för levande historia om svenska  rasbiologer och skelettsamlare. Känns som allt det här hänger samman. Vet inte om det ska oroa mig. Konsekvens är tecken på inskränkthet.

Under tiden väntar jag på DO:s ställningstagande om fallet med kvinnan som inte fick bära niqab på Komvuxutbildning i Stockholm. Utslaget skulle kommit i december (det var därför vi gjorde enkäten i Arena). Men sedan har det skjutits upp och skjutits upp. Oavsett DO:s beslut blir det mums för SD. Ju närmare valet det kommer desto bättre för demagogerna. Helt nödvändigt att ha tänkt igenom frågan – marginell eller inte är dess symbolpolitiska värde stort.