Per Wirtén är författare och frilansskribent som skriver för bland andra Dagens arena samt kultursidorna på Expressen och Sydsvenskan. Han var chefredaktör för Arena fram till 1 januari 2010 och var också en av tidningens grundare. 2009 kom ett urval av hans artiklar i boken "Kosmopolitik nu!". I augusti 2010 ger Bonniers ut Per Wirténs nya bok "Där jag kommer från" om förorten och den fjärde stadsrevolutionen.
Skicka e-brev till Per Wirtén
Alltid närvarande, påfallande tom
Dags att återpolitisera Martin Luther King
Dagens Arena | LEDARE | Publicerad 2008-04-04 4 kommentarer
Bild: stock.XCHNG
För fyrtio år sedan mördades Martin Luther King. Han hade samma vecka börjat engagera sig i en facklig strid där strejkande renhållningsarbetare i Memphis slogs ner. Men bilden av King som strejkledare är glömd.
Martin Luther King har förvandlats till en amerikansk ikon. Hans porträtt hänger i skolkorridorer och klassrum. Lågstadiebarn sjunger sånger om honom. Han är en av "the good guys" och därmed snyggt avpolitiserad. Alltid närvarande, men påfallande tom. Glömskemaskinen har varit framgångsrik.
Ofta avvisas han från vänster för att inte varit tillräckligt radikal. Även det ett tecken på glömska. Några av hans modigaste organisatörer och fältarbetare flippade ur och bildade Svarta pantrarna. De var inte "radikalare". De pallade inte rörelsens radikalism; de övermänskliga krav demokratiarbetet och ickevåldsprinciperna ställde. I stället valde de den enkla antipolitiska vägen: våldets. Martin Luther King var revolutionär av annat slag.
Sedan flera år pågår en häftig internationell vänsterdebatt om identitetspolitik eller rättighetspolitik. Vilken väg är bäst? King används ofta. Man menar att han drev en inkluderande rättighetsprincip i motsats till Black powers separatism. Men det är inte sant. Kings utmaning är att han förenade polerna genom mobilisering av en massrörelse. Ickevåldsarbetets syfte var identitetspolitiskt: att erövra självkänsla, visa på mod och våga se den vita djävulen rakt i vitögat. Rättigheterna skulle erövras genom stärkt egenidentitet.
Medborgarrättsrörelsen visade också att oenighet kan vara bättre grund än samlade led för framgångsrik politik. Rörelsen var ett enda långt gräl. Den var inte ens en, den var många olika. Det skapade dynamik, kreativitet och utrymme. Det är alltså många - både till höger och vänster - som föredrar den goda ikonen före det levande minnet.
I historikern Taylor Branchs trilogi om King och medborgarrättsrörelsen detroniseras dessutom ledarmyten. King var obeslutsam, initierade sällan strider utan drogs in, ofta motvilligt, men väl inne i dem var hans mod och förmåga att mobilisera med både ord och handling helt avgörande. Namnen på de verkliga ledarna är med några undantag, som Bob Moses, däremot bortglömda. De som vaknade varje morgon och inte visste om de skulle överleva till kvällen. Rörelsen var ett myller, en massa, en demokratirevolution.
Trilogins första del heter "Parting the Waters". Sammanlagt 2200 sidor helt oförglömlig läsning. Börja i sommar. Det är dags att kortsluta glömskemaskinen.
Herbert Tingstens sista dagar — Berättelsen om ett liv. (Bonniers 2013).
Kråk Ulof i Bäck å ana rikti fok Fotografier av Karl Lärka 1916-1934 (Modernista, 2004)
Tidigare ansåg de flesta av oss att fattigdomen var förlagd till den tredje världen. Fattigdom kopplades till bilder på svältande afrikaner, utblottade indier och misären i de ändlösa kåkstäderna runt den fattiga världens storstäder. I dag är bilden mer komplicerad.
bild
bild
Skrivet av sture 2008-04-04 06:44
Barack Obama
Visst ska vi hylla Martin Luther King för hans fantasiska ledarskap och retorik. Men jag kan inte låta bli att reflektera över vad som hänt, om han inte blivit skjuten. Det är ganska troligt att han blivit utkonkurrerad och kanske t.o.m. avsatt av andra krafter inom den mycket brokiga medborgarrättsrörelsen.
Men det förändrar inte hans storhet. Barack Obama skulle inte vara där han är idag utan Martin Luther King som föregångare och förebild. Det skulle förvåna mig om han inte håller ett flammande hyllningstal till MLK i samband med 40-årsminnet. Även i Sverige bör vi minnas honom och hylla honom. "I have a dream"-talet är nog ett av de bästa tal, som någonsin hållits!!
Skrivet av Lars-Olov 2008-04-04 08:22
En svensk Martin Luther King?
Martin Luther King är historia.
Men översatt till våra förhållanden vem skulle kunna bli en Martin Luther King hos oss och var skulle han komma ifrån.
Vår Martin Luther King skulle kunna vara en person som kommer från någon av invandrarförorterna och tillhör en etnisk minoritet samt även han skulle mycket väl kunna ha en religiös bakgrund.
Han skulle antagligen vara kritisk till den socialdemokratiska politik som lett till segregeringen. Han skulle antagligen inte bli skjuten men han skulle garanterat bli ganska impopulär i den församling som kallats ”de vita protestanternas högborg”.
http://www.socialdemokraterna.se/Templates/Page____6614.aspx
Skrivet av Daniel 2008-04-04 09:34
Dissa inte pantrarna
Jag kan hålla med om att MLK blivit en urvattnad nationalikon, men så går det alltför ofta med pacifister. Kolla på Gandhi som folk hyllar okritiskt utan att veta ett skit om vare sig Indiens historia eller Mohandas Gandhis syn på exempelvis afrikaner eller kastväsendet.
Men varför dissa Pantrarna för att hylla MLK? Du kan inte avskriva en rörelse som Black Panther Party som enbart "utflippade" fd anhängare till MLK som valt "våldets väg". Inte med mindre än att du ser dikotomin våld - ickevåld som något slags moralisk vattendelare. I så fall sitter du fast i en idealism som inte är gångbar i den verklighet Pantrarnas grundare levde i.
"Ickevåldsarbetets syfte var identitetspolitiskt". Se där en god anledning att förhålla sig mycket kritiskt till det.
Skrivet av jan bon 2008-04-04 20:08
Hear, hear!
Hear, hear!