Per Wirtén är författare och frilansskribent som skriver för bland andra Dagens arena samt kultursidorna på Expressen och Sydsvenskan. Han var chefredaktör för Arena fram till 1 januari 2010 och var också en av tidningens grundare. 2009 kom ett urval av hans artiklar i boken "Kosmopolitik nu!". I augusti 2010 ger Bonniers ut Per Wirténs nya bok "Där jag kommer från" om förorten och den fjärde stadsrevolutionen.
Skicka e-brev till Per Wirtén
De nya konservativa
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-03-07 11:20
Total kreativitetsförlamning de senaste dagarna. Kan inte ens blogga.
De senaste 14 dagarna har pågått en vinglig debatt om konservatismen i SvD och DN. Jag tror den signalerar viktiga saker. En krets intellektuella har klivit fram och sagt: Vi är de konservativa och vi är tillbaka. Det finns nu en stark våg av konservativa i kulturdebatten. Det är en scenförändring. Axess har varit viktig som isbrytare. Elise Claesson + en hord män i övre medelåldern.
Men debattens viktigaste drag har behandlat relationen mellan konservativa och liberaler. Helt uppenbart rör den sig (äntligen) från vänskap till konflikt. Johan Norberg skrev att det var hotet från socialismen som förenade dem. Men det är ju helt fel. Från kriget och långt in på 1970-talet fanns en liberal avsky för högern. Det som drev dem tillsammans var den nyliberala vågen och the Washington consensus. Det är från 1980-talets mitt man kan börja tala om en stark liberalkonservativ front med udd mot välfärdsstat och jämlikhetssträvanden. Nu knakar det i fogarna. Debattens underliggande ström har varit en uppgörelse mellan intellektuella liberaler och konservativa.
I dag finns en stark liberal strömning inom vänstern i Europa. Rättsliberalismen har förflyttat sig vänsterut. Personlig integritet, normkritik, fientlighet mot övervakningssamhället, kosmopolitik och andra frihetsfrågor är på väg att bli självklara och bärande delar av europeisk vänsteropposition. Dags för liberala skribenter att följa med?
The Washington Consensus och den marknadsliberala systemrevolutionen har förlorat sin lockelse. Ingen kan längre uppfatta staten, skatter och välfärdspolitik som hot. Nu kommer hoten i Europa från klassiskt konservativa värderingar: nationalism, kristen identitet, abortmotstånd, invandringsfientlighet, framstegsskepsis och misstro mot biovetenskaperna. Var tar liberaler vägen då?
En sak till: De nya konservativa kittas samman i gemensamt förakt/skräck för hela det postmoderna komplexet. Där förenas de med den konservativa vänsterns angrepp mot Arena.
Kråk Ulof i Bäck å ana rikti fok Fotografier av Karl Lärka 1916-1934 (Modernista, 2004)
Tidigare ansåg de flesta av oss att fattigdomen var förlagd till den tredje världen. Fattigdom kopplades till bilder på svältande afrikaner, utblottade indier och misären i de ändlösa kåkstäderna runt den fattiga världens storstäder. I dag är bilden mer komplicerad.
bild
bild
