Per Wirtén är författare och frilansskribent som skriver för bland andra Dagens arena samt kultursidorna på Expressen och Sydsvenskan. Han var chefredaktör för Arena fram till 1 januari 2010 och var också en av tidningens grundare. 2009 kom ett urval av hans artiklar i boken "Kosmopolitik nu!". I augusti 2010 ger Bonniers ut Per Wirténs nya bok "Där jag kommer från" om förorten och den fjärde stadsrevolutionen.
Skicka e-brev till Per Wirtén
I Lenins namn
BLOGGTEXT | Publicerad 2010-02-04 17:00 3 kommentarer
Jag ser att Roy Andersson får Jan Myrdals så kallade Leninpris. 100 000 kalla pengar. Jag håller tummarna att han har ryggrad att tacka nej. Pengar i namn av en tyrann som i sina direktiv under terroråren ofta skrev: "Döda, skjut ihjäl, deportera, etcetera." Eller: "Avrättning av så många som möjligt av dem som representerar det reaktionära prästerskapet och den reaktionära borgerligheten ... ju fler avrättningar desto bättre." Han förslavade arbetarklassen, inrättade koncentrationsläger, grundlade mekanismerna för "den stora terrorn", krossade all demokratisk opposition, Kronstadtsupproret, anarkisterna runt bondeledaren Machno, skapade svält och död. 100 000 kronor i Lenins namn. Pengar eller politisk heder? Ligger Roy Andersson sömnlös?
Alternativ: han tar emot pengarna och donerar dom till Forum för levande historia för mer info om Pol Pot och folkmordet i Kambodja, eller använder dom för att arrangera internationellt forskarseminarium i Stockholm om Maos terror i Kina eller låter alla pengarna gå till nån skribent vill skriva bok om Jan Myrdals förhållande till politisk terror.



Kråk Ulof i Bäck å ana rikti fok Fotografier av Karl Lärka 1916-1934 (Modernista, 2004)


Tidigare ansåg de flesta av oss att fattigdomen var förlagd till den tredje världen. Fattigdom kopplades till bilder på svältande afrikaner, utblottade indier och misären i de ändlösa kåkstäderna runt den fattiga världens storstäder. I dag är bilden mer komplicerad.

bild


bild



Skrivet av Erik Svensson 2010-02-04 21:21
Fånigt
Jag har visserligen starka reservationer gentemot Lenin och hans auktoritära politik. Samtidigt tycker jag det faktiskt är kul med provokationer, och jag tycker att det här blogginlägget av dig är en dålig kopia av Peter Englunds liknande inlägg där han hoppade på Mattias Gardell för att denne tilldelades Leninpriset. Gardell svarade suveränt och drog skickligt ner byxorna på den gamle trotskisten Peter Englund:
http://www.expressen.se/debatt/1.1546747/jag-har-inget-otalt-med-min-historia
Jag instämmer i mycket av det Mattias Gardell säger. Precis som han så har jag också fått pris av kungen, och jag har inte tvekat att ta emot det trots att jag är motståndare till den svenska monarkin, och trots det svenska kungahusets auktoritära och blodiga historia. Jag hade heller inte tvekat att ta emot Lenin-priset, lika lite som Gardell. Jag hoppas att Roy Andersson gör vad som känns bäst för honom, och jag ser ingen anledning att han skulle skämmas för att ta emot ett pris som instiftats i Lenins namn.
Ska man föra en lite mer seriös diskussion om Lenin så tycker jag nog att den bör lämna pajkastningsstadiet och de oseriösa beskrivningarna á la Anne Applebaum. Lika lite som Lenin var en snövit hjälte som sovjetnostalgikerna och de få kvarvarande leninisterna hävdar, lika lite var Oktoberrevolutionen den statskupp utan folkligt stöd som Applebaum och högern påstår. Oktoberrevolutionen uppstod ur ryska folkets krigströtthet, vilket Lenin skickligt utnyttjade.
Hade inte Lenin gripit makten i oktober 1917, hade det säkert skett en annan revolution förr eller senare, och Kerenskijregimen hade fallit. Visst kan man skylla mycket på Lenin, och visst dog många människor under hans regim. Men i rimlighetens namn får man då ge honom cred för att han räddade ett antal miljoner ryssars liv genom att avsluta Första Världskriget för Rysslands del. Att skylla allt ont som skedde under Stalin på Lenin är heller inte rimligt och seriöst.
Vad man kan och bör kritisera Lenin för är att den ursprungligen breda revolutionen smalnade av, den revolution som inkluderade anarkister och socialistrevolutionärer, och inte bara bolsjeviker. Liksom upplösandet av den första demokratiskt valda Duman. Det gjorde f. ö. Rosa Luxemburg, som kritiserade såväl Lenin som Trotskij. Men en sådan diskussion måste lämna den tröttsamma dikotomin Lenin-som-hjälte eller Lenin-som-skurk, alltså försöka bortse från leninisterna och de neokonservativa debattörerna som Anne Applebaum numera umgås med i Washington.
Skrivet av Landet 2010-02-05 10:46
När räcker det?
När ska du sluta klaga på vänstern? Är du också upprörd över Bonniers pris - deras tidningar har ju stött kriget i både Irak och fd Jugoslavien - eller Nobelpriset, dynamit har ju inte gjort något bra för människan?
Är det alltid bara vänstern som har fel enligt dig?
Vad gör du på en vänstertidning?
Skrivet av Erik Svensson 2010-02-05 11:48
ARENAS affärside
"Landet":
Tror inte att du har insett att det är hela ARENA:s affärsidé: att kritisera vänstern från ett "vänster"-perspektiv, som i praktiken är en räddhågsen lagom-liberal position. Det här inlägget, liksom många av Pers andra inlägg, Karolina Ramqvists, Magnus Lintons etc. präglas av den här ängsligheten att vara politiskt korrekt och beröringsskräck för allt som kan uppfattas som en "traditionell" vänsterposition.
I syfte att bli accepterade av borgerligheten så måste ARENA-folket ständigt komma med borgerliga plattityder om att "offentlig verksamhet är inte ett självändamål", "det finns andra saker än klasskamp" och "vi kommer aldrig att marschera under gemensamma fanor igen".
Det leder i praktiken till en totalt desillusionerad och ofarlig vänster som aldrig vågar ta risker och ta ställning av rädsla för att hamna "fel". Men politik måste handla om att ta risker, sticka ut och våga vara kontroversiell. De i Sverige och USA som motsatte sig Irakkriget tog risken att bli kallade för Saddamlakejer, men de stod för sina åsikter och tiden gav dem rätt.
De av oss som har varit emot Afghanistankriget från början har skyllts för att ursäkta Talibanerna, men Pers position att militärt stöd till den korruptra Karzairegimen är jämförbart med stöd till den republikanska sidan i Spanien 1936-1939, framstår alltmer som ideologiskt önsketänkande och flathet inför USA:s maktambitioner. Som Aron Etzler konstaterar i sin lysande krönika i "Flamman" om att "Arena inte duger för 2010-talet", så är problemet inte att ARENA ofta har fel, utan att de nästan aldrig har rätt:
http://www.flamman.se/huvudledare.php?id=7057
ARENAS affärsidé tycks vara att hamna fel, och kritisera vänstern i alla lägen. Inte bara när vänstern har fel, det händer alla rörelser emellanåt. Utan även när den har rätt, som ifråga om USA:s katatstrofala fälttåg i Irak och Afghanistan och behovet av traditionell vänsterpoltik, förstatligande och återregleringar. Som i fallet med banksektorn, där t. o. m. borgerliga regeringar nu har genomfört det som den traditionella vänstern krävt i många år, men som den hånats av ARENA-folket för.