Dyster överraskning

BLOGGTEXT | Publicerad 2010-02-23 15:39

Ser att Joseph Stiglitz är pessimist. Krisen är inte över och har inte ens nått botten, som "börsanalytiker" upprepar dagligen för att prata upp humöret, utan är möjligen på väg i nytt skede. I USA har republikanerna framkallat total handlingsförlamning i det politiska systemet, genom att blockera allt, allt, allt. Gösta Bohman-linjen.  Och i EUropa går nu Grekland, Spanien, Italien och Portugal – Club Med – in i en totalkris utan motstycke sedan fascismens dagar.  Det är inte bara eurons kris. Det är hela Unionens kris.  Våren och sommaren kan bli en chock för alla optimister.

I dagens Sydsvenskan recenserar jag Étienne Balibars bok om det frånvarande medborgarskapet i EU. Utan ett sådant och en helt ny typ av politisk identitet, en utan utestängande gränser, blir det ingen demokrati. "Det europeiska politiska projektet verkar omöjligt, men är nödvändigt."

Det som nu händer i Club Med och kring euron är mer akut. Jag gissar att de politiska konsekvenserna kan bli stora, kanske katastrofala. Will Hutton har skrivit än riktigt bra och viktig artikel i Observer. Den ska ni läsa. Hutton hörde till New labours vänsterflygel under de tidiga kreativa dagarna innan allt stelnade i kampanjpolitik. Hutton var alltid för mycket sosse för att falla Blair i smaken. Till skillnad från andra britter har han alltid bejakat EU och t.o.m. euron. 

Även nu skriver han att eurosamarbetet är bästa alternativ. Men att det kräver en europeisk politik för att lyfta länder som Grekland. Han gör det med politiska rättviseargument. Och varnar för Stefan de Vylders alternativ med flytande nationella valutor.

När jag läser borgerliga kommentarer till krisen i Sydeuropa drabbas jag av samma pessimism som Stiglitz. De som skriver nåt har inget att säga annat än att Grekland måste städa upp. Det räcker inte. Det som händer nu är allvarligare och mer dramatiskt.